Sparrisen123
Trådstartare
Jag har märkt att de flesta här på buke (naturligtvis) förespråkar lydiga, väluppfostrade hästar som vem som helst kan hantera. Många skulle aldrig hantera/stalla upp någon häst som inte beter sig ytterst bra.
En nylig händelse i stallet fick mig att fundera... Om ni vet, hur ser omgivningen på era hästar? Och hur ser ni på dem? Var ärliga nu!
Jag har en ponny som enligt mig är väldigt väluppfostrad, lyhörd och trevlig men med en småsur uppsyn och han behöver en vänlig men fast hand för att inte testa om han kan bestämma. Jag har absolut inga problem med att leda honom, han drar aldrig utan går bredvid på löst grimskaft.
Döm om min förvåning när jag hörde att en stallkompis tycker att han är "ganska stark, och sur, så vem som helst kan ju inte ta honom". Han är alltså en ögontjänare av rang, som passar på att försöka dra med sig människan, står och tjurar med öronen bak etc. när någon annan än närmsta familjen hanterar honom. So much för väluppfostrad...
Sen har vi ponnyn jag har i träning för tillfället. Hon är en ängel mot alla människor och älskar att bli ompysslad, följer som en hund och står helt stilla i stallgången och så vidare. Dock är hon ett sto och är inte överförtjust i andra hästar. En gång har hon (p.g.a. okunniga människor med båda hästarna) kommit för nära en häst hon inte kände, vänt rumpan till och sparkat. Inga skador på den andra hästen utan "bara" en spark.
Efter den händelsen har jag märkt att en i stallet, som har ganska små barn, håller ungarna på minst 15 meters avstånd från ponnyn. Hon har alltså fått stämpeln "farlig och opålitlig" därför att hon sparkat en gång mot en häst hon inte känner...
Så hur är det för er? Är era hästar perfekta små änglar i allas ögon?
En nylig händelse i stallet fick mig att fundera... Om ni vet, hur ser omgivningen på era hästar? Och hur ser ni på dem? Var ärliga nu!
Jag har en ponny som enligt mig är väldigt väluppfostrad, lyhörd och trevlig men med en småsur uppsyn och han behöver en vänlig men fast hand för att inte testa om han kan bestämma. Jag har absolut inga problem med att leda honom, han drar aldrig utan går bredvid på löst grimskaft.
Döm om min förvåning när jag hörde att en stallkompis tycker att han är "ganska stark, och sur, så vem som helst kan ju inte ta honom". Han är alltså en ögontjänare av rang, som passar på att försöka dra med sig människan, står och tjurar med öronen bak etc. när någon annan än närmsta familjen hanterar honom. So much för väluppfostrad...
Sen har vi ponnyn jag har i träning för tillfället. Hon är en ängel mot alla människor och älskar att bli ompysslad, följer som en hund och står helt stilla i stallgången och så vidare. Dock är hon ett sto och är inte överförtjust i andra hästar. En gång har hon (p.g.a. okunniga människor med båda hästarna) kommit för nära en häst hon inte kände, vänt rumpan till och sparkat. Inga skador på den andra hästen utan "bara" en spark.
Efter den händelsen har jag märkt att en i stallet, som har ganska små barn, håller ungarna på minst 15 meters avstånd från ponnyn. Hon har alltså fått stämpeln "farlig och opålitlig" därför att hon sparkat en gång mot en häst hon inte känner...
Så hur är det för er? Är era hästar perfekta små änglar i allas ögon?