Nu börjar semestrarna ta slut och jag fasar mig för att behöva möta mina arbetskamrater igen. Sedan början av juni har mitt liv varit rejält pissigt och denna sommar har varit jävligt på gränsen till outhärdlig. I grunden handlar det om min bipolära sjukdom. Jag har haft bra och tät kontakt med psyket så jag har fått hjälp.
Men. Nu ska jag snart möta kollegors frågor som "Hur har din sommar varit?", "Har du gjort något roligt i sommar?", "Har du kunnat koppla av?". Jag är vanligtvis en pratig, glad och meddelsam så kollegorna kommer att märka ifall jag svarar alltför undvikande.
Jag vill inte säga som det är. Jag har inte berättat för kollegorna om min bipolära sjukdom och vill helst inte heller göra det nu. Min sjukdom är ingen hemlighet men jag har bara inte sagt något om det på min nuvarande arbetsplats.
Men hur i hela friden svarar man på frågor som "Hur var din sommar" när man mått asgam och i princip varit inlåst i sin lägenhet?Jag vill gärna säga något lagom glatt i hopp att det inte kommer följdfrågor: "Jomenvisst, sommaren är ju som den är" eller "Bra, men vilket nyckfullt väder vi haft"?
Ett standardknep är att vända frågan till en fråga: "Hur var din sommar? Bra, och hur var din?" Men jag skulle behöva lite fler av den typen av svar i min arsenal.
Ge gärna tips på möjliga svar! Eller dela med er av era tankar om det finns fler av oss som räds slutet av semesterperioden...
Dra till med något skämtsamt som "jag har faktiskt varit hemma i år och bara njutit och gjort så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Möblerade om balkongen/vardagsrummet och det är nog det största jag konkurerat under semestern och jäklar vad skönt det känns att inte ha haft några "måsten". Vad har du själv hittat på?"