Vad händer med 15 000 kronor?

[Bison]

Det var så jag tänkte mig trådstarten. Det står ju att de inte är nära vänner så för mig verkar det vara ett mer formellt utbyte av gåvor. Lunch - lotter.

Ja, men jag tänker också att jag kom dit med noll kronor, att gå därifrån med 7.5 k samtidigt som jag gjort en annan människa väldigt glad skulle vara helt fantastiskt

 

[manda]

Alltså det här är totalt irrelevant för ämnet, men alla bara pratar om skraplotter. Det är jullunch med jippo för välgörenhet. I min erfarenhet rör det sig alltid då om sådana riv-lotter som sitter på ring eller snurras i tombola. Säljs ens skraplotter på liknande tillställningar?

Mvh / detaljorienterad oh, yes

Pa Jag skulle också velat dela som jag tolkar situationen. Hade känts roligt och festligt! De flesta av mina vänner skulle nog resonerat samma, men om denna bekanting inte gjorde det skulle jag nog haft ett litet inte gnag av ”attans” men också antagit att hen skulle välja efter sin situation som hen vet mer om än jag.

 

[Sel]

Nja, du kom

Ja, men jag tänker också att jag kom dit med noll kronor, att gå därifrån med 7.5 k samtidigt som jag gjort en annan människa väldigt glad skulle vara helt fantastiskt

Mja, en kom dit med -400 kronor och skulle kunna gå hem med nästan två månaders hyra samt ha råd med en middag tillsammans med bekantingen för att fira i mitt fall.

Allmänt:

jag tycket inte att något är sniket - lotten var en gåva, sedan blir det don efter person helt enkelt. Inte något självklart svar.

 

[Sonnenschein]

Hade inte delat med mig, och hade inte tagit emot om den andra hade fått rätt lott.

 

[Enya]

Alltså det här är totalt irrelevant för ämnet, men alla bara pratar om skraplotter. Det är jullunch med jippo för välgörenhet. I min erfarenhet rör det sig alltid då om sådana riv-lotter som sitter på ring eller snurras i tombola. Säljs ens skraplotter på liknande tillställningar?

Mvh / detaljorienterad oh, yes

Pa Jag skulle också velat dela som jag tolkar situationen. Hade känts roligt och festligt! De flesta av mina vänner skulle nog resonerat samma, men om denna bekanting inte gjorde det skulle jag nog haft ett litet inte gnag av ”attans” men också antagit att hen skulle välja efter sin situation som hen vet mer om än jag.

Varför ett gnag av attans? Varför inte bara vara glad? Vad skulle du vilja istället?

 

[Sel]

Varför ett gnag av attans? Varför inte bara vara glad? Vad skulle du vilja istället?

Jag hade också absolut haft ett "Men fan att jag inte valde den lotten!" i huvudet, men man kan ju vara glad för den andra ändå. Tycker det är lätt mänskligt att gräma sig över femtontusen spänn just utom räckhåll och ändå kunna unna någon annan.

 

[Enya]

Jag hade också absolut haft ett "Men fan att jag inte valde den lotten!" i huvudet, men man kan ju vara glad för den andra ändå. Tycker det är lätt mänskligt att gräma sig över femtontusen spänn just utom räckhåll och ändå kunna unna någon annan.

Jag tolkade inte meningarna i inlägget som att gnaget kom av att välja en viss lott utan av att personen inte delade.

 

[Sel]

Jag tolkade inte meningarna i inlägget som att gnaget kom av att välja en viss lott utan av att personen inte delade.

Ah, jag läste det som ett "Attans attt det inte var min lott!".

 

[manda]

Varför ett gnag av attans? Varför inte bara vara glad? Vad skulle du vilja istället?

Dels tror jag det är helt naturligt att hålla samtidiga motsatta känslor (och jag kan också ganska väl välja vilka av mina känslor som jag vill agera på och inte), dels så ser vi i hela tråden att de flesta har någon sorts tanke att bekantingen ska/kommer att agera efter ens egen moraliska måttstock. Även om jag förstår att jag inte är normen så är det automatiskt att förvänta sig en respons som en själv skulle ge eftersom den är förutsägbar.

Jag kan liksom känna ”attans” om jag missar bussen utan att det på något sätt påverkar hur nöjd och glad jag är eller hur bra jag tycker min dag är. Varför skulle jag då inte kunna känna ”attans” (som i attans att jag inte vann så kunde vi delat eller attans att inte bekantingen tänkte som mig i detta), och samtidigt vara glad både över att min present blev så storslagen och åt att vännen får välbehövliga pengar?

Jag blir nyfiken på om du frågar för att du aldrig känner mer än en känsla per tillfälle? Eller hur uppstod den frågan i dig?

 

[Asko]

Jag tänker att det är jättebra att flera av er är tillräckligt medvetna om/känner er själva att ni köper lotter åt andra utan att tänka på det.

Jag köper inte lotter åt andra (jag köper eller bjuder på annat, som oftast är dyrare än "bara" en lott), för jag känner mig själv tillräckligt väl. En del av det är nog att jag tycker att lotter är inte så jätteroligt åt de jag känner, men en annan del är nog också att jag vet/tror att jag skulle gräma mig om de vann storvinsten.

Alltså, jag vet att det inte är en smickrande sida av min personlighet, men det är helt enkelt en del av mig. Det är svårt att hindra en själv från att känna dessa spontana första känslor.
Jag vill inte utsätta den sidan för mig själv och andra som jag bryr mig om. Så jag väljer att inte köpa någon lott helt enkelt, då kan den situationen inte dyka upp.

(Iofs så är jag så pessimistisk att jag inte tror att jag skulle kunna råka köpa rätt lott, men därmed skulle jag nog också gräma mig över att det var såklart just den lotten som jag gav bort )

Jag vet inte om jag är en dålig vän för att jag väljer att inte köpa lotter till dem?
Hade de köpt en lott själva och sedan råkat vinna hade jag sett ut såhär och grattat , så det är ju inte som att jag tycker att de inte förtjänar att vinna storkovan.

 

[tott]

Jag tänker att det blir två olika situationer.
Om jag får eller ger bort typ Triss i julklapp hade jag troligen inte delat om jag vann om det inte var en väldigt stor summa.
Däremot om jag är iväg på något med en kompis, hen köper ett gäng lotter, ger mig några och vi skrapar tillsammans så vinner jag 15 k, då hade jag absolut delat vinsten med hen.
Det var så jag uppfattade starten på tråden

Precis. Jag känner också att det är två olika situationer - situationen i trådstarten och att få/ge bort en trisslott i ett kuvert till jul. I trådstarten var A och B iväg på en gemensam liten "mystillställning". Det var liksom "deras grej".

 

[Lingon]

Varför ett gnag av attans? Varför inte bara vara glad? Vad skulle du vilja istället?

För att de pengarna hade hjälpt mig i mitt liv. Jag har inte ett överflöd.

 

[tott]

Det var så jag tänkte mig trådstarten. Det står ju att de inte är nära vänner så för mig verkar det vara ett mer formellt utbyte av gåvor. Lunch - lotter.

A och B är vänner sedan ca 20 år men inte på den nivån att de ringer och kollar läget, typ. De har träffats mycket inom samma fritidssysselsättning och har också umgåtts en del utanför fritidssysselsättningen. Mycket mera än bara en formell bekantskap/vänskap, men umgås/hörs av sporadiskt.

 

[tott]

Alltså det här är totalt irrelevant för ämnet, men alla bara pratar om skraplotter. Det är jullunch med jippo för välgörenhet. I min erfarenhet rör det sig alltid då om sådana riv-lotter som sitter på ring eller snurras i tombola. Säljs ens skraplotter på liknande tillställningar?

Mvh / detaljorienterad oh, yes

Pa Jag skulle också velat dela som jag tolkar situationen. Hade känts roligt och festligt! De flesta av mina vänner skulle nog resonerat samma, men om denna bekanting inte gjorde det skulle jag nog haft ett litet inte gnag av ”attans” men också antagit att hen skulle välja efter sin situation som hen vet mer om än jag.

Good point. Lotterna var, helt riktigt, rivlotter men jag tänkte att vi kör på skrap-dito då någon antog att det var skraplotter. Tänkte att det är same same, men inser att det kanske kan vara skillnad ändå. Diskussionen är intressant ändå.

Tror nog, förresten att man kan fixa egna små skraplotter till julluch-jippon o.fyl. också.

 

[Hermelin]

Samma här.
Hade inte velat vara vän med någon som bara rycker på axlarna, din bil, ditt problem.
Jag är en person som alltid vill hjälpa till och vill vara snäll mot mina vänner, det är vänskap för mig.
Därför umgås jag bara med folk som har samma inställning.

Här måste jag nog ändå protestera lite. Jag har ett par vänner där vi verkligen stöttat varandra och delat motgångar och framgångar med varandra. Vi fortsätter att stötta varandra och umgås efter många år. Vi är verkligen snälla mot varandra. Men jag tycker ändå att ingen skulle betala den andres självrisk. Men det gör oss inte mindre snälla.

Det är inte att rycka på axlarna. Men utöver bensinpeng så tar var och en sina kostnader för bilen.

 

[Bison]

Här måste jag nog ändå protestera lite. Jag har ett par vänner där vi verkligen stöttat varandra och delat motgångar och framgångar med varandra. Vi fortsätter att stötta varandra och umgås efter många år. Vi är verkligen snälla mot varandra. Men jag tycker ändå att ingen skulle betala den andres självrisk. Men det gör oss inte mindre snälla.

Det är inte att rycka på axlarna. Men utöver bensinpeng så tar var och en sina kostnader för bilen.

Ja, man tycker olika.
Jag vill inte vara den som resonerar som bil, ditt problem när min vän ställt upp med bil för att vi ska kunna göra en resa tillsammans.
Vill heller inte umgås med folk som tänker så.
Händer något oförutsett när vi är iväg tillsammans så löser vi det tillsammans.

 

[Manji]

Inte för att du var närvarande.
För att det var ett gemensamt taget beslut som var för alla tre personernas gemensamma nytta att det var den personens bil som skulle tas med till en plats där den utsätts för en större risk än den utsätts för när den står hemma/vad kompisarnas bilar utsätts för under motsvarande tid.

För mig hade det spelat stor roll var man parkerade, alltså om det var en påtaglig riskökning det handlade om eller inte. Det är det som gör skillnaden mellan om det är samma ha-bli-kostnad som om det blev inbrott vid vilket som helst tillfälle eller om det är en kostnad som är knuten till den specifika resan och beslutet om vems bil som togs med på den resan.

Och jag tycker att man kommer överens innan resan vilka kostnader som ska delas på. Kommer man överens om att eventuella självrisken ska delas på så visst, men att förutsätta att jag ska betala mer än avtalat när skiter träffar fläkten och gärna utan att bilägaren ens ska behöva säga något. Nä.

Jag har då lärt mig av denna tråd att aldrig tq emot en lott och inte hänga med på en resa om det inte sker i mitt eget färdmedel eller hyrt färdmedel.

Jag har liksom inte råd att pröjsa om en vän har valt en högre självrisk för att få ner premien. Jag har inte heller råd att byta ett däck om det är ett av de dyrare märkerna eller betala en del av motorrenovering om bilen kokar. Jag vet ju vad min bil kan kosta vid olika händelser och har budget och lösning för det (som inte involverar mina vänner!).

 

[Nytant]

Jag har liksom inte råd att pröjsa om en vän har valt en högre självrisk för att få ner premien. Jag har inte heller råd att byta ett däck om det är ett av de dyrare märkerna eller betala en del av motorrenovering om bilen kokar. Jag vet ju vad min bil kan kosta vid olika händelser och har budget och lösning för det (som inte involverar mina vänner!).

Det är såna här aspekter jag tänker att man måste prata om, eller göra utrymme för att man inte pratat om. Och som jag skrev i en annan tråd tycker jag också det är vanskligt att tro att man har tillräckligt god inblick i någon annans ekonomi för att kunna (be)döma deras prioriteringar. Nu kan det ju absolut vara så att folk har det i just de exempel som nämnts, det vet inte jag.

*kl*
Blir lite ledsen av den här tråden och vill förklara varför. Jag har vuxit upp mellan olika kulturer och ofta varit den som kommer med eller agerar utifrån andra perspektiv än de som är ”självklara”. Eftersom det varken synts eller hörts på mig att jag är utomsocknes ifrån - på gott och ont - blir antaganden om vad jag vet eller förstår ofta inte uttalade. Så helt plötsligt kanske man begått ett faux pas utan att vara medveten om det, och utan att någon uppmärksammar en på det. Det enda man märker är konsekvenserna. Sedan finns det såklart stora kulturella skillnader inom Sverige också, skillnader mellan familjer och inte minst neurotyper. Alla tänker inte på samma sätt, och olika tankesätt kan vara sprungna ur minst lika stor omsorg, omtanke, och empati.
Jag bara önskar att det dels fanns lite större förståelse för att alla inte delar samma utgångspunkt, lite mer tolerans för olika resonemang, och en vilja att prata om och synliggöra sina egna och andras antaganden. Sen kan det ju ändå landa i att man inte vill fortsätta vänskapen.

 

[Vira]

Jag tillhör skaran som hade delat lika på 15 000 om jag hade vunnit, men jag hade inte blivit sur om den andre hade behållit pengarna om det inte var jag som vann. Men, jag inser att det också beror på att 15 000 kan jag både ha och mista utan att det spelar så stor roll. Om vi leker med tanken på att det skulle vara 15 miljoner i stället så vet jag inte riktigt hur jag hade reagerat. Tror inte att jag skulle ha gett bort hälften då (däremot en mindre men ändå rejäl summa typ 1 miljon), samtidigt som jag nog hade känt visst litet agg mot vännen om hen hade gett mig mindre än hälften i motsatt situation. Och jag hade nog förväntat mig det lilla agget från vännen med, men tyckt att det var värt det för att i stället kunna lägga pengarna på mina allra närmaste samtidigt som jag förstås inte skulle låta vännen vara utan en hyfsat ordentlig summa.

Jag är dock uppvuxen med att man alltid ger bort en halv lott och inte en hel, just för att slippa sådana här situationer

 

[Enya]

För att de pengarna hade hjälpt mig i mitt liv. Jag har inte ett överflöd.

Det är det resonemanget som känns märkligt för mig. Jag ger ju bort lotten i gåva, alltså även vinsten som personen kan få, då blir jag inte besviken för att hen inte vill dela med sig av sin gåva med mig bara för att jag behöver pengar.