Vad hände med mig (föll ihop)?

[Lavinia]

Hej!

Det låter som ett EP-anfall, men det behöver ju inte betyda särskilt mycket EP-liknande anfall kan man ju få av mycket. Jag hade ringt vårdcentralen first thing imorgon och se vad de säger.

Angående grannarna får du se till att göra något åt dem snart. Skriver du upp alla störningar, kan du låna decibelmätare att ha i din lägenhet när de sätter igång och skriva upp. Du behöver ju uppenbarligen sova!

/Lavinia

 

[Lobelia]

Det låter som epilipsi och att det var din kamera blixt som triggern. Nu behöver det inte betyda särskilt mycket med tanke på den lita udda situationen ( yrvaken och precis rest dig+kamerablixten) men ljusblixtar kan framkalla epilepsi. Jag skulle kontaktat vårdcentralen eller sjukvårdsupplysnkngen vid tillfälle inom kort.

 

[hoppsann]

.

Så jag, tämligen yrvaken, masade mig upp ur sängen och ställde mig i dörren ut till trapphuset och fipplade med mobilen så kameran gick igång och en blixt gick av och i nästa stund låg jag och typ krampade på golvet. Hjärtat bara rusade och jag vevade visst en del omkring mig innan jag lyckades samla ihop armar och ben och ta mig upp, för ett par tomma kartonger som stod utanför dörren lyckades jag ha omkull med buller och brak.

Så till slut kom jag upp på benen igen, masade mig darrig raka vägen in till sängen och låg där och toksvettades samtidigt som hjärtat fortfarande rusade och jag hade en allmänt väldigt stark olustkänsla ("håller jag på att dö?") i kroppen. Låg en stund och funderade över om det var svett eller blod som rann i pannan ... samtidigt som jag försökte andas i fyrkanter, innan jag ens vågade prova om jag kunde röra benen. Det funkade, så jag tog mig upp igen, duschade och märkte inte av några fler "kramper" eller att jag höll på att förlora kontrollen, men kände mig väldigt matt, tung i kroppen och liksom "kände av" hjärtat även om det lugnat ner sig från sin skenattack.

Låter som när jag går i backen och svimmar ordentligt. Har lågt blodtryck och man inte varför jag svimmar, den enda gemensamma nämnaren är att det kan vara dåligt med syre på platsen. Eller om jag blir väldigt rädd eller upprörd. Inte så praktiskt.

Det börjar med att hörseln försvinner och det blir lite tungt att andas. Sedan minns jag aldrig mer. Hinner aldrig sätta mig ned t.ex.
När jag kvicknar till är jag sjöblöt, likblek med galopperande puls.
Jag som sällan äter godis eller dricker läsk, kan lätt svepa två burkar cola och tugga i mig en hel chokladkaka utan att blinka! Är så törstig och har ett sockersug som inte är av denna värld!

Det är aldrig fel att kolla sig ordentligt (jag har t.o.m röntgat skallen, fast av andra orsaker), men jag tror att du helt enkelt svimmade kraftigt.
Hoppas du kryar på dig.

 

[hoppsann]

.

Så jag, tämligen yrvaken, masade mig upp ur sängen och ställde mig i dörren ut till trapphuset och fipplade med mobilen så kameran gick igång och en blixt gick av och i nästa stund låg jag och typ krampade på golvet. Hjärtat bara rusade och jag vevade visst en del omkring mig innan jag lyckades samla ihop armar och ben och ta mig upp, för ett par tomma kartonger som stod utanför dörren lyckades jag ha omkull med buller och brak.

Så till slut kom jag upp på benen igen, masade mig darrig raka vägen in till sängen och låg där och toksvettades samtidigt som hjärtat fortfarande rusade och jag hade en allmänt väldigt stark olustkänsla ("håller jag på att dö?") i kroppen. Låg en stund och funderade över om det var svett eller blod som rann i pannan ... samtidigt som jag försökte andas i fyrkanter, innan jag ens vågade prova om jag kunde röra benen. Det funkade, så jag tog mig upp igen, duschade och märkte inte av några fler "kramper" eller att jag höll på att förlora kontrollen, men kände mig väldigt matt, tung i kroppen och liksom "kände av" hjärtat även om det lugnat ner sig från sin skenattack.

Låter som när jag går i backen och svimmar ordentligt. Har lågt blodtryck och man inte varför jag svimmar, den enda gemensamma nämnaren är att det kan vara dåligt med syre på platsen. Eller om jag blir väldigt rädd eller upprörd. Inte så praktiskt.

Det börjar med att hörseln försvinner och det blir lite tungt att andas. Sedan minns jag aldrig mer. Hinner aldrig sätta mig ned t.ex.
När jag kvicknar till är jag sjöblöt, likblek med galopperande puls.
Jag som sällan äter godis eller dricker läsk, kan lätt svepa två burkar cola och tugga i mig en hel chokladkaka utan att blinka! Är så törstig och har ett sockersug som inte är av denna värld!

Det är aldrig fel att kolla sig ordentligt (jag har t.o.m röntgat skallen, fast av andra orsaker), men jag tror att du helt enkelt svimmade kraftigt.
Hoppas du kryar på dig.

 

[the_connemara]

.
Låter som när jag går i backen och svimmar ordentligt. Har lågt blodtryck och man inte varför jag svimmar, den enda gemensamma nämnaren är att det kan vara dåligt med syre på platsen. Eller om jag blir väldigt rädd eller upprörd. Inte så praktiskt.

Det börjar med att hörseln försvinner och det blir lite tungt att andas. Sedan minns jag aldrig mer. Hinner aldrig sätta mig ned t.ex.
När jag kvicknar till är jag sjöblöt, likblek med galopperande puls.
Jag som sällan äter godis eller dricker läsk, kan lätt svepa två burkar cola och tugga i mig en hel chokladkaka utan att blinka! Är så törstig och har ett sockersug som inte är av denna värld!

Det är aldrig fel att kolla sig ordentligt (jag har t.o.m röntgat skallen, fast av andra orsaker), men jag tror att du helt enkelt svimmade kraftigt.
Hoppas du kryar på dig.

Precis samma här. Hörsel o syn försvinner och jag blir rejält skakig. Händer mig om jag reser mig för fort eller om jag står upp. Blir betydligt värre om jag är trött eller stressad, dvs triggas lättare. Yrvaken är dock värst, finns inte på kartan att bara hoppa ur sängen när klockan ringer tex.

Har normalt blodtryck o löser det genom att sitta på golvet på möten på jobbet (första dagen låtsades jag som ingenting o stod upp o tuppade av) samt ta det lite lugnt när det behövs. Känner igen symptomen ganska bra numera.

 

[aiquen]

Tackar igen för svaren.

Jag besökte VC i onsdags, vilket oväntat (även för läkaren på VC, tror jag) slutade med ett dygn på AVA på sjukhuset ... Jag kunde dock åka hem därifrån med lugnande besked, så nu ska jag väl inte direkt behöva vara orolig för min hälsa i alla fall.

Och efter ytterligare en fest här i fredags (som polisen kom och sabbade, buhu) är även hyresvärden kontaktad angående min granne, så förhoppnings kommer jag få lite lättare att kunna sova framöver.