Vad hände med mig (föll ihop)?

aiquen

Trådstartare
I natt var jag med om något jag upplevde som väldigt skrämmande, och jag kan inte riktigt släppa det... Vad fan hände?

Under kvällen (och tidigare) kände jag mig helt som vanligt. Jag kom hem ganska sent och blev rätt upprörd över min "vadå visa någon som helst jävla hänsyn"-granne som hade högljudd fest igen (!), men gick och la mig, läste en stund och lyckades till slut somna.

Så av någon anledning vaknade jag vid tretiden. Vet inte om det var p.g.a. nåt ljud från grannlägenheten, men hela min lägenhet fylldes i alla fall av hans jävla musik, så tjena att jag kunde somna om. Så jag fick för mig att jag skulle ut i trapphuset och lyssna om musiken verkligen var så hög som det lät inne hos mig för nu hade jag liksom fått nog...

Så jag, tämligen yrvaken, masade mig upp ur sängen och ställde mig i dörren ut till trapphuset och fipplade med mobilen så kameran gick igång och en blixt gick av och i nästa stund låg jag och typ krampade på golvet. Hjärtat bara rusade och jag vevade visst en del omkring mig innan jag lyckades samla ihop armar och ben och ta mig upp, för ett par tomma kartonger som stod utanför dörren lyckades jag ha omkull med buller och brak.

Så till slut kom jag upp på benen igen, masade mig darrig raka vägen in till sängen och låg där och toksvettades samtidigt som hjärtat fortfarande rusade och jag hade en allmänt väldigt stark olustkänsla ("håller jag på att dö?") i kroppen. Låg en stund och funderade över om det var svett eller blod som rann i pannan ... samtidigt som jag försökte andas i fyrkanter, innan jag ens vågade prova om jag kunde röra benen. Det funkade, så jag tog mig upp igen, duschade och märkte inte av några fler "kramper" eller att jag höll på att förlora kontrollen, men kände mig väldigt matt, tung i kroppen och liksom "kände av" hjärtat även om det lugnat ner sig från sin skenattack.

Därefter har jag känt mig ungefär som vanligt igen (är förstås hyfsat seg och trött efter att grannen haft igång sin musik till efter kl åtta, trots att jag vid sextiden tog mig ner och ringde på, önskade honom god morgon och bad honom sänka det jävla ljudet så jag kunde få sova).

Men vad sjutton hände?

Jag har inte varit med om nåt liknande förut. Att hjärtat har skenat iväg (vi snackar sekunder) har jag varit med om vid några tillfällen (senast en gång tidigare i veckan faktiskt) men det har jag typ avfärdat som ingenting eftersom det varit i perioder när jag i övrigt inte mått så bra. Och riktigt bra har jag heller inte mått den senaste tiden; jag är inne i en ganska tung period, har känt mig ganska nedstämd och känt lite som en inre stress över livet rent allmänt. Har också dragits med en väldig trötthet den senaste veckan men i övrigt, rent fysiskt, är jag såvitt jag vet frisk.

Jag har funderat på allt från stroke till hjärtinfarkt till EP-anfall till panikångestattack eller bara vanlig jäkla trötthet, och ja jag vet att Buke inte är sjukvården, men som sagt, jag kan inte riktigt släppa det. Så, någon som har någon teori om vad det kan ha rört sig om?

Kan jag liksom ha gått och fått epilepsi knall fall? Vad gör jag då ...? Det här vill jag inte vara med om igen. :(
 
Alltså, jag har varit med om att jag svimmat av efter att jag rest mig ur sängen och gått en bit, beror då på att kroppen ställt in sig på den liggande positionen, som ju kräver mindre tryck för att blodet skall ta sig upp till hjärnan. När man då går upp lite snabbt så hinner inte kroppen med, man får för lite syre upp i huvudet och tuppar av. Men jag känner inte igen det där med kramper och rusande hjärta... :crazy:
 
Har en släkting med EP och det låter lite som det. Men kan nog vara en massa andra saker också, det är ju omöjligt att säga vad det är. Har en annan släkting som fick liknande svimmningsattack med rusande hjärta och var allmänt trött och nedstämd - visade sig vara lunginflammation. Du bör gå till läkare så snart som möjligt helt enkelt så får de reda upp det här.
 
Ja jag har funderat i de banorna också. Jag kan vara rätt känslig för att drabbas av ganska stark yrsel om jag så bara sitter ner och reser mig upp snabbt, tillräckligt för att det ibland ska svartna för ögonen. Det har jag tagit upp med läkare vid något tillfälle för många år sedan, men fick ju då förklarat att det inte är något farligt.

Vet heller inte riktigt om det verkligen var kramper i ordets rätta bemärkelse, jag vet ju inte riktigt vad som hände. Men jag var ju vid medvetande (om än inte särskilt klar i huvudet), åtminstone precis innan och efter fallet, men bara liksom förlorade kontrollen helt..
 
TS: Som du säger, Buke är inte en läkare så jag hade iaf ringt Sjukvårdsupplysningen idag och VC imorgon, om inte annat för att gå dit och få blodtrycket kollat.

Jag har lågt blodtryck och får ofta blodtrycksfall när jag reser mig. Inget farligt och vet man om det ser man till att resa sig försiktigt.

En fundering är om du varit sömnstörd ett tag? Det kan jag blir riktigt knepig av. Jämför med när man varit vaken för länge (mitt "rekord" är 25h i sträck) för då blir man ju darrig, illamående och får hjärtklappning.
 
I natt var jag med om något jag upplevde som väldigt skrämmande, och jag kan inte riktigt släppa det... Vad fan hände?

Under kvällen (och tidigare) kände jag mig helt som vanligt. Jag kom hem ganska sent och blev rätt upprörd över min "vadå visa någon som helst jävla hänsyn"-granne som hade högljudd fest igen (!), men gick och la mig, läste en stund och lyckades till slut somna.

Så av någon anledning vaknade jag vid tretiden. Vet inte om det var p.g.a. nåt ljud från grannlägenheten, men hela min lägenhet fylldes i alla fall av hans jävla musik, så tjena att jag kunde somna om. Så jag fick för mig att jag skulle ut i trapphuset och lyssna om musiken verkligen var så hög som det lät inne hos mig för nu hade jag liksom fått nog...

Så jag, tämligen yrvaken, masade mig upp ur sängen och ställde mig i dörren ut till trapphuset och fipplade med mobilen så kameran gick igång och en blixt gick av och i nästa stund låg jag och typ krampade på golvet. Hjärtat bara rusade och jag vevade visst en del omkring mig innan jag lyckades samla ihop armar och ben och ta mig upp, för ett par tomma kartonger som stod utanför dörren lyckades jag ha omkull med buller och brak.

Så till slut kom jag upp på benen igen, masade mig darrig raka vägen in till sängen och låg där och toksvettades samtidigt som hjärtat fortfarande rusade och jag hade en allmänt väldigt stark olustkänsla ("håller jag på att dö?") i kroppen. Låg en stund och funderade över om det var svett eller blod som rann i pannan ... samtidigt som jag försökte andas i fyrkanter, innan jag ens vågade prova om jag kunde röra benen. Det funkade, så jag tog mig upp igen, duschade och märkte inte av några fler "kramper" eller att jag höll på att förlora kontrollen, men kände mig väldigt matt, tung i kroppen och liksom "kände av" hjärtat även om det lugnat ner sig från sin skenattack.

Därefter har jag känt mig ungefär som vanligt igen (är förstås hyfsat seg och trött efter att grannen haft igång sin musik till efter kl åtta, trots att jag vid sextiden tog mig ner och ringde på, önskade honom god morgon och bad honom sänka det jävla ljudet så jag kunde få sova).

Men vad sjutton hände?

Jag har inte varit med om nåt liknande förut. Att hjärtat har skenat iväg (vi snackar sekunder) har jag varit med om vid några tillfällen (senast en gång tidigare i veckan faktiskt) men det har jag typ avfärdat som ingenting eftersom det varit i perioder när jag i övrigt inte mått så bra. Och riktigt bra har jag heller inte mått den senaste tiden; jag är inne i en ganska tung period, har känt mig ganska nedstämd och känt lite som en inre stress över livet rent allmänt. Har också dragits med en väldig trötthet den senaste veckan men i övrigt, rent fysiskt, är jag såvitt jag vet frisk.

Jag har funderat på allt från stroke till hjärtinfarkt till EP-anfall till panikångestattack eller bara vanlig jäkla trötthet, och ja jag vet att Buke inte är sjukvården, men som sagt, jag kan inte riktigt släppa det. Så, någon som har någon teori om vad det kan ha rört sig om?

Kan jag liksom ha gått och fått epilepsi knall fall? Vad gör jag då ...? Det här vill jag inte vara med om igen. :(

Så otäckt!

Det låter som ett krampanfall. Men bara för att man får ett krampanfall behöver man inte lida av sjukdomen EP. Krampanfall kan bero på många olika saker och de flesta människor upplever någon gång i sitt liv ett krampanfall (men de flesta märker inte av det då det sker i sömnen på "mikronivå").

Om du fortsatt känner dig konstigt, det händer igen eller du rentav är väldigt orolig skulle jag kontakta vårdcentralen/husläkare.
 
Har en släkting med EP och det låter lite som det. Men kan nog vara en massa andra saker också, det är ju omöjligt att säga vad det är. Har en annan släkting som fick liknande svimmningsattack med rusande hjärta och var allmänt trött och nedstämd - visade sig vara lunginflammation. Du bör gå till läkare så snart som möjligt helt enkelt så får de reda upp det här.

Lunginflammation? Oj, det var nog det sista jag hade på listan. :crazy: ;) Men visar ju kanske på att det verkligen kan ha rört sig om "vad som helst" ...

Jag kan ju inte låta bli att känna att det skulle kännas lite svårt att gå till läkare efter bara en gång så här ("jo det hände en liten grej för ett antal dagar sen ..."), speciellt som jag ju åtminstone än så länge känner mig som vanligt igen, men det är klart att låter det som om det faktiskt skulle kunna röra sig om om t.ex. epilepsi så... Jag har ingen tidigare erfarenhet av det alls, varken egenupplevd eller hos någon i min omgivning, så det känns ju lite obehagligt.

TS: Som du säger, Buke är inte en läkare så jag hade iaf ringt Sjukvårdsupplysningen idag och VC imorgon, om inte annat för att gå dit och få blodtrycket kollat.

Jag har lågt blodtryck och får ofta blodtrycksfall när jag reser mig. Inget farligt och vet man om det ser man till att resa sig försiktigt.

En fundering är om du varit sömnstörd ett tag? Det kan jag blir riktigt knepig av. Jämför med när man varit vaken för länge (mitt "rekord" är 25h i sträck) för då blir man ju darrig, illamående och får hjärtklappning.

Ja, det kanske inte hade varit tokigt att i alla fall göra en snabb allmänkoll bara... Jag har som sagt också problem med yrsel just ibland när jag reser mig men har åtminstone tidigare vid kontroller inte haft problem med lågt blodtryck just, men sånt kanske kan ändras.

Och sömnstörd, tja, sen den här grannen flyttade in och skaffade sin musikanläggning och drog hit alla sina polare har det varit ganska få nätter jag kunnat sova utan störas alls. :meh: Men så här extremt som det var i natt brukar det inte vara och är det så jag vaknar brukar jag ändå kunna somna om ganska snabbt. Och i övrigt har jag inga problem med sömnlöshet, svårigheter att somna eller så. Men det är klart att det säkert kan vara påfrestande för kroppen att inte få sova i lugn och ro (sjukt morgontrött som jag är kan jag ju i alla fall definitivt skriva under på att det tar psykiskt, på humöret) även om det känns lite extremt med en sån här reaktion...

+ @Malibu_Stacy

Tack för era svar! :) Märker jag ingenting avvaktar jag nog tills i morgon i alla fall, så kanske jag åtminstone ringer VC och hör om de tycker jag ska komma och kolla upp något.
 
Precis som @Malibu_Stacy förklarade behöver det inte vara epilepsi. Krampanfall kan ha många orsaker och ditt anfall ska i så fall ha varit ett provocerat anfall. Epilepsi funderar man på om det är mer än två oprovocerade anfall. Även epileptiker kan få provocerade anfall, men jag hade ändå inte oroat mig för den sjukdomen.

Bästa är att ringa VC i morgon och förklara vad som hänt och att du skulle vilja kolla upp blodtryck och liknande eftersom det inte känns riktigt ok i kroppen.
 
Ts. Du ska absolut kontakta vården!
Ring 1177 redan nu, och som sagt, vc direkt i morgon bitti. Men skulle du få ett till anfall så ring 112. Direkt. De tar sådant på allvar!

Men tills vidare, vila, se till att du får i dig näring ordentligt och stressa inte alls. Undvik koffein, tv och dator längre stunder då de faktiskt kan vara provocerande för just anfall.

Att få krampanfall är faktiskt vanligare än man tror, jag har hört någonstans att ca 60% någon gång får en kramp, och ca 35-40% får ett till anfall - och då görs omfattande utredningar för att sätta diagnos och se om medicinering är aktuellt.
Jag fick mitt första anfall som 18-åring och hade några överjävliga krampanfall åren efter, varvade med frånvaroattacker.
Nu är jag anfallsfri sedan många år men står på hög dos av medicin.

Hur som helst, jag var med när en nära vän drabbades av ett krampanfall.
Han fick ju naturligtvis åka in direkt (var vaken men omtumlad när ambulansen kom) med röntgen och övervak + sedan körförbud i ett halvår.
Han har inte haft några problem varken före eller efter det, hoppas att det fortsätter så.
Jag tror att hans anfall kom av justering av medicin, stress och yttre påfrestningar.
Men jag är glad över att han fick hjälp direkt.
 
Jag "fick" epilepsi över en natt. Efter första anfallet ställdes ju ingen diagnos, men efter andra (prick ett halvår efter första) sattes medicin in på en gång. Sedan mådde jag bra i nästan ett år, fick sex anfall på typ en månad trots medicinering, och har nu varit anfallsfri i nästan två år. Det är en helknäpp sjukdom, som väldigt sällan har en konkret orsak.
 
Ts. Du ska absolut kontakta vården!
Ring 1177 redan nu, och som sagt, vc direkt i morgon bitti. Men skulle du få ett till anfall så ring 112. Direkt. De tar sådant på allvar!

Men tills vidare, vila, se till att du får i dig näring ordentligt och stressa inte alls. Undvik koffein, tv och dator längre stunder då de faktiskt kan vara provocerande för just anfall.

Att få krampanfall är faktiskt vanligare än man tror, jag har hört någonstans att ca 60% någon gång får en kramp, och ca 35-40% får ett till anfall - och då görs omfattande utredningar för att sätta diagnos och se om medicinering är aktuellt.
Jag fick mitt första anfall som 18-åring och hade några överjävliga krampanfall åren efter, varvade med frånvaroattacker.
Nu är jag anfallsfri sedan många år men står på hög dos av medicin.

Hur som helst, jag var med när en nära vän drabbades av ett krampanfall.
Han fick ju naturligtvis åka in direkt (var vaken men omtumlad när ambulansen kom) med röntgen och övervak + sedan körförbud i ett halvår.
Han har inte haft några problem varken före eller efter det, hoppas att det fortsätter så.
Jag tror att hans anfall kom av justering av medicin, stress och yttre påfrestningar.
Men jag är glad över att han fick hjälp direkt.
Det finns ingen anledning att ringa 1177 redan nu och inte heller att dra in på kaffe, tv och dator. Just eftersom så hög del av befolkningen får ett anfall och sedan inga mer nånsin så ser inte jag nån anledning till att oroa sig så pass som du verkar få det att låta. Det finns inget 1177 eller akuten eller ens en läkare gör i dag när det redan är överstökat. Det är just nu inte akut. Får hon ett till är det en annan sak. Men bara vid ett anfall? Nej, lev som vanligt, men undvik att köra bil.
 
@Enya Jag tror att @whwycd tanke var att TS kunde ringa 1177 tills hon kontaktar en vanlig vårdcentral i veckan och rådfråga lite och kanske lugna oron över det som hände. Det är ju lite det som 1177 är till för :) Skulle det vara någon form av epilepsianfall så skadar det ju inte att ta det lugnt med vissa saker som kan trigga igång det igen
 
Eftersom man många gånger ställer diagnos via anfallsbeskrivning då man kan ha epilepsi utan att det syns på någon undersökning så ser inte jag någon mening att ändra på sitt liv just nu. Känner hon att hon vill vila lite mer i dag så är det ju vad hon behöver göra, men att ändra på mer bara för att inte riskera ett anfall till är bara att förhala en ev. diagnos. Att undvika bilkörning är väl det enda jag ser som vettigt.

Att stressa upp TS med 1177 osv är inte speciellt snällt för ett anfall behöver inte ha nån annan orsak än att hon sovit pissigt pga grannen. Det behöver inte ens upprepas.

Om whw menade att hon skulle ringa 1177 för att få lugnande råd borde hon skrivit det.

På VC behandlas de oftast inte som jätteakut om hon mår bra i morgon efter det här.

Att skrämma upp TS är som sagt bara onödigt. Att kontakta VC i morgon är vettigt dock, men några akuta åtgärder just nu ser jag ingen vits med.
 
@Enya Jag tror att @whwycd tanke var att TS kunde ringa 1177 tills hon kontaktar en vanlig vårdcentral i veckan och rådfråga lite och kanske lugna oron över det som hände. Det är ju lite det som 1177 är till för :) Skulle det vara någon form av epilepsianfall så skadar det ju inte att ta det lugnt med vissa saker som kan trigga igång det igen
Exakt. Och du behöver inte tala om för mig vad jag ska skriva och inte skriva @Enya , mycket handlar om sunt förnuft och det enda jag tänkte var att hon skulle ta det lite lugnt idag för att inte riskera ännu ett anfall. Vari finns felet med det menar du? :confused:
Jag har INTE velat skrämma upp någon, exakt tvärt om faktiskt.
 
@Enya De flesta bukefalister vet ju om att man får blandade svar här och jag varken hoppas eller tror personer tar tips och råd mer seriöst här än hos en läkare. Sen handlade det ju om förebyggande saker @whwycd tipsade om, det är j inget som skadar att ringa 1177 eller låta bli koffein eller tvspel tex. Skillnad vore det om hon sagt att personen ska tillta något som tex medicin eller så
 
Jag fick mitt första anfall som 18-åring och hade några överjävliga krampanfall åren efter, varvade med frånvaroattacker.
Nu är jag anfallsfri sedan många år men står på hög dos av medicin.

Jag "fick" epilepsi över en natt. Efter första anfallet ställdes ju ingen diagnos, men efter andra (prick ett halvår efter första) sattes medicin in på en gång. Sedan mådde jag bra i nästan ett år, fick sex anfall på typ en månad trots medicinering, och har nu varit anfallsfri i nästan två år. Det är en helknäpp sjukdom, som väldigt sällan har en konkret orsak.

Usch vad otäckt det låter att det kan slå till bara sådär! Så skönt att ni i alla fall verkar må bra nu! Men kan ni känna igen er något i det som hände mig eller har epilepsin yttrat sig annorlunda för er?

Annars tackar jag för alla svar! Jag vet ju som sagt att buke inte är sjukvården och att alla som skriver här sitter på olika kunskap och erfarenheter, men är i alla fall väldigt tacksam för att ni tar er tid och delar med er! :)

Eftersom jag känt mig ganska matt och darrig under dagen har jag varit i kontakt med 1177 som väl inte direkt tyckte att det lät som något epilepsianfall just, men också tyckte att jag borde kontakta VC och i alla fall kolla blodtryck och kanske ta lite prover, så det inte rentav bara beror på någon brist av något slag. Det verkar ju inte vara något akut i alla fall och SÅ dålig känner jag mig ju inte heller, men eftersom det var så fruktansvärt obehagligt känns det ändå skönt att ha pratat med någon (både er och 1177! :)). Nu får jag väl avvakta för en tid hos VC och se vad de säger helt enkelt.
 
@aiquen har en dotter med epilepsi och det låter som ett klassiskt epilepsianfall av den typen som förr kallades grand mal (sen finns det andra typer av anfall också som inte ger kramper) . Dock brukar man bli väldigt trött och förvirrad efteråt så att du kände dig medveten talar emot det lite. Men det är också som flera andra har skrivit man sätter oftast inte diagnosen epilepsi förrän efter 2 oprovocerade anfall. Dock kan vem som helst när som helst i livet drabbas av epilepsi utan att det behöver finnas någon uppenbar orsak eller bakomliggande trauma. Klokt att ta en tid hos VC och kanske ska du skriva ner vad som hände för att kunna jämföra händelsen om det skulle hända igen vilket vi väl inte får hoppas förstås.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Suck… jag stukade min fot ganska rejält förrförra sommaren vilket gick över med vila, fotleden har dock känts svagare sedan dess. Jag...
Svar
6
· Visningar
546
Senast: tuaphua
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
6 351
Senast: Jahaja
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 395
Senast: Freazer
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
4 003
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp