Vad göra med rädd valp?

[Miiip]

Jag har en phaléne valp på snart 6 månader. Hon är rädd för precis allt, och väldigt väldigt blyg. Hon blir helt överlycklig så fort någon ifrån våran familj kommer hem och viftar på svansen så att kroppen nästan ramlar ihop. Men kommer det någon annan så blir hon livrädd. Springer och gömmer sej eller försöker krypa innanför skinnet på den av oss som är i närheten.

Hon är rädd för allt nytt utomhus, saker som har flyttats på eller saker som kommit dit som inte legat där innan.
Andra hundar är hon livrädd för.
Ja, precis allt är hon rädd för.

Det vi tycker är jobbigast är just det att hon är rädd för människor. Vi vet att det aldrig är någon som gjort henne illa eftersom det är våran egen uppfödning.
Men hur ska man göra för att "socialträna" henne? Vi vill ju inte tvinga henne till något så att hon blir ännu räddare. Men jag har nu börjat fundera på att ta henne med till stan och bara gå runt där så att hon får se mycket folk hela tiden. Först när det är lungt på stan och senare ta med henne en lördag, eller under lunchtid. Självklart tänker jag inte tvinga henne att fortsätta gå på stan ifall hon vägrar. Men är det värt att försöka?
Funderar även på att ta med mej henne hem till pojkvännens familj så att hon får träffa "nytt" folk inomhus också. (Dom är inte helt nya för henne då dom vart och hälsat på ofta när hon var mindre.) Kan det också vara någon bra idé att "utsätta" henne för det??

Eller hur ska man göra? Vill ha en massa tips och jag vet att ni är väldigt kunniga.

/Evelina

 

[Zewz]

Min lille gosse fick mycket miljöträning väldigt tidigt.
Han var precis som din livrädd för mycket olika saker när vi fick hem honom vid nio veckors ålder.
Men efter att ha lärt sej busa med noga utvalda hundar och människor var det inte så farligt med andra hundar/människor sen.
Han var med i stan o såg en massa folk, han var med i stallet o lärde känna hästarna, hn var med hemma hos andra osv...
Allt mycket lugnt o i små mängder, men han lärde sej snart att världen är stor och spännande, men inte alls farlig.
Numera är han 7½ månader och väldigt social och nyfiken, tar sej gärna an utmaningar, men har även lärt sej vad man faktiskt borde akta sej för.

Så en massa lugn miljöträning tror jag skulle hjälpa din rädda lilla vovve.

 

[Miiip]

Okej. Så bra att det fungerar för er

Det är ju så också att eftersom det är våran egna uppfödning så har vi ju även tiken (mamman). Och valpen förlitar sej helt på henne. Är inte mamma-hund med så är hon verkligen livrädd. Det är också det vi vill ha bort, att hon inte kan förvänta sej att mamman alltid är med henne.
Men jag antar att det kanske kan vara bra att ha mamman med sej i början? Och sen lämna henne hemma när det börjar gå bra? Eller vore det bättre om hon inte var med alls?

 

[Miiip]

putt putt

 

[Miiip]

Men. Ingen som har några andra förslag??

 

[Calazirya]

Jag skulle nog föreslå att ni lämnar bort mamman ( om det går ) jag tror att det är den bästa lösningen.

Våran Golden tik var ruskigt feg och rädd när hon var valpis och ensam. Men oftast var hon inte ensam då våran äldre hund alltid fanns där och skyddade henne. Hon var rädd för nya människor och speciellt andra hundar .

Under sommaren som var så bodde våran äldre hund hos min mamma under 2 månader och under den tiden så blev vår golden mycket "tuffare" och mycket mer självsäker.

Så det är mitt tips.

När hon blir rädd för andra och söker skydd hos er, ömka henne inte utan ignorera henne totalt. Ömkar ni och börjar klappa eller tar upp henne i knät är det som att säga till henne att den nya människan är "farlig/konstig"

 

[Jadzia]

Kör på som ni har tänkt er. Låt hunden upptäcka världen utan mamman och på egen hand.
Uppträd fullt naturligt då hon blir rädd och ömka henne inte. Börja redan idag med att utsätta henne för en lagom dos läskiga saker och bete er som om ni anser buller och bång vara en skitsak.

Hundar lär sig väldigt mycket bara genom atts tudera oss människor och blir inte föraren berörd av något lär sig hunden snart att det inte var något farligt. Gå bort på besök och ta hem folk. Se bara till att folket struntar i henne och låter henne söka kontakt själv. Umgås och ha trevligt, medan hunden reder ut sin rädsla.
Det ska vara helt normalt att folk rör sig runt henne och att det kan låta här och där.

Tappa grejer i golvet hemma och ta ingen notis om hunden. Träffa andra med garanterat snälla och coola hundar och stå bara och prata med dem en stund. Hundarna ska inte hälsa utan bara finnas med.

Alltså utsätt henne för saker, men tvinga henne inte till något. Det ska bara vara fullt naturligt allt som sker och ni ska bara vara passiva. Lite utav en Hakuna-matata attityd.

 

[Tippan]

Det jag ångrar med min hund när hon var skygg och i den åldern var att jag int helt sonika tog henne i famnen och gick fram till den läskiga männsikan så att de fick ta på henne. Jag har låtit henne backa och backa och till slut så har hon lärt sig att hon kan backa eller skrämma bort folk så att hpn slipper ta kontakt. Backningen är ju en typ av fråga om det är okej. Om jag låter henne backa så är ju svaret att det nog är lite farligt ändå...

Med min nya valp så gjorde jag så första gången hon skyggade för någon. Då var hon ca 3-4 månader. Minns inte riktigt. Jag bara tog upp henne. Gick fram till människan och de fick klappa henne utan att dutta med henne.

Det fungerar på andra saker också. Första gången hon skulle duscha så var det nästan slagsmål i duschen innan jag var klar. Jag kämpade och höll henne och duschade. Andra gången var det en klart lättare procedur och tredje gången så stod hon som en snäll ko och lät sig spolas av. De skall lita på oss i de lägena. Att protestera kan vara en fråga på om vi är riktigt säkra på att det verkligen inte är nått farligt.

Jag kan inte säga på rak arm att det alltid är rätt att handgripligen visa hunden att saker inte är farliga. Det beror på hundens mentalitet och hur er relation är. Men fundera på det...

 

[Miiip]

Finns inte en chans alls att jag tänker lämna bort tiken. I så fall får det bli valpen. Och det kommer heller aldrig att hända. Måste ju finnas bättre sätt än att vara tvungen att välja ifall man ska ha båda hundarna kvar!

Vi ömkar inte någon av våra hundar. Har aldrig gjot kommer inte att göra. Gr ingen skillnad alls på våra phaléner och vår berner som vi hade innan. På sin höjd att vi sätter oss ner på huk så att hon känner trygghet. Men aldrig att vi tar upp henne eller försöker "trösta" henne på annat sätt.

 

[Miiip]

Vi ömkar henne aldrig. Har aldrig gjort och kommer inte att göra. FÖrsöker ignorera henne så gott det går ifall hon blir rädd och försöker krypa in under skinnet på en.
Vad räknas som en "lagom dos" läskigheter?

Jag vill helst inte utsätta henne för läskigheter hemma det första jag gör. Visst kan jag tappa saker och så, för det kommer i alla fall att hända då och då. Men att ta hem människor hon inte känner tänker jag inte utsätta henne för på ett bra tag. I alla fall inte i stor mängder. Småsyskonens kompisar är väl med hem ibland, men dom håller hon sej på säkert avstånd ifrån.
Hemma hos oss så är det så att vi sitter väldigt mycket på golvet. Fråga mej inte varför, det har bara blivit så. Och när det kommer någon och "hälsar på" (oftast är det någon tränare från idrotterna eller kanske någon granne som vill komma in och prata en stund) så är det nästan alltid någon som sitter kvar på golvet. Och då finner hon sin trygghet i att sätta sej i knät på den som befinner sej på golvet. Sen kan hon sitta där tills dom går, för där är hon ju trygg. Men nu har jag börjat fundera på ifall det är så bra? Man kanske inte skulle vara så mycket på golvet som vi är?

Finns inte så mycket lugna hundar där vi bor, dom flesta är yrväder. Både stora och små. Hon har dessutom blivit skrämd av en boxer för någon vecka sen, och det gör ju inte precis saken bättre.

"Hakuna-matata attityd"

Hon har gått valpkurser nere på brukshundklubben. Och i början var hon livrädd för dom andra hundarna i gruppen. Och mamma, som gick med henne, fick lov att vara utanför "hagen" med henne så att hon slapp dom andra. Men sen har hon gjort framsteg därnere. Hon kan nu gå slalom mellan dom andra hundarna utan att vara rädd. Och hon kan vara med in när dom har teori och sitta i samma rum som dom andra hundarna. Det är ett tag sedan kursen slutade. Men så var vi ner på en lydnadstävling (mamma sitter i sekretariatet) och skulle titta en stund och träffa folk. Och jag hade med mej båda hundarna och då var hon fortfarande inte ett dugg rädd för folk och hundar, visst var hon lite försiktig, men inte alls så som hon är annars. Så det verkar som om hon funnit en liten trygghet därnere. Önskar att vintern kunde komma och gå lite snabbt nu så att vi kan fortsätta träna

 

[Miiip]

Att lyfta upp henne och gå fram med henne till den hon ska hälsa på fungerar inget vidare för oss. Hon blir stel som en pinne och vänder bort blicken eller så blundar hon helt enkelt och går in i sin egna lilla värld. Är nästan rädd att hon ska kissa på sej...

Något bad har vi inte försökt oss på än eftersom dom har en väldigt lättskött päls som nästintill rengör sej själv. Men till jul så blir det ett bad. Får se hur det går...

Tror inte att det där med att "tvinga" henne fram till saker hon är rädd för kommer att hjälpa oss ett dugg. Det skulle nog mer skälpa än hjälpa tror jag.

Hon är en väldigt liten hund med otroligt lågt självförtroende. Vet inte hur jag på något sätt ska kunna höja det

 

[Milosari]

jag tror att det enklase och snabbaste sättet är att lämna bort mamman (bara ett tag, inte för alltid!) så att valpen blir av med "mammaberoendet". sen är det som de andra har sagt, pjoska inte, tyck inte synd om henne och ta med henne till nya platser och ge henne nya upplevelser

 

[Calazirya]

Jag menade inte föralltid bara någon månad eller två för att lilla valpen skall sluta söka skydd hos mamman och börja lita mer på er och sig själv.

 

[Calazirya]

Det var ju så jag menade!

Vi gjorde så med våran äldre hund( lämnade bort honom) och det blev vår Goldentiks räddning, nu är hon mycket mer framåt och nyfiken.

 

[Tippan]

Nej jag menade inte att ni skall bada henne för att få ngn undergörande effekt. Det var bara ett exempel på att man i vissa lägen faktiskt tvingar sin hund för att visa att något inte är farligt. Det kan gälla både saker och människor och hunden får inte vara för gammal, utan det är ju när de är valpar. Som sagt så beror det på hunden och relationen till hunden om det är lämpligt eller ej att göra så.

 

[Miiip]

Och jag tänker inte lämna bort mamman. Så enkelt är det :smirk:

 

[Miiip]

Okej, men det kommer inte att hända. Mamman är redan så åsidosatt pga att valpen tar allt för stor plats just nu. Så att lämna bort henen skulle verkligen få mej att känna mej elak...Vet heller ingen som jag skulle kunna tänka mej att lämna henne till eftersom hon är lite speciell.

 

[Miiip]

Eftersom hon badas så pass sällan så tror jag nog att jag tänker låta henen vara rädd för det, om hon nu är det (vet ju inte det än). Hon är ju ingen stor hund som kan bråka värst mycket. Är bara att lyfta ner henne i badkaret och se till att hon stannar där.
Hon är iofs väldigt intresserad av vatten, så jag tror inte att hon kommer att vara så rädd. Vi får prova lite försiktigt första gången och se hur det går

 

[Jadzia]

Lagom dos läskighet är ungefär så mycket att hunden finner det läskigt, men tillräckligt lite så att hon inte får panik eller inte klarar av att lösa ut det.
Besök av en ny människa som struntar i hunden, men som rör sig i hela huset brukar vara en bra början. Bjud hem någon på kortspel eller liknande. Då har ni något annat än hunden att rikta uppmärksamheten mot och ni kommer bort fårn golvet. Låt besöket gå till kylen, till toaletten och lite överallt.
Liv och rörelse, men under lugna former.

 

[Jadzia]

Kan du inte ge henne ett jobb?
Det brukar höja självförtroendet på de flesta hundar.
Jobbet behöver inte bestå av rena bruksprylar utan kan bestå av att ställa upp skorna i skostället eller städa.

Det tar lite tid att lära hunden städa, men sedan är de självgående och de är mäkta stolta över sin uppgift. Städningen går ut på att hunden ska plocka upp pappaerstussar eller liknande och släppa dem i papperskorgen. Vil man göra det lite svårare använder man pedalhink istället för papperskorg.
Det är också en bra grej att ta till om det kommer läskiga människor. Många hundar slappnar av betydligt om man då ger dem en uppgift de vet att de klarar av.

Klurar ut någon aktivitet eller konst som du tror att din hund skulle gilla och gör det till hennes jobb. Tycker hon sedan att något är läskigt, så sätter du henne i arbete.