Silkisif
Trådstartare
Ja, jag sliter mitt hår och gräver raviner i min och pojkvännens och mammas plånböcker. Jag har nämligen en halt islandshäst...
Såhär ser han ut för närvarande:
Hästen är 15 år. Han har varit halt de senaste 2 åren som vi känner till, men förmodligen betydligt längre.
Efter en misstänkt kanske aningens halt-aningar åkte vi in till vet som konstaterade att han var ganska duktigt halt i alla ben. I ett halvår åkte vi in och ut på klinik och sprutade 1-2 leder i varje ben varje gång. Jag gissar, vi var kanske inne 4-5 gånger. När hältan enbart förbättrats lite efter så här många behandlingar gav veterinären upp. Det var då jul 2013, och hästen fick vila till ungefär februari 2014 då vi konstaterade att hältorna i alla fall inte blivit bättre.
In till samma klinik igen, nu med ny veterinär. Efter ca 3 besök hittade vi fel nr 1, en omfattande äldre senskada i hb. Jag blev rådd att ta bort (eller möjligen låta vara sjukpensionär), men valde att behandla med stötvågsbehandling. Detta var ungefär i april-maj 2014. Nu var han även halt på hf, förmodligen i knäet.
Efter 2 behandlingar flyttade hästen en längre sträcka, och fick även lite vila. Nu är vi ungefär framme i juli 2014. Nu besöker vi en ny klinik och ny veterinär, som konstaterar att senskadan inte längre finns. Senan är frisk. Hästen markerar möjligtvis liiite på hf men det avfärdas som sekundär skada. Hästen friskförklaras.
I mars 2015 har han vilat sedan sommaren, men är fortfarande halt. Vi åker in till veterinär nr 4, som konstaterar att han är halt båda fram. Hästen får en metacamkur.
Efter 4 veckor är hästen på åb och fortfarande halt bf. Nu verkar hältan komma från hovarna. Ingen fång, men dålig överrullning och ansträngda leder (?). Får nya skor på kliniken.
Efter ytterligare ca 4 v är det åb igen. Fortfarande samma. Nu verkar han ha ont i sulorna. Han får propads, och skos igen på klinik. Han hade tappat ena skon dagen före vetbes, så kanske är det därför?
Efter ytterligare 4 v var det åb igen. Nu hade han återigen trampat av skon dagen före. Fortfarande öm i sulorna. Skos om. Ska tillbaka om 4 veckor. Hästen filmas och veterinären uttalar sig (som jag förstod mamma i ett väldigt hastigt samtal): Det ser inte så illa ut. Skritta på.
Vad hade ni gjort? Jag studerar. Alla dessa jäkla felbedömningar (det första halvåret) kostar, pengar som inte så länge till finns. Jag tror jag slängt 40 000 kr i behandlingar som inte gett NÅGONTING för varken hästen eller utredningen.
Ååååh jag förstår att hästen inte kan prata men varför släpper man inte prestigen när man inte kommer längre?
Jag har till och med berättat för en veterinär att passtakt ofta är ett sätt för (islands)hästar att kompensera bort hältor. Vet man inte det som veterinär?!!
Och jag älskar min jäkla häst. Nu när han ÄNTLIGEN visar sin hälta vet jag inte vad jag ska göra. Veterinären är ju nöjd.
Såhär ser han ut för närvarande:
Hästen är 15 år. Han har varit halt de senaste 2 åren som vi känner till, men förmodligen betydligt längre.
Efter en misstänkt kanske aningens halt-aningar åkte vi in till vet som konstaterade att han var ganska duktigt halt i alla ben. I ett halvår åkte vi in och ut på klinik och sprutade 1-2 leder i varje ben varje gång. Jag gissar, vi var kanske inne 4-5 gånger. När hältan enbart förbättrats lite efter så här många behandlingar gav veterinären upp. Det var då jul 2013, och hästen fick vila till ungefär februari 2014 då vi konstaterade att hältorna i alla fall inte blivit bättre.
In till samma klinik igen, nu med ny veterinär. Efter ca 3 besök hittade vi fel nr 1, en omfattande äldre senskada i hb. Jag blev rådd att ta bort (eller möjligen låta vara sjukpensionär), men valde att behandla med stötvågsbehandling. Detta var ungefär i april-maj 2014. Nu var han även halt på hf, förmodligen i knäet.
Efter 2 behandlingar flyttade hästen en längre sträcka, och fick även lite vila. Nu är vi ungefär framme i juli 2014. Nu besöker vi en ny klinik och ny veterinär, som konstaterar att senskadan inte längre finns. Senan är frisk. Hästen markerar möjligtvis liiite på hf men det avfärdas som sekundär skada. Hästen friskförklaras.
I mars 2015 har han vilat sedan sommaren, men är fortfarande halt. Vi åker in till veterinär nr 4, som konstaterar att han är halt båda fram. Hästen får en metacamkur.
Efter 4 veckor är hästen på åb och fortfarande halt bf. Nu verkar hältan komma från hovarna. Ingen fång, men dålig överrullning och ansträngda leder (?). Får nya skor på kliniken.
Efter ytterligare ca 4 v är det åb igen. Fortfarande samma. Nu verkar han ha ont i sulorna. Han får propads, och skos igen på klinik. Han hade tappat ena skon dagen före vetbes, så kanske är det därför?
Efter ytterligare 4 v var det åb igen. Nu hade han återigen trampat av skon dagen före. Fortfarande öm i sulorna. Skos om. Ska tillbaka om 4 veckor. Hästen filmas och veterinären uttalar sig (som jag förstod mamma i ett väldigt hastigt samtal): Det ser inte så illa ut. Skritta på.
Vad hade ni gjort? Jag studerar. Alla dessa jäkla felbedömningar (det första halvåret) kostar, pengar som inte så länge till finns. Jag tror jag slängt 40 000 kr i behandlingar som inte gett NÅGONTING för varken hästen eller utredningen.
Ååååh jag förstår att hästen inte kan prata men varför släpper man inte prestigen när man inte kommer längre?
Jag har till och med berättat för en veterinär att passtakt ofta är ett sätt för (islands)hästar att kompensera bort hältor. Vet man inte det som veterinär?!!Och jag älskar min jäkla häst. Nu när han ÄNTLIGEN visar sin hälta vet jag inte vad jag ska göra. Veterinären är ju nöjd.
