Sv: vad gör jag nu då ..?
moonlightgarden skrev:
Var det inte jag som skrev "det första inlägget".
Du som jobbar med katter å katthemsarbete. Har inte ni tillgång till en sida där det står info om detta? Tycker om att läsa info så att det finns skrivet på svart å vitt vad som faktiskt gäller.
Alla de lokala katthemmen ingår i Djurhemsföreningen. Denna styrs utav Djurskyddsmyndigheten och går därför efter djurskyddslagen. Denna lag finns att läsa på internet.
Jo, det var ditt inlägg jag syftade på, för du skrev så här:
moonlightgarden skrev:
En katt utan halsband får nämligen folk skjuta om den kommer in på deras tomt. En katt med halsband får man aldrig skjuta.
Där låter det som att farbror Åke (eller vem som helst som ser en katt på altanen eller tomten) kan ta fram bössan o skjuta en katt om den kommer och går över hans tomt, bara för att han känner för det och katten inte har något halsband.
Om nu farbror Åke innehar jakträtten på marken katten befinner sig på, och katten anses vara övergiven eller förvildad (och där ska det genomföras en utredning på den nämnda katten), får om Han bor utanför tätbebyggt område, avliva katten på enligt djurskyddet skonsammaste sätt. (Utredningen innefattar polisen och lokala katthemmet, där efterlysningar gås igenom, katten först
försöks fångas med fälla och ett beslut tas om att katten verkligen är hemlös/förvildad) Om farbror Åke ska avliva katten med skott får detta inte utföras på längre än 3 meters avstånd. Detta kan skilja sig från Landsting till Landsting. Jag tror att i Göteborg går man efter de gamla reglerna, där det sägs att man får skjuta en katt på 10-15 meters avstånd.
Lättast är att du tar kontakt med djurskyddet i din kommun för att få reda på de nyaste lagarna.
Departement/
myndighet: Jordbruksdepartementet
Rubrik: Lag (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter
Utfärdad: 1943-06-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1684
-----------
1 § Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn
till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att
de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.
I jaktlagen (1987:259) finns särskilda bestämmelser om vad som
skall
iakttas för att hindra hundar från att driva eller förfölja vilt.
Lag (1987:260).
2 § Hund som visat benägenhet att bita människor eller hemdjur må
ej
vara lös utomhus, såframt den icke hålles inom område, som är
betryggande inhägnat och till vilket utomstående ej äga tillträde.
Hållas får ute i trakten, skall vad nu är sagt gälla även beträffande
hund som visat benägenhet att driva får.
3 § Eftersätts tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela
det
beslut som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara försedd
med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges
hundens ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller
nyttjande.
Är det fråga om en hund som avses i 2 §, får polismyndigheten
besluta
att hunden skall omhändertas genom myndighetens försorg. Sedan hunden
omhändertagits får ägaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av
polismyndigheten. Polismyndigheten skall efter värdering låta sälja
eller avliva hunden eller ta hand om hunden tills vidare. För
omhändertagande gäller i övrigt 35 § djurskyddslagen (1988:534). Innan
en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande från
veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.
Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns,
får
hunden, om den ej låter sig tas om hand, dödas av den som äger eller
vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig att snarast
möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.
Beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om
inte
något annat förordnas. Lag (1988:535).
4 § Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får
jakträttshavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När
detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast
underrättas. Om denne inte är känd, skall i stället polismyndigheten i
orten underrättas.
Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta döda
hunden, om
detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med
hänsyn till omständigheterna i övrigt. Lag (1987:260).
5 § Den som vill återfå en hund som har tagits om hand enligt 4 §
är
skyldig att betala ersättning för hundens föda och de övriga kostnader
som omhändertagandet har medfört.
Har inte ägaren eller innehavaren, mot ersättning enligt första
stycket,
återtagit hunden inom en vecka efter det att han underrättades om
omhändertagandet eller inom två veckor efter det att polismyndigheten
underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden. Lag (1987:260).
6 § Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå
att han
ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han
söka åter av den som har vållat skadan.
Vad nu stadgats om ägare till hund gälle ock den som mottagit
hunden
till underhåll eller nyttjande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för skada
som
orsakas av en tjänstehund när en polisman använder den i tjänsten, om
den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det har varit
påkallat att ingripa mot honom.
Vid tillämpningen av tredje stycket skall med polisman likställas
sådan
vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning
eller för att upprätthålla ordning. Lag (1992:268).
7 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad,
får
dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom
tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.
Lag (1987:260).
8 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §, 3 §
tredje
stycket andra meningen eller 7 § andra meningen eller mot beslut som har
meddelats med stöd av 3 § första stycket, döms till böter.
Den som försummar att lämna underrättelse enligt 4 § första
stycket döms
till penningböter. Lag (1991:261).
9 § Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (1995:1684).
Övergångsbestämmelser
1995:1684
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.