Vad gör halvblodsägare?

[LadySara]

Bara för att vara petig svenskt varmblod är väl benämning på "ridhästen" och varmblodig travhäst den andre.

Swb är ju avelsorganisationen för "ridhästar"

 

[warg]

I länken till ATL står ju att väldigt många travare faller bort eftersom man slaktar istället för att vårda. Det lägre inköpspriset påverkar säkerligen där. Det är rätt sannolikt att en häst som är dyr i inköp (och alltså kostar mer att ersätta med en ny) vårdas mer och att man väljer att göra dyrare ingrepp t ex buköppningar i högre grad. Även användandet spelar förstås in. En tävlingshäst som man lagt många år på att utbilda är svårare att ersätta än en häst som mest går som sällskap.
Det känns lite som om du försöker driva någon typ av agenda med frågan och följande inlägg. Jag ser snarare fullt naturliga föklaringar. Det är möjligt att en sällskapshäst "underbehandlas" som du kallar det, eller så behöver den helt enkelt inte vård för så många skador. Med samma ögon kan man kanske säga att en häst som används mer för träning och tävling "överbehandlas" eftersom man lättare upptäcker avvikelser på en häst i träning än på en häst i vila. I viss mån kan det också röra sig om skador som hade gått att vila ut, men å andra sidan vet man ju inte det säkert. Och jag upplever nog att rätt många saker faktiskt måste behandlas för att bli helt bra och inte bara få mildare/mindre synliga symptom.

 

[Mia_R]

Jag har varit ganska förskonad från veterinärräkningar totalt sett genom åren.

• Min första häst, en oregistrerad kallblodstravare, bröt kotan och fick nödslaktas i hagen vid 11 års ålder.
• Häst nr två hade ett par kotledsinflammationer, piskats blodig av en jävla idiot (jag hoppas att någon stackars häst sparkar in pannbenet på honom), en hovbensspricka(hagskada) och en nackskada orsakad av en presumtiv medryttare. Det senare orsakade flera återbesök av veterinär under några års tid. Jag ägde henne 1988 - 2005 och tränade hoppning, dressyr och terräng. Behandlad för ett överben efter islagt fast hinder. Blev 24 år.
• Häst nr tre holländsk import. Visade sig ha lösa benbitar, opererades och såldes ett par år senare.
• Häst nr 4 låsning i ländrygg, röntgad och behandlad. Skadat ett ögonlock, undersökt av veterinär och ögat fint, gick ej att sy och syns inget idag. Ätit Alsikeklöver och fotosensibilitet. 21 år gammal i år.
• Häst nr 5, xx, avlivad på Ultuna pga Baron Gruff efter fölning. 6 år.
• Häst nr 6, rivit upp mulen på en plåt, sydd. Ätit Alsikeklöver, fotosensibilitet. 17 år i år.

Största smällen för försäkringsbolaget var fullblodet som fick avlivas efter 6 dygn på Ultuna, så mina SWB från 1988 - dagens datum har inte kostat mycket utslaget på alla år. Mycket hagvistelse alternativt lösdrift med andra hästar, ridning på varierat underlag och varierad ridning.

Vad är din poäng @Sesca?

 

[Ajda]

Jag tycker ändå det är intressant att reflektera över varför vissa raser är betydligt dyrare än andra att försäkra.
Att populationen halvblodsägare generellt skulle söka vård oftare känns inte som en enskild orsak. Då torde det ju vara något med hästen i såfall, och vore det inte det hade de ju blivit hemskickad utan behandling. Och inte varit med i statistiken.

Men jag kan nog tycka halvbloden är väldigt… klumpiga. Inte klumpiga som en klump, men klantiga. De springer ett race i hagen. Då händer alltid något. En sko åker av, ett sår rivs upp osv.

 

[skiesabove]

Jag tycker ändå det är intressant att reflektera över varför vissa raser är betydligt dyrare än andra att försäkra.
Att populationen halvblodsägare generellt skulle söka vård oftare känns inte som en enskild orsak. Då torde det ju vara något med hästen i såfall, och vore det inte det hade de ju blivit hemskickad utan behandling. Och inte varit med i statistiken.

Men jag kan nog tycka halvbloden är väldigt… klumpiga. Inte klumpiga som en klump, men klantiga. De springer ett race i hagen. Då händer alltid något. En sko åker av, ett sår rivs upp osv.

Jag upplever samma, att de har mindre naturliga rörelsemönster och instinkter kvar, de köttar på utan att tänka efter, har mindre egen balans osv. Men en hel del kan nog vara miljö, dvs om ridhästraser får gå på kuperad lösdrift som unghäst så misstänker jag att dom också lär sig vara mer rädd om sig.

Jag har ägt en swb och en swb/welsh. Dom hade ett betydligt "farligare" rörelsemönster än nordisen, shettisen, mustangen... Och mer veterinärräkningar.

Det är speciellt tydligt nu med min mustang. Han tänker efter före, även under busryck och rädsla. Han har extrem kroppsmedvetenhet och balans.

 

[MiniLi]

Jag upplever samma, att de har mindre naturliga rörelsemönster och instinkter kvar, de köttar på utan att tänka efter, har mindre egen balans osv. Men en hel del kan nog vara miljö, dvs om ridhästraser får gå på kuperad lösdrift som unghäst så misstänker jag att dom också lär sig vara mer rädd om sig.

Jag har ägt en swb och en swb/welsh. Dom hade ett betydligt "farligare" rörelsemönster än nordisen, shettisen, mustangen... Och mer veterinärräkningar.

Det är speciellt tydligt nu med min mustang. Han tänker efter före, även under busryck och rädsla. Han har extrem kroppsmedvetenhet och balans.

Påminner mig om den här gamla videon på min swb som vid bus tydligen bara måste galoppera omkring bland alla stenar när den klokare ponnykompisen höll sig kring bättre mark

https://www.instagram.com/p/CDG_6IGl2QR/?igsh=OTV0cWFiM3dxcm9s

 

[Sesca]

Jag har varit ganska förskonad från veterinärräkningar totalt sett genom åren.

• Min första häst, en oregistrerad kallblodstravare, bröt kotan och fick nödslaktas i hagen vid 11 års ålder.
• Häst nr två hade ett par kotledsinflammationer, piskats blodig av en jävla idiot (jag hoppas att någon stackars häst sparkar in pannbenet på honom), en hovbensspricka(hagskada) och en nackskada orsakad av en presumtiv medryttare. Det senare orsakade flera återbesök av veterinär under några års tid. Jag ägde henne 1988 - 2005 och tränade hoppning, dressyr och terräng. Behandlad för ett överben efter islagt fast hinder. Blev 24 år.
• Häst nr tre holländsk import. Visade sig ha lösa benbitar, opererades och såldes ett par år senare.
• Häst nr 4 låsning i ländrygg, röntgad och behandlad. Skadat ett ögonlock, undersökt av veterinär och ögat fint, gick ej att sy och syns inget idag. Ätit Alsikeklöver och fotosensibilitet. 21 år gammal i år.
• Häst nr 5, xx, avlivad på Ultuna pga Baron Gruff efter fölning. 6 år.
• Häst nr 6, rivit upp mulen på en plåt, sydd. Ätit Alsikeklöver, fotosensibilitet. 17 år i år.

Största smällen för försäkringsbolaget var fullblodet som fick avlivas efter 6 dygn på Ultuna, så mina SWB från 1988 - dagens datum har inte kostat mycket utslaget på alla år. Mycket hagvistelse alternativt lösdrift med andra hästar, ridning på varierat underlag och varierad ridning.

Vad är din poäng @Sesca?

Att om alla var som du skulle premierna inte vara så höga. Någon gör tydligen ngt fel

 

[warg]

Att om alla var som du skulle premierna inte vara så höga. Någon gör tydligen ngt fel

Varför är det någon som gör något fel? Och vem är det och vilket fel görs? Jag har också haft "tur" med mina hästar, och haft relativt få skador. Jag väljer ändå att ha en veterinärvårdsförsäkring - det är ett val jag gör och jag känner till förutsättningarna.

 

[Sesca]

I länken till ATL står ju att väldigt många travare faller bort eftersom man slaktar istället för att vårda. Det lägre inköpspriset påverkar säkerligen där. Det är rätt sannolikt att en häst som är dyr i inköp (och alltså kostar mer att ersätta med en ny) vårdas mer och att man väljer att göra dyrare ingrepp t ex buköppningar i högre grad. Även användandet spelar förstås in. En tävlingshäst som man lagt många år på att utbilda är svårare att ersätta än en häst som mest går som sällskap.
Det känns lite som om du försöker driva någon typ av agenda med frågan och följande inlägg. Jag ser snarare fullt naturliga föklaringar. Det är möjligt att en sällskapshäst "underbehandlas" som du kallar det, eller så behöver den helt enkelt inte vård för så många skador. Med samma ögon kan man kanske säga att en häst som används mer för träning och tävling "överbehandlas" eftersom man lättare upptäcker avvikelser på en häst i träning än på en häst i vila. I viss mån kan det också röra sig om skador som hade gått att vila ut, men å andra sidan vet man ju inte det säkert. Och jag upplever nog att rätt många saker faktiskt måste behandlas för att bli helt bra och inte bara få mildare/mindre synliga symptom.

Jag tror ju på aktiv vila vid skador och det tror jag många med lite dyrare hästar är dåliga på, även i kombination med behandling, så att det blir flera behandlingar. Så ja, jag tycker något men jag vill faktiskt höra folks åsikter.

Buköppningar kan absolut vara en faktor, även om det ju ingår på billigare hästar.

Förstår dock inte länken, detta handlar ju om de som inte slaktas.

 

[Sesca]

Varför är det någon som gör något fel? Och vem är det och vilket fel görs? Jag har också haft "tur" med mina hästar, och haft relativt få skador. Jag väljer ändå att ha en veterinärvårdsförsäkring - det är ett val jag gör och jag känner till förutsättningarna.

Folk som på häst edter häst har otur. Tur kommer oftare till de skickliga.

Jag har typ inte haft några ärenden på häst alls på 30 år men har ändå vetförsäkring

 

[azagh]

Jag tänker att SWB är den mest använda rasen inom tävling för storhäst (dressyr, hopp och till viss del fälttävlan). Försäkringsbolagen är väl medvetna om det, och att träna för, och tävla innebär större risker. Många som äger SWB vill satsa på någon gren, och är kanske därför mer benägna att utreda och behandla skador. Ridsporten är stor i Sverige. Många fina SWB finns därute. Självklart ligger försäkringspremierna högre där då.
Gällande travhästar har de oftast kortare karriär, visar de sig för dåliga tas de från banan rätt snart. Många fler ägare per häst som egentligen inte är intresserade av hästar, utan av själva sporten. Är de delägare i en för dålig häst, byter de häst. Därför hålls inte travhästar kvar lika länge, och det läggs inte lika mycket pengar på mindre vinstdrivande hästar.

Så enkelt. Försäkringsbolagen vill ha in pengar. Satsande ryttare köper SWB och är villiga att lägga pengar på att hålla dem i toppform. Försäkringsbolagen höjer premierna där de är säkra på att få in pengar.

 

[warg]

Jag tror ju på aktiv vila vid skador och det tror jag många med lite dyrare hästar är dåliga på, även i kombination med behandling, så att det blir flera behandlingar. Så ja, jag tycker något men jag vill faktiskt höra folks åsikter.

Buköppningar kan absolut vara en faktor, även om det ju ingår på billigare hästar.

Förstår dock inte länken, detta handlar ju om de som inte slaktas.

Om aktiv vila är bra eller inte beror ju på diagnos, i sådana frågor litar jag på veterinären (som jag väljer efter kompetens inom området). Jag delar inte bilden att folk med dyrare hästar är sämre på att följa veterinärens ordination för konvalecens och uppbyggnad. Jag har inte så mycket åsikter, men jag tycker det finns ett tydligt mönster av orsak och verkan, som jag beskrev i mitt tidigare inlägg. Till exempel att det är lättare att upptäcka skador med mindre symptom på en häst som tränas än på en som promenadrids eller inte rids alls.

 

[warg]

Folk som på häst edter häst har otur. Tur kommer oftare till de skickliga.

Jag har typ inte haft några ärenden på häst alls på 30 år men har ändå vetförsäkring

Jag har definitivt haft veterinärärenden under de snart 30 år jag haft hästar (mesta tiden mer än en). Jag har varit noga med att inte riskera att förvärra något och därför inte chansa på att vila ut något jag inte vet vad det är. Men jag har ändå betalat mer till mina försäkringsbolag än jag fått ut av dem. Jag har haft både SWB och andra raser.

 

[MimmiNO]

I Norge koster det 1021 kr å forsikre varmblodstraver, og 1747 å forsikre ridehest (bare veterinær forsikring).
Det var likere for et år siden, men det er fortsatt en stor forskjell fra å forsikre en Fjordhest 498 kr som er en veldig populær rase og blir konkurrert mye med.

 

[animalasia]

Jag tycker det behövs mer forskning som inriktar sig på friskhetsfaktorer. Vad finns det för gemensamma faktorer bland de hästägare som har friska hästar. Är det ras, gren, hästhållning, träningsfilosofi, barfota/skor, lösdrift etc. Det behövs ju mycket data men jag tror att många skulle ställa upp och lägga tiden som behövs för att tex fylla i en enkät.

 

[Ajda]

Jag tänker att SWB är den mest använda rasen inom tävling för storhäst (dressyr, hopp och till viss del fälttävlan). Försäkringsbolagen är väl medvetna om det, och att träna för, och tävla innebär större risker. Många som äger SWB vill satsa på någon gren, och är kanske därför mer benägna att utreda och behandla skador. Ridsporten är stor i Sverige. Många fina SWB finns därute. Självklart ligger försäkringspremierna högre där då.
Gällande travhästar har de oftast kortare karriär, visar de sig för dåliga tas de från banan rätt snart. Många fler ägare per häst som egentligen inte är intresserade av hästar, utan av själva sporten. Är de delägare i en för dålig häst, byter de häst. Därför hålls inte travhästar kvar lika länge, och det läggs inte lika mycket pengar på mindre vinstdrivande hästar.

Så enkelt. Försäkringsbolagen vill ha in pengar. Satsande ryttare köper SWB och är villiga att lägga pengar på att hålla dem i toppform. Försäkringsbolagen höjer premierna där de är säkra på att få in pengar.

Men islandshästen då? Den är stor i Sverige och rids av förhållandevis stora ryttare i förhållande till sin kropp.

 

[Ajda]

Jag tycker det behövs mer forskning som inriktar sig på friskhetsfaktorer. Vad finns det för gemensamma faktorer bland de hästägare som har friska hästar. Är det ras, gren, hästhållning, träningsfilosofi, barfota/skor, lösdrift etc. Det behövs ju mycket data men jag tror att många skulle ställa upp och lägga tiden som behövs för att tex fylla i en enkät.

Jag har fått för mig att många ryttare på högre nivå än gemene man, har hästar med färre skador.

 

[Hippocampus]

Jag har lagt otroligt mycket pengar på veterinärer. Man känner ju sig helt värdelös!

 

[skiesabove]

Men islandshästen då? Den är stor i Sverige och rids av förhållandevis stora ryttare i förhållande till sin kropp.

Men växer upp på lösdrift, går ofta på lösdrift, och har ett "natursmart" rörelsesätt i hagen.

 

[Sesca]

Jag tänker att SWB är den mest använda rasen inom tävling för storhäst (dressyr, hopp och till viss del fälttävlan). Försäkringsbolagen är väl medvetna om det, och att träna för, och tävla innebär större risker. Många som äger SWB vill satsa på någon gren, och är kanske därför mer benägna att utreda och behandla skador. Ridsporten är stor i Sverige. Många fina SWB finns därute. Självklart ligger försäkringspremierna högre där då.
Gällande travhästar har de oftast kortare karriär, visar de sig för dåliga tas de från banan rätt snart. Många fler ägare per häst som egentligen inte är intresserade av hästar, utan av själva sporten. Är de delägare i en för dålig häst, byter de häst. Därför hålls inte travhästar kvar lika länge, och det läggs inte lika mycket pengar på mindre vinstdrivande hästar.

Så enkelt. Försäkringsbolagen vill ha in pengar. Satsande ryttare köper SWB och är villiga att lägga pengar på att hålla dem i toppform. Försäkringsbolagen höjer premierna där de är säkra på att få in pengar.

Fast det är inte tävlande travhästar som avses utan ridhästar