Vad föredrar ni- valack, sto eller hingst?

[athena_arabians]

Jag har haft två pissmärrar och jag älskade dem båda! När jag hade rödtoppen var det bara att skita i att rida vissa dagar, typ när jag hade PMS och hon brunstade Det gick inget bra om man försökte då.

Men rödtoppen var fantastisk, hon var "min" häst. När jag hade en väldigt otrevlig shettis som sällskap till henne försvarade hon mig när jag var inne i hagen och rättade till hennes täcke (han flög på mig bakifrån utan anledning). Han hade tyvärr blivit dåligt behandlad tidigare i sitt liv så han attackerade gärna kvinnor och uppförde sig när det fanns män i närheten.

 

[Tempen]

Hmmm, hur ser vi på hästen ur ett genusperspektiv då? Är det våra FÖRVÄNTNINGAR som spökar vad gäller deras beteende?

 

[Cornelia]

Både- och tror jag!
Könstillhörighet styr alla individer mer eller mindre, men vi förväntar oss också att man behöver vara tuffare mot en hingst än mot en valack. Och att ett sto blir "hopplöst" när hon brunstar.
Visst är hingsten alltid hingst, men hans hormoner kan vara mer eller mindre påstridiga, och han kan som individ vara jätteintresserad av att samarbeta med människor.
Och stoet brunstar, men många ston är ganska opåverkade, eller bara påverkade en dag eller två.
Så tänker jag.

 

[Hatsune]

Både- och tror jag!
Könstillhörighet styr alla individer mer eller mindre, men vi förväntar oss också att man behöver vara tuffare mot en hingst än mot en valack. Och att ett sto blir "hopplöst" när hon brunstar.
Visst är hingsten alltid hingst, men hans hormoner kan vara mer eller mindre påstridiga, och han kan som individ vara jätteintresserad av att samarbeta med människor.
Och stoet brunstar, men många ston är ganska opåverkade, eller bara påverkade en dag eller två.
Så tänker jag.

Det där missade nog mitt sto
Hon brunstade alla dagar i veckan året runt.
Hade sitt humör E: Bellinni () men hon kunde mysa ordentilgt också

Gillar dock inte riktigt valackar, känns inte som jag riktigt vet var jag har dom, och så känns dom så... stela och jag vet inte. Tycker dom står med lite blanka ögon till allt, jag kan inte riktigt förklara. Haft både riktigt dominanta saker, gubbhästar verkligen och även go o glada saker.

Ston vinner dock med, ja hästlängder

 

[Sansko]

Svår fråga, men av de hästar vi haft måste jag säga valack. Har inte så mycket erfarenhet av hingstar, tyvärr.

Fast de hästarna vi ha haft har nog inte alls stämt in på de vanliga bildena av hur ston och valacker är. De två ston vi haft har knappt visat något när de brunstat och har generellt varit lätta att ha att göras med. Av de tre valacker vi haft har däremot den ena väldigt starka åsikter om vad som passar sig (kastrerad sent, vet inte om det inverkar). Första valacken var väldigt samarbetsvillig (ganska normalt), lillpojken är väldigt snäll och social men beter sig som om han hade ADHD och kan vara ganska anträngande ibland.

 

[Nepenthe]

Ja, som rubriken lyder .... vilket är bäst? Och varför?

Ston eller hingstar
Mer temprament som passar mig bättre

 

[Barrel]

Hingst, alla dagar i veckan. Alltid jämna i temperament och humör, och finner sig i alla situationer.
Har nästan alltid bara haft hingstar och det är sååå lugnt, skönt och problemfritt.

Har både hingstar, ston o valacker hemma (av olika åldrar, raser och storlekar) och stona är värst.. skriker, brunstar hela tiden, kan inte stå i stall med hingst, jagar de stackars hingstarna längst med staketet om vi passerar och skulle ett sto komma lös så springer dom till hingstarna direkt - men kommer hingstarna lösa så tar dom sig bara en vända på stallplan och kommer när jag ropar igen.
Valacker tycker jag överlag blir lite "menlösa". Dom tappar lite av sin naturliga energikommunikation. Snälla och goa men inget för mig.

 

[Bufera]

Håller med dig @Barrel

Hingst alla dagar om året! Alltid trevliga och arbetsvillig.
Fast gillar ston ibland med, lite att jobba med. Man får ofta vara lite listig(på vissa ston). Men just nu blir det hingstar, rätt uppfostrade hingstar är absolut trevligast att hålla med.

Står utan problem i stallgången/uteritter med andra hingstar/valacker som de inte går tillsammans med i hagen. =)

 

[kryddelydd]

Ja, som rubriken lyder .... vilket är bäst? Och varför?

Jag har alla sorter.

Men ska jag välja, blir det valack: de är mest lättplacerade i hagar och uppstallning.
Hos mig kompliceras placeringen lite av att stona rimligen inte ska gå med hingstarna... om man inte vill ha slagsmål och skojiga korsningar och det vill man inte.

 

[Devinshed]

Ridmässigt föredrar jag valack. Har dock endast ridit valacker och ston, så kan inte jämföra hingstar där. Favoriterna har alltid varit valacker.
Nu har vi däremot en hingst som jag själv har uppfostrat. Ett år gammal och bara helt fantastisk, så om hingstar är som han är, helt klart hingstar

 

[Kiwifrukt]

Min första ponny var valack, och efter honom har det följt en ström av sex ston som jag har haft mer eller mindre permanent (jag har dock inte ägt alla). Första stoet var femton år redan när jag fick henne, jag märkte aldrig av någon brunst någonsin på henne under de elva år jag hade henne, men sen har den ena pissmärren efter den andra avlöst varandra. Varje gång har jag svurit eder och förbannelser och sagt aldrig mer ston, nästa gång ska jag minsann ha en valack, och sen har jag i slutändan suttit där med ett till sto.

Det är dock inte ett aktivt val från min sida, det har bara blivit så. Det har aldrig varit några problem att placera dem med andra hästar. Antingen har jag stått i stall där det bara har funnits andra ston, eller så har de gått i blandhagar. Den jag har nu är nog den som i så fall har varit värst mot andra hästar, och hon fungerar egentligen bäst med valacker.

 

[SkorpSmulan]

Jag trodde att jag föredrog valack men jag har 4 ston så tydligen ston
Men dom är roliga, man har aldrig tråkigt med ett sto och jag kan relatera till diverse humörsvägningar.

 

[Ninis]

Ston, dom har lite humör och som sagt, ena dan är olik den andre...

 

[ufot]

Har funderat mycket över detta. Har i många år sagt att jag ska ha en brun valack, helst utan tecken. Efter 5 ston varav ett RIKTIGT sto har jag helt enkelt fått finna mig i att det är hästen (stoet) som väjer mig och inte tvärt om...

Jag har bara älskat en valack i mitt liv. Han var sent kastrerad och mycket hingst och hade ett helvetiskt humör. "Vanliga" valacker tycker jag är tråkiga.

Som Ulla Håkansson sa:

En hingst ber du
En valack begär du
Ett sto skickar du en förfrågan i sju exemplar utan att förvänta dig svar.
Men den dag du får ett sto med dig är hon din till 100%.

 

[Centaur]

Jag tycker bäst om valacker och stabila hingstar. Gärna valacker som är sent kastrerade och har mycket hingstkaraktär och utstrålning, då får man det bästa av två världar.

Har inte ägt något sto, men har ridit många och de har varit fina i ridningen men inte så trevliga att hålla på med annars och väldigt lynniga mot andra hästar. Sånt tycker jag är jobbigt.

I almänhet så kommer jag bättre överens med och har mer kemi med handjur, gäller hundar, katter etc också, även om det finns enstaka undantag.

 

[ancan]

Just nu tar jag tillbaka att jag föredrar ston...jävla gamla märrar och höstbrunster!

 

[Hetla]

1. Hingst. Väldigt tacksamma att rida och ha o göra med. Finner sig i allt och gör alltid sitt bästa med ett tryck som både ston och valacker saknar. Men väldigt knepiga att ha! Ska man ha hingst så ska man definitivt ha eget stall annars stöter man bara på fördomar och problem. Sen är sällskap och stor hage en självklarhet, vilket ofta uteblir på anläggning/inack!

2. Valack. också tacksamma i allt man gör med dem men tråkigare än hingten, händer inte mer än man ber om liksom. Men harmoniska och jämna för en person som jag som lätt blir irriterad.

3 Sto. Och då hade jag ett sto hela min uppväxt och älskade henne högre än stjärnorna, vi var 110% sammansvetsade och hon var gammal och vis. Men möter jag ston idag så tycker jag att de flesta har ett jävla temperament när jag är van med hingst/valack. Ifrågasätter allt och fan om det inte blir som dom vill haha. Men såklart är det annorlunda när man känner individen i sig och träffas varje dag. Största fördelen är föl såklart. Att man kan få fram drömhästen genom magen och inte genom en hästannons

 

[hier]

Jag som är rätt feg av mig borde väl säga "valack" rent spontant.
Men mina stora hästkärlekar i livet har varit ston. Som 11-åring ett tjurigt fuxsto på ridskolan som jag var livrädd för i början, men det var bara hon som det fanns skötarplats kvar på
Och gud vad jag älskade henne sen! Så fort vi hade lärt känna varandra och jag efter många månader stått i timmar och åter timmar och ryktat, så började hon gnägga när jag kom Jag vaktade henne stenhårt för elaka "tuffa tjejer" som slog henne när hon tjurade. Grät floder när hon såldes

Och förra medryttarhästen var också ett sto, modell äldre. En bestämd gammal dam som minsann visste hur det skulle gå till här i världen. Inte tjurig alls i hanteringen, bara lite känslig vid brunst. Hon var inte alls "stoig" utan var mer som stallets världsvana matriark som höll reda i flocken - och ibland även oss människor när hon tyckte vi tramsade för mycket . Otroligt trygg, med en gammal dams kloka och erfarna ögon

Ridit ett par valacker de senaste åren, men just de har varit pissjobbiga. Vägrat gå från stallbacken, varit helt avstängda för hjälperna, skvättiga och skuttiga, blä. Visst, snälla, men ingen riktig kontakt. Som att det inte riktigt är någon hemma hela tiden.

Nya medryttarhästen nu är ett sto. Så snäll och rar, mjuk och tillgiven. Lite reserverad och tittig, men håller hela tiden koll på mig såväl från backen som från ryggen. Överlag uppmärksam på mig på ett annat sätt än de valacker jag pysslat med.

Hingstarna på min arbetsplats är de som är lättast att hantera av alla hästarna på gården. Men då är det också sådan disciplin på dem och man har själv andra redskap just för att de inte får komma lösa. Det är långlina, kedja och spö och handskar och man håller råfokus på dem hela tiden. De går som hundvalpar. Och när de tappar fokus och börjar skrika eller dra så är det lätt att snabbt få dem tillbaka till sig. Inte så mycket tjafs, de bara gör. De försvinner bara upp i det blå ibland

Så överlag - det är alltid individer. Men mitt hjärta klappar alltid lite extra för ston

 

[tramp]

Hingst alla dagar i veckan, helt klart. Har genom åren haft otroligt många hästar och ston står jag verkligen inte ut med, bara ägt en och den såldes efter 8månader, usch! Just nu har jag två halvblods hingstar och en C-ponny valack. Hade fram till förra året även en valack som tidigare gått som avelshingst och var således väldigt sent kastrerad.

Hingstar är underbara, personliga, mer utstrålning, arbetsvilliga och väldigt sökande på uppmärksamhet. Valacker går också bra, men får man välja så hingstar. Skulle aldrig för mitt liv komma på tanken att köpa ett sto för tävling eller ridning, bara om jag skulle avla.

 

[dumle_gumman]

Ja, som rubriken lyder .... vilket är bäst? Och varför?

Jag är eeegentligen en valack-människa! Men har haft både valacker och ston. Jag är allergisk mot "stoiga" ston men har haft turen att de två ston jag haft har varit mer eller mindre som valacker i humören... det är ett KRAV för att jag ska köpa ett sto. Hittar man "rätt" sto så skulle jag nog ändå säga att jag föredrar ett sto... på grund av att man kan ta avkommor helt enkelt!

De brukar säga att när man får ett sto med sig så har man sååånt förtroende. Så har jag det med min valack. Han skulle gå genom eld för mig! Härlig känsla. Jag brukar säga att min valack är "stoet" i vår familj och stoet är som en valack. Så jag antar att det egentligen bara handlar om att hitta rätt individ :-D