Hej! Jag har en ung hund som jag känner att jag börjar tappa 'greppet' om. Jag har ångest över att jag inte reagerade när vi kollade på hunden som valp, då hennes föräldrar var väldigt knepiga... De vågade knappt hälsa och skällde , de var allmänt jätterädda för mig och min mamma.
Jag är 17 år och tänkte inte på det trots att jag vet att man alltid ska kolla föräldrarnas psyke, antar att jag lurades av valparnas 'socialhet'.
När vi väl fick hem hunden vande hon sig snabbt men när vi efter hand fick hem folk som ville kolla hälsa på var hon extremt tillbakadragen och sprang nästan och gömde sig, vi pressade henne inte utan hon fick vänja sig i sin takt.
Nu efter några månader så skäller hon när vi får främmande, vågar inte hälsa och när en kille kom hem gjorde hon nästan ett utfall. Hon ställde sig framför honom och nästan morrade...
Förutom det så har hon, efter att hon faktiskt blivit rumsren börjat kissa i sängarna i huset! Hon springer iväg när vi ej märker.
Vi har gått på hundkurs med henne och hon har fått träffa snälla hundar och människor ...
Kan hon ha 'fel på psyket' med tanke på hennes föräldrar eller tror ni att mer träning kommer hjälpa?
Ska tillägga att hon annars är världens gosigaste och socialaste mot oss i familjen, och kan även tillägga att hon inte vågade ta ett steg utanför huset som liten. Nu går hon glatt ute men hon vlir rädd Mär vi möter människor på nära håll...
Det jag vill få ut av inlägget är alltså: tips eller om någon varit med om liknande? Vår förra hund var världens skötsamma och socialaste.
Iallafall har jag sån ångest att jag ej regerade på föräldrarna hennes
Jag är 17 år och tänkte inte på det trots att jag vet att man alltid ska kolla föräldrarnas psyke, antar att jag lurades av valparnas 'socialhet'.
När vi väl fick hem hunden vande hon sig snabbt men när vi efter hand fick hem folk som ville kolla hälsa på var hon extremt tillbakadragen och sprang nästan och gömde sig, vi pressade henne inte utan hon fick vänja sig i sin takt.
Nu efter några månader så skäller hon när vi får främmande, vågar inte hälsa och när en kille kom hem gjorde hon nästan ett utfall. Hon ställde sig framför honom och nästan morrade...
Förutom det så har hon, efter att hon faktiskt blivit rumsren börjat kissa i sängarna i huset! Hon springer iväg när vi ej märker.
Vi har gått på hundkurs med henne och hon har fått träffa snälla hundar och människor ...
Kan hon ha 'fel på psyket' med tanke på hennes föräldrar eller tror ni att mer träning kommer hjälpa?
Ska tillägga att hon annars är världens gosigaste och socialaste mot oss i familjen, och kan även tillägga att hon inte vågade ta ett steg utanför huset som liten. Nu går hon glatt ute men hon vlir rädd Mär vi möter människor på nära håll...
Det jag vill få ut av inlägget är alltså: tips eller om någon varit med om liknande? Vår förra hund var världens skötsamma och socialaste.
Iallafall har jag sån ångest att jag ej regerade på föräldrarna hennes