Vaccination vs. stickrädsla

[superstar]

Det närmar sig första vaccinationen för mitt barn och jag undrar lite hur det brukar gå till och hur ni andra tänker kring det. Jag kan utläsa här på forumet att det finns många vuxna som är stickrädda och trots att jag jobbar som sjuksköterska hade jag faktiskt inte koll på att det är så vanligt bland vuxna. Om jag inte stött på det bland mina patienter eller om de bara dolt det för mig är frågan?

Iaf, dagens forskning visar tydligt att smärta och olika upplevelser i samband med vårdprocedurer i barndomen kan påverka smärtupplevelsen och tex stickrädsla i vuxen ålder.

Jag har fått för mig att vaccination på bvc inte tar så stor hänsyn till detta och att kunskapen kring detta bland föräldrar dessutom är mycket låg (alldeles nyligen berättade en nybliven mamma för mig att det tagits massor med prover på hennes bebis när den var nyfödd så "det var tur att den inte mindes det för då skulle den nog bli stickrädd i framtiden").

Så ni som har vaccinerat era barn, hur går det till på bvc? Pratas det om smärtlindring? Uppmuntrar de tex att man ammar eller erbjuds det sockerlösning?
Mer finns att läsa i "Rikshandboken för barnhälsovård - vaccinationer - minska risken för smärta och rädsla" om ni googlar. Hur tänker ni själva kring detta?

 

[Michellan95]

Jag är stickrädd efter otrevliga upplevelser som barn men min dotter som har en gedigen sjukdomshistoria och är inte stickrädd även om hon inte uppskattar att bli stucken. Jag tycker sjukvården har ett mycket bättre synsätt på barn och dess känslor idag än när jag var liten. Dotterns känslor har alltid tagits på allvar och det emlas, (samt sockerlösning när hon var bebis), söta plåster och de ser till att allt går lugnt till.

På mitt BVC (baserat på mina två barn) har det varit lite olika.
Ibland har en sköterska stuckit först i ena benet och sedan i det andra. Ibland har de stuckit i båda samtidigt. De har aldrig fått sockerlösning eller emla men direkt efter sticken har jag fått trösta och ammat om jag har velat. Båda mina barn har varit lätttröstade och har lugnat ner sig på sekunder.

 

[Snowwhite]

Vid de första blodproverna på sjukhuset fick vi ge sockerlösning. Han reagerade inte alls vid de sticken.
Första vaccineringen på BVC var det inget prat om sådant alls, "bara" lite distraherande genom en spelmobil. Den ensamma sköterskan gav sprutorna i två omgångar istället för att de, som man hört, brukar vara två som sticker samtidigt. Såklart blev han lite ledsen men det gick över fort. Jag hade ju dock föredragit om de satt båda på en och samma gång istället för att upprepa proceduren, menmen. ..

 

[turbofling]

Kanske intressant hur det ser ut i andra länder ocksa. Sa här har det varit för oss pa tre olika platser i Österrike

Ingen sockerlösning, verkar var olika om det uppmanas att amma, aldrig tva sprutor samtidigt och barnet/bebisen har hallits fast hos barnläkaren (när min 1aring fick fästingvaccin hos husläkaren fick hon sitta i mitt knä, inga tarar alls da).

Mellandottern (snart 5ar) var inlagd pa sjukhus en vecka när hon var 3 manader, da togs mkt blodprover. Minsta är svart att säga men dom tva stora är inte rädda för sprutor, ett tag fragade dom om det inte var dags för vaccin snart igen.

Hos barnläkaren (här gar man till barnläkare ist för bvc) görs inget mer för att trösta eller ge barnen en bra upplevelse. Ngn gang har dom fatt ett gulligt plastar.

 

[Tora]

Det närmar sig första vaccinationen för mitt barn och jag undrar lite hur det brukar gå till och hur ni andra tänker kring det. Jag kan utläsa här på forumet att det finns många vuxna som är stickrädda och trots att jag jobbar som sjuksköterska hade jag faktiskt inte koll på att det är så vanligt bland vuxna. Om jag inte stött på det bland mina patienter eller om de bara dolt det för mig är frågan?

Iaf, dagens forskning visar tydligt att smärta och olika upplevelser i samband med vårdprocedurer i barndomen kan påverka smärtupplevelsen och tex stickrädsla i vuxen ålder.

Jag har fått för mig att vaccination på bvc inte tar så stor hänsyn till detta och att kunskapen kring detta bland föräldrar dessutom är mycket låg (alldeles nyligen berättade en nybliven mamma för mig att det tagits massor med prover på hennes bebis när den var nyfödd så "det var tur att den inte mindes det för då skulle den nog bli stickrädd i framtiden").

Så ni som har vaccinerat era barn, hur går det till på bvc? Pratas det om smärtlindring? Uppmuntrar de tex att man ammar eller erbjuds det sockerlösning?
Mer finns att läsa i "Rikshandboken för barnhälsovård - vaccinationer - minska risken för smärta och rädsla" om ni googlar. Hur tänker ni själva kring detta?

Det verkar vara lite olika rutiner från BVC till BVC (eller gäller det äldre barn?)

På mitt BVC så är dom väldigt noggranna med att det skall vara så smärtfritt som möjligt för barnet. Barnet sitter i mitt knä och är det två sprutor så får barnet dom samtidigt. Sockerlösning erbjuds alltid.

Även på BB var dom väldigt noggranna med att det skulle bli så bra som möjligt för barnet.

Du kanske skall ringa och höra hur dom gör på ditt BVC?

Sen jag är spruträdd men jag har haft lite mer att göra med sjukvården när jag var liten än vad som kan anses "normalt" för ett barn.

Min amatörmässiga gissning är att "bara" vaccinationer ofta inte är de stora bovarna i dramat när det kommer till spruträdsla utan lite större saker.

Jag tycker att det är jättebra att man tar detta med vaccinationer och smärta för barnen på så stort allvar. Det är nog väldigt lätt hänt annars att bara vifta bort det med "Äh det är ju bara ett litet stick som knappt känns".

 

[Retro]

Jag är själv inte särskilt stickrädd, tyckte tidigare det såg äckligt ut vid själva införandet av nålen men efter en vecka på BB med infarter i bägge armarna pga intravenös antibiotika och blodprover minst två gånger om dagen blev jag faktiskt härdad och reagerar inte alls nu ...

När dottern fick sina sprutor (hon har bara fått tremånaders vaccinet) satt hon i mitt knä, inga distraktioner, ingen sockerlösning. Sköterskan stack en spruta i taget och jag tog upp henne och tröstade mellan. Hon sa att den andra sprutan sved lite värre så att barnet kunde vara lite värre att trösta då.
Det gick jättebra måste jag säga. Att trösta henne efter första sprutan gick snabbt, efter andra tog lite längre tid men hon var inte på långa vägar otröstlig. Sköterskan rekommenderade att amma om hon behövde mer tröst efter andra men det behövdes inte.
Tröstandet för vår del bestod alltså i kramar och sång, det är så jag brukar göra hemma också.

Pappan var med också vilket var skönt för vi kunde göra så att en tröstade och en packade ihop dotterns kläder och lyssnade på vad sköterskan sa

 

[susanne]

Min flicka var orolig inför sin vaccination vid 5-årskontrollen. Då bad jag om Emla så fort vi kom innanför dörren. Det gick jättebra. När hon var liten fick hon inget och blev då ledsen och tröstades. Jag tror att det är värre att veta om att sticket kommer snart som man gör när man är lite större än för de små, där går det snabbare tills allt är över (iochmed att de inte är rädda för kommande smärta innan sticket).

 

[Blueberry]

När vi har vaccinerat J så har jag fått en liten spruta med sockerlösning som jag har gett före första, före andra och lite efteråt.

Proceduren:
Sockerlösning, första sprutan, trösta, sockerlösning, andra sprutan, sockerlösning trösta.

Det har gått snabbt över, han har inte varit ledsen mer än max en minut. Han är bara 7 månader, så vi får väl se hur eller om han har påverkats av det

 

[Tassetass]

Vår BVC-sköterska ger sockerlösning och sedan sprutorna direkt efter varandra. Hon är väldigt snabb (när jag kände att L spände sig och blev ledsen var sköterskan klar med första och spruta nummer två satt redan i andra benet) och L har blivit glad igen efter en halvminut.

Jag har haft enorm nålfobi och jag tror den kan ha grundats i alla sprutor (100+) jag fick upp till två års ålder, men framförallt tror jag det var frekventa besök hos usla tandläkare som skapade själva fobin.

 

[superstar]

Min flicka var orolig inför sin vaccination vid 5-årskontrollen. Då bad jag om Emla så fort vi kom innanför dörren. Det gick jättebra. När hon var liten fick hon inget och blev då ledsen och tröstades. Jag tror att det är värre att veta om att sticket kommer snart som man gör när man är lite större än för de små, där går det snabbare tills allt är över (iochmed att de inte är rädda för kommande smärta innan sticket).

Fast det är just det forskningen visat, att även smärta i spädbarnsåldern ger effekter senare i livet,ä. För inte många år sedan trodde man att det var helt ofarligt med smärta hos spädbarn och till och med att de inte kunde uppleva smärta (då stack man ju i hälen där man nu vet att det finns mängder med smärtreceptorer). Så därav vikten av smärtlindring även på spädbarn.

 

[Pontevecchio]

Intressant läsning. Min fobi kommer från barndomen då man fick gå till rtt speciellt rum dör man hölls fast medans sprutor gavs. Men jag vet ju inte hur tidigare erfarenheter påverkade, var svårt sjuk även som bebis.

Tack för infon, kommer absolut ha det i åtanke för bebis.

 

[TinyWiny]

Fast det är just det forskningen visat, att även smärta i spädbarnsåldern ger effekter senare i livet,ä. För inte många år sedan trodde man att det var helt ofarligt med smärta hos spädbarn och till och med att de inte kunde uppleva smärta (då stack man ju i hälen där man nu vet att det finns mängder med smärtreceptorer). Så därav vikten av smärtlindring även på spädbarn.

Man till och med opererade barn och bebisar utan bedövning. Man gav bara muskelavslappnande och sedan opererade man. Detta gjordes fram till 80-talet då man äntligen insåg det orimliga i det hela.

 

[superstar]

Man till och med opererade barn och bebisar utan bedövning. Man gav bara muskelavslappnande och sedan opererade man. Detta gjordes fram till 80-talet då man äntligen insåg det orimliga i det hela.

Herregud! Inte konstigt att det finns många vuxna med sjukhusskräck och stickrädsla.

 

[TinyWiny]

Herregud! Inte konstigt att det finns många vuxna med sjukhusskräck och stickrädsla.

Nej verkligen inte! Jag har läst min egen journal. Jag föddes med gomspalt, hål i mjuka gommen 1972 och det finns inga narkosmedel eller någon smärtlindring utan enbart muskelavslappnande medel uppskrivet i journalen. Jag började kolla runt och frågade folk och det kom då fram att det var så de gjorde då. Det ansågs som för svårt att söva små barn och bebisar och eftersom man ansåg att bebisar inte ens kände något och att små barn ändå glömde så gjorde man så. Det är verkligen vidrigt! När min son föddes -90 så var de väldigt noga med att smärtlindra på neontalen när prover skulle tas eller om bebisarna hade ont men inte på vanliga bb. Där ansågs det som strunt.

 

[Lindon]

Fast det är just det forskningen visat, att även smärta i spädbarnsåldern ger effekter senare i livet,ä. För inte många år sedan trodde man att det var helt ofarligt med smärta hos spädbarn och till och med att de inte kunde uppleva smärta (då stack man ju i hälen där man nu vet att det finns mängder med smärtreceptorer). Så därav vikten av smärtlindring även på spädbarn.

Tas inte blodprov i hälen på bebisar längre i Sverige? Här i Finland gör vi det. Jobbar själv på labb och tar blodprover.

 

[superstar]

Tas inte blodprov i hälen på bebisar längre i Sverige? Här i Finland gör vi det. Jobbar själv på labb och tar blodprover.

Nej! Just för att man kommit på hur mycket smärtreceptorer det finns där. Jag tänker bara på smärtan när man trampar på en sten Här sticker man nog oftast på handryggen numer tror jag.

 

[Mirtai]

Här har ingen sockerlösing använts men det har varit fritt fram att amma/trösta på valfritt sätt. När det varit två sprutor har de satts samtidigt. Tycker det gått väldigt bra, knappt han blivit ledsen alls!

Sedan går han och lämnas blodprov regelbundet på sjukhuset och då emlar vi innan. De har en extra personal med som bara pratar med sonen och blåser såpbubblor/leker md docka/sjunger sånger eller vad barnet nu uppskattar. En gång har det inte fungerat, då var det en ny tjej som inte lyckades sticka honom men det är nog enda gången han blivit ledsen och reagerat.

Min bror som är narkossköterska i en annan del av landet har berättat att där har de köpt in ipads som de låter barnen använda i samband med att det ska sättas infart och sånt. De upplever att det är stor skillnad på barnen om de har något annat att fokusera på.

 

[Mirtai]

Nej! Just för att man kommit på hur mycket smärtreceptorer det finns där. Jag tänker bara på smärtan när man trampar på en sten Här sticker man nog oftast på handryggen numer tror jag.

Man sticker faktiskt också i huvudet. Ser hemskt ut men på neonatalen sa de att barnen reagerar minst när de blir stuckna i huvudet, jäfört meed hand eller arm.

 

[superstar]

Man sticker faktiskt också i huvudet. Ser hemskt ut men på neonatalen sa de att barnen reagerar minst när de blir stuckna i huvudet, jäfört meed hand eller arm.

Ja, jag har varit med och satt infart på skalpen. Ser som sagt hemskt ut men det finns ofta fina kärl där.

 

[Mirtai]

Ja, jag har varit med och satt infart på skalpen. Ser som sagt hemskt ut men det finns ofta fina kärl där.

Och så är de små ju mer stilla med huvudet än handen