Förut: Hanterade alla hästar oavsett olater, la extremt mycket tid och engagemang på att uppfostra andras hästar, och riskerade (har jag insett nu så här i efterhand) min hälsa och mitt välmående varenda gång jag var i stallet. Det kunde vara allt från en häst som var lite halvsur och som man fick ställa upp i gången för att ta på täcken (inte så farligt med andra ord), till unghästar som aldrig fått lära sig att man inte springer på människor, hästar som var så understimulerade att de började jaga folk som kom in i hagen för att hämta sin häst och en gräslig häst som jag hade stålhätteskor, ridhjälm, säkerhetsväst (!), longerpiskan, träns och kedjegrimskaft för att transportera mellan hagen och stallet. Där någonstans började jag inse att det här är inte normalt, på något sätt, och vad vinner jag/mina hästar på att någon annans slyngel till häst ger mig en spark/springer över mig så jag varken kan rida eller ta hand om mina hästar som jag faktiskt tycker om?
Nu: Jag hanterar inte andras hästar om de inte är uppfostrade. Överhuvudtaget. Jag vägrar kollektivstall av den enkla anledningen. Jag vill inte heller att min häst ska råka ut för ett kollektivstall, eftersom hon är en häst som behöver fasta rutiner/ramar, och som alldeles för lätt "tar över" om hon behandlas av "fel" person, även om hon inte blir "farlig" eller springer på någon, det är mer att jag själv får ett helvete nästa gång jag kommer till stallet (jag delar inte riktigt allmänhetens bild av hur en väluppfostrad häst är, det mesta min häst får skäll för är sånt som folk jag stött på i kollektivstall tycker är helt okej). I mitt stall, där samma person sköter in- och utsläpp, och all annan hantering sköts av hästägaren själv, är dock alla hästarna så snälla och väluppfostrade att jag utan tvekan skulle ställa upp och hjälpa till med dem. Det är heller inga problem att gå in, hämta/lämna min häst i hagen eller fodra ute, för det är en harmoni i hästhagen som jag faktiskt aldrig sett någon annanstans.