Utsätta sig för risker med andras hästar?

Sen får man ju även fråga stallägaren innan man flyttar till ett kollektiv att vad kräver dom, är det så att stallägaren tar sig an "problemhästar" och tycker det är rimligt att alla bör kunna hantera en svårare häst så kanske det inte är rätt stall. Då får man lite flytta till ett stall där stallägaren har nolltolerans mot "problemhästar" och bara söker snälla okomplicerade hästar som inte kräver något vidare.
Kollektivstall har ofta ingen ägare utan drivs kollektivt och då kan tolleransen mot stökiga hästar variera stort både mellan individer och över tid. Stall med kollektiva pass år det annorlunda med, där är ofta en ägare inblandad.

Personligen anser jag att svårhanterade hästar inte har i stall med kollektiv hantering att göra och att hästrädda människor och de som inte kan hantera i princip alla snälla hästar har i ett kollektivstall att göra.
 
Förut: Hanterade alla hästar oavsett olater, la extremt mycket tid och engagemang på att uppfostra andras hästar, och riskerade (har jag insett nu så här i efterhand) min hälsa och mitt välmående varenda gång jag var i stallet. Det kunde vara allt från en häst som var lite halvsur och som man fick ställa upp i gången för att ta på täcken (inte så farligt med andra ord), till unghästar som aldrig fått lära sig att man inte springer på människor, hästar som var så understimulerade att de började jaga folk som kom in i hagen för att hämta sin häst och en gräslig häst som jag hade stålhätteskor, ridhjälm, säkerhetsväst (!), longerpiskan, träns och kedjegrimskaft för att transportera mellan hagen och stallet. Där någonstans började jag inse att det här är inte normalt, på något sätt, och vad vinner jag/mina hästar på att någon annans slyngel till häst ger mig en spark/springer över mig så jag varken kan rida eller ta hand om mina hästar som jag faktiskt tycker om?

Nu: Jag hanterar inte andras hästar om de inte är uppfostrade. Överhuvudtaget. Jag vägrar kollektivstall av den enkla anledningen. Jag vill inte heller att min häst ska råka ut för ett kollektivstall, eftersom hon är en häst som behöver fasta rutiner/ramar, och som alldeles för lätt "tar över" om hon behandlas av "fel" person, även om hon inte blir "farlig" eller springer på någon, det är mer att jag själv får ett helvete nästa gång jag kommer till stallet (jag delar inte riktigt allmänhetens bild av hur en väluppfostrad häst är, det mesta min häst får skäll för är sånt som folk jag stött på i kollektivstall tycker är helt okej). I mitt stall, där samma person sköter in- och utsläpp, och all annan hantering sköts av hästägaren själv, är dock alla hästarna så snälla och väluppfostrade att jag utan tvekan skulle ställa upp och hjälpa till med dem. Det är heller inga problem att gå in, hämta/lämna min häst i hagen eller fodra ute, för det är en harmoni i hästhagen som jag faktiskt aldrig sett någon annanstans.
 
Hur tänker ni vad gäller att utsätta sig för risker i samband med hantering av andras hästar?

Jag har varit ganska "bortskämd" med vänliga/välhanterade hästar i de flesta stall jag har stått i. Visst ibland kanske någon har varit taggad att ta in från hagen eller varit lite bufflig, men i stort trevliga/normala hästar.

Nu står jag i ett stall där det finns en häst som är högst opålitlig. Den har enligt ägaren blivit illa behandlad tidigare. Problemet är att den bits (läs hugger!) och sparkas. Ett exempel: hästens täcke har halkat på snedden, jag går fram till den för att rätta till det. Den hugger efter mig, varpå jag reflexmässigt "säger ifrån". Den tar inte tillsägelsen utan "försvarar" sig genom att vända sig om och försöka sparka mig. När jag ska lägga ut lunch-hö till den och jag vänder ryggen till, ser jag hur hästen lägger bak öronen och backar mot mig och sparkar.

Har pratat med ägaren om detta och hon försvarar/ursäktar bara hästen med att den varit illa behandlad. Vad sjutton gör man? Pratade också med stallägaren om att jag vägrar riskera att bli sparkad av hästen och inte vill hantera den.

Vilka risker utsätter ni er för med andras hästar, vart går gränsen? :crazy:

Jag utsätter mig inte för risker vid hantering av andras hästar. Det
är inte mitt jobb att uppfostra, och jag är rädd om mig själv.

Däremot har jag själv en svår häst som inte funkar i kollektiv. Han klarar inte att hanteras av en radda ovana människor som är/kan vara otydliga och/eller inkonsekventa. Han mycket väl bitas och sparka, börjar väva - all hans stress triggas igång.

Så - jag stallar inte upp kollektivt helt enkelt. Nu sköts all hantering där jag inte är med, såsom in- utsläpp, många fodringar, en del täckning, etc av två hästvana och stabila människor som min häst kommer fantastiskt väl överens med. Det innebär att Häst är lugn, glad, lätthanterlig och avslappnad i nästan alla sammanhang.

Alla hästar fixar inte att hanteras av en massa främlingar. Har gått från en som väver, sparkar i boxväggar, hugger i luften och bråkar med alla utom mig... till en stadig individ som inte triggar igång alls. En lugn stallmiljö och lugna kunniga människor gör magi med känsliga hästar.

Skulle aldrig stalla upp kollektivt igen. Både för hästens skull, och för alla människor runt om.
 
Vi hade en inhyrd häst som var ung, illa behandlad och inte att lita på.
Ägaren la inte många minuter i veckan på hantering utan väntade på bättre väder, mer tid, fyra torsdagar i veckan....:cautious:

När min man blev skadad för att den gick till anfall i hagen och barnen fick inte gå in till sin häst längre så tog vi diskussionen men det fanns ingen förståelse för vår situation så vi sa upp den platsen.

Att som ngn skrev; att köpa en tuffing och själv stå sitt kast är ägarens val, andra människor kan välja att inte utsätta sej för det och då bör ägaren acceptera det.
 
Jag utsätter mig inte för risker vid hantering av andras hästar. Det
är inte mitt jobb att uppfostra, och jag är rädd om mig själv.

Däremot har jag själv en svår häst som inte funkar i kollektiv. Han klarar inte att hanteras av en radda ovana människor som är/kan vara otydliga och/eller inkonsekventa. Han mycket väl bitas och sparka, börjar väva - all hans stress triggas igång.

Så - jag stallar inte upp kollektivt helt enkelt. Nu sköts all hantering där jag inte är med, såsom in- utsläpp, många fodringar, en del täckning, etc av två hästvana och stabila människor som min häst kommer fantastiskt väl överens med. Det innebär att Häst är lugn, glad, lätthanterlig och avslappnad i nästan alla sammanhang.

Alla hästar fixar inte att hanteras av en massa främlingar. Har gått från en som väver, sparkar i boxväggar, hugger i luften och bråkar med alla utom mig... till en stadig individ som inte triggar igång alls. En lugn stallmiljö och lugna kunniga människor gör magi med känsliga hästar.

Skulle aldrig stalla upp kollektivt igen. Både för hästens skull, och för alla människor runt om.

Vilket klokt beslut av dig.

Annars brukar det tyvärr vara så att det gärna tas för givet i många stall att andra, ink hästen ska finna sig i situationen och att det "nog ger sig med tiden" eller att "det inte är så farligt" och så tvingas man acceptera situationen och om man inte gör kanske man är häxan surtant.

För ibland är det ju så att det inte bara är vi människor som kanske inte fungerar i ett visst stall utan även hästarna och det bör nog fler ta hänsyn till..hästarna brukar inte ljuga när de är missnöjda med sin tillvaro. Och därav ogillar jag synsättet att 10 personer ska "fostra" hästen i en situation där det kan uppstå personskada, utan det bör ske planerat av en eller ett fåtal personer som har en plan och vet vad de gör.
 
Om jag ägt en häst som var knepig i sin relation till människor pga att den blivit dåligt behandlad hade jag helst sett att andra hanterade den så lite som möjligt tills jag haft möjlighet att lära hästen vad som är ok och inte.

Allt för att minska risken att det blir fel.

Och delvis därför flyttade jag från halvkollektivet- min häst hade svårt med avtagning av täcke och jag vågade inte lita på att övriga i stallet skulle ta sig tid och ta av det som prinsessan vill ha det. Hon fick på den tiden panik om man tog av det för fort- risk för både henne och avtagaren, hon kunde både sparka och försöka fly.

Angående ouppfostrade hästar tycker jag ägaren ska uppfostra dem. Om jag har problem med någon häst brukar jag prata med ägaren och kolla om de vill att jag ska ta diskussionen eller om de vill göra det själva. Många verkar anse att deras hästar är "rädda" och inte kan sägas åt "för då blir de ledsna/arga/rädda" eller vad de nu har för undanflykt. Har gett upp om kollektivstall, vill inte längre riskera livet på andras ouppfostrade hästar.

/Lavinia
 
Fast för mig lutar det lite däråt, att det kräver ökad kunskap för att hantera den mer än att bara ha med sig ett spö.
Vad vill man åstadkomma, skrämmas eller träna hästen?
Att skicka in en redan rädd person med spö i hagen eller boxen ser jag som lönlöst.
Och hur gör alla ? Alla gör olika, lätt att det blir för många olika budskap till hästen - ytterligare en orsak till att det då är bättre att en person hanterar hästen enbart tills problemet är löst vid hanteringsmässiga bekymmer..för många kockar i köket blir inte alltid bra.

Det gäller att personen som ska hantera den häst isf med spö ska ha god koll på vad den gör och varför annars är det väldigt lätt hänt att problemet trappas upp istället
Fast det var ju det jag skrev att det gäller att man pratar med varandra och kommer fram till hur man vill att hästen ska hanteras. Vad man inte vill osv.

Jag tycker absolut inte det blir mycket budskap till hästen när man bara kräver sin egen plats så att säga, att man kräver lite utrymme. Handlar inte om att uppfostra eller skrämma hästen utan att man bara kräver sitt utrymme och det brukar räcka att ha ett spö med sig. Om nu inte hästen är väldigt extrem.
 
Då har vi inte samma erfarenheter inom ämnet.

När ett kollektiv blir stökigt eller fungerar dåligt brukar det bero på för många uppfattningar, viljor etc och när hästar och människor ska kräva allt för olika rutiner.
Ska det fungera enl min erfarenhet så ska det inte krävas allt för många anpassningar utan hästarna ska vara rätt snarlika hanteringsmässigt (trevliga och uppfostrade ffa) så att människorna känner sig trygga i att hantera andras hästar
Det blir isåfall otroligt svårt att hitta stallplats till många hästar om alla hästar måste fungera likadant. Det är i sådana stall som jag upplevt att det är mest problem. När folk verkar tro att majoriteten av hästar är likadana varandra och kräver detsamma i miljö, flock och hantering osv. Hästar är ju individer och alla trivs och fungerar på olika sätt. Man får hitta rätt lösning till rätt häst bara så brukar det fungera bra.

Men att kräva att hästarna ska kunna ledas normalt utan speciallösningar till el från hagen utan huvudbry tycker jag är rimligt. Dvs de ska snällt gå med utan upprepat tjafs vare sig i hagen, i boxen eller på vägen dit.
Det går oftast med dom flesta, även med "speciella hästar" om man uppehåller en viss rutin och är konsekvent. Då är det ju inga problem. Och jag tycker heller inte det är för mycket krav att kräva av dom som hanterar hästen heller.
 
Hur tänker ni vad gäller att utsätta sig för risker i samband med hantering av andras hästar?

Jag har varit ganska "bortskämd" med vänliga/välhanterade hästar i de flesta stall jag har stått i. Visst ibland kanske någon har varit taggad att ta in från hagen eller varit lite bufflig, men i stort trevliga/normala hästar.

Nu står jag i ett stall där det finns en häst som är högst opålitlig. Den har enligt ägaren blivit illa behandlad tidigare. Problemet är att den bits (läs hugger!) och sparkas. Ett exempel: hästens täcke har halkat på snedden, jag går fram till den för att rätta till det. Den hugger efter mig, varpå jag reflexmässigt "säger ifrån". Den tar inte tillsägelsen utan "försvarar" sig genom att vända sig om och försöka sparka mig. När jag ska lägga ut lunch-hö till den och jag vänder ryggen till, ser jag hur hästen lägger bak öronen och backar mot mig och sparkar.

Har pratat med ägaren om detta och hon försvarar/ursäktar bara hästen med att den varit illa behandlad. Vad sjutton gör man? Pratade också med stallägaren om att jag vägrar riskera att bli sparkad av hästen och inte vill hantera den.

Vilka risker utsätter ni er för med andras hästar, vart går gränsen? :crazy:

Jag personligen är inte så brydd ang stökiga eller svåra hästar iom att jag jobbar med sånt. Det brukar gå rätt fort att få dem att veta vad som gäller och kunna hantera dem säkert.
Däremot tycker inte jag att såna bör stå i kollektiv och att man ska anta att alla i ett kollektiv grejar såna. Det finns ju folk som är rädda och snudd på nybörjare som står kollektivt. Det finns också långsamma människor med endast vana av sin egna lugna sak alt som inte läser miljön bra nog att veta vad andra hästar kan tänkas reagera på.

Jag har stått i kollektiv och har då faktiskt själv nekat att ta en häst. Den var så överjävla olydig, okänslig och respektlös ihop med otroligt understimulerad. Så den var rent livsfarlig just iom att den när den exploderade gärna gjorde det rätt över människor. Och den exploderade mååånga gånger under vägen till/från hage.
Ägaren var själv rädd för den och var av devisen "på med skydd på människan och köp att hästen spunkar ur totalt". Jag hade insläpp eller utsläpp ca 1 gång/v max. Så det blev för lite tid för att det skulle kännas som läge för riktig förändring i sån häst.
När tom jag vägrade ta den blev många andra i kollektivet lättade och vågade själva säga ifrån. De var rädda och hyrde ibland in folk för hela passen för att slippa ta just den hästen.
Iom att ingen ville ta den fick de flytta.

Jag har själv haft en häst som var svår och aggressiv i vissa lägen. Han var både rädd, agressiv och väldigt tuff i sina attacker om de kom. Mycket intelligent sak som lärt sig slåss och vara först att attackera i tidigare liv. Utdömd för lynnesfel..
Den gjorde ju att jag vackert fick stalla upp mig på ställen där anställd personal var ok med att ta honom. Och de som skulle dela hage kunde ev få ta med spö. Men de fick ju så klart vara ok med att ha honom i sin hage.
Med mig gjorde han inget. Så jag kunde inte göra så mycket mer än ge dem tips.
När vettigt folk lärt känna honom var han en ängel med de också.
Vi flyttade till kollektiv först då han var 25 år och inte orkade bry sig nog att attackera folk. Ev kunde han gå iväg i skritt alt möjligen lite trav med vissa och då komma lös. Men jag hade förvarnat innan inflytt och alla var ok med att om man blev skraj bara släppa isf. Han gick iaf bara hem.
Det var bara någon han ibland skojade till det med, den enda som ansåg sig väldigt duktig.. ;)
 
får jag betalt kan jag stå ut med folks bråkhästar för då är det mitt jobb/jag har gått med på att uppfostra den

är det på min fritid: Hade jag velat hantera ouppfostrade/tråkiga/farliga hästar hade jag väl struntat i att uppfostra mina egna. Jag hanterar inte hästar som stegrar, kastar sig, går till attack eller på annat sätt riskerar min hälsa och/eller liv. Sånt får hästägaren deala med själv. Tycker att man av respekt till andra har pli på sin häst eller sköter all hantering själv/med väl införstådd personal
 
Jag rider i ett inakoderings stall där ägaren satt stopp för både unghästar och stökiga hästar, de anser att de varken vill riskera sina egna eller någon annans liv. Kan tyckas hårt men de har aldrig svårigheter att få uthyrt så därför kan de ta sådana beslut. Jag tycker att det är skönt, jag har tröttnat på att brottas med hästar som inte fått lära sig att respektera människor.
 
Jag tycker att det är hästägarens ansvar att uppfostra hästen nog så att den ska kunna stå kollektivt utan att riskera andras säkerhet. Om inte något för hästens egen skull. En häst som bits, sparkas osv pga att den varit illa behandlad måste inte vara elak eller behöva "en rejäl tillsägelse". En sån häst måste lära sig att kunna lita på människor utan att den blir straffad för minsta kontakt.

Vi har en häst i stallet som just kan bitas när man lägger på och tar av täcket, hanterar honom osv. Han har också en tendens att vilja springa över människor och ser väldigt ofta riktigt sur ut. Men, han är inte så komplicerad om du förstår det faktum att han är osäker. Herregud, osäkrare häst har jag inte träffat och att ge honom en "rejäl tillsägelse" är som att be om att han ska verkligen bita dig eller vända rumpan till. Är du snäll, men bestämd med den hästen så står han snällt still (alltså, du måste inte skrika på honom för att han kollar på dig med öronen bakåt. Hugger han efter dig så putta undan hans huvud, men gör det på ett lugnt och bestämt sätt och belöna när han gör rätt). Han kommer gärna med öronen framåt i hagen nu och är väldigt trevlig att hantera så länge du inte brakar lös på honom för att du tror att han är ouppfostrad. '
Pga dens hästens situation så vet jag att jag inte skulle vilja ha min osäkra häst i ett kollektivt stall. Folk har för lite hästvett för att hantera såna hästar och jag har en känsla av att de bara skulle göra det värre för hästen när den behöver lära sig att folk inte är så farliga ändå (värt att nämna att den hästen har stora ärr över kroppen, vem vet vad han varit med om).

Nu har jag turen att jag står i ett litet stall med bara fem hästar och fyra hästägare. Men just det här med att andras sätt att hantera hästar är en av anledningarna till varför jag inte vill flytta min unghäst till ett större stall. Han kan vara bufflig men det hjälper inte alls att skrika och bli arg på honom.
 
Förut: Hanterade alla hästar oavsett olater, la extremt mycket tid och engagemang på att uppfostra andras hästar, och riskerade (har jag insett nu så här i efterhand) min hälsa och mitt välmående varenda gång jag var i stallet. Det kunde vara allt från en häst som var lite halvsur och som man fick ställa upp i gången för att ta på täcken (inte så farligt med andra ord), till unghästar som aldrig fått lära sig att man inte springer på människor, hästar som var så understimulerade att de började jaga folk som kom in i hagen för att hämta sin häst och en gräslig häst som jag hade stålhätteskor, ridhjälm, säkerhetsväst (!), longerpiskan, träns och kedjegrimskaft för att transportera mellan hagen och stallet. Där någonstans började jag inse att det här är inte normalt, på något sätt, och vad vinner jag/mina hästar på att någon annans slyngel till häst ger mig en spark/springer över mig så jag varken kan rida eller ta hand om mina hästar som jag faktiskt tycker om?

Nu: Jag hanterar inte andras hästar om de inte är uppfostrade. Överhuvudtaget. Jag vägrar kollektivstall av den enkla anledningen. Jag vill inte heller att min häst ska råka ut för ett kollektivstall, eftersom hon är en häst som behöver fasta rutiner/ramar, och som alldeles för lätt "tar över" om hon behandlas av "fel" person, även om hon inte blir "farlig" eller springer på någon, det är mer att jag själv får ett helvete nästa gång jag kommer till stallet (jag delar inte riktigt allmänhetens bild av hur en väluppfostrad häst är, det mesta min häst får skäll för är sånt som folk jag stött på i kollektivstall tycker är helt okej). I mitt stall, där samma person sköter in- och utsläpp, och all annan hantering sköts av hästägaren själv, är dock alla hästarna så snälla och väluppfostrade att jag utan tvekan skulle ställa upp och hjälpa till med dem. Det är heller inga problem att gå in, hämta/lämna min häst i hagen eller fodra ute, för det är en harmoni i hästhagen som jag faktiskt aldrig sett någon annanstans.
Vilket klokt beslut av dig.

Annars brukar det tyvärr vara så att det gärna tas för givet i många stall att andra, ink hästen ska finna sig i situationen och att det "nog ger sig med tiden" eller att "det inte är så farligt" och så tvingas man acceptera situationen och om man inte gör kanske man är häxan surtant.

För ibland är det ju så att det inte bara är vi människor som kanske inte fungerar i ett visst stall utan även hästarna och det bör nog fler ta hänsyn till..hästarna brukar inte ljuga när de är missnöjda med sin tillvaro. Och därav ogillar jag synsättet att 10 personer ska "fostra" hästen i en situation där det kan uppstå personskada, utan det bör ske planerat av en eller ett fåtal personer som har en plan och vet vad de gör.


Tycker absolut inte att en massa olika människor ska ge sig in och "fostra" - ofta gör det mer skada än nytta. Hästen får olika reaktioner på samma beteende, ibland en åthutning, ibland ingenting, ibland en smäll på näsan... Det ska till justa kloka hästar som kan läsa människor och anpassar sig efter varje ny person.

I ett stall där vi stod var det dessutom vanligt med sambos som hjälpte till, någons kompis, ett gäng kusiner.... nya människor hela tiden. Vissa som inte ens kunde sätta på en grimma. Det var piskor hit och dit, bråk och skrik, många som skulle hävda sig. Du får ju lätt en negativ spiral med en tuff ton, hästen jagar upp sig och blir åthutad, nästa gång blir den änmer uppjagad och åthutad skarpare - etc, etc.

Däremot har jag full respekt för att man vägrar hantera en häst som man uppfattar som osäker/hotfull. Det är klokt. Säg hellre nej då, än att ge sig in och morskt försöka korrigera saker som kan ha fler orsaker än bara bristande uppfostran.
 
Tycker absolut inte att en massa olika människor ska ge sig in och "fostra" - ofta gör det mer skada än nytta. Hästen får olika reaktioner på samma beteende, ibland en åthutning, ibland ingenting, ibland en smäll på näsan... Det ska till justa kloka hästar som kan läsa människor och anpassar sig efter varje ny person.

I ett stall där vi stod var det dessutom vanligt med sambos som hjälpte till, någons kompis, ett gäng kusiner.... nya människor hela tiden. Vissa som inte ens kunde sätta på en grimma. Det var piskor hit och dit, bråk och skrik, många som skulle hävda sig. Du får ju lätt en negativ spiral med en tuff ton, hästen jagar upp sig och blir åthutad, nästa gång blir den änmer uppjagad och åthutad skarpare - etc, etc.

Däremot har jag full respekt för att man vägrar hantera en häst som man uppfattar som osäker/hotfull. Det är klokt. Säg hellre nej då, än att ge sig in och morskt försöka korrigera saker som kan ha fler orsaker än bara bristande uppfostran.
En massa okunniga och dessutom skrik och slag låter inget vidare. Jag anser säremot det vara nödvändigt att " fostra" många, för hyfsat vana, helt hanterbara hästar. En det vill dra iväg åt annat håll, går i lus-tempo, nafsar, försöker äta osv. Då måste man sätta sig i respekt, stoppa oönskat beteende och se till att hästen uppför sig. Det kan man oftast göra med små medel och utan en massa skrik och slag, men oftast måste den som hanterar fixa det själv då ägaren antingen inte har koll eller så uppför sig hästen perfekt med denne.
 
En massa okunniga och dessutom skrik och slag låter inget vidare. Jag anser säremot det vara nödvändigt att " fostra" många, för hyfsat vana, helt hanterbara hästar. En det vill dra iväg åt annat håll, går i lus-tempo, nafsar, försöker äta osv. Då måste man sätta sig i respekt, stoppa oönskat beteende och se till att hästen uppför sig. Det kan man oftast göra med små medel och utan en massa skrik och slag, men oftast måste den som hanterar fixa det själv då ägaren antingen inte har koll eller så uppför sig hästen perfekt med denne.
Fast det fungerar ju bara om man är den som brukar släppa ut eller ta in hästen, om det är ett kollektivstall med femtioelva olika åsikter om hur hästen ska hanteras blir det bara virrigt.
 
Fast det fungerar ju bara om man är den som brukar släppa ut eller ta in hästen, om det är ett kollektivstall med femtioelva olika åsikter om hur hästen ska hanteras blir det bara virrigt.
Menar du att man inte kan ha en snäl häst som försöker promenera iväg och beta i ett kollektivstall?
Eller att det krävs någon slags mall/kurs för att hentera en häst som försöker göra det ?
Eller att hästen ska få beta så mycket den vill?
 
Menar du att man inte kan ha en snäl häst som försöker promenera iväg och beta i ett kollektivstall?
Eller att det krävs någon slags mall/kurs för att hentera en häst som försöker göra det ?
Eller att hästen ska få beta så mycket den vill?
Var har jag skrivit det? Du får gärna citera mig isf.
 
Och delvis därför flyttade jag från halvkollektivet- min häst hade svårt med avtagning av täcke och jag vågade inte lita på att övriga i stallet skulle ta sig tid och ta av det som prinsessan vill ha det. Hon fick på den tiden panik om man tog av det för fort- risk för både henne och avtagaren, hon kunde både sparka och försöka fly.

Angående ouppfostrade hästar tycker jag ägaren ska uppfostra dem. Om jag har problem med någon häst brukar jag prata med ägaren och kolla om de vill att jag ska ta diskussionen eller om de vill göra det själva. Många verkar anse att deras hästar är "rädda" och inte kan sägas åt "för då blir de ledsna/arga/rädda" eller vad de nu har för undanflykt. Har gett upp om kollektivstall, vill inte längre riskera livet på andras ouppfostrade hästar.

/Lavinia

Ja det där med täcken... Jag blir dönervös över det faktum att så många täcker av fel att min häst har fått ha utetäcke på om natten i många stall.
 

Liknande trådar

Hästvård Alltså det är ju snudd på tabu i mina ögon att lägga sig i hur någon annan sköter sin häst, så länge inte hästen lider. I mitt stall har...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
8 069
Senast: Korven
·
Hästhantering Är medryttare på en häst som tigger godis. Har jag inte godis så blir den sur lägger bak öronen och blir hotfull. Vänder baken till och...
Svar
16
· Visningar
2 836
Senast: iNTOHiMO
·
Hästmänniskan I mitt stall står ett av en familj, nyinköpt halvblod. Enligt reklamen var hästen inte så utbildad, därför billig. Den hade i princip...
2 3
Svar
53
· Visningar
7 908
Senast: Tennessee
·
Ridning Jag har en häst på foder sen 1,5 år tillbaka. Han är en valack på 9 år, en pre. Enligt ägaren ska han vara utbildad LA dressyr, vilket...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 696
Senast: ainasoja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp