ancan
Trådstartare
Jaha, efter ett års behandlingar,igångsättningar och nya problem så fick vi i tisdags domen att vår älskade 6 åring aldrig blir bra i sitt skadade ben
Så nu blir det ännu en resa till Dalsjöfors... Det känns som jag snart är stamkund där...
Förra hösten var jag där med vårt gamla halvblodssto. Månaden efter fick jag åka dit akut med kompisens gamla russto.
För nån vecka sedan ledde jag in kompisens shettisto till hennes sista vila, och nu ska alltså jag (och samma kompis) upp igen, denna gång med hästen som skulle bli vår nästa stora stjärna på hoppbanorna!!!
Livet är inte rättvist.
Här är mycket gråt just nu känns inte alls som om jag vill skaffa en ny "påläggskalv"... men jag vet hur det är, livet går vidare och det är klart att jag inte kan leva utan ridningen... så jag lånar väl nån kompis häst(har många goda vänner med småbarn,gravida magar mm) eller så sätter jag väl igång PP igen efter fölningen...
Mne just nu vill jag inte tänka på sånt,utan bara gråta över min älskade valack som bara har några dagar kvar att leva