Utåtagerande katt - vad göra?

Modig_Korn

Trådstartare
Har en 5årig huskatt som varit kastrerad sen 5-6 månaders ålder. Han kom hit som kattunge, men antagligen för tidigt för att lämna mamman (eftersom han hittades i en rabatt på en skolgård), vi kunde inte hitta en amma till honom så han blev kvar i familjen. Hade dock en vuxen innekatt som varit kattmamma, och han fick en jämnårig kattkompis efter några veckor. Så kattuppfostran av något slag borde han ha fått, om än inte kanske på det traditionella sättet.

Jag leker aldrig hårdhänt med honom (har dock en kompis som brukar göra det och då biter katten och rivs hårt, det är inget jag uppmuntrar och hade helst sett att kompisen inte lekte så hårt med katten just för att katten brusar upp. Men den kompisen har bara varit på besök vid två tillfällen det här året så det är inget problem egentligen). Jag tror inte att jag gör något som provocerar honom, möjligen när man kollar på skärmen om han ser det som att stirra. Men många gånger har jag inte sett till honom på ett tag när han blir utåtagerande.

Katten har många platser i hemmet som bara är hans egna och en "promenadslinga" längs med möblemanget i åtminstone vardagsrummet finns. Jag stänger dock ofta dörren till köket eftersom han gillar att rota i lådor och skåp och det är inte realistiskt att sätta barnlås på alla skåp i hela köket. Han får mat regelbundet, vatten och regelbunden lådstädning. Och 9 av 10 gånger är katten som vilken katt som helst. Ligger i knät, purrar, buffar med huvudet, sover vid min sida och agerar väckarklocka på morgonen, liksom förmodligen alla andra katter. Jag är hemma nästan jämt så det kan ju knappast vara att han känner sig så ensam.

Men ibland blir han som förbytt, börjar smyga runt som ett rovdjur som planerar ett anfall. Det är inte i leksammanhang. Man märker en attitydförändring på katten och den är absolut mer hotfull än lekfull, även om det inte är mer tydliga signaler som att resa ragg och vifta på svansen. Ofta kommer han upp bakifrån när jag sitter vid datorn med ryggen vänd mot honom. Han klöser på stolsryggen och sen rör sig närmare och närmare min rygg. Jag brukar sätta mig längre ut på stolen och/eller säga till honom. Då brukar han börja lukta på mina fötter eller vid knät och så försöker han nafsa. Han blir tillsagd igen, eller lätt undanknuffad. Eller så biter han sig fast i armen och tuggar inåt för att få bättre grepp(?). Då blir det tillsägelse eller undanknuffning eller ett skrik från min sida. Oftast skiter han ju allt det här och ser förnärmad och sur ut. Och till sist slutar det med att jag får stänga in honom i sovrummet. Då lugnar han ner sig och när han kommer ut därifrån är han som vanligt igen oftast. Men jag har hört att man inte bör stänga in dem. Men frågan är vad man ska göra istället?

Det känns inte som någon normal kattgrej, men det sker kanske 5 gånger i veckan, om inte oftare. Har dock bara en katt, tror ni att det här aggressionsbeteendet skulle plana ut sig om han fick en kompis av samma art? Vill helst inte göra mig av med honom, men i långa loppet är det ju inte så kul.
 
En vän till mina föräldrar hade en katt som betedde sig som din. Det blev gradvis värre och eskalerade till regelrätta attacker, tyvärr minns jag inga detaljer för det var ganska många år sen. Den var personlighetsförändrad under attackerna och lyssnade inte på tillsägelser. Det hela kulminerade en dag då vännen inte kunde komma innanför dörren för katten attackerade. Vännen ringde sitt syskon och tillsammans fick de mota in katten i en transportbur med varsin kvast. Katten avlivades och obducerades och då hittades en tumör i huvudet.

Med det sagt så hoppas jag att det inte är samma i din katts fall.
 
Jag har två utåtagerande katter, båda hittekatter. Den ena fick jag som kattunge för tidigt tagen från mamman i Rumänien och den andra dök upp som åring här. Båda tycker jag har ovanliga personligheter så jag vet inte om det kan ha att göra med brist på uppfostran från kattmamma. Min ena är mycket reaktiv och biter hårt om hon inte är med på noterna. En tillsägning triggar bara så jag lösgör mig och lämnar henne ifred. Hon är en svår katt, som kräver mycket fingertoppskänsla, och henne kan jag nog aldrig omplacera. Hon reagerar dock bara som respons gentemot mig även om det kan räcka att jag tittar på henne. Hon blir förbannat och hysterisk så henne måste man dämpa fort. Hon har dock blivit lugnare med åren fastän hon fortfarande reagerar fort.

Den andre kan få panik och gå till attack om han känner sig hotad, men jag tror folk har varit elaka mot honom.

Har inget bra svar på vad du ska göra förutom att ha koll på hur ni leker och vad som triggar. Precis som du redan gör. Kan kanske vara något annat i huset som triggar igång jakten? Det kanske finns nåt samband mellan gångerna den blir så.
 
Kom på en sak: kan det vara ett sätt att få uppmärksamhet? Tänker om han gör det när du har uppmärksamheten nån annanstans typ datorn. Den yngste kan bli alldeles svart i blicken om man tittar på plattan när han vill vara i knät och typ attackerar plattan.
 
Kom på en sak: kan det vara ett sätt att få uppmärksamhet? Tänker om han gör det när du har uppmärksamheten nån annanstans typ datorn. Den yngste kan bli alldeles svart i blicken om man tittar på plattan när han vill vara i knät och typ attackerar plattan.
Tja kanske, fast han har flertalet andra sätt han brukar göra för att få uppmärksamhet när jag sitter vid datorn. Typ som att klämma sig ner mellan alla högtalare, sladdar och hårddiskar som står på datorbordet. Inte så uppskattat av mig och det vet han om, men han blir inte sur när jag stönar över att han ligger över hela bordet. Utåtagerandet sker oftast vid datorn men kan även ske på andra platser i hemmet. Senast i går var han nära att hugga mig i foten när jag stod i köket, men jag noterade beteendet och lyfte ut honom ur rummet och stängde in mig själv.
 
En vän till mina föräldrar hade en katt som betedde sig som din. Det blev gradvis värre och eskalerade till regelrätta attacker, tyvärr minns jag inga detaljer för det var ganska många år sen. Den var personlighetsförändrad under attackerna och lyssnade inte på tillsägelser. Det hela kulminerade en dag då vännen inte kunde komma innanför dörren för katten attackerade. Vännen ringde sitt syskon och tillsammans fick de mota in katten i en transportbur med varsin kvast. Katten avlivades och obducerades och då hittades en tumör i huvudet.

Med det sagt så hoppas jag att det inte är samma i din katts fall.
Får hoppas att det inte är något sådant. Fast tycker det har blivit värre senaste året så det är ju inte helt orimligt. Och andra sidan så kommer man ju sällan ihåg hur länge ett problem har pågått och i vilken omfattning om man inte har det nedskrivet någonstans.
 
Får hoppas att det inte är något sådant. Fast tycker det har blivit värre senaste året så det är ju inte helt orimligt. Och andra sidan så kommer man ju sällan ihåg hur länge ett problem har pågått och i vilken omfattning om man inte har det nedskrivet någonstans.

Nej det är sant. Jag vet inte om det kan vara värt att prata med en veterinär om katten och höra vad denne tror?
 
Även om han inte är ensammen så låter det som han är understimulerad.

Min farmor hade en katt som pappa egentligen ägde. Det hände att hon blev rejält biten emellanåt av katten men med facit så var det nog understimulans för då farmor dog och katten flyttade till pappa som både bodde större och även skaffade en till katt så upphörde allt bitande.

Jag har tre katter som är innekatter större delen av året, de får enbart gå ut sommartid, dagtid, när jag är hemma. Nu brukar ju katter vara ganska enstöriga varelser men min erfarenhet är att med en kompis så mår de generellt bättre om de är innekatter, för hur mycket sällskap du än ger dem så kan du aldrig ge dem lika mycket stimulans som en annan katt.
 
Har en 5årig huskatt som varit kastrerad sen 5-6 månaders ålder. Han kom hit som kattunge, men antagligen för tidigt för att lämna mamman (eftersom han hittades i en rabatt på en skolgård), vi kunde inte hitta en amma till honom så han blev kvar i familjen. Hade dock en vuxen innekatt som varit kattmamma, och han fick en jämnårig kattkompis efter några veckor. Så kattuppfostran av något slag borde han ha fått, om än inte kanske på det traditionella sättet.

Jag leker aldrig hårdhänt med honom (har dock en kompis som brukar göra det och då biter katten och rivs hårt, det är inget jag uppmuntrar och hade helst sett att kompisen inte lekte så hårt med katten just för att katten brusar upp. Men den kompisen har bara varit på besök vid två tillfällen det här året så det är inget problem egentligen). Jag tror inte att jag gör något som provocerar honom, möjligen när man kollar på skärmen om han ser det som att stirra. Men många gånger har jag inte sett till honom på ett tag när han blir utåtagerande.

Katten har många platser i hemmet som bara är hans egna och en "promenadslinga" längs med möblemanget i åtminstone vardagsrummet finns. Jag stänger dock ofta dörren till köket eftersom han gillar att rota i lådor och skåp och det är inte realistiskt att sätta barnlås på alla skåp i hela köket. Han får mat regelbundet, vatten och regelbunden lådstädning. Och 9 av 10 gånger är katten som vilken katt som helst. Ligger i knät, purrar, buffar med huvudet, sover vid min sida och agerar väckarklocka på morgonen, liksom förmodligen alla andra katter. Jag är hemma nästan jämt så det kan ju knappast vara att han känner sig så ensam.

Men ibland blir han som förbytt, börjar smyga runt som ett rovdjur som planerar ett anfall. Det är inte i leksammanhang. Man märker en attitydförändring på katten och den är absolut mer hotfull än lekfull, även om det inte är mer tydliga signaler som att resa ragg och vifta på svansen. Ofta kommer han upp bakifrån när jag sitter vid datorn med ryggen vänd mot honom. Han klöser på stolsryggen och sen rör sig närmare och närmare min rygg. Jag brukar sätta mig längre ut på stolen och/eller säga till honom. Då brukar han börja lukta på mina fötter eller vid knät och så försöker han nafsa. Han blir tillsagd igen, eller lätt undanknuffad. Eller så biter han sig fast i armen och tuggar inåt för att få bättre grepp(?). Då blir det tillsägelse eller undanknuffning eller ett skrik från min sida. Oftast skiter han ju allt det här och ser förnärmad och sur ut. Och till sist slutar det med att jag får stänga in honom i sovrummet. Då lugnar han ner sig och när han kommer ut därifrån är han som vanligt igen oftast. Men jag har hört att man inte bör stänga in dem. Men frågan är vad man ska göra istället?

Det känns inte som någon normal kattgrej, men det sker kanske 5 gånger i veckan, om inte oftare. Har dock bara en katt, tror ni att det här aggressionsbeteendet skulle plana ut sig om han fick en kompis av samma art? Vill helst inte göra mig av med honom, men i långa loppet är det ju inte så kul.

Katten behöver få aktiveras, leka tror jag. Vi hade en underbar innekatt som gick likadana dana ryck o ville snfalla och bitas. Lite lek varje dag så var det inte lika gott att tugga på matte.
Testa med en leksak i snöre på en pinne. Dra den på golvet upp i luften och över soffan ner på golvet som exempel så katten får lite ojämn terräng att röra sig i och lägg den så katten kan smyga på den och då kan du dra o leksaken så det blir lite jakt likt för din katt.
 
Har en 5årig huskatt som varit kastrerad sen 5-6 månaders ålder. Han kom hit som kattunge, men antagligen för tidigt för att lämna mamman (eftersom han hittades i en rabatt på en skolgård), vi kunde inte hitta en amma till honom så han blev kvar i familjen. Hade dock en vuxen innekatt som varit kattmamma, och han fick en jämnårig kattkompis efter några veckor. Så kattuppfostran av något slag borde han ha fått, om än inte kanske på det traditionella sättet.

Jag leker aldrig hårdhänt med honom (har dock en kompis som brukar göra det och då biter katten och rivs hårt, det är inget jag uppmuntrar och hade helst sett att kompisen inte lekte så hårt med katten just för att katten brusar upp. Men den kompisen har bara varit på besök vid två tillfällen det här året så det är inget problem egentligen). Jag tror inte att jag gör något som provocerar honom, möjligen när man kollar på skärmen om han ser det som att stirra. Men många gånger har jag inte sett till honom på ett tag när han blir utåtagerande.

Katten har många platser i hemmet som bara är hans egna och en "promenadslinga" längs med möblemanget i åtminstone vardagsrummet finns. Jag stänger dock ofta dörren till köket eftersom han gillar att rota i lådor och skåp och det är inte realistiskt att sätta barnlås på alla skåp i hela köket. Han får mat regelbundet, vatten och regelbunden lådstädning. Och 9 av 10 gånger är katten som vilken katt som helst. Ligger i knät, purrar, buffar med huvudet, sover vid min sida och agerar väckarklocka på morgonen, liksom förmodligen alla andra katter. Jag är hemma nästan jämt så det kan ju knappast vara att han känner sig så ensam.

Men ibland blir han som förbytt, börjar smyga runt som ett rovdjur som planerar ett anfall. Det är inte i leksammanhang. Man märker en attitydförändring på katten och den är absolut mer hotfull än lekfull, även om det inte är mer tydliga signaler som att resa ragg och vifta på svansen. Ofta kommer han upp bakifrån när jag sitter vid datorn med ryggen vänd mot honom. Han klöser på stolsryggen och sen rör sig närmare och närmare min rygg. Jag brukar sätta mig längre ut på stolen och/eller säga till honom. Då brukar han börja lukta på mina fötter eller vid knät och så försöker han nafsa. Han blir tillsagd igen, eller lätt undanknuffad. Eller så biter han sig fast i armen och tuggar inåt för att få bättre grepp(?). Då blir det tillsägelse eller undanknuffning eller ett skrik från min sida. Oftast skiter han ju allt det här och ser förnärmad och sur ut. Och till sist slutar det med att jag får stänga in honom i sovrummet. Då lugnar han ner sig och när han kommer ut därifrån är han som vanligt igen oftast. Men jag har hört att man inte bör stänga in dem. Men frågan är vad man ska göra istället?

Det känns inte som någon normal kattgrej, men det sker kanske 5 gånger i veckan, om inte oftare. Har dock bara en katt, tror ni att det här aggressionsbeteendet skulle plana ut sig om han fick en kompis av samma art? Vill helst inte göra mig av med honom, men i långa loppet är det ju inte så kul.

Får katten komma ut dagligen?
 
Det låter inte helt normalt. Något är fel. En katt blir oftast inte sån för att den är understimulerad. Understimulerade katter river inredningen, välter, tar sönder, skriker och hittar på allmänt hyss och kan vara hur jobbiga som helst. Men aggressiviteten känns inte bra. Det hade jag velat ha utrett. Ta den till veterinär och undersök om något är fel.
 
Det låter inte helt normalt. Något är fel. En katt blir oftast inte sån för att den är understimulerad. Understimulerade katter river inredningen, välter, tar sönder, skriker och hittar på allmänt hyss och kan vara hur jobbiga som helst. Men aggressiviteten känns inte bra. Det hade jag velat ha utrett. Ta den till veterinär och undersök om något är fel.
Det låter tvärt om helt normalt för en understimulerad katt. Alla katter river inte inredningen, en del ger sig på folk men det går över om de får mer att göra.
 
Jag tror också på understimulerad katt. Oavsett vad vi människor tror kan vi aldrig ersätta en artfrände för ett djur.

Jag har tre katter (8 mån, 4 år och 10 år) som är ute mycket (bor på gård med kattlucka). När alla tre är inne är det ofta de ligger tätt tillsammans och de två yngsta leker massor med varann både inne och ute.
 
Det låter tvärt om helt normalt för en understimulerad katt. Alla katter river inte inredningen, en del ger sig på folk men det går över om de får mer att göra.

Jag har faktiskt inga vuxna katter som härjar genom att springa runt eller riva ner prylar. Däremot har jag haft mer än en katt vars favoritlek varit att brottas. Har de tråkigt börjar de valla med nafsande i fötter tills de får igång en dragkampslek. De kan också ge sig på de andra katterna oprovocerat, i syfte att få igång en match.

(Andra beteenden har varit att öppna alla dörrar, skåp och lådor, och att tugga på saker. När gammelkatten var inlagd en veckan stal ettåringen smörknivar och förvandlade även ett armstöd på soffan till kaffeved medelst gnagande.)
 
Jag hade en fd hittekatt som hade som favoritlek att mobba hundarna. Katten gömde sig bakom t ex tvättmaskinen och när hundarna knallade förbi flög han fram och for på dem och bet dem. Gick inte få bort, det var så fantastiskt givande i hans värld. Han var inte aggressiv annars om han inte blev skrämd och trängd (då rev han sönder en fullkomligt). Jag kunde bära och klappa hur mycket som helst men andra kunde han "plötsligt" klösa eller bita när de bar/höll/klappade. Utan förvarning och utan att ens visa han ville bort.

TS katt verkar förvarna att det är på gång, dvs jag tror inte det är en hjärntumör eller liknande eller något annat. Utan endera understimulans, eller lek men på fel sätt. Många utefödda katter som gått utan tillsyn har aldrig lärt sig leka. Nu borde den här gjort det men det beror lite på hur de vuxna katterna som fanns runt honom var?

Jag skulle försöka med en kattkompis om det känns okej ha två katter och du är beredd på jobbet det kan vara att introducera ny katt.

Annars kanske zylkene i maten och feliway i vägguttaget i datarummet kan vara ett första steg att prova. Och en sjukt rolig leksak så han får leka sig TRÖTT nån gång per dag.

Om beteendet kvarstår eller eskalerar trots det - då tror jag man kan börja fundera på att något är fel. Men jag tycker då det kommer med förvarning inte det låter troligt med smärta/nåt fel. (Och sällan jag rek koll bara för att med katt, de mörkar ju benbrott hos veterinären katter...)

Fråga: Vad händer om du bryter honom direkt du märker han är på väg mot fel beteende? Vid första tecknet?
 

Liknande trådar

E
Övr. Katt Hej! Jag börjar undra om det är något fel på min katt. Det lilla jag vet om henne är att hon är en ca 7 år steriliserad honkatt...
Svar
12
· Visningar
4 811
Senast: Eeiram
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp