Modig_Korn
Trådstartare
Har en 5årig huskatt som varit kastrerad sen 5-6 månaders ålder. Han kom hit som kattunge, men antagligen för tidigt för att lämna mamman (eftersom han hittades i en rabatt på en skolgård), vi kunde inte hitta en amma till honom så han blev kvar i familjen. Hade dock en vuxen innekatt som varit kattmamma, och han fick en jämnårig kattkompis efter några veckor. Så kattuppfostran av något slag borde han ha fått, om än inte kanske på det traditionella sättet.
Jag leker aldrig hårdhänt med honom (har dock en kompis som brukar göra det och då biter katten och rivs hårt, det är inget jag uppmuntrar och hade helst sett att kompisen inte lekte så hårt med katten just för att katten brusar upp. Men den kompisen har bara varit på besök vid två tillfällen det här året så det är inget problem egentligen). Jag tror inte att jag gör något som provocerar honom, möjligen när man kollar på skärmen om han ser det som att stirra. Men många gånger har jag inte sett till honom på ett tag när han blir utåtagerande.
Katten har många platser i hemmet som bara är hans egna och en "promenadslinga" längs med möblemanget i åtminstone vardagsrummet finns. Jag stänger dock ofta dörren till köket eftersom han gillar att rota i lådor och skåp och det är inte realistiskt att sätta barnlås på alla skåp i hela köket. Han får mat regelbundet, vatten och regelbunden lådstädning. Och 9 av 10 gånger är katten som vilken katt som helst. Ligger i knät, purrar, buffar med huvudet, sover vid min sida och agerar väckarklocka på morgonen, liksom förmodligen alla andra katter. Jag är hemma nästan jämt så det kan ju knappast vara att han känner sig så ensam.
Men ibland blir han som förbytt, börjar smyga runt som ett rovdjur som planerar ett anfall. Det är inte i leksammanhang. Man märker en attitydförändring på katten och den är absolut mer hotfull än lekfull, även om det inte är mer tydliga signaler som att resa ragg och vifta på svansen. Ofta kommer han upp bakifrån när jag sitter vid datorn med ryggen vänd mot honom. Han klöser på stolsryggen och sen rör sig närmare och närmare min rygg. Jag brukar sätta mig längre ut på stolen och/eller säga till honom. Då brukar han börja lukta på mina fötter eller vid knät och så försöker han nafsa. Han blir tillsagd igen, eller lätt undanknuffad. Eller så biter han sig fast i armen och tuggar inåt för att få bättre grepp(?). Då blir det tillsägelse eller undanknuffning eller ett skrik från min sida. Oftast skiter han ju allt det här och ser förnärmad och sur ut. Och till sist slutar det med att jag får stänga in honom i sovrummet. Då lugnar han ner sig och när han kommer ut därifrån är han som vanligt igen oftast. Men jag har hört att man inte bör stänga in dem. Men frågan är vad man ska göra istället?
Det känns inte som någon normal kattgrej, men det sker kanske 5 gånger i veckan, om inte oftare. Har dock bara en katt, tror ni att det här aggressionsbeteendet skulle plana ut sig om han fick en kompis av samma art? Vill helst inte göra mig av med honom, men i långa loppet är det ju inte så kul.
Jag leker aldrig hårdhänt med honom (har dock en kompis som brukar göra det och då biter katten och rivs hårt, det är inget jag uppmuntrar och hade helst sett att kompisen inte lekte så hårt med katten just för att katten brusar upp. Men den kompisen har bara varit på besök vid två tillfällen det här året så det är inget problem egentligen). Jag tror inte att jag gör något som provocerar honom, möjligen när man kollar på skärmen om han ser det som att stirra. Men många gånger har jag inte sett till honom på ett tag när han blir utåtagerande.
Katten har många platser i hemmet som bara är hans egna och en "promenadslinga" längs med möblemanget i åtminstone vardagsrummet finns. Jag stänger dock ofta dörren till köket eftersom han gillar att rota i lådor och skåp och det är inte realistiskt att sätta barnlås på alla skåp i hela köket. Han får mat regelbundet, vatten och regelbunden lådstädning. Och 9 av 10 gånger är katten som vilken katt som helst. Ligger i knät, purrar, buffar med huvudet, sover vid min sida och agerar väckarklocka på morgonen, liksom förmodligen alla andra katter. Jag är hemma nästan jämt så det kan ju knappast vara att han känner sig så ensam.
Men ibland blir han som förbytt, börjar smyga runt som ett rovdjur som planerar ett anfall. Det är inte i leksammanhang. Man märker en attitydförändring på katten och den är absolut mer hotfull än lekfull, även om det inte är mer tydliga signaler som att resa ragg och vifta på svansen. Ofta kommer han upp bakifrån när jag sitter vid datorn med ryggen vänd mot honom. Han klöser på stolsryggen och sen rör sig närmare och närmare min rygg. Jag brukar sätta mig längre ut på stolen och/eller säga till honom. Då brukar han börja lukta på mina fötter eller vid knät och så försöker han nafsa. Han blir tillsagd igen, eller lätt undanknuffad. Eller så biter han sig fast i armen och tuggar inåt för att få bättre grepp(?). Då blir det tillsägelse eller undanknuffning eller ett skrik från min sida. Oftast skiter han ju allt det här och ser förnärmad och sur ut. Och till sist slutar det med att jag får stänga in honom i sovrummet. Då lugnar han ner sig och när han kommer ut därifrån är han som vanligt igen oftast. Men jag har hört att man inte bör stänga in dem. Men frågan är vad man ska göra istället?
Det känns inte som någon normal kattgrej, men det sker kanske 5 gånger i veckan, om inte oftare. Har dock bara en katt, tror ni att det här aggressionsbeteendet skulle plana ut sig om han fick en kompis av samma art? Vill helst inte göra mig av med honom, men i långa loppet är det ju inte så kul.