Urusla, hemska och sexistiska låttexter

Den uppfattningen fick jag också av låten i början, lyssnade väldigt noga varje gång jag hörde den, för jag tänkte att det omöjligt kunde stämma. Jag hörde hela tiden "and if you cry-y, I'm gonna push it some more". Men efter att sen kollat upp texten så verkar det vara "if you cry out", vilket ju faktiskt förändrar innebörden något. Eller ganska mycket egentligen, för jag antar att det i det läget syftas på orgasm, eller åtminstone höga stön.
Förmodligen det som den handlar om, inget konstigt egentligen med texten. Det blir nog lite galet ibland med översättningar tror jag.
 
jag får inte ordning på mina tankar men kom att tänka på detta tweet ifrån person som iallafall jag tycker borde välja att inte alltid dela alla sina åsikter och tankar (jag menar inte på att censur ska finnas men att allt inte alltid är värt/trevligt att delas, ibland bör man kanske tänka igenom vad man säger och välja att formulera sig annorlunda typ):

Screen-Shot-2016-02-12-at-9.13.21-AM-640x140.png
 
Alltså,jag lyssnar på hårdrock och tycker att exemplen här är rätt tama...

Jag ser ofta musiktexter som ett konstnärligt uttryck. Det är hur skönt som helst när man är arg att gå ut och lyssna på någon riktigt våldsamt, även om jag inte verkligheten inte skulle vilja ge någon en "colombian necktie" eller släppa en bomb...
Jo men jag håller med. Och jag tycker att det är en diametral skillnad mellan att skriva och framföra en provokativ låt och att skriva och/eller framföra en låt som man påstår är "ok" men som egentligen är skitsexistisk.
 
Alltså,jag lyssnar på hårdrock och tycker att exemplen här är rätt tama...

Jag ser ofta musiktexter som ett konstnärligt uttryck. Det är hur skönt som helst när man är arg att gå ut och lyssna på någon riktigt våldsamt, även om jag inte verkligheten inte skulle vilja ge någon en "colombian necktie" eller släppa en bomb...

Jag har nog inga större problem med bomber och våld i låttexter (är uppvuxen med proggföräldrar), i alla fall så länge det inte är sexualiserat eller rasistiskt våld.

Men "kärlekslåtar" som romantiserar över possessiva relationer och ojämbördigt sex stör mig. Och är väldigt vanligt, inte bara som låttexter utan i många/alla genrer; film, litteratur, populärkultur och klassiker. Att det ojämbördiga oreflekterat framställs som kärleksfullt, heterosexualitet som sexualiserad ojämbördighet mellan könen.
 
Jag har nog inga större problem med bomber och våld i låttexter (är uppvuxen med proggföräldrar), i alla fall så länge det inte är sexualiserat eller rasistiskt våld.

Men "kärlekslåtar" som romantiserar över possessiva relationer och ojämbördigt sex stör mig. Och är väldigt vanligt, inte bara som låttexter utan i många/alla genrer; film, litteratur, populärkultur och klassiker. Att det ojämbördiga oreflekterat framställs som kärleksfullt, heterosexualitet som sexualiserad ojämbördighet mellan könen.

Håller helt med.
Och ja, det är väl egentligen det allt handlar om, hur något uttrycks.
 
Och är väldigt vanligt, inte bara som låttexter utan i många/alla genrer; film, litteratur, populärkultur och klassiker.
Jag håller helt med dig! Dock har jag lite större tolerans när jag ex läser 1700- och 1800-tals litteratur (klassiker typ?). Inte för att det är särskilt festligt att läsa, men jag har större förståelse för att de inte hade samma synsätt på relationer och människors lika värde och då kan jag ju inte förvänta mig att de uttrycker sig som om boken var skriven idag (sen ska det väl inte passera bara för därför men en får ju ha det i åtanke när den analyseras/kritiseras/diskuteras)

Däremot blir jag djupt olycklig när en modern "upplyst" författare skriver modern smörja som hade platsat på 1100-talet eller något sett till sin människosyn.
 
Jag håller helt med dig! Dock har jag lite större tolerans när jag ex läser 1700- och 1800-tals litteratur (klassiker typ?). Inte för att det är särskilt festligt att läsa, men jag har större förståelse för att de inte hade samma synsätt på relationer och människors lika värde och då kan jag ju inte förvänta mig att de uttrycker sig som om boken var skriven idag (sen ska det väl inte passera bara för därför men en får ju ha det i åtanke när den analyseras/kritiseras/diskuteras)

Däremot blir jag djupt olycklig när en modern "upplyst" författare skriver modern smörja som hade platsat på 1100-talet eller något sett till sin människosyn.
Ja, man tvingas ju utveckla en viss tolerans för historiska/äldre verk. Men jag blir faktiskt allt mindre benägen att ens acceptera som klassiker all den misogyni som kulturarvet dränker oss i. Jag tycker att det är dags att göra upp med den barlasten!

Det ÄR djupt problematiskt att så mycket av det vi får presenterat för oss som kanon, viktigt, bra, betydelsefullt är så djävla kvinnofientligt. Hur bildad man än kan framstå genom att tala om uttryck för sin tid och anakronistiska tolkningar.
 
Jag skiljer i min skalle på texter där man upplever att artisten känner det som uttrycks, och låtar som mer beskriver en historia. Såg tex (om jag inte drömt) att nån störde sig på Eminems Stan. Den handlar ju om en knäppis, det är som en novell i låtformat (därav lyssnare blev arga när radiokanalerna gjorde sin vanliga grej och klippte mitt i låten..) och inte så att Eminem uttrycker- i just den låten- att HAN vill ha ihjäl flickvännen. Sen finns det andra låtar där han uttryckt sig tvivelaktigt på annat sätt.
 
En låt jag direkt kommer att tänka på är:


Ganska självförklarande? :S Men man kan ju inte anklaga den för att inte vara catchy!

Men detta är väl alldeles för "lätt" om man tänker rap. Area Codes tex...

Hur jämlik man än är så kanske man ändå kommer nynna på den efteråt..

Det som är ännu värre IMO är gamla låtar som ligger väldigt nära pedofili (eller rent ut är?!). 60-talet var verkligen en annan tidsålder helt och hållet:


Godbitar ur texten:

"I don't care what people say to me
You're more than a child, oh Clair
Clair"

"Clair, if ever a moment so rare
Was captured for all to compare
That moment is you in all that you do
But why in spite of our age difference
Do I cry each time I leave you

I feel I could die
Nothing means more to me
Than hearing you say
I'm going to marry you
Will you marry me, Uncle Ray?"
Oh Clair, Clair

Clair I've told you before don't you dare
Get back into bed can't you see that is late
No you can't have a drink
Oh alright then, but wait just a bit"
 
kl

En låt som jag typ först tio år efter jag hörde den första gången insåg hur vidrig den är rent textmässig är One in a million med Guns n' Roses. Rakt igenom genomvidrig på ett sådant sätt att jag väljer att både förtränga den och de "förklaringar" som min husgud Axl lämnat till hur den uppstod och varför han anser sig ha full rätt att använda N-ordet t.ex. Precis lika korkad argumentation som de som hävdar sin rätt idag, till hans försvar kan kanske sägas att det trots allt var 1991. Men att gruppen gjorts om som cover av ett nazi-band säger ju en del å andra sidan... Enligt rykten backade t.o.m. Marilyn Manson från att göra en cover efter rädsla för kontroverser så ptja, vissa saker borde liksom aldrig släppts...

Eller vad sägs om t.ex. följande vers:

"Immigrants and faggots
They make no sense to me
They come to our country
And think they'll do as they please
Like start some mini Iran,
Or spread some fuckin' disease
They talk so many goddamn ways
It's all Greek to me
Well some say I'm lazy
And others say that's just me
Some say I'm crazy
I guess I'll always be
But it's been such a long time
Since I knew right from wrong
It's all the means to an end, I
I keep it movin' along"

En annan Guns-låt som jag dock inte tar anstöt av själv, men som blir lite märklig när jag går och nynnar på den högt är "Used to love her". Hade nog kunnat tolkas som vidrigt kvinnohatande egentligen men tja, jag bortser från det. Den är catchy nog. ;)

"I used to love her
But I had to kill her
I used to love her, Mm, yeah
But I had to kill her
I had to put her six feet under
And I can still hear her complain

I used to love her, Oo, yeah
But I had to kill her
I used to love her, Oo, yeah
But I had to kill her
I knew I'd miss her
So I had to keep her
She's buried right in my backyard"

Sedan stör jag mig massivt på The Doors "You're lost little girl". Hur mkt jag än älskar The Doors så blir jag provocerad varje gång jag hör den. Vadå "little girl" och vem fan är han att förklara för henne hur hennes liv ska vändas runt liksom. :D
 
kl

En låt som jag typ först tio år efter jag hörde den första gången insåg hur vidrig den är rent textmässig är One in a million med Guns n' Roses. Rakt igenom genomvidrig på ett sådant sätt att jag väljer att både förtränga den och de "förklaringar" som min husgud Axl lämnat till hur den uppstod och varför han anser sig ha full rätt att använda N-ordet t.ex. Precis lika korkad argumentation som de som hävdar sin rätt idag, till hans försvar kan kanske sägas att det trots allt var 1991. Men att gruppen gjorts om som cover av ett nazi-band säger ju en del å andra sidan... Enligt rykten backade t.o.m. Marilyn Manson från att göra en cover efter rädsla för kontroverser så ptja, vissa saker borde liksom aldrig släppts...

Eller vad sägs om t.ex. följande vers:

"Immigrants and faggots
They make no sense to me
They come to our country
And think they'll do as they please
Like start some mini Iran,
Or spread some fuckin' disease
They talk so many goddamn ways
It's all Greek to me
Well some say I'm lazy
And others say that's just me
Some say I'm crazy
I guess I'll always be
But it's been such a long time
Since I knew right from wrong
It's all the means to an end, I
I keep it movin' along"

WTF did I just read :eek: Var tvungen att kolla in eländet på youtube, är rätt jävla glad över att aldrig ha varit något fan :crazy:
 
För ca 10 år sedan så var det något pojkband som ville dela gener i sina vener. Typ "smitta mig så kan vi dö tillsammans......"
 
Jag har alltid haft rysligt svårt för Hearts "All I want to do is make love to you".

Både för den smörsliskiga melodin och för texten om ett namnlöst one-night-stand som nyttjas som spermadonator och sedan avfärdas med en lapp när hon dragit på morgonen "sök för fan aldrig upp mig igen". Typ. Och för en del allmänt fåniga formuleringar.


It was a rainy night when he came into sight
Standing by the road, no umbrella, no coat
So I pulled up along side and I offered him a ride
He accepted with a smile so we drove for a while
I didn't ask him his name, this lonely boy in the rain
Fate tell me it's right, is this love at first sight
Please don't make it wrong, just stay for the night
All I want to do is make love to you
Say you will you want me too
All I want to do is make love to you
I've got lovin' arms to hold on to

So we found this hotel, it was a place I knew well
We made magic that night. Oh, he did everything right
He brought the woman out of me, so many times, easily
And in the morning when he woke all I left him was a note
I told him I am the flower you are the seed
We walked in the garden we planted a tree
Don't try to find me, please don't you dare
Just live in my memory, you'll always be there

All I want to do is make love to you
One night of love was all we knew
All want to do is make love to you
I've got lovin' arms to hold on to

Oh, oooh, we made love
Love like strangers
All night long
We made love

Then it happened one day, we came round the same way
You can imagine his surprise when he saw his own eyes
I said please, please understand
I'm in love with another man
And what he couldn't give me
was the one little thing that you can

All I want to do is make love to you
One night of love was all we knew
All I want to do is make love to you
Come on, say you will, you want me too

All I want to do is make love to you
One night of love was all we knew
All I want to do is make love to you
Say you will, you want me too
 
Jag ser en enorm skillnad mellan mörka texter i stil med "Where the Wild Roses Grow" samt "Diane" och texter som cementerar gamla könsroller ("kvinnan i köket") samt en mans "ägande" av en kvinna.

Jag tänker nog på låttexter som dikter eller liknande... jag menar - hade t.ex mordet i Where the wild roses grow varit skildrat i en roman, vilket ju inte vore omöjligt, hade jag inte tänkt att författaren var en typ med kass människosyn, utan att de tar upp ett problem... eller något. Svårt att sätta ord på, inser jag nu.
 
Jag tänker nog på låttexter som dikter eller liknande... jag menar - hade t.ex mordet i Where the wild roses grow varit skildrat i en roman, vilket ju inte vore omöjligt, hade jag inte tänkt att författaren var en typ med kass människosyn, utan att de tar upp ett problem... eller något. Svårt att sätta ord på, inser jag nu.
Att de berättar en historia, skulle jag säga. Även om det i låttexter kanske oftare är mer för att belysa ett samhällsproblem än vad det är i romaner.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp