Upptäckt vikten av att verkligen....

[alice]

....RIDA skritten! Tidigare har jag bara fnyst när jag läst här på forumen när vissa av er (många mycket kloka användare) kommenterat ridbilder och rekommenderat vederbörande att gå tillbaka och rida hästen i bara skritt. Då har jag tänkt i mitt stilla sinne; "pfffht, DET behöver man ju inte göra. Det är ju bara att rida på....". Och sen har jag inte mer funderat på det....förrän nu!
Nu har jag köpt en hoppehäst som ursprungligen kommer från Holland. Hästen har varit i sverige i tre år. Det är en cool individ fö, men i ridningen är det lite stressat. Så fort jag tar tyglarna är det "full fart fram", blir det "jobbigt" försöker hon dra tyglarna ur handen på mig och gapar. Hästen blir stressad och bara går och funderar på "när sjutton ska vi trava". Hon har jättesvårt att koppla av (förmodligen ganska "hårt" riden i holland....). I traven försöker hon att rusa ifrån sig själv och det är svårt att hitta takten i traven (har dock fått beröm för hennes taktmässiga trav ). I galoppen däremot står hon emot istället och vill inte riktigt gå fram. Hon känns lite "ihoptryckt". MEN, nu till det underbara som jag fått hjälp med att upptäcka!
I fredags när jag red i ridhuset "på mitt sätt" var det en annan tjej i ridhuset. Denna tjej har jag fått låna BB böcker av. Hon sa åt mig att backa tillbaka. Att jag skulle rida i skritt och ofta ofta göra halt, skritta ett par steg, göra halt, skritta ett par steg. Det för att hästen ska lära sig att vänta på mig samt slappna av! I början kunde jag inte skritta mer än ett par steg förrän hon började spänna sig och nästan takta i skritt på kort tygel. Men när jag lärde mig att slappna av själv i kombination med många halter fick jag hästen att slappna av riktigt ordentligt och jag fick en fin sökning framåt neråt. Jag fick också rekommendationen att rida mycket svaga öppnor för att lära hästen att träda in under sig med inner bak och gymnastisera sig.
Igår gjorde jag samma arbete själv! I början när jag kortat tygeln i skritt var hon spänd och så fort jag nuddade henne med skänkeln ville hon trava. Jag fick helt enkelt försöka att undvika att använda skänklarna och bara rida med säte och överskänkeln. Efter mååååånga halter slappnade hon av riktigt ordentligt! Jag kunde "få in" inner bak genom att flytta över min vikt till insidan och använda min överskänkel! Har aldrig suttit på en häst som varit så lyhörd som hon blev när hon väl slappnat av! Hon var skitduktig! Red väl totalt 20 min och BARA i skritt! Kände inte att det var läge att ens prova att trava. Ville inte riskera att förstöra det lilla vi byggt upp. Det blir mycket skrittande för oss ett tag framöver, eller som tjejen som tipsade mig kallade det; "pudel-ressyr" ! Men det funkar ju!!!! Och på kuppen blir jag tvungen att lära mig att använda min kropp på rätt sätt, som jag ALDRIG behövt lära mig med den "klassiska" ridskoledressyren...

//Alice - som börjar få ny synvinkel på det här med ridning

 

[Hallarby]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

Vad roligt! Grattis, du har hittat fungerande "knappar". Fortsätt att bygg på, det lilla du har nu blir mer och mer och då har du sedan något att gå tillbaka till om du behöver.
Skritt är i många fall en bortglömd gångart. Något man gör enbart för att sedan trava eller galoppera - rida!
Men det vi bygger i skritt kan vi ta med oss i trav och galopp det vi inte byggt i skritt har vi ej heller i trav och galopp.

häpp

 

[alice]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

Ja, det verkar fungera.....i skritten! Men när jag igår provade att lägga in lite trav (eftersom skritten fungerade klockrent! ) så förstod inte stackars hästen att hon fick trava. Hon blev jättekänslig och minsta jag bara tänkte att ta i tygeln saktade hon av. Det gjorde att hon blev en trög stjärnkikare som allt som oftast slog på tvärnit. Så fort jag började rida "på mitt sätt" så fick jag en väldigt (mycket bättre än tidigare) fin djup form, men då började hon ånga på istället. Så fort jag försökte ta en halvhalt på yttertygeln så hände antingen detta att hon höjde nacken och krullade ihop sig istället för att slå av på tempot eller så körde hon upp huvudet och slog på bromsen och gick ner i skritt.....Gissar att det är en styrkefråga, men det blir svårt att få till ett flyt och en avspänd ridning på detta viset. Tror tyvärr att det blir värre ju längre jag undviker traven och bara skrittar.....Är det någon som har något tips eller är det som jag gissar "bara att rida på och vänta på styrkan"???

//Alice - vidöppen för nya idéer

 

[Antti]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

Utan att veta mer om hästen, tänk om den är rätt skolad från början och fel riden i Sverige?
Har ridit rätt många import hästar och konstigt så är dom bättre än svensk inridna. Dom kan sina saker om ryttaren kan sin.
Så när en ryttare kommer upp som kan rida så funkar hästen rätt.
På något sätt verkar det som dom gör bättre grundarbete ner på kontinenten.

 

[alice]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

Utan att veta mer om hästen, tänk om den är rätt skolad från början och fel riden i Sverige?

Inte omöjligt alls!
Dock har jag "järnkoll" på hur hästen är riden hos förra ägaren då jag vet vem h*n tränat för. Det är samma tränare som min tränare tränar för. I sverige är detta en väldigt sund tränare med en filosofi jag delar. Men det är ju inte någon garanti att hästen sen är riden så....vad ägaren gör hemma på gården är ju okänt....Jag vet inte hur hästen är riden det sista året pga att hästen stått hos fodervärd då.....

Har ridit rätt många import hästar och konstigt så är dom bättre än svensk inridna. Dom kan sina saker om ryttaren kan sin.
Så när en ryttare kommer upp som kan rida så funkar hästen rätt.
På något sätt verkar det som dom gör bättre grundarbete ner på kontinenten.

Det är inte omöjligt! Jag ska inte på nått sätt påstå att jag är någon form av "stjärnryttare". Håller på att skola om mig från "nackstirrare" till att fokusera bakifrån och fram. Men det är så lätt att falla i gamla vanor...
Hästen skulle säkert gå mycket bättre under en ryttare som "kan sin sak" men eftersom jag inte är någon sån ännu måste jag få göra misstag på vägen dit och ta hjälp av kunniga!

//Alice

 

[emindy]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

jag känner till två sätt att bygga upp en avslappnad och bärig trav, ena är att stärka hästen med skolor och befästa en korrekt arbetsform i skritt tills hästen orkar med två steg bärig trav. När dessa två steg är tagna är det bara att jobba på därifrån, dvs man tar inte fler travsteg än man tror att hästen klarar av.

Ett annat sätt är att jobba lite lika som i skritten, dvs trava och försöka hitta balansen och få hästen att följa efter ner i en lång, låg och avslappnad form.

Det är svårt att säga vad som ger bäst resultat, men i fallet med min lilla dam, som också tenderar att stressa upp sig i traven, tror jag att det senare alternativet är det bättre eftersom man då avdramatiserar traven.
I ett initialt skede kräver man ingen form alls, bara att hästen skall lyssna på så fina hjälper som möjligt. Så rider man lite serpentiner, volter och annat uppmjukande med fokus på så små hjälper som möjligt och absolut inte hänga i tygeln för någon anledning alls.

När hästen väl är avslappnad i sitt arbete är det inte alltför svårt att kunna börja begära lite bärighet och träna skolorna för att därigenom bli ännu starkare

 

[alice]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

Tack!

Ja, efter min erfarenhet igår kväll så tror jag också mer på ditt sista förslag.
Att göra enligt ditt första förslag tror jag bara kommer att leda till en förvirrad häst som stissar och inte riktigt vet hur och vad hon ska göra. Då tror jag nog mer på, precis som du skrev, att först jobba henne lugn och avspänd i skritten och sen börja jobba i traven och försöka få henne lugn och avspänd där. Och sen på samma sätt gå vidare till galoppen.

//Alice

 

[Fifflan]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

På min häst som lätt blir hög i nacken och ångar på har jag bla gjort denna övning för att få avslappning (ffa mental) och framåt-utåt-nedåtsökning med mig till traven:
Jag börjar med att jobba i skritt på böjda spår, stora och små volter, volt tillbaka, åttvolt och serpentiner av olika storlek, är noga med att ofta be hästen följa min hand framåt nedåt, för att sedan åter jobba genom böjningarna.
När hästen smidigt går mellan hö vä böjning samt olika grader av böjning och villigt söker min hand när jag ger tygeln (allt från 1cm-hela tygeln under några steg), ber jag om några steg öppna här och där, med efterföljande kontroll att framåt nedåtsökningen fortfarande fungerar.
Nästa steg är att ur öppnan be hästen komma fram i trav fortfarande i öppna (detta gör jag oftast ur en hörnpassering längs långsidan men innanför spåret), och när den travat några steg gå in på en volt som motsvarar hästens böjning samttidigt som man under några steg kontrollerar att den fortfarande söker sig framåt-nedåt. Vitsen är att hästen dels har samlat sig lite genom skolan, så att den inte så lätt tappar balansen framåt, och att den dels i skritt har lärt sig att söka bettet/kontakten med handen genom att länga ut sin överlinje istället för att tolka längningen av tygeln som en signal att öka tempot, och tar med sig detta till traven.

Om man dessutom inte följer spåret då man rider längs långsidan, och lägger alla de böjda spåren lite hipp som happ, så att man hela tiden måste rida sina vägar så hindrar man att hästen vet vad som kommer och kan ånga på, den börjar lyssna mer och slutar förhoppningsvis ha så bråttom.

 

[bigganl]

Sv: Upptäckt vikten av att verkligen....

Vad bra, du har hittat ett sätt som fungerar på din häst. Håll dig till det. Lyssna på dig själv och din häst. (och inte på alla andra tyckare som vill att man alltid ska följa mallarna) Alla hästar är individer och kräver olika ridning. Lycka till i fortsättningen.