Vi har fått ett problem i stallet. Vi är fyra hästägare varav jag är en av dessa och det är också min familjs stall. En av inackorderingarna är så gott som ohanterlig vid insläpp. När man kommer in ich vänder upp honom för att binda på gången så springer han helt sonika ÖVER personen i fråga. Han springer ut, man går in igen, och samma sak kan upprepas flera gånger. Jag upplever den här hästen som väldigt fräck, och jag tror det grundar sig i ägarnas rädsla för honom. Han gör ju likadant med dom och det har lett till att de bara går in i boxen, sadlar och borstar där inne, de undviker problemet för att slippa det obehagliga när han springer överen.
Nu har både jag och en ytterligare ägare sagt ifrån och berättat att det här leder till att vi inte kommer byta några täcken på hästen i fråga, inte heller vara behjälpliga vid hovslagarbesök (om någon ägare inte kan komma så tar någon på sig att ta in hästarna och vara med vid skoning), så länge som han beter sig på det här viset. Ägarna har försökt bortförklara problemet med att "han är ju hungrig när han kommer in på eftermiddagen" men det köper jag inte alls. Vi vill heller inte byta täcken i boxen för han är ganska stökig, står med bakåtstrukna öron och viftar med svansen när man tar av gjordar och så vidare. Ur säkerhetssynpunkt tar jag då inte och gör detta inne i boxen med risk för att bli trängd.
Jag personligen är inte rädd för honom, jag jobbar dagligen med ett stort antal hästar och jag kan ändå hantera honom. Men för mig är det nästan en principsak, om jag ska erbjuda täckesbyten de dagar jag har insläpp, så ska hästen utan problem klara av att stå bunden på gången. Och likadant tycker de andra. Mina föräldrar hjälper till mycket i stallet och jag har sagt åt de att bara ta in honom i boxen och ta av grimman, för deras brist på kunskap hur de ska hantera situationen kan leda till en olycka när som helst.
Men hur skulle ni gjort? Överreagerar vi? Eller kan man sätta de här gränserna som vi är på väg att göra? Jag känner liksom att det är inte min uppgift att fostra andras hästar. Om min häst skulle betett sig såhär skulle jag personligen velat fostra honom själv, och således bett folk att undvika att göra de här momenten med hästen tills jag upplever honom som säker.
Nu har både jag och en ytterligare ägare sagt ifrån och berättat att det här leder till att vi inte kommer byta några täcken på hästen i fråga, inte heller vara behjälpliga vid hovslagarbesök (om någon ägare inte kan komma så tar någon på sig att ta in hästarna och vara med vid skoning), så länge som han beter sig på det här viset. Ägarna har försökt bortförklara problemet med att "han är ju hungrig när han kommer in på eftermiddagen" men det köper jag inte alls. Vi vill heller inte byta täcken i boxen för han är ganska stökig, står med bakåtstrukna öron och viftar med svansen när man tar av gjordar och så vidare. Ur säkerhetssynpunkt tar jag då inte och gör detta inne i boxen med risk för att bli trängd.
Jag personligen är inte rädd för honom, jag jobbar dagligen med ett stort antal hästar och jag kan ändå hantera honom. Men för mig är det nästan en principsak, om jag ska erbjuda täckesbyten de dagar jag har insläpp, så ska hästen utan problem klara av att stå bunden på gången. Och likadant tycker de andra. Mina föräldrar hjälper till mycket i stallet och jag har sagt åt de att bara ta in honom i boxen och ta av grimman, för deras brist på kunskap hur de ska hantera situationen kan leda till en olycka när som helst.
Men hur skulle ni gjort? Överreagerar vi? Eller kan man sätta de här gränserna som vi är på väg att göra? Jag känner liksom att det är inte min uppgift att fostra andras hästar. Om min häst skulle betett sig såhär skulle jag personligen velat fostra honom själv, och således bett folk att undvika att göra de här momenten med hästen tills jag upplever honom som säker.
