I början av mars fick jag en konsultation med en funktionsmedicinare, som tyckte att jag borde börja äta inälvsmat eller kött igen för att se om jag kunde få upp mina järnvärden och min kropps energinivåer. Hela mars gick åt till att bearbeta mitt eget motstånd mot detta förslag, som gick helt på tvärs mot mina värderingar kring djurindustrin… Men tillslut kom jag fram till att det var värt ett försök. I två månader har jag nu ätit hemmagjord blodpudding, hemmagjord leverpastej eller paltbröd minst 2-3 gånger i veckan.
Vad som har hänt under den här perioden är att jag mår så fantastiskt mycket bättre i kroppen rent energimässigt! Jag har en ork och en energi som det var evigheter sedan jag kände - jag är vaken hela dagarna utan problem både mentalt och kroppsligt, och jag orkar gå med friskt tempo på hundpromenaderna och kan till och med öka steglängden utan problem (vilket jag aldrig har orkat förut). Jag har tillräckligt med mental energi för att uppfatta omvärlden samtidigt som jag går på promenad - tidigare var hela hjärnan bara ett mosigt ludd om jag rörde på mig och sinnena var helt avtrubbade, eftersom det kändes som att all kroppens tillgängliga energi gick åt till att bara förflytta den ena foten framför den andra... Jag orkar hålla igång och röra på mig på ett helt annat sätt - jag orkar stå upp och jobba större delen av dagarna och jag gör gärna frivilliga rörelser mest hela tiden, bara för att jag ORKAR! Det är helt ljuvligt, underbart, fantastiskt!!!
Nu tänkte jag att det därför var läge att kolla upp mina järnvärden igen - som jag har slitit med i flera år nu i försök att få upp dem till vettiga nivåer.
Så….
Döm. Om. Min. Förvåning!!!
- när det visar sig att de har försämrats lite sen sista testet. Järnet ligger under referens, ferritinet ligger fortfarande inom referensintervall men lågt - långt under optimala nivåer.
Det enda jag kan konstatera är att det inte alls stämmer med hur jag mår.
Egentligen är det intressant. Jag har kunnat bocka av många symptom på listorna över hur man mår om man har järnbrist respektive underfungerande sköldkörtel. Nivåerna av sköldkörtelhormon är kollade flera gånger och ligger bra, även med funktionsmedicinska ögon sett. Nivåerna av järn har legat för lågt, och då har det varit ett lätt halmstrå att greppa: “jamen då behöver jag få upp mina järnnivåer för att må bättre”.
Men - då är det alltså inte där det ligger ändå!
Jätteintressant.
Jag har hört om de nya teorier som säger att det egentligen inte är intressant vilken mängd av mineraler eller hormoner som åker runt i blodomloppet, utan att det är den faktiska funktionen i cellen, dvs att ämnena verkligen kommer cellen tillgodo, som är det som verkligen betyder något. Men ja, det är ju förstås inte så lätt att mäta…
Jag ska fundera några varv över det faktum att mina järnvärden är fortsatt låga trots att jag mår så mycket bättre, men eftersom det som är viktigast för mig är hur jag faktiskt mår och inte vad värdena säger, så får jag nog överge mitt fokus på mina järnvärden och fortsätta fördjupa mig i att finslipa på min livsstil för optimal hälsa. Bara det att det hade varit så enkelt om det hade hängt på några värden…. Istället behöver jag alltså fortsätta att jobba på balans inom alla viktiga hälsoområden: kost, sömn, rörelse, avstressning, livsnjutning, goda relationer, andlighet, tarmhälsa, andning…
Det ska ju inte vara enkelt - då hade det varit för enkelt!…
Vad som har hänt under den här perioden är att jag mår så fantastiskt mycket bättre i kroppen rent energimässigt! Jag har en ork och en energi som det var evigheter sedan jag kände - jag är vaken hela dagarna utan problem både mentalt och kroppsligt, och jag orkar gå med friskt tempo på hundpromenaderna och kan till och med öka steglängden utan problem (vilket jag aldrig har orkat förut). Jag har tillräckligt med mental energi för att uppfatta omvärlden samtidigt som jag går på promenad - tidigare var hela hjärnan bara ett mosigt ludd om jag rörde på mig och sinnena var helt avtrubbade, eftersom det kändes som att all kroppens tillgängliga energi gick åt till att bara förflytta den ena foten framför den andra... Jag orkar hålla igång och röra på mig på ett helt annat sätt - jag orkar stå upp och jobba större delen av dagarna och jag gör gärna frivilliga rörelser mest hela tiden, bara för att jag ORKAR! Det är helt ljuvligt, underbart, fantastiskt!!!
Nu tänkte jag att det därför var läge att kolla upp mina järnvärden igen - som jag har slitit med i flera år nu i försök att få upp dem till vettiga nivåer.
Så….
Döm. Om. Min. Förvåning!!!
- när det visar sig att de har försämrats lite sen sista testet. Järnet ligger under referens, ferritinet ligger fortfarande inom referensintervall men lågt - långt under optimala nivåer.
Det enda jag kan konstatera är att det inte alls stämmer med hur jag mår.
Egentligen är det intressant. Jag har kunnat bocka av många symptom på listorna över hur man mår om man har järnbrist respektive underfungerande sköldkörtel. Nivåerna av sköldkörtelhormon är kollade flera gånger och ligger bra, även med funktionsmedicinska ögon sett. Nivåerna av järn har legat för lågt, och då har det varit ett lätt halmstrå att greppa: “jamen då behöver jag få upp mina järnnivåer för att må bättre”.
Men - då är det alltså inte där det ligger ändå!
Jätteintressant.
Jag har hört om de nya teorier som säger att det egentligen inte är intressant vilken mängd av mineraler eller hormoner som åker runt i blodomloppet, utan att det är den faktiska funktionen i cellen, dvs att ämnena verkligen kommer cellen tillgodo, som är det som verkligen betyder något. Men ja, det är ju förstås inte så lätt att mäta…
Jag ska fundera några varv över det faktum att mina järnvärden är fortsatt låga trots att jag mår så mycket bättre, men eftersom det som är viktigast för mig är hur jag faktiskt mår och inte vad värdena säger, så får jag nog överge mitt fokus på mina järnvärden och fortsätta fördjupa mig i att finslipa på min livsstil för optimal hälsa. Bara det att det hade varit så enkelt om det hade hängt på några värden…. Istället behöver jag alltså fortsätta att jobba på balans inom alla viktiga hälsoområden: kost, sömn, rörelse, avstressning, livsnjutning, goda relationer, andlighet, tarmhälsa, andning…
Det ska ju inte vara enkelt - då hade det varit för enkelt!…
