Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Egentligen allt. Hur de hålls, hantering osv.Vad har du för specifika frågor? Handlar det om hur unghästar hålls? Det varierar förstås från plats till plats. Det är rätt vanligt att de går ute i flock fram till ca tre års ålder. Sen är det vanligt att hingstarna stallas upp och rids in. Det har blivit vanligare att även stona rids in.
Vissa lusar jag har känt har varit lite såna. Många av dem är ju avlade för tjurfäktning från början, så de har ofta mer en fight än en flight-inställning enligt min erfarenhet. Dock är de allra flesta (har väl känt ett 40-tal) väldigt vänliga och känsliga individer.Egentligen allt. Hur de hålls, hantering osv.
Min häst kom till Sverige som 3 åring. Skall vara lusitanokorsning men ser ut som en ren Lustitano säger de som vet.
Vad jag hört registrerar man inte alla och speciellt inte om de är för små.
Jag tänker mer hur hon kan ha växt upp. Upplever henne som ganska respektlös och ohanterbad. Ingen respekt för människor. Lättlärd och otroligt smart dock.
Har en tendens att vilja slåss för att skydda sig vid tex en tillsägelse, andra hästar hatar hon eller känner sig trängd av. Hon är otroligt aggressiv mot dem och flyger på dem oprovocerat. Hon älskar dock människor, går en häst förbi hagen bryr hon sig inte men är det en människa så kommer hon och gnäggar och vill ungås. Även om personer passerar utan notis 10 gånger
Tack för utförligt svar.Vissa lusar jag har känt har varit lite såna. Många av dem är ju avlade för tjurfäktning från början, så de har ofta mer en fight än en flight-inställning enligt min erfarenhet. Dock är de allra flesta (har väl känt ett 40-tal) väldigt vänliga och känsliga individer.
Vi har haft ett par-tre stycken som varit som du säger. Aggressiva mot andra hästar, för tuffa mot människor och sådär. De som "bara" ogillat andra hästar har helt enkelt fått gå i egen hage. De som varit tuffa mot oss människor, och som inte gått att träna till att uppföra sig, har fått flytta.
De är som du säger oerhört smarta! De allra flesta lär sig snabbt vad som är okej och inte, om man sätter tydliga gränser. Sen är de bekväma inom den ramen. Men ibland har varenda människa som hanterar individen i fråga fått "göra om" jobbet, då hästen kopplat träningen till den specifika människan, och sen fortsatt köra över andra.
Jag har haft en import, en hingst som var sagolik. Jättesnäll och lätthanterad för alla och trygg. Nu har jag en dotter till honom och hon är raka motsatsen. Precis som @Krystalline beskriver har hon jättesvårt att generalisera saker till ”alla människor” utan hon har olika regler med olika människor. Helst vill hon bara vara med mig.Tack för utförligt svar.
Det är så jag upplever henne också. Det är min första Lusitano. Jag köpte henne för att hon var trevlig, lättlärd och verkade ha ett fantastiskt temperament. Då min andra häst är en otroligt nervös och känslig individ med många trauman så ville jag ha en stabil och modig häst.
Dock slåss hon gärna speciellt nu när hon är halt. Säg att det kommer en fågel och hon vill hoppa iväg och jag säger nej, då reser hon sig mot mig och slår tydligt efter mig med frambenen. Där en ”vanlig häst” försökt fly igen kanske mer mer kraft men inte försökt sparka ner mig.
I övrigt är hon social och vänlig och jag förstår ju att hennes vistelse i sjukhage gör sitt. Jag har sett små tendenser innan tex att man passerar andra hästar som går i hage och hon vill slåss. Men det har gått att kontrollera. Hon är också en riktig arbetsmyra så att bara stå om än med massor med pyssel gör betendet starkare.
Jag hann inte rida henne så mycket innan hon blev halt men hon lärde sig väldigt väldigt fort. Även smågrejer att ”komma undan” smög hon in innan jag ens fattat vad som händeDock en jätterolig individ som inte rubbas av något. Alltid positiv till att jobba och lära och behöver sina utmaningar. Att gå i skogen är dock helt poänglöst om man frågar henne.
Det är verkligen en förhastad slutsats.Oj, låter sammantaget inte som en trevlig ras.
Det är enorm skillnad på en lusitano och en korsning. Jag har ägt båda. korsningar kan vara lite allt möjligt, då för att vara en Lusitano så måste föräldrarna vara avelsgodkända och dom seriösa uppfödarna har väldigt bra koll på blodet i deres hästar.Egentligen allt. Hur de hålls, hantering osv.
Min häst kom till Sverige som 3 åring. Skall vara lusitanokorsning men ser ut som en ren Lustitano säger de som vet.
Vad jag hört registrerar man inte alla och speciellt inte om de är för små.
Jag tänker mer hur hon kan ha växt upp. Upplever henne som ganska respektlös och ohanterbad. Ingen respekt för människor. Lättlärd och otroligt smart dock.
Har en tendens att vilja slåss för att skydda sig vid tex en tillsägelse, andra hästar hatar hon eller känner sig trängd av. Hon är otroligt aggressiv mot dem och flyger på dem oprovocerat. Hon älskar dock människor, går en häst förbi hagen bryr hon sig inte men är det en människa så kommer hon och gnäggar och vill ungås. Även om personer passerar utan notis 10 gånger
Jag tror att man ibland glömmer bort att de ursprungligen är avlade för strid och tjurfäktning vilket idag finns kvar i vissa linjer. Jag upplever att det finns en större förståelse för det inom hundvärlden. Man köper sällan en brukshund om man bara vill mysa och gå korta promenader.Oj, låter sammantaget inte som en trevlig ras.
Min bild är ju att lusitanon generellt är väldigt bra i huvudet. Men det är en arbetande ras, precis som t ex en bordercollie. De mår bra av att arbeta. Jag har själv importerat ett antal, och ridit rätt många både i Sverige och Portugal, och sett ännu fler på tävlingsbanorna.Jag tror att man ibland glömmer bort att de ursprungligen är avlade för strid och tjurfäktning vilket idag finns kvar i vissa linjer. Jag upplever att det finns en större förståelse för det inom hundvärlden. Man köper sällan en brukshund om man bara vill mysa och gå korta promenader.
Sen tror jag att seriösa uppfödare verkligen försöker att avla för att hela tiden förbättra rasen både gällande mentalitet och fysisk. Men det kräver kunskap och som vi alla vet kan den brista. Min erfarenhet är att ska man köpa häst och speciellt importera är bra kontakter med kunnigt folk ovärderlig.
Det är min bild också sen tror jag att du har bra kontakter och åker till seriösa uppfödare. Min hingst importerandes precis när rasen började bli populär i Sverige och då upplevde jag att rasen var mycket mer spretig och speciellt då en del försökte köpa billiga importer och sälja dyrt.Min bild är ju att lusitanon generellt är väldigt bra i huvudet. Men det är en arbetande ras, precis som t ex en bordercollie. De mår bra av att arbeta. Jag har själv importerat ett antal, och ridit rätt många både i Sverige och Portugal, och sett ännu fler på tävlingsbanorna.
Ja så är det absolut, precis som med andra raser är det ju viktigt att veta vem man köper av. Risken att det avlas på fel hästar är dessutom större när det är billigare att hålla häst. Men att skylla det på rasen i sig blir rätt missvisande.Det är min bild också sen tror jag att du har bra kontakter och åker till seriösa uppfödare. Min hingst importerandes precis när rasen började bli populär i Sverige och då upplevde jag att rasen var mycket mer spretig och speciellt då en del försökte köpa billiga importer och sälja dyrt.
Min häst var otroligt snäll och välhanterad men efter köpet kom det fram att han inte hade haft det så bra där nere men det var inget som jag märkte.
Hon låter ju livsfarlig? Slåss med sin ägare?Tack för utförligt svar.
Det är så jag upplever henne också. Det är min första Lusitano. Jag köpte henne för att hon var trevlig, lättlärd och verkade ha ett fantastiskt temperament. Då min andra häst är en otroligt nervös och känslig individ med många trauman så ville jag ha en stabil och modig häst.
Dock slåss hon gärna speciellt nu när hon är halt. Säg att det kommer en fågel och hon vill hoppa iväg och jag säger nej, då reser hon sig mot mig och slår tydligt efter mig med frambenen. Där en ”vanlig häst” försökt fly igen kanske mer mer kraft men inte försökt sparka ner mig.
I övrigt är hon social och vänlig och jag förstår ju att hennes vistelse i sjukhage gör sitt. Jag har sett små tendenser innan tex att man passerar andra hästar som går i hage och hon vill slåss. Men det har gått att kontrollera. Hon är också en riktig arbetsmyra så att bara stå om än med massor med pyssel gör betendet starkare.
Jag hann inte rida henne så mycket innan hon blev halt men hon lärde sig väldigt väldigt fort. Även smågrejer att ”komma undan” smög hon in innan jag ens fattat vad som händeDock en jätterolig individ som inte rubbas av något. Alltid positiv till att jobba och lära och behöver sina utmaningar. Att gå i skogen är dock helt poänglöst om man frågar henne.
Den är farlig. I dags läge ger vi lugnande vid promenader. Det är först nu hon börjat såhär och hon blir lätt upprörd/arg när saker inte är som hon tänkt. Hon visade otroligt mer missnöje när jag longerade henne och det låg bommar utanför volten som hon inte skulle över.Oj. Att hon reser sig mot dig är långt över vad jag skulle acceptera. Om det hände mer än en gång hade jag sålt. Det kan låta hårt, men jag har tillräckligt med erfarenhet för att veta att det inte är värt att riskera livet mer än nödvändigt, även om man gärna vill "rädda" hästen ifråga på nåt sätt.
VI har tagit bort ett par hästar genom åren som fått skador. Skador som absolut hade läkt med några månaders boxvila, men där hästen hade mått så dåligt av den väntan att vi inte kunnat utsätta dem för det. Sen har vi haft andra som kunnat stå i box i nästan ett år pga svåra skador, som inte blivit påverkade i psyket alls.
Din situation låter farlig![]()
Ja, och detta kom tydligt vid vistelse i sjukhage. Först kom en fågel och hon reagerade… jag höll emot och sa nej och då vänder hon sig mot mig. Men ger sig inte heller… jag fick en spark såpass att jag känner att jag får släppa och fly. Efter det blir det lugnande vid skrittpromenader. Jag hoppas ju bara det är frustration över att stå still och att det ger sig när hon får lite mer stimulans än grushage.Hon låter ju livsfarlig? Slåss med sin ägare?
Galet.
Tack, vi har varit inne på det. Hon har stått i Sverige 1 år innan jag köpte henne. Så denna flytt till mig (på senhösten- ett par timmar bara) gjorde henne stressad och orolig och hon åt och drack inte/väldigt dåligt. Jag misstänker magsårsvarning då för ett tag efter så var hon väldigt svår. Brötade ner en på gången, sparkade och var allmänt ohyfsad. Kosparkade vi ryktning.@Emine med det beteendet du beskriver skulle jag behandla hästen för misstänkt magsår (eller skopa den om du vill veta säkert) - många hästar blir aggressiva om dom har magsår, och både långa transporter (import) samt vistelse i sjukhage är sånt som väldigt ofta orsaker magsår hos hästar.
Stackare var rädd om digJa, och detta kom tydligt vid vistelse i sjukhage. Först kom en fågel och hon reagerade… jag höll emot och sa nej och då vänder hon sig mot mig. Men ger sig inte heller… jag fick en spark såpass att jag känner att jag får släppa och fly. Efter det blir det lugnande vid skrittpromenader. Jag hoppas ju bara det är frustration över att stå still och att det ger sig när hon får lite mer stimulans än grushage.