Uppdateringstråd 26

Status
Stängd för vidare inlägg.
Finns det inte enormt mycket erfarenhet om hur snabbt man kan börja tävla med vinthundar igen efter skador? Känns som att det borde finnas efter alla tävlingar som varit i hundratals år
 
@Red_Chili jag uppfattar det inte ens som att du tävlar särskilt mycket och mest för att det roligt (fast det ju extra kul när det går bra)?
Det liksom inte som att du är iväg varje helg?

Skadade kan de bli när de springer fritt också eller när de leker med varann, skulle de då för alltid få sluta med det om de skadar sig nån gång där också?

Säkert bara en grinig avundsjuk jävel som måste trycka till dig för att känna sig bra..
 
Och så börjas det igen, med kommentarer om att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken på att Ebrah ska kunna springa lure coursing igen...

Jag förstår inte. Om en hund är skadad eller har men efter en skada ska den såklart inte springa. Men om den läker som den ska efter skada, återhämtar sig bra på alla sätt och vis och är i lika fint skick efter som innan skada, varför skulle man INTE tävla den?

Det dök nyligen upp samma sak (från en annan person) om Aysu. Någon som hittat ett inlägg där jag skrivit att Aysu skulle tävla för första gången efter sin allvarliga knäskada. Den personen kommenterade grinigt att det var otroligt oansvarigt av mig osv. Med facit i hand så vet jag ju att hon efter skadan tävlade ett flertal gånger, sprang som stödhund åt andra många gånger (och så bra att folk efteråt kom fram bara för att prata om hur fantastisk hon var), hon var hela tiden aktiv på hemmaplan och hade aldrig minsta lilla tecken alls på problem från den gamla knäskadan. Så varför skulle jag hindrat henne? Hon mådde bra och ville vara aktiv. Klart hon ska få vara aktiv då.

Folk.
Jag tycker att djur ska kunna leva sitt liv fullt ut och har en sett en vinthund springa vet man att det är det de lever för.
Det är som hästar som inte ska gå i stora hagar eller med sällskap.
Ja, undantag finns men konstigt att detta ska ifrågasättas..
 
Det borde vara bättre med en dubbelbur där du kan justera mellandelen? Två enkelburar tar ganska mycket mer plats tänker jag.
Missade att du svarat, jag har funderat på det också, men då blir det mer "luft" över huvudet på den lilla och jag tänker att hon åker ju all världens väg då.
 
Tex så här;)

Den stora fick jag på köpet av bilen men den var för stor så jag köpte den minde till vår Ds och sålde den stora men hade haft så här vid olika stora hundar
Jamen precis! Tack!

Jag kan inte hitta någon ÅF säljare i närheten utan det verkar som man behöver beställa det online.
Så uppskattar verkligen att du la in en bild!

Vilken bur köpte du till din DS och ungefärlig mankhöjd på hen?
 
Finns det inte enormt mycket erfarenhet om hur snabbt man kan börja tävla med vinthundar igen efter skador? Känns som att det borde finnas efter alla tävlingar som varit i hundratals år
Det är ju absolut inte bara mina som tävlat igen efter skada, men det är också ganska vanligt att de som skadar sig antingen inte tävlar igen eller har men efter sina skador som antingen påverkar hur de springer (så de får dåliga resultat) eller på "fritiden" går sönder om och om igen. Det finns såklart de som tävlar och åter igen presterar på topp, men jättevanligt är det inte tyvärr, åtminstone inte vad jag känner till.

@Red_Chili jag uppfattar det inte ens som att du tävlar särskilt mycket och mest för att det roligt (fast det ju extra kul när det går bra)?
Det liksom inte som att du är iväg varje helg?

Skadade kan de bli när de springer fritt också eller när de leker med varann, skulle de då för alltid få sluta med det om de skadar sig nån gång där också?

Säkert bara en grinig avundsjuk jävel som måste trycka till dig för att känna sig bra..
Du uppfattar det helt rätt. Ebrah tex tävlade aktivt som 2åring, sedan tävlade hon EN gång förra året och EN gång i år. Sedan var vi på en utställning i år också, lite för skojs skull. Förutom tävlingen förra året har hon som sämst placerat sig som 3a och hon har stått på cert-placering varje tävling (förutom förra året). Den tävlingen som hon deltog på förra året, då kom hon 7a av.. kanske 16-18 hundar? Men då var hon inte i bra form. Hur dålig form hon var i insåg jag dock först efteråt och med facit i hand hade jag inte tävlat henne den gången.

Utöver det har hon varit på ett flertal träningar genom åren, just för att hon tycker det är så kul och hon vet ju inte om det är träning eller tävling. Så när det är något i närheten här och jag har möjlighet att åka, då åker jag. Jag har också konstaterat att när Lily ska ta licens, om det då är brist på stödhundar så skulle jag kunna använda Ebrah, även om det innebär att det blir vid ett tävlingstillfälle som Ebrah i så fall missar. Just för att jag skiter i om det är tävling eller inte, jag vill bara att de ska få göra vad de älskar mest av allt.

Jag gissar att det enda jag kan göra är att fortsätta som jag gör. Att ta hand om mina hundar så bra som möjligt, tävla dem när det passar och helt enkelt visa folk på det sättet att jag vet vad jag pysslar med. För om inget oförutsätt inträffar så tvivlar jag inte på att Ebrah kommer hålla i flera år framöver, att hon kommer återhämta sig, kommer kunna tävla och kommer kunna fortsätta hamna på prispallen. Det här är ju dessutom första gången någonsin som hon skadar sig lite mer ordentligt. Hon är 7 år nu och har levt ett med salukimått mätt väldigt aktivt liv. Jag tvivlar på att speciellt många andra lika aktiva aldrig någonsin får en skada...
 
Det är ju absolut inte bara mina som tävlat igen efter skada, men det är också ganska vanligt att de som skadar sig antingen inte tävlar igen eller har men efter sina skador som antingen påverkar hur de springer (så de får dåliga resultat) eller på "fritiden" går sönder om och om igen. Det finns såklart de som tävlar och åter igen presterar på topp, men jättevanligt är det inte tyvärr, åtminstone inte vad jag känner till.


Du uppfattar det helt rätt. Ebrah tex tävlade aktivt som 2åring, sedan tävlade hon EN gång förra året och EN gång i år. Sedan var vi på en utställning i år också, lite för skojs skull. Förutom tävlingen förra året har hon som sämst placerat sig som 3a och hon har stått på cert-placering varje tävling (förutom förra året). Den tävlingen som hon deltog på förra året, då kom hon 7a av.. kanske 16-18 hundar? Men då var hon inte i bra form. Hur dålig form hon var i insåg jag dock först efteråt och med facit i hand hade jag inte tävlat henne den gången.

Utöver det har hon varit på ett flertal träningar genom åren, just för att hon tycker det är så kul och hon vet ju inte om det är träning eller tävling. Så när det är något i närheten här och jag har möjlighet att åka, då åker jag. Jag har också konstaterat att när Lily ska ta licens, om det då är brist på stödhundar så skulle jag kunna använda Ebrah, även om det innebär att det blir vid ett tävlingstillfälle som Ebrah i så fall missar. Just för att jag skiter i om det är tävling eller inte, jag vill bara att de ska få göra vad de älskar mest av allt.

Jag gissar att det enda jag kan göra är att fortsätta som jag gör. Att ta hand om mina hundar så bra som möjligt, tävla dem när det passar och helt enkelt visa folk på det sättet att jag vet vad jag pysslar med. För om inget oförutsätt inträffar så tvivlar jag inte på att Ebrah kommer hålla i flera år framöver, att hon kommer återhämta sig, kommer kunna tävla och kommer kunna fortsätta hamna på prispallen. Det här är ju dessutom första gången någonsin som hon skadar sig lite mer ordentligt. Hon är 7 år nu och har levt ett med salukimått mätt väldigt aktivt liv. Jag tvivlar på att speciellt många andra lika aktiva aldrig någonsin får en skada...
Jag tänker att en skada hör till livet, sen är det så att aktiva raser SKA användas så att man kan sålla bort de som har en ogynsam exteriör tex.
Eftersom LC och kapp har höga hastigheter så när det sker ett feltramp så blir det värre än de som lufsar runt på söndagspromenad.
 
Och så börjas det igen, med kommentarer om att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken på att Ebrah ska kunna springa lure coursing igen...

Jag förstår inte. Om en hund är skadad eller har men efter en skada ska den såklart inte springa. Men om den läker som den ska efter skada, återhämtar sig bra på alla sätt och vis och är i lika fint skick efter som innan skada, varför skulle man INTE tävla den?

Det dök nyligen upp samma sak (från en annan person) om Aysu. Någon som hittat ett inlägg där jag skrivit att Aysu skulle tävla för första gången efter sin allvarliga knäskada. Den personen kommenterade grinigt att det var otroligt oansvarigt av mig osv. Med facit i hand så vet jag ju att hon efter skadan tävlade ett flertal gånger, sprang som stödhund åt andra många gånger (och så bra att folk efteråt kom fram bara för att prata om hur fantastisk hon var), hon var hela tiden aktiv på hemmaplan och hade aldrig minsta lilla tecken alls på problem från den gamla knäskadan. Så varför skulle jag hindrat henne? Hon mådde bra och ville vara aktiv. Klart hon ska få vara aktiv då.
Ja herregud jag såg den! Alltså va?

Vi har så många skador i bagaget att jag inte ens orkar räkna, men självklart kan hunden tävla efter rehab om den blir återställd? Jag fattar inte?
 
Jag tänker att en skada hör till livet, sen är det så att aktiva raser SKA användas så att man kan sålla bort de som har en ogynsam exteriör tex.
Eftersom LC och kapp har höga hastigheter så när det sker ett feltramp så blir det värre än de som lufsar runt på söndagspromenad.
Ja alltså shit happens med vissa hundar. Vissa får aldrig sönder. Det är otur, slumpen och ibland självklart förarens fel.

@Red_Chili jag känner mååånga som kommit tillbaka på topp och vunnit stora mästerskap efter sen- och muskelslador.

Min tog ju några cert och champion efter senskada. Vår andra rejsar för fullt men tävlar inte längre. Han har haft sjukt många skador men har hållits hel nu en lägre tid
 
Det är ju absolut inte bara mina som tävlat igen efter skada, men det är också ganska vanligt att de som skadar sig antingen inte tävlar igen eller har men efter sina skador som antingen påverkar hur de springer (så de får dåliga resultat) eller på "fritiden" går sönder om och om igen. Det finns såklart de som tävlar och åter igen presterar på topp, men jättevanligt är det inte tyvärr, åtminstone inte vad jag känner till.


Du uppfattar det helt rätt. Ebrah tex tävlade aktivt som 2åring, sedan tävlade hon EN gång förra året och EN gång i år. Sedan var vi på en utställning i år också, lite för skojs skull. Förutom tävlingen förra året har hon som sämst placerat sig som 3a och hon har stått på cert-placering varje tävling (förutom förra året). Den tävlingen som hon deltog på förra året, då kom hon 7a av.. kanske 16-18 hundar? Men då var hon inte i bra form. Hur dålig form hon var i insåg jag dock först efteråt och med facit i hand hade jag inte tävlat henne den gången.

Utöver det har hon varit på ett flertal träningar genom åren, just för att hon tycker det är så kul och hon vet ju inte om det är träning eller tävling. Så när det är något i närheten här och jag har möjlighet att åka, då åker jag. Jag har också konstaterat att när Lily ska ta licens, om det då är brist på stödhundar så skulle jag kunna använda Ebrah, även om det innebär att det blir vid ett tävlingstillfälle som Ebrah i så fall missar. Just för att jag skiter i om det är tävling eller inte, jag vill bara att de ska få göra vad de älskar mest av allt.

Jag gissar att det enda jag kan göra är att fortsätta som jag gör. Att ta hand om mina hundar så bra som möjligt, tävla dem när det passar och helt enkelt visa folk på det sättet att jag vet vad jag pysslar med. För om inget oförutsätt inträffar så tvivlar jag inte på att Ebrah kommer hålla i flera år framöver, att hon kommer återhämta sig, kommer kunna tävla och kommer kunna fortsätta hamna på prispallen. Det här är ju dessutom första gången någonsin som hon skadar sig lite mer ordentligt. Hon är 7 år nu och har levt ett med salukimått mätt väldigt aktivt liv. Jag tvivlar på att speciellt många andra lika aktiva aldrig någonsin får en skada...
Skit i folk. De är väl små och bittra och behöver sprida sin skit. Det pratades friskt om mig ett tag också, att jag sparkade och misshandlade hundarna när jag tränade osv. Små människor hittar på skit och hackar på allt de kan 🤷‍♀️
 
Det gick superbra på agilitykursen 🤩 så himla roligt och jag blev så frälst även fast vi inte gjorde jättemycket nu första gången😁 Jack klarade av att fokusera och lärde sig jättesnabbt trots andra hundar och ovan miljö! Han verkade ha riktigt roligt men vet inte om det var själva agilityn i sig eller att få apportera som belöning, det är ju det roligaste han vet 😅
 
@_Zacke_ Tänk på dom första gångerna som ren träning i att gå kurs. Allt är nytt och spännande eller lite läskigt. Släpp kraven på prestation och satsa på att ge en positiv upplevelse. Gör det du vet är bäst för Jack. Det händer att jag ändrar lite i banorna eller avbryter om Milou klarar något vi haft problem med och belönar och väljer att göra något jag vet att han kan och gillar eller sänker svårighetsgraden.

Jag och Milou är nästan aldrig kvar kursen ut för att jag inte vill pressa och pressa när han och jag börjar bli trötta utan vi slutar på topp.

När jag tävlar säger domarna alltid att dom 10 första tävlingarna är en träning i att tävla och inte en ”riktig” tävling.

Vad roligt att det gick så bra och att det var roligt
 
Det gick superbra på agilitykursen 🤩 så himla roligt och jag blev så frälst även fast vi inte gjorde jättemycket nu första gången😁 Jack klarade av att fokusera och lärde sig jättesnabbt trots andra hundar och ovan miljö! Han verkade ha riktigt roligt men vet inte om det var själva agilityn i sig eller att få apportera som belöning, det är ju det roligaste han vet
 
Nu lägger Ebrah lite vikt på det skadade benet igen :heart: Framförallt när hon står still, men hon använde det lite när hon gick långsamt också. Hon har dock insett att hon kan ta sig fram snabbt genom att galoppera på tre ben. Herregud vilken fart hon får, och så envis hon är när hon vill till något specifikt ställe :rofl: Hon får just nu låna Lilys sele, för den är så rejäl att jag lättare kan stötta upp henne när hon behöver lite hjälp med balansen eller att hålla sig uppe när hon sätter sig för att kissa.

Nu ska vi sova, imorgon hoppas vi att det är ännu bättre :)
302692754_758281662144034_145645377869322367_n.jpg
 
@Red_Chili Alltså folk 🤦🏽‍♀️
Vi får ibland höra att vi är djurplågare som låter hundarna jaga trots att det är en stor skaderisk. Vad ska man göra då, låta dem bli soffprydnader och förflytta skaderisken till andra aktiviteter?

Skulle jag pensionera mina hundar från jakt vid varje skada skulle jag behöva ha många hundar…
Min partners laika har blivit sprättad av gris åtta gånger på tre säsonger, och han får helt enkelt fortsätta så länge han läker och fungerar. Ett vildsvin kommer förmodligen att bli hans död en vacker dag, men det skulle ett liv utan jakt också bli.
 
Tränade precis lite rallylydnad med Lily, och hej vad det går framåt!
Stanna sittande eller ståendes när jag går i cirkel runt henne fungerar bra nu (jag har dock godis framför nosen, vi har inte hunnit träna såå mycket på det än). Hon börjar förstå att "fot" betyder att hon ska komma och ställa sig bredvid mig när jag står stilla och hon håller sig nära min sida när jag sedan börjar gå. Hon kan gå runt mig och hon kan sitt, stå och ligg och växla fint mellan dem. Jag märker också av att vi kan träna längre och längre pass och göra fler svåra moment innan hon börjar bli trött.

Hon är verkligen jätterolig att träna med, man ser hur hon tänker och funderar. Samtidigt är hon unghundigt lättdistraherad och hon kräver mer variation i belöningarna än vad tex Ebrah gör. Men ja, någon gång i framtiden ska vi tävla rallylydnad. Uppfödaren skulle dessutom bli SÅ stolt om vi gjorde det :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Jahapp, så var det tydligen dags igen för en ny omgång av 'Någon Däruppe har tråkigt och bestämmer sig för att se hur mycket elände man...
Svar
11
· Visningar
2 024

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp