Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Och så börjas det igen, med kommentarer om att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken på att Ebrah ska kunna springa lure coursing igen...
Jag förstår inte. Om en hund är skadad eller har men efter en skada ska den såklart inte springa. Men om den läker som den ska efter skada, återhämtar sig bra på alla sätt och vis och är i lika fint skick efter som innan skada, varför skulle man INTE tävla den?
Det dök nyligen upp samma sak (från en annan person) om Aysu. Någon som hittat ett inlägg där jag skrivit att Aysu skulle tävla för första gången efter sin allvarliga knäskada. Den personen kommenterade grinigt att det var otroligt oansvarigt av mig osv. Med facit i hand så vet jag ju att hon efter skadan tävlade ett flertal gånger, sprang som stödhund åt andra många gånger (och så bra att folk efteråt kom fram bara för att prata om hur fantastisk hon var), hon var hela tiden aktiv på hemmaplan och hade aldrig minsta lilla tecken alls på problem från den gamla knäskadan. Så varför skulle jag hindrat henne? Hon mådde bra och ville vara aktiv. Klart hon ska få vara aktiv då.
Missade att du svarat, jag har funderat på det också, men då blir det mer "luft" över huvudet på den lilla och jag tänker att hon åker ju all världens väg då.Det borde vara bättre med en dubbelbur där du kan justera mellandelen? Två enkelburar tar ganska mycket mer plats tänker jag.
Jamen precis! Tack!Tex så här
Den stora fick jag på köpet av bilen men den var för stor så jag köpte den minde till vår Ds och sålde den stora men hade haft så här vid olika stora hundar
Det är ju absolut inte bara mina som tävlat igen efter skada, men det är också ganska vanligt att de som skadar sig antingen inte tävlar igen eller har men efter sina skador som antingen påverkar hur de springer (så de får dåliga resultat) eller på "fritiden" går sönder om och om igen. Det finns såklart de som tävlar och åter igen presterar på topp, men jättevanligt är det inte tyvärr, åtminstone inte vad jag känner till.Finns det inte enormt mycket erfarenhet om hur snabbt man kan börja tävla med vinthundar igen efter skador? Känns som att det borde finnas efter alla tävlingar som varit i hundratals år
Du uppfattar det helt rätt. Ebrah tex tävlade aktivt som 2åring, sedan tävlade hon EN gång förra året och EN gång i år. Sedan var vi på en utställning i år också, lite för skojs skull. Förutom tävlingen förra året har hon som sämst placerat sig som 3a och hon har stått på cert-placering varje tävling (förutom förra året). Den tävlingen som hon deltog på förra året, då kom hon 7a av.. kanske 16-18 hundar? Men då var hon inte i bra form. Hur dålig form hon var i insåg jag dock först efteråt och med facit i hand hade jag inte tävlat henne den gången.@Red_Chili jag uppfattar det inte ens som att du tävlar särskilt mycket och mest för att det roligt (fast det ju extra kul när det går bra)?
Det liksom inte som att du är iväg varje helg?
Skadade kan de bli när de springer fritt också eller när de leker med varann, skulle de då för alltid få sluta med det om de skadar sig nån gång där också?
Säkert bara en grinig avundsjuk jävel som måste trycka till dig för att känna sig bra..
Jag tänker att en skada hör till livet, sen är det så att aktiva raser SKA användas så att man kan sålla bort de som har en ogynsam exteriör tex.Det är ju absolut inte bara mina som tävlat igen efter skada, men det är också ganska vanligt att de som skadar sig antingen inte tävlar igen eller har men efter sina skador som antingen påverkar hur de springer (så de får dåliga resultat) eller på "fritiden" går sönder om och om igen. Det finns såklart de som tävlar och åter igen presterar på topp, men jättevanligt är det inte tyvärr, åtminstone inte vad jag känner till.
Du uppfattar det helt rätt. Ebrah tex tävlade aktivt som 2åring, sedan tävlade hon EN gång förra året och EN gång i år. Sedan var vi på en utställning i år också, lite för skojs skull. Förutom tävlingen förra året har hon som sämst placerat sig som 3a och hon har stått på cert-placering varje tävling (förutom förra året). Den tävlingen som hon deltog på förra året, då kom hon 7a av.. kanske 16-18 hundar? Men då var hon inte i bra form. Hur dålig form hon var i insåg jag dock först efteråt och med facit i hand hade jag inte tävlat henne den gången.
Utöver det har hon varit på ett flertal träningar genom åren, just för att hon tycker det är så kul och hon vet ju inte om det är träning eller tävling. Så när det är något i närheten här och jag har möjlighet att åka, då åker jag. Jag har också konstaterat att när Lily ska ta licens, om det då är brist på stödhundar så skulle jag kunna använda Ebrah, även om det innebär att det blir vid ett tävlingstillfälle som Ebrah i så fall missar. Just för att jag skiter i om det är tävling eller inte, jag vill bara att de ska få göra vad de älskar mest av allt.
Jag gissar att det enda jag kan göra är att fortsätta som jag gör. Att ta hand om mina hundar så bra som möjligt, tävla dem när det passar och helt enkelt visa folk på det sättet att jag vet vad jag pysslar med. För om inget oförutsätt inträffar så tvivlar jag inte på att Ebrah kommer hålla i flera år framöver, att hon kommer återhämta sig, kommer kunna tävla och kommer kunna fortsätta hamna på prispallen. Det här är ju dessutom första gången någonsin som hon skadar sig lite mer ordentligt. Hon är 7 år nu och har levt ett med salukimått mätt väldigt aktivt liv. Jag tvivlar på att speciellt många andra lika aktiva aldrig någonsin får en skada...
Ja herregud jag såg den! Alltså va?Och så börjas det igen, med kommentarer om att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken på att Ebrah ska kunna springa lure coursing igen...
Jag förstår inte. Om en hund är skadad eller har men efter en skada ska den såklart inte springa. Men om den läker som den ska efter skada, återhämtar sig bra på alla sätt och vis och är i lika fint skick efter som innan skada, varför skulle man INTE tävla den?
Det dök nyligen upp samma sak (från en annan person) om Aysu. Någon som hittat ett inlägg där jag skrivit att Aysu skulle tävla för första gången efter sin allvarliga knäskada. Den personen kommenterade grinigt att det var otroligt oansvarigt av mig osv. Med facit i hand så vet jag ju att hon efter skadan tävlade ett flertal gånger, sprang som stödhund åt andra många gånger (och så bra att folk efteråt kom fram bara för att prata om hur fantastisk hon var), hon var hela tiden aktiv på hemmaplan och hade aldrig minsta lilla tecken alls på problem från den gamla knäskadan. Så varför skulle jag hindrat henne? Hon mådde bra och ville vara aktiv. Klart hon ska få vara aktiv då.
Ja alltså shit happens med vissa hundar. Vissa får aldrig sönder. Det är otur, slumpen och ibland självklart förarens fel.Jag tänker att en skada hör till livet, sen är det så att aktiva raser SKA användas så att man kan sålla bort de som har en ogynsam exteriör tex.
Eftersom LC och kapp har höga hastigheter så när det sker ett feltramp så blir det värre än de som lufsar runt på söndagspromenad.
Skit i folk. De är väl små och bittra och behöver sprida sin skit. Det pratades friskt om mig ett tag också, att jag sparkade och misshandlade hundarna när jag tränade osv. Små människor hittar på skit och hackar på allt de kanDet är ju absolut inte bara mina som tävlat igen efter skada, men det är också ganska vanligt att de som skadar sig antingen inte tävlar igen eller har men efter sina skador som antingen påverkar hur de springer (så de får dåliga resultat) eller på "fritiden" går sönder om och om igen. Det finns såklart de som tävlar och åter igen presterar på topp, men jättevanligt är det inte tyvärr, åtminstone inte vad jag känner till.
Du uppfattar det helt rätt. Ebrah tex tävlade aktivt som 2åring, sedan tävlade hon EN gång förra året och EN gång i år. Sedan var vi på en utställning i år också, lite för skojs skull. Förutom tävlingen förra året har hon som sämst placerat sig som 3a och hon har stått på cert-placering varje tävling (förutom förra året). Den tävlingen som hon deltog på förra året, då kom hon 7a av.. kanske 16-18 hundar? Men då var hon inte i bra form. Hur dålig form hon var i insåg jag dock först efteråt och med facit i hand hade jag inte tävlat henne den gången.
Utöver det har hon varit på ett flertal träningar genom åren, just för att hon tycker det är så kul och hon vet ju inte om det är träning eller tävling. Så när det är något i närheten här och jag har möjlighet att åka, då åker jag. Jag har också konstaterat att när Lily ska ta licens, om det då är brist på stödhundar så skulle jag kunna använda Ebrah, även om det innebär att det blir vid ett tävlingstillfälle som Ebrah i så fall missar. Just för att jag skiter i om det är tävling eller inte, jag vill bara att de ska få göra vad de älskar mest av allt.
Jag gissar att det enda jag kan göra är att fortsätta som jag gör. Att ta hand om mina hundar så bra som möjligt, tävla dem när det passar och helt enkelt visa folk på det sättet att jag vet vad jag pysslar med. För om inget oförutsätt inträffar så tvivlar jag inte på att Ebrah kommer hålla i flera år framöver, att hon kommer återhämta sig, kommer kunna tävla och kommer kunna fortsätta hamna på prispallen. Det här är ju dessutom första gången någonsin som hon skadar sig lite mer ordentligt. Hon är 7 år nu och har levt ett med salukimått mätt väldigt aktivt liv. Jag tvivlar på att speciellt många andra lika aktiva aldrig någonsin får en skada...
Det gick superbra på agilitykursen så himla roligt och jag blev så frälst även fast vi inte gjorde jättemycket nu första gången Jack klarade av att fokusera och lärde sig jättesnabbt trots andra hundar och ovan miljö! Han verkade ha riktigt roligt men vet inte om det var själva agilityn i sig eller att få apportera som belöning, det är ju det roligaste han vet
Ingen press alls. Är det första tävlingen kanske målet kan vara att ha kul och komma till start. Hur det sedan går är mindre viktigtRallylydnadsträning idag och jag är så nöjd med tjejerna de kör på bra tillsammans. Lär väl bli diskade på första tävlingen för hur mycket press ska man lägga på en 13 åring?