the_connemara
Trådstartare
Trodde vi hade hittat ett iaf hyfsat bra bett ur 3-åringens synvinkel men i helgen tröttnade jag, igen. Jag vet att det tar tid och jag vet att mycket kommer med mer ridning o vana vid bett osv osv men HUR mycket som helst kan man ju inte tillåta. Jag vill inte det ska bli ovana.
Tackvare att vi inte ägt honom och klantiga tandläkare (
* 1000 typ ) så är det först nu han faktiskt är ok (hoppas och tror jag) i munnen.
Vargtänderna fick inte dras ut förrän i januari. Eftersom han gick en inkörningskurs under höst/vinter/vår så hade han bett under tiden. Vargtänderna uppskattar jag kom upp under hösten men var väldigt små o "fina" (inte irriterade eller så) men han hade därför bara ett novabett under den tiden. Vilket han aldrig tyckte om. Gapade o krånglade o tyckte det var allmänt äckligt, som en unghäst kan göra.
Sedan drogs vargtänderna (äntligen!!) ut under en månadslång vila pga hovskada i hagen. Dock fick p*ckot långt i från med allt o varnade oss inte för rester eller liknande vi skulle ha koll på.
Han tyckte dock fortf inte om novabettet så vi testade ett tvådelat anatomiskt med fasta ringar från Shires. Tyckte han inte mer/mindre om förutom att han tyckte det var skarpt.
Testade ett lite grövre tvådelat Sprenger bett som gick hem ett litet tag. Men fortf för skarpt för mig att tömköra på men funkade under ridningen (hade börjat rida då o jag är ryttare o ingen körmänniska
). Allt lugnt, jag tömkörde bettlöst, tränaren tog honom lite först på körkursen o sedan var han lugn i munnen med mig.
Då började han lägga upp bettet mellan tänderna med tungan när man ledde honom. Ridning funkade fortf ok. Men bara att hålla honom under sadling borta var pest o vi tänkte att han kan ju ändå inte vara nöjd om han håller på så.
Dags för vila efter treårs. Efter vilan på 1 mån helvila o 1 mån bettlöst avsutten träning lånade vi lite bett o testade. Rakt bett stängde han inte munnen om, tvådelat la han upp i munnen, tvådelat med syntet stängde han inte munnen om (troligtvis för ojämnt, han drog undan tungan hela tiden) men så ett tredelat med parerstång som han stände munnen om o verkade hyfsat nöjd. Köpte ett i hans storlek o trodde allt var frid o fröjd.
Eftersom han var vår nu så åkte vi till vår gamla vanliga tandläkare för jag störde mig på knölarna i överkäken som jag inte tyckte fanns där på andra hästar, hade även misstanke om att han inte tappade tänderna ordentligt, luktade skumt ibland men jag nådde inte riktigt in att känna o se. Mycket riktigt, drog loss en gammal tand på var sida samt plockade ut MASSOR med vargtandsrester på båda sidor

Åter igen ridning ok. Ingen körning efter vilan, tömkör bettlöst, onödigt att ens testa på en sådan känslig häst med en sådan ovan tömförare
Hålla, nja inte riktigt bra ändå, men inte samma "dra upp hela bettet o köra fram nosen o bita" - stucket som på tvådelat.
Tills i helgen då det var ett himla grejandes o krånglandes med bettet när jag red. Ok, han var lite piggare än vanligt o jag fick ta lite i honom vilket inte brukar behövas men så mycket krångel tycker jag inte det borde medföra. Det var oxå svårt att få fram honom till bettet bitvis o mer på slutet som annars brukar bli bättre.
Så till frågeställningen
Låter det här som "typiskt unghäst" grejande med bettet som man ska stå ut med som blir bättre eller? För jag vill inte sitta på honom ett endaste pass utan att känna att han kommer till bra arbete vilket det kändes som i söndags. Har ni gjort det? Fått stå ut med att ridingen går så mycket tillbaka bara pga bettproblem? Eller låter det som att det är dags att testa nytt/gammalt bett? Har era unghästar "helt plötsligt" tyckt om ett bett som de tidigare inte gillat alls?
Fundering just nu är att testa det tvådelade anatomiska igen o se. Där var han trots allt bara lite obekväm med min hand i körningen, har inte ridit på detta bett ännu. Eller så ska jag ta det kallt o rida med samma tredelade med parerstång till helgen igen, har nog två ridpass på mig då (fre-sön).
Bettlöst går inget bra att rida på, åka häst funkar men mer fattar vi inte ihop. Han blir helt annan att rida på det och även där vill jag inte lägga pass med dålig form "bara för att". Det kommer garanterat när vi är mer samspelta. Trots att jag inte rider mycket med handen/bettet så funkar inte hjälperna 100 för det bettlösa.
Han har mestadels gått med en löst spänd remontgrimma. Blir mer orolig om bettet åker runt i munnen om han gapar för ett tygeltag som det gör om han går utan nosgrimma. Men jag vill inte dra åt den mer än 2 fingrar på höjden för jag vill se o känna tydligt när han protesterar.
Suger alltid lite på bettet så det blir lite skum, lite mer på ena sidan vilket ju är helt normalt. Får alltid en sockerbit när vi tränsar (för att göra bettet o tränsningen positiv) o tränsar i princip sig själv, är väldigt ivrig men hittar inte alltid rätt
Alla tankar o funderingar både om Tiger o hans bettkrångel o om egna erfarenheter mottages tacksamt!
Tackvare att vi inte ägt honom och klantiga tandläkare (
Vargtänderna fick inte dras ut förrän i januari. Eftersom han gick en inkörningskurs under höst/vinter/vår så hade han bett under tiden. Vargtänderna uppskattar jag kom upp under hösten men var väldigt små o "fina" (inte irriterade eller så) men han hade därför bara ett novabett under den tiden. Vilket han aldrig tyckte om. Gapade o krånglade o tyckte det var allmänt äckligt, som en unghäst kan göra.
Sedan drogs vargtänderna (äntligen!!) ut under en månadslång vila pga hovskada i hagen. Dock fick p*ckot långt i från med allt o varnade oss inte för rester eller liknande vi skulle ha koll på.
Han tyckte dock fortf inte om novabettet så vi testade ett tvådelat anatomiskt med fasta ringar från Shires. Tyckte han inte mer/mindre om förutom att han tyckte det var skarpt.
Testade ett lite grövre tvådelat Sprenger bett som gick hem ett litet tag. Men fortf för skarpt för mig att tömköra på men funkade under ridningen (hade börjat rida då o jag är ryttare o ingen körmänniska
Då började han lägga upp bettet mellan tänderna med tungan när man ledde honom. Ridning funkade fortf ok. Men bara att hålla honom under sadling borta var pest o vi tänkte att han kan ju ändå inte vara nöjd om han håller på så.
Dags för vila efter treårs. Efter vilan på 1 mån helvila o 1 mån bettlöst avsutten träning lånade vi lite bett o testade. Rakt bett stängde han inte munnen om, tvådelat la han upp i munnen, tvådelat med syntet stängde han inte munnen om (troligtvis för ojämnt, han drog undan tungan hela tiden) men så ett tredelat med parerstång som han stände munnen om o verkade hyfsat nöjd. Köpte ett i hans storlek o trodde allt var frid o fröjd.
Eftersom han var vår nu så åkte vi till vår gamla vanliga tandläkare för jag störde mig på knölarna i överkäken som jag inte tyckte fanns där på andra hästar, hade även misstanke om att han inte tappade tänderna ordentligt, luktade skumt ibland men jag nådde inte riktigt in att känna o se. Mycket riktigt, drog loss en gammal tand på var sida samt plockade ut MASSOR med vargtandsrester på båda sidor
Åter igen ridning ok. Ingen körning efter vilan, tömkör bettlöst, onödigt att ens testa på en sådan känslig häst med en sådan ovan tömförare
Tills i helgen då det var ett himla grejandes o krånglandes med bettet när jag red. Ok, han var lite piggare än vanligt o jag fick ta lite i honom vilket inte brukar behövas men så mycket krångel tycker jag inte det borde medföra. Det var oxå svårt att få fram honom till bettet bitvis o mer på slutet som annars brukar bli bättre.
Så till frågeställningen
Fundering just nu är att testa det tvådelade anatomiska igen o se. Där var han trots allt bara lite obekväm med min hand i körningen, har inte ridit på detta bett ännu. Eller så ska jag ta det kallt o rida med samma tredelade med parerstång till helgen igen, har nog två ridpass på mig då (fre-sön).
Bettlöst går inget bra att rida på, åka häst funkar men mer fattar vi inte ihop. Han blir helt annan att rida på det och även där vill jag inte lägga pass med dålig form "bara för att". Det kommer garanterat när vi är mer samspelta. Trots att jag inte rider mycket med handen/bettet så funkar inte hjälperna 100 för det bettlösa.
Han har mestadels gått med en löst spänd remontgrimma. Blir mer orolig om bettet åker runt i munnen om han gapar för ett tygeltag som det gör om han går utan nosgrimma. Men jag vill inte dra åt den mer än 2 fingrar på höjden för jag vill se o känna tydligt när han protesterar.
Suger alltid lite på bettet så det blir lite skum, lite mer på ena sidan vilket ju är helt normalt. Får alltid en sockerbit när vi tränsar (för att göra bettet o tränsningen positiv) o tränsar i princip sig själv, är väldigt ivrig men hittar inte alltid rätt
Alla tankar o funderingar både om Tiger o hans bettkrångel o om egna erfarenheter mottages tacksamt!
