Sv: Unghäst
Du har tagit dig an ett projekt.
Att lära hästen att bli lätt i munnen kräver att du så fort hästen börjar ge efter för tygel, med mycket god timing ger eftergift.
Ett exempel på hur man kan börja är att från marken böja hästens huvud åt höger och åt vänster. Så fort hästen börjar böja halsen för att följa efter för ett ledande tygeltag, ge eftergift. Och så göra åt andra hållet. Oftast lär sig hästen mycket fort.
En gammal travare, som jag antar att det är, är ofta lärd att springa fortare vid mer tryck i munnen. Det innebär alltså en total omskolning. Man måste då ha tålamod och envishet. Upprepa ofta, och som sagt eftergiften.
Galoppen, ja.
Med min nuvarande vbl-travare som gått löp tills han var åtta år och då fick jag honom, fick jag in i galopp genom att trava honom fort och "välta" in honom i galopp. Så länge han hade balans, var det trav.
Först var han ju tvungen att förstå att det var galopp jag menade, och att det är tillåtet. Ju fler fattningar, desto lättare för hästen.
Om man tänker strikt på utveckling av galoppens styrka och kvalitet, är det fattningarna som tränar bäst. Å andra sidan kan det vara av värde att få in hästen i att "rulla på" i galopp för att den ska lära sig att den faktiskt numera ska galoppera en sträcka.
Beroende på hur hästen är i steget, kan man vara tvungen att enbart galoppera ute - om hästen inte ryms att galoppera på ridbanan.
Jag tror att det är svårare jobb att lyckas få dem till lugn galoppfattning vid uteritt, eftersom ridbanans begränsade yta hjälper till att bromsa, och voltspåret hjälper till att få bakdelen lite bättre under hästen.
Jag kan beskriva hur jag har gjort med min.
Med min vbl-travare tänkte jag att "springa fort, det kan han" och det behöver vi inte träna mer på. Jag fick honom 1 juni förra året, han var då nybliven pensionär.
Jag jobbade mycket med att få honom lättare i munnen, och med att kunna trava lugnt. Alla travhästar jobbas ju mängd-jobb som inte är full karriär, så de kan trava lugnt om än kanske inte sakta.
Första sommaren och hösten växlade jag mellan ridbana, skog och grusväg och galoppen var snabb på vägen men han rymdes ganska snart att kunna galoppera ett enstaka varv på ridbanan (min ridbana är ca 25 meter på kortsidan).
Under vintern kan jag inte använda ridbanan eftersom den fryser. Då red jag huvudsakligen längs grusvägen, och då höll jag mig till skritt och trav (tyckte som sagt inte att han behöver träna på att springa fort), jobbade mycket med att undvika för hög hastighet. Så fort hästen blev tung i handen eller fick bråttom, saktade jag ner till skritt, fick tillbaka munnen och började om. Började också med lite böjningar (jobbigt för stel tävlingstravare) och med att flytta bakdelen åt sidan. Skänkelvikning mot diken, serpentiner i skritt för att lösgöra, och då fokusera på att kunna flytta undan bogarna.
När sedan paddocken tinade igen i våras, började jag jobba allt mer där. Hästen förstod då hjälperna för att flytta bakdel, och han hade blivit ganska mjuk i munnen - orkade inte vara stabil, men förstod åtminstone att han skulle följa tygeltaget.
Jag har nu jobbat ganska mycket på volt, och vi har lyckats hitta en trevlig arbetsform där han får med sig rygg och bakdel på ett vettigt sätt, och när han hittade den formen, har travhastigheten dämpats kraftigt och han har faktiskt fått lite vila i steget. Hastigheten har jag försökt reglera genom att göra trav-volten mindre och mindre, för att slippa dragkamp när han vill öka och jag vill minska hastigheten. Galoppen samma sak. Jag jobbar med fattningar ur skritt, när jag har hästen i en trevlig form. I vänstergaloppen klarar han fattningen direkt och får ganska bra kvalitet i galoppstegen, i högern är det jobbigare och han lägger som regel in några travsteg först.
Nu kan vi galoppera flera varv på en ca 18 meters volt i lugnt tempo och faktiskt i fullt duglig form (skulle vara godkänd i dressyr på lätta nivåer) och nästa steg är att orka behålla galoppen när jag rider ut på rakt spår. I övergången förlorar jag voltspårets samlande effekt och tappar därför hästen till trav.
I traven tränar jag nu ganska mycket på ridvägar, växlar mellan volt och fyrkant, rider snett igenom, rider serpentiner. Är väldigt fokuserad på att behålla formen korrekt och lätt munkontakt.
När hästen inte orkar bära sig utan blir tung i munnen, saktar jag ner till skritt och jobbar lite i skritten med lösgörande, böjande övningar.
Sammanfattningen är väl: jobba hästen i munnen genom eftergifterna. Lär den galoppskänkel när den är tillräckligt stark: annars får du räkna med mycket hög hastighet.
Min häst är 165 cm i mkh så han är inte heller en av de minsta.
