Undrar när hon är "klar" egentligen.

[Tassetass]

Jag har haft Dimma sen i oktober och i början var hon ju väldigt skygg och visade sig bara för ett par utvalda personer.

Numer är hon rätt så framåt, gömmer sig bara ibland när det kommer människor hon aldrig sett förr, men i övrigt brukar hon mest ligga och vänta nånstans i vardagsrummet på att någon ska sätta sig i soffan så hon kan få gos. Överlag är jag väldigt imponerad över hennes utveckling, trodde aldrig hon skulle bli så framåt.

Jag har aldrig haft en skygg katt förut, Isola är ju en attentionwhore utan dess like och har alltid varit, så det är svårt att veta vad som är hyfsat "normalt" för skygga katter. Givetvis är alla katter individer, vissa kommer ju ur sina skal snabbare än andra, men i regel stannar ju utvecklingen av efter ett tag när katten blivit sig själv (eller när så många skador som nu går att reparera är reparerade).

Det jag nu tycker är så häftigt är att hon fortfarande uppvisar nya, roliga personlighetsdrag även mot mig som hon bara var skygg för första månaden. Stod nyss och kelade med henne medans hon satt på ett skrivbord och retade henne lite genom att hålla handen så långt bort att hon måste vifta med tassen. Tassen är liksom hennes signum, om man ignorerar henne så kommer tassen. Tredje eller fjärde gången så blev hon nog less och när hon fick tag i min hand bet hon försiktigt i mitt långfinger. Det var knappt ett bett, mer bara att hon la tänderna mot som för att markera "Nu slutar du retas!!".

Hon har aldrig gjort så förr, och det är bara ett exempel på alla de småsaker hon hela tiden kommer med som jag aldrig sett förr. En annan kul grej är att hon ÄLSKAR att bli borstad, vilket jag märkte när jag köpte en karda. När jag tar fram den och raspar lite med fingrarna mot piggarna så kommer hon som ett skott. Och tro mig, Dimma rör sig ALDRIG snabbare än sköldpaddefart. När hon blir borstad börjar hon för övrigt dreggla... Normalt?

Är så himla glad att hon kom att bo hos oss, hon hör verkligen hemma här. Dock väntar jag nästan bara på att hon ska trilla av pinn, för ju längre jag har henne desto mer övertygad blir jag om att den där katten är GAMMAL. Gammal, klok, kelig och fullständigt ointresserad av stackars Isola som nyss fick sig ännu en smäll på snoken när hon försökte busa igång Dimma. Isola är inte så klok, hon har fått MÅNGA smällar...

Har länge tänkt skriva en sån här tråd, men det passade extra bra ikväll då det är tjock dimma ute. Det är ju därför hon heter Dimma, för att hon fångades in på en riktigt, riktigt dimmig dag.

Lilla spinkot, i början av oktober (allt som ser ut att vara hull är bara gammal päls..):

 

[Tassetass]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

Nu, inte riktigt så spinkig och med liiiiv i ögonen! (Ursäkta dåliga bilder...)

 

[MissFideli]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

Söta tjejen! Visst är det underbart med små kärlekstecken?
Att dom dreglar när dom gosar är fullt normalt. Vet inte vad det kommer ifrån, men väldigt vanligt är det. Yoga får en stor droppa på näsan. Ju större droppe, desto gosigare Mina föräldrars kissetant gnuggar nosen emot, och man blir alldeles genomblöt där hon snuttat. Tokfralla

 

[Haukur]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

Jag antar att personligheten aldrig slutar utvecklas, vi människor utvecklas ju hela tiden så varför skulle katter fastna i sin utveckling egentligen?

Jättesöt är hon, vet precis hur det känns dom där framstegen, har ju själv en vildkatta som egentligen fortfarande är mer vild än tam och dom där små framstegen värmer alltid hjärtat

 

[Tassetass]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

Ja, det är ju i och för sig sant! Den enda jag riktigt har att jämföra med är ju Isola och hon har varit så gott som likadan sen dag ett. Men det kanske är hon som liksom är undantaget från regeln?

Idag hände ytterligare en sak som inte hänt förr: När jag vaknade så såg jag att Dimma satt på köksbordet. Lockade på henne och hon kom faktiskt! Hon brukar aldrig komma när man lockar annat än om hon är riktigt, riktigt nära (t.ex. om man ber henne hoppa upp på soffan när hon redan sitter bredvid på golvet).

 

[Tassetass]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

Ett par månader till har gått sen den här tråden startades och tösen fortsätter att göra enorma framsteg!!

För några veckor sen var det en bunt med bukefolk här och käkade tacos och Dimma låg lugnt och bestämt kvar i soffan hela tiden. Gömde sig inte en enda gång, inte ens när folket kom vilket brukar vara då det är som läskigast.

Vidare så har hon börjat prata! Hon har inte sagt flaska tidigare, annat än pipit lite missnöjt när jag pulat in henne i transportburen, men nu har hon börjat kurra och knorra och jama, framförallt när hon vill nånting. Isola är ju en liten snackis, så jag undrar om Dimma börjar ta efter henne eftersom hon ser att det fungerar så bra.

Och en sista sak! Hon börjar gilla att bli buren! Fortfarande lite läskigt just att bli upplockad, men sen är det ju bara myyyys! Det gör mig lite extra glad då Isola endast går att bära typ upp och ner; annars är det trååååkigt.

Jag är så stolt över mitt lilla Dimme-gryn!!

 

[Bison]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

så himla härligt, katter sluter aldrig att facinera

 

[Mia_R]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

Det tog ca 1 år för en omplacering jag hade innan hon blev "katt", så du kan nog se fram emot fler överraskningar.

 

[Tassetass]

Sv: Undrar när hon är "klar" egentligen.

Jag hoppas hon har mycket kvar att ge än, hon är fortfarande lite rädd av sig i vissa situationer och skulle behöva tuffa till sig gentemot Isola som tycker det är alldeles för kul att köra med luftattacker mot kattstackarn.

Men det är häftigt hur olika det kan vara; Isola har varit likadan från första dagen (bara blivit snäppet knäppare och ännu mer talför), så den här resan jag är på med Dimma är ju verkligen nånting helt annat!