Undergiven

[Hannahbal]

Nu har ju Mira fått vara hos mig några dagar. Hon är hur härlig som helst Väldigt följsam, tagit till sig mig som ägare/ledare mycket fort och är allmänt toppen! Utom några småsaker, såklart Som, t.ex. hennes undergivenhet. Hon är mycket känslig för signaler, både röst, kroppsspråk och om man rör vid henne, vilket ju är jätteskönt. Men, om man tar i det minsta för hårt och t.ex. tar tag i halsbandet kvickt om hon går ut i gatan så slänger hon sig ner på marken med den lilla magen i vädret. Så fort man ska ta i henne inne (för att klappa/ta av halsband och liknande) lägger hon sig också, samma sak om hon ligger på golvet och man ska förbi, då flyger magen upp igen.
Är detta tecken på att hon är ohälsosamt undergiven och skulle må bättre med mer självförtroende, eller beror de två senare exemplen snarare på att hon helt enkelt tycker det är trevligt att bli kliad på magen…?
När hon går lös ute är det inte så att hon vägrar lämna min sida, hon går ut i gräset och nosar och har sig, men kommer så snart jag ropar. Om jag kastar boll drar hon iväg och kommer glatt tillbaka med bollen i munnen, så helt osjälvständig är hon ju inte. Jag tycker inte hon visar någon rädsla, men hon är mycket obrydd gentemot omgivningen. Hon struntar blankt i andra hundar och människor, hon är verkligen inte rädd, bara väldigt ointresserad. Utom när det är katter i farten
Kan allt detta, speciellt tveksamheten till omgivningen, bero på att hon är förvirrad p.g.a. nya hemmet? Hämtade henne i lördags. Hon är två år, har varit hos jourhemmet i 1,5 år då hon var dräktig sen första löpet då hon blev parad av en nykastrerad hane i hängnet på Irland Så man tycker att hon borde påverkats lite mer av omställningen. Hon har tagit det hela med en klackspark, äter bra, dricker ganska bra, pigg på promenader men sover mest inne.

Så, ska jag försöka få upp självförtroendet lite? I så fall hur? Ska jag strunta i henne när hon lägger sig på rygg när jag går förbi henne i lägenheten, försämras självförtroendet av att jag klappar och därigenom berömer hennes undergivenhet? Vad tycker ni?

 

[Skogstrollet]

Sv: Undergiven

När hon kastar sig på rygg, hur ser hon ut i övrigt då? Öronen bakåt, svansen stilla/mellan benen, sneglar hon på dig?

Min Loka som jag tog som 2,5åring från uppfödaren var precis sån där i början. Jag vet inte hur många gånger jag nästan snubblade på henne för att hon alltid kastade sig på rygg framför mina fötter så fort jag rörde mig mot henne.

Jag ignorerade henne helt när hon gjorde så, ev ibland om hon liksom blivit lite skrämd (om jag tagit i för mycket av misstag, jag var ju van vid hund modell ångvält sedan innan) så peppade jag upp henne, skrattade, busade lite. Bara så hon reste sig och viftade lite på svansen och sen fortsatte jag.

JAG visste ju att jag inte skulle göra henne illa, det vara bara att vänta in så att även hon förstod det.

Ju mer jag har tränat tillsammans med henne och ju bättre kontakt vi har fått desto tryggare blev hon när hon lärde känna mig. Hon var noll samarbetsvillig vid starten, hon var så van vid att klara sig på egen hand att hon liksom inte såg vitsen att samarbeta med mig. Det har blivit mycket bättre.

Så ge henne uppgifter hon klarar av och beröm = höjer självförtroendet, och ignorera henne när hon kastar sig runt. Så blir det nog mildare med tiden.

Tillägg: Loka kan busa nu, flyger inte upp när jag närmar mig (om jag inte ber henne flytta sig förstås), kelar extremt mycket och gärna. Hon är fortfarande undergiven dock, men nu i en mer "bekväm" mängd.

 

[Hannahbal]

Sv: Undergiven

Tack så mycket!
Jo, hon sneglar på mig, öronen är lite svårt att se då de faller bakåt vare sig hon vill eller inte när hon ligger på det viset, men jag tycker de ser ut att vara lite bakåt. Svansen är oftast stilla.

Vad gäller korrigering så är jag van vid envis taxblandis-flicka som inte tar åt sig så mycket. Jag får se till att ignorera henne då. Hon är otroligt kelen av sig, riktigt mysig! Men, inte särskilt leksen, får hoppas att det ger med sig i takt med att hon vänjer sig vid nya stället och självförtroendet höjs.

Tack för svaret, det var mycket informativt Loka låter härlig!

 

[Blandrastik]

Sv: Undergiven

Har du bara haft henne ett par dagar så lär det nog ta ett par veckor innan hon visar sitt "rätta jag".

Det kan ju mycket väl vara hennes sätt att lösa alla ev. "problem", typ, "det brukar funka att slänga sig på rygg".

Jag tror att hon kommer att ändra sig är hon blir helt hemmastadd och tills dess skulle jag också fullständigt igonera, alt bara säga till henne "upp och hoppa, ligg inte där och skräpa"

 

[Skogstrollet]

Sv: Undergiven

Ja Loka är härlig, tack. Väldigt lättsam att ha och göra med.

Precis som blandrastik säger så fick jag samma känsla av att Loka kastade sig på rygg just för att "vara på den säkra sidan, det här brukar funka" *duns*.

Jag tänker PM:a dig i ett annat ärende btw.

 

[Hannahbal]

Sv: Undergiven

Har du bara haft henne ett par dagar så lär det nog ta ett par veckor innan hon visar sitt "rätta jag".

Det kan ju mycket väl vara hennes sätt att lösa alla ev. "problem", typ, "det brukar funka att slänga sig på rygg".

Jag tror att hon kommer att ändra sig är hon blir helt hemmastadd och tills dess skulle jag också fullständigt igonera, alt bara säga till henne "upp och hoppa, ligg inte där och skräpa"

Ja, lite den känslan får jag, att det är en universallösning för hennes del. Jag hoppas som sagt på att det mest beror på omställningen, och att hon kommer få mer självförtroende när hon känt in miljön ordentligt, vill bara inte förvärra för henne tills hennes riktiga jag kommer fram.
Tack för bra svar! Ska testa tipsen

 

[Lady_A]

Sv: Undergiven

Min toffla var oxo väldigt försiktig i början, han var gärna kelen men lekte ej (jag tolkade honom mkt som att han inte vågade leka med människor) Skyggade för hastiga rörelser och höga röster.

Jag började med att lära honom att våga leka! Vi var ute och sprang, jag kastade snöbollar och lockade på honom och sprang sedan bortåt så han vågade springa efter mig och slutade med sitt osäkra sätt då han saktat in och tittat bort när han närmade sig.

Massor med uppmuntran och ignorera när han blev stressig och osäker, bara lätt avleda och sedan avsluta såfort han var lugn och hade kontakt.

Jag kanske gick inte lite för hårt för självförtroendebiten dock, nu har jag en jycke som tror han äger hela världen :P

 

[Skogstrollet]

Sv: Undergiven

Ja man ska inte underskatta leken.

 

[Hannahbal]

Sv: Undergiven

Ja, hon är inte så leksen av sig. Första gången jag lekte med bollen ute blev hon jätteglad och lekte massor, men sen dess har hon inte velat leka alls när jag har provat. Idag blev hon lite lekig inne, men så snart vi kom ut var det inte särskilt kul längre.
Hur ska jag göra för att få upp leklusten? Det är ju väldigt tidigt ännu, så hon kanske kommer igång lite mer, men skulle vara trevligt om man såg lekglädjen i hennes ögon lite oftare, de lyser så härligt när hon kommer igång och hon verkar ha det jättekul!

 

[Lady_A]

Sv: Undergiven

Vet ej jag var helt enkelt så jäkla töntigt och larvig jag bara kunde. Lockade och uppmuntrade. Bollar o.dyl var bara att glömma i början, han fattade inte alls varför jag kastade bort saker.

Lärde honom att han fick rusa hela vägen fram och hoppa upp på mig, så klappade jag om honom och berömde och skrattade och sedan sprang jag iväg och försökte få honom att springa med och leka.

Klassisk old fashion tafatt typ... (fast bara så att han springer efter mig och får nudda mig)

Nu gör han dock tyverr detta lite för ofta, kommer i full karriär hoppar upp och sätter två tassar i magen och far iväg igen allt vad han kan.

Väldigt gulligt men inte så skoj om han är lerig + 22 kg hund rakt i magen gör rätt ont! Han välte husse häromveckan, jag vet inte vem som skrattade mest :P

 

[Hannahbal]

Sv: Undergiven

Haha, okej
Får testa det ikväll, nu är det ju så varmt att man inte orkar röra sig innan klockan nio på kvällen, tycker Mira.

Det låter väldigt gulligt, men när man börjar lyckas välta husse så förstår jag att det börjar gå överstyr