Under inridning, bockande tjurig unghäst

[kryddelydd]

Blir otroligt ledsen av era svar. Det här handlar om en ung häst som har haft det otroligt tufft i livet innan , hon har blivit psykiskt och fysiskt vanvårdad. Så nej, jag tänker inte stressa fram något för att ni tycker det. Och nej, jag tänker inte tvinga på henne någon annan ryttare, det här är en ensamhäst utav dess like.

Otroligt dumma o onödiga svar av er.

Onödigt surt svar.

Generellt sett: nej, det ska verkligen inte ta två år att få en vuxen men ung häst att acceptera ryttare och utrustning.
Generellt sett: en häst ska inte behöva känna behov av att slåss mot utrustningen.

Du har fått tag i en individ som du gått väldigt försiktigt fram med, men som du ändå inte får att acceptera dig som ryttare.
Jag håller med dem som tycker att du ska ta "riktig" hjälp och inte via ett nätforum. Det är omöjligt att ge bättre råd än så, utan att se situationen. Utan att se hur hästen reagerar på dig och på det du gör.

 

[kryddelydd]

Jag tror TS fått jättemånga svar pga själva rubriken bara i sig och även det grundläggande innehållet .

"Bockande Tjurig unghäst" som rubrik är inte direkt ekvivalent med att förstå att det är en jätterutinerad människa som ber om råd på sociala media ?
Tycker många bra tips och råd getts genomgående i tråden . Att TS sen tycker de råden/svaren är fel och opassliga gör att jag än en gång skakar på huvudet åt att varför frågar man öht på internet om man bara vill ha ett visst svar , alternativt är jätterutinerad ?

TS: definitionen av sociala media ang rådfrågning är att du kommer få svar högt och lågt - utan att någon alls egentligen kan svara utifrån just din situation .

Om man är väldigt rutinerad, frågar man inte om den här typen av råd på Buke.
Då har man kanaler och kontakter och egna kunskaper.
Då vet man vart man ska vända sig när man "kör fast".

Själv är jag halvrutinerad och anses kunna med "krångliga" hästar särskilt hanterings- och inridningsmässigt.
Jag vet mycket väl vilka två tränare jag skulle vända mig till och diskutera om jag fick problem.
Jag skulle definitivt inte slänga ur mig frågan här.

 

[Magnum]

Hos min unghäst finns också bagage. Bland annat levde den länge med total brist på tillit till människor.
Den var ändå helt okomplicerad att rida in trots att den är känslig och den var även känslig för all sorts rörelse. När den kom kunde man inte ens stå på en pall brevid och tex borsta manen.
Jag tog proffesionellt hjälp av en problemlösare för att hitta rätt och viktiga nycklar att jobba med, som har varit ovärderliga.
Den är fortfarande känslig och reaktiv, men betydligt tryggare än min pensionär. För dom är uppenbart lärda olika saker i en viktig tid i livet. Unghästtiden.

Inte ska det behöva gå prestige i att ta hjälp när man kör fast?
På en kurs för en problemlösare hörde jag två läktarfolk samtala. Den ena hade uppenbara problem med sin häst varav väninnan säger att 'du borde kanske vara med här med din häst'.
Ägaren svarar att 'nää, då måste jag få lite fason på den först'.
Men va?? Hon hade uppenbara problem som var svårlösta men ville ändå inte ta (proffs)hjälp? Det är ju ingen uppvisning man ska på direkt..

Gällande min häst: tydlig konsekvent människa. Absolut inte bli för försiktig!
Jag tänjer alltid att man ska vara så tydlig att hästen inte kan missförstå. För blir det galet beror det knappast på hästen utan mig själv- just då eller i stegen före.

Sen är man inte elak och dum för att man tillrättavisar/korrigerar ett felaktigt/farligt beteende.

Däremot kommer hästen heller aldrig sluta med det om ingen säger något om det och låter bli att korrigera det. Såklart.

 

[mackan]

@kryddelydd jag svarade som jag gjorde då jag inte vill lägga någon stor värdering i huruvida TS är rutinerad eller ej. TS säger att denne är det, och då har jag svarat som jag gjort.....Vilket är ungefär precis som ditt eget svar

 

[Jfrelin]

@skuggi Självklart men det låter ju inte som om den har någon "fart" så att säga. Att den står på stället och då kanske man vågar sitta kvar en stund. Är det så att den blir så läskig att man inte vågar sitta kvar så löser man ju problemet ganska lätt genom att sätta upp någon som vågar sitta kvar.
Hästen har ju definitivt lärt sig att ryttaren hoppar av när den gör såhär om inte ryttaren hoppar av utan bara väntar ut den så köper den nog läget till slut och går framåt.

 

[GotAsecret]

Blir otroligt ledsen av era svar. Det här handlar om en ung häst som har haft det otroligt tufft i livet innan , hon har blivit psykiskt och fysiskt vanvårdad. Så nej, jag tänker inte stressa fram något för att ni tycker det. Och nej, jag tänker inte tvinga på henne någon annan ryttare, det här är en ensamhäst utav dess like.

Otroligt dumma o onödiga svar av er.

Det är väl ändå INGEN som säger att du ska stressa fram något?!
Bara försöka byta taktik för att hitta andra mönster perspektiv.
Sen, det kanske låter hemskt av mig, men det kanske inte är ensamhästen för dig?
Jag säger inte att du ska ge upp eller släppa iväg den, men jag tycker inte du ska döma ut möjligheten att låta någon annan prova heller.

Oj, såg att jag missat några sidor

 

[Sar]

För att göra en lång historia kort...:
Sommaren 2014 köpte jag min prinsessa, då var hon 3 år , inkörd och påstådd sutten på. Dåligt hanterad och uppfostrad.
Eftersom fd ägaren berättade för mig att hon ridit henne utan problem, så hoppade jag upp. Vi skrittade en stund i paddocken, nästa gång skrittade vi ut i skogen. MEN, tredje gången så hann jag bara upp innan hon reste sig , backade , småbockade och kickade. Hade i samma veva fått veta att jag var gravid med fjärde barnet, hoppade därför av och tänkte det inte var värt att riskera något. Under tiden jag är gravid så får jag veta att hon blivit otroligt illa behandlad av fd ägaren. Hon har svårt att lita på människor, och tror att hon ska få stryk. Samtidigt får jag veta att hästen aldrig ens är sutten på..
Jag börjar om med tillitsövningar och ledarskapsträning. Vi tömkör utan problem. Nu har tid gått och hittills har vi tränat massor , hon litar på mig. Vi gör alla övningar med klicker, hon älskar det. Vi har tränat massor med sadel då det var hennes stora problem förut, hon blev otroligt nervös av den men nu går det jättebra . Förra veckan ställde jag henne vid uppsittningspallen som vi tränat, och jag hoppade upp. Hon stod stilla, väntade på klicket och belöning för att veta att hon gjort rätt. Hoppade av och gjorde om uppsittningen några gånger , utan problem. (Har givetvis hängt på henne innan jag hoppade upp)
Nu till problemet... det räcker med att hon tar 2 steg framåt, så blir hon tjurig, skriker (typiskt sto som skriker), sparkar och småbockar. När jag hoppat av är hon nöjd, igen..
Hur hade ni gått vidare med detta? Hon är inte hästen man rappar till med spöet för minsta lilla heller, hon litar på mig och vill inte att hon tappar förtroendet som hon gjort för så många människor förut..
Kan beteendet ha å göra med den gången då jag red och hon gjorde likadant , att jag hoppade av den gången?

Jag tänker spontant sadeltvång eller kissing spines, det är det första jag skulle kolla.

 

[Grazing]

Vi har tagit det sakta sakta framåt , i snart 2 år. Hon blir 5 till sommaren.
Det som funkar utmärkt på henne är klickerträning, vi har tränat enbart genom positiv förstärkning.
Därför blir jag så osäker på om det är så att hon behöver en tillsägelse att man inte får bete sig så? Eller kommer all tillit vi tränat så hårt på att nå , kommer den raseras ?

All tillit kommer inte att försvinna bara för att du står på dig och säger ifrån till hästen, tvärtom tror jag. Jag tror man kan gå för försiktigt fram. Blir man för försiktig och liksom trippar på tå runt och är livrädd för att vara för "hård" mot hästen så blir även hästen osäker tillslut pga det.

Vad händer om du tex longerar med sadel på innan du sitter upp? Ifall det är någon typ av sadeltvång hästen har så kan det fungera. Longera hästen med hängande stigbyglar osv. Beter sig hästen likadant om det finns en annan häst som går framför som draghjälp? Det kan också va en idé för att bryta bakåttänket i ridningen.

Oavsett vad hästen har varit med om förut så var det då och nu är nu, du håller nog fast vid det mer än hästen. Jag tror alla hästar oavsett behöver en trygg ledare, en trygg ledare står på sig och är konsekvent och genomför det den har tänkt genomföra på ett lugnt sätt. En trygg ledare är inte bara snäll, det räcker inte riktigt.

Om hästen bockar och skuttar och försöker få bort dig så va passiv och vänta ut hästen men ge dig inte i form att av sitta av. Du behöver heller inte bli arg på hästen och spöa upp den utan bara va kvar på hästen. Lugnar hästen ner sig så försöker du med att driva fram den igen och visa vägen. Kanske någon kan leda hästen framåt i början?

Annars med sådana hästar tror jag det är bra att lämna bort på inridning ett par veckor.

 

[Joelina]

Jag tänker på hur ledarhästen korrigerar sina flockmedlemmar. Det är inte bara en dans på rosor. Precis som i uppfostran av hundar och barn. Jag använder mig mycket av positiv förstärkning i mitt lärande av mina djur, men ibland måste de faktiskt få sig en liten knäpp i pannan om att "nej, vet du, det där är farligt, gör aldrig om det där igen". Till exempel som att slänga sig ut ur transporten. Min unghäst gjorde det inte för att vara dum eller av obehag, hon bara gjorde det. Det räckte med att min kompis drog spöt över rumpan EN gång när vi lasttränade. Det var ett år sedan, hon går fortfarande på transporter och lastbilar utan tvekan, och backar ut fint och försiktigt.
Lika som när det ibland bara är JÄTTEviktigt att stå helt still. Som när man möter två bilar samtidigt. Det finns liksom inte utrymme att fjanta till det. Hästen bara måste stå still, för annars kan det sluta illa för alla inblandade. Jag upplever inte att min häst tycker jag är elak för att jag tar tag i henne när det gäller, utan snarare som att hon tyr sig mer till mig för att jag löser jobbiga situationer. Hon kan lita på mig för att jag står upp och löser jobbiga problem.

Jag tror på att om man lär hästen att man klarar av att hantera stressiga, jobbiga situationer så kommer hästen att för varje gång bli lugnare. Tillit växer fram, det är ingenting som kommer på en dag.
Jag tror att hästen behöver någon som följer med henne hela vägen, för just nu låter det som att hon ballar ur lite för att det börjar bli lite obehagligt, och då hoppar du av och backar, istället för att sitta ännu tyngre och bara säga att "nu gör vi såhär".

Jag tycker absolut inte att du ska se det som ett nederlag för att du behöver ta hjälp, det är väl jättemodigt! Och smart för både dig och hästen. Om du nu inte vill skicka iväg hästen kanske du har någon duktig unghästutbildare i närområdet som kan komma ut och hålla typ lektioner?

 

[TheRedLightning]

Nu sökte jag endast TIPS , inte påhopp.

Om du tyckte tipsen du redan fått innan du skrev att det var påhopp, då har du inte fått ett riktigt påhopp riktad mot dig. Tipsen kanske var mer sådana du inte vill höra och därför skyddar du dig och kallar dom påhopp?

Det går inte att räkna med att få dom svar man vill ha på ett forum, det går även att ignorera dom svar man inte vill ha eller så väljer man att ta till sig av svaren man inte har och funderar på dom, istället för att skriva något om att det inte var svaren man sökte.
Även om man funderar på svaren, betyder det inte att man kanske kommer följa dom ändå, men det är inte fel att ha tänkt igenom dom ändå.

De som svarar i tråden svarar i all välmening, kanske borde man ha den tanken i huvudet när man läser svaren? För då kanske svaren låter annorlunda, även om det inte är svar man vill ha? Kanske värt ett försök eller vad tror du?

 

[Grazing]

Jag tänker på hur ledarhästen korrigerar sina flockmedlemmar. Det är inte bara en dans på rosor. Precis som i uppfostran av hundar och barn. Jag använder mig mycket av positiv förstärkning i mitt lärande av mina djur, men ibland måste de faktiskt få sig en liten knäpp i pannan om att "nej, vet du, det där är farligt, gör aldrig om det där igen". Till exempel som att slänga sig ut ur transporten. Min unghäst gjorde det inte för att vara dum eller av obehag, hon bara gjorde det. Det räckte med att min kompis drog spöt över rumpan EN gång när vi lasttränade. Det var ett år sedan, hon går fortfarande på transporter och lastbilar utan tvekan, och backar ut fint och försiktigt.

Det är lite så jag tränar mina djur, hunden och hästen när han levde, att säga till är helt okej. Det måste man ibland för att komma på rätt väg. Det viktiga dock när man korrigerar är att man berömmer sen när dom gör rätt. Det är otroligt viktigt med tajmningen att man inte missar berömmet när dom gör det man vill eller avbryter det dom håller på med. Och rätt tidpunkt så att berömmet och det positiva kommer exakt rätt. Korrigerar man en känslig individ och sen missar berömmet/eftergivningen så fort dom gör rätt så är det risk att det jobbiga beteendet eskalerar då dom eventuellt inte förstår vart det är man vill komma.

Det är också en anledning till att ta ut en tränare faktiskt, att bli bra på eftergiften och berömmet. För det är inte lätt alltid läsa hästen såpass exakt och sen gör man kanske mycket som man inte tänker på. Tex lättar i tyglarna lite försent osv som också kan ge ett bakåttänkt hos hästen.

Oftast fungerar det ju bra att bara förstärka det positiva och ignorera det negativa men ibland behöver man hojta till lite på dom och säga till dom att skärpa till sig lite. Det är inget fel.

 

[Grazing]

Blir otroligt ledsen av era svar. Det här handlar om en ung häst som har haft det otroligt tufft i livet innan , hon har blivit psykiskt och fysiskt vanvårdad. Så nej, jag tänker inte stressa fram något för att ni tycker det. Och nej, jag tänker inte tvinga på henne någon annan ryttare, det här är en ensamhäst utav dess like.

Otroligt dumma o onödiga svar av er.

Jag tänker lite såhär. Du menar på att hästen är en ensamhäst utan dess like, man ska inte stressa fram något vilket man ju såklart inte ska men det är skillnad på att stressa fram och gå lugnt men stadigt framåt.

Hur tycker du det fungerat hittills med dina metoder om man säger så? Med tanke på att det gått 2 år och hästen går inte att sitta och skritta på. Får känslan att blockeringen där sitter hos dig mera än hos hästen.

På vilket sätt är hon en ensamhäst menar du? Menar litegrann att hon släpper ju inte riktigt in dig heller, trots att du har kämpat så mycket från marken med hästen och jag funderar på om det är du eller hästen som är "problemet" så att säga. Vad tror du skulle hände om du lät en riktigt duktig och säker och lugn ryttare som lugnt tar igenom hästen den stressen den upplever med ridningen. Vad tror du ska hända om någon annan sitter upp?

Jag tror du måste släppa lite på det att bara du kan hantera och umgås med hästen.

 

[Grazing]

Eftersom fd ägaren berättade för mig att hon ridit henne utan problem, så hoppade jag upp. Vi skrittade en stund i paddocken, nästa gång skrittade vi ut i skogen. MEN, tredje gången så hann jag bara upp innan hon reste sig , backade , småbockade och kickade. Hade i samma veva fått veta att jag var gravid med fjärde barnet, hoppade därför av och tänkte det inte var värt att riskera något. Under tiden jag är gravid så får jag veta att hon blivit otroligt illa behandlad av fd ägaren. Hon har svårt att lita på människor, och tror att hon ska få stryk. Samtidigt får jag veta att hästen aldrig ens är sutten på..

Bara undrar litegrann. Varför tror du hästen gick att rida utan problem dom två första gångerna? Jag tänker litegrann om jag ska spekulera lite att hästen mycket väl egentligen bara ev testade den tredje gången eller var pigg och hade överskottsenergi osv. Kan vara mycket med en unghäst. För så har jag sett en del unghästar bete sig, ena dagen inget problem, nästa dag hopplöst att rida ut från gårdsplanen ungefär.

På vilket sätt blev hästen illa behandlad och vem sa att den blev det? För det är också farligt att lyssna på andra och gå på det då det är många som överdriver och påstår saker som kanske inte är helt sanna. Innan du fick reda på det, behandlade du hästen annorlunda då?

Det är ingen kritik utan bara allmänna reflekteringar som kanske kan hjälpa dig att våga låta någon annan hantera och rida hästen under inridningen. Trots allt så gick det bra för dig dom två första gångerna och då kände du inte hästen och det gick bra ändå.

 

[Blandrastik]

Hmm, TS försvann...

 

[Centaur]

Hoppas TS fortfarande läser. Om du inte vill eller kan sätta hästen på inridning hos någon duktig problemlösare har jag lite ideer.

Det första jag tänker är: Har hästen sadeltvång?? Om jag inte ridit min som har sadeltvång på några dagar så kan han flyga i luften om jag inte sitter 100% still första minuterna och råkar göra en för stor rörelse med benet. Det är inget problem för oss öht, jag sitter still och då gör han inget alls annat än att han är väldigt spänd och det går över efter några minuter. Jag liter 100% på hästen och mig själv. Det är som hans kropp glömmer hur det känns att ha någon på ryggen. Det är väldigt vanligt att hästar med sadeltvång reagerar så efter vila.

Så det är något du kan tänka på iaf. Innan du ens sadlar ska du stryka hästen över hela kroppen, särskilt under magen. Använd en ELT eller Cair gjord, lägg fårskinn under sadeln så det blir extra mjukt. Ha en medhjälpare som kan hålla i henne. När du sen sätter dig upp så ska du sitta helt stilla. Hästen behöver inte gå fram direkt. Låt henne stå och känna efter hur det är att ha dig på ryggen. Om hon börjar trilskas så måste du sitta kvar, du kan inte hoppa av så fort hon ruskar på sig! Det är ett sto. De kan vara utspekulerade. Även om det är pga obehag hon gör som hon gör och inte trots så måste ni båda komma över det. Sätt på en halsring, smörj in sadeln så du har gott fäste. Sitt inte av förrän hon är lugn!

Nästa gång upprepar du samma mönster, men när hon är lugn ber du en medhjälpare att leda henne framåt ett par steg. Använd inte dina skänklar, du ska sitta helt still. Om det går bra kan ni gå några varv. Går det inte bra, stanna och stå still tills hon är lugn och börja om.

Efter att ha gjort detta några ggr kan du försiktigt lägga på dina skänklar samtidigt som du smackar och ledaren går framåt.

Hästen vill inte ridas, troligtvis pga en kombination av obehag och trots. Hon behöver dels desensitiseras och vänjas vid känslan av en ryttare, dels lära sig att hon inte får bestämma när du ska gå av och att hon inte kan skrämma dig. Om du själv är så rädd för att skada dig att du inte vågar sitta kvar eller du har för dålig balans för att sitta kvar så måste du ta hjälp av någon som kan.

 

[Fideli]

Tycker absolut det låter som hästen tycker att sadel/sadelgjorden eller tyngden på ryggen känns obehagligt.
Hur reagerar hon om du har sadel på och går ut och går med henne? Är det inga sura miner alls då så prova att sadla, hänga på sadelväskor i sadeln (inte bakom alltså), lägga i ett antal tegelstenar i väskorna, sätt en täckesgjord runt alltihop så det ligger stadigt och gärna en brösta i täckesgjorden så den inte kan glida bakåt, och gå på promenad. Då kan du se hur hon reagerar på lite vikt på ryggen, men utan att riskera att flyga av. Tycker hon fortfarande att allt är toppen, och du vill fortsätta att träna med bara positiv förstärkning, så skulle jag föreslå att du sadlar och tränsar, går ut i skogen på en promenad och på hemväg, när du har ca 20 meter kvar till stallet, gör halt, sitt upp, beröm jättemycket för att hon är duktig och står still vid uppsittning, låt henne stå lugnt och stilla och sedan bara sitt lugnt och vänta tills hon börjar gå själv, då berömmer du igen, jättemycket, med rösten, men inte med klickern direkt, för då kommer hon att stanna för att få sitt godis. Går hon en bit, men verkar ängslig, beröm med rösten, ge kommando för halt, klicka direkt du märker att hon är på väg att stanna och ge henne en godis. Beroende på hur spänd och ängslig hon är så kan du sedan antingen bestämma att där är dagens träningspass slut och sitta av, eller vänta tills hon tar ytterligare några steg så du kan berömma igen. Verkar hon inte ängslig alls så låt henne gå de där 20 metrarna till stallet innan du ber om halt, klickar och ger godis.
Nästa gång sitter du upp 50 meter från stallet och sedan utökar du längden allteftersom.
Tänk på att ha någon med dig, i fall att hon får panik och far i luften, det är inte helt ofarligt att rida in hästar...

Förresten; är hon helt bekväm med att det är någon högt över huvudet på henne? Annars måste du träna det också först, tex stå på en pall medan du borstar henne och rör dig med lite yviga rörelser där uppe, sträck dig över hästen för att komma åt att borsta på andra sidan etc.

 

[Zaria]

För att göra en lång historia kort...:
Sommaren 2014 köpte jag min prinsessa, då var hon 3 år , inkörd och påstådd sutten på. Dåligt hanterad och uppfostrad.
Eftersom fd ägaren berättade för mig att hon ridit henne utan problem, så hoppade jag upp. Vi skrittade en stund i paddocken, nästa gång skrittade vi ut i skogen. MEN, tredje gången så hann jag bara upp innan hon reste sig , backade , småbockade och kickade. Hade i samma veva fått veta att jag var gravid med fjärde barnet, hoppade därför av och tänkte det inte var värt att riskera något. Under tiden jag är gravid så får jag veta att hon blivit otroligt illa behandlad av fd ägaren. Hon har svårt att lita på människor, och tror att hon ska få stryk. Samtidigt får jag veta att hästen aldrig ens är sutten på..
Jag börjar om med tillitsövningar och ledarskapsträning. Vi tömkör utan problem. Nu har tid gått och hittills har vi tränat massor , hon litar på mig. Vi gör alla övningar med klicker, hon älskar det. Vi har tränat massor med sadel då det var hennes stora problem förut, hon blev otroligt nervös av den men nu går det jättebra . Förra veckan ställde jag henne vid uppsittningspallen som vi tränat, och jag hoppade upp. Hon stod stilla, väntade på klicket och belöning för att veta att hon gjort rätt. Hoppade av och gjorde om uppsittningen några gånger , utan problem. (Har givetvis hängt på henne innan jag hoppade upp)
Nu till problemet... det räcker med att hon tar 2 steg framåt, så blir hon tjurig, skriker (typiskt sto som skriker), sparkar och småbockar. När jag hoppat av är hon nöjd, igen..
Hur hade ni gått vidare med detta? Hon är inte hästen man rappar till med spöet för minsta lilla heller, hon litar på mig och vill inte att hon tappar förtroendet som hon gjort för så många människor förut..
Kan beteendet ha å göra med den gången då jag red och hon gjorde likadant , att jag hoppade av den gången?

Jag hade en häst en gång som också var mycket illa behandlad, jag gjorde som du och behandlade hästen med silkesvantar och positiv förstärkning. Min känsla där och då var att min häst var så ömtålig så ömtålig och att jag mer eller mindre skulle rädda den eftersom jag tyckte synd om henne. Nös man i stallet slängde hon sig in i ett hörn av boxen och skakade, hon hade även haft fel på sina tänder och istället för att fixa felet satte man små hakar i martingalens ringar och piskade på medan hästen hade ont. Hon var både svår att rida då hon gärna slängde huvudet upp i luften och bara sprang och betedde sig som ett monster i hanteringen, allt medan jag "tröstade".

Med facit i hand vet jag idag att det var en häst med "hård skalle", som både kunde testa och vara rejält tuff, och förmodligen var det också det som gjorde att hon fått så mycket stryk från början. Den personligheten försvann inte bara för att någon gjort henne rädd en gång i tiden och jag förstärkte nog det hela genom att "tycka synd om"..

Jag fick hjälp, första tränaren var tuff, på tok för tuff för just den hästen, men nästa var lugn, stabil och låtsades som att det regnade utan bara drev framåt lugnt men bestämt trots protester från hästen.

Jag tänkte också att det där måste vara en enmanshäst men även där fungerade det att andra hanterade, hon såg ut som ett monster i boxen, andra låtsades inte om det utan tog bara ut henne vilket säkerligen förvånade henne och så höll vi på.

Det BLEV en riktigt fin häst av henne till sist, men stoppklossen var inte hästen, stoppklossen var att jag tyckte synd om henne och ville rädda henne. Jag är ingen person som tror på att vara hård och spöa upp hästen, mer på att vara envis, mjuk men bestämd. Jag tror inte heller på enmanshästar och har man en sån häst ändå så är det verkligen ingen fördel utan något man bör träna på.

Jag hade tagit hjälp av en mjuk medhjälpare som avsett fått leda, longerat med mig på osv. En person som utstrålar självsäkerhet men är mjuk i hanteringen och ridningen, som vågar sitta kvar när det krånglas och driva framåt och ändå vara tydlig med att framåt skall vi. Jag tror hon lärt sig att du hoppar av om hon jönsar lite.

Hur som helst, Lycka till

 

[Sporthorse]

Det låter som att du lärt in hästen att sparkande och bockande får dig att hoppa av.
Den låter inte insutten ordentligt, då är det svårt att förvänta sig att den ska gå vidare. Och sen tar det för lång tid, hästen behöver komma vidare med inridiningen vid det här laget.
Hur började du med insittningen på hästen?
Är du ensam när du håller på med henne?

Jag undrar även hur du lyckades skritta ut i skogen på när du köpte henne om hon nu inte var insutten?

Hur gör du för att få henne att gå framåt när du sitter på? Har du en medhjälpare från marken? Om du kräver att hon ska förstå skänkeln när hon inte är inriden så förstår jag att hon kickar och blir frustrerad, om du sen lärt henne att du då hoppar av så belönar du att hon bockar och kickar.

Ta hjälp av ett proffs.

 

[Wilisia]

Jag är hästutbildare och ridit in många hästar. Har bl.a ett fd vanvårdsfall hemma och även en inridning i stallet. Skickade även hem en nyligen som kom från uppfödare utomlands som man kan vara lite tveksam till hur de har behandlat som låter mycket lik din häst. Det alla tre har gemensamt är dock att man har fått vara väldigt konsekvent och tydlig.

Den som då liknar in var insutten i Sverige, men inte riden. Det första den gjorde på stallgången var att slå mot skänkeln (rider alltid in i stallet och börjar alltid från början för att man aldrig kan lita på hästägare och att hästarna kan bete sig annorlunda hemifrån). Den blev väldigt arg så fort den inte fick som den själv ville och hade problem med bjudning. Jag hade alltid med draghjälp, red alltid ut och ja man fick liksom bara hänga med. Det låter kanske väldigt enkelt och som unghästutbildare tycker jag själv det, men det gäller att hänga med utan att störa och de far ju ofta som popcorn utan någon direkt förvarning eller anledning, ibland bockas det och ibland stor den still och sparkade. Man måste ha bra timing, rida fram i rätt ögonblick ALDRIG börja backa eller backa av själv med en sånn häst. Man får ligga ett steg före hela tiden. Bockar den så fortsätt framåt.. Jag krävde aldrig något mer än framåtbjudning men då fick hon alltid ha det kravet. När hon efter ett tag kom på att det ändå var rätt kul och att hon hade en ledare så blev hon mycket mer tillfreds och kunde ridas mer normalt. Efter lite över en månad var hon till och med inhoppad.

Vanvårdsfallet som jag fortfarande har på inridning var känsligare och mycket bakskygg. Jag tog av och på ett schabrak 20x per dag och krävde att hon skulle stå kvar. Jag fick gå in och ut från ridhuset och bara fodra henne där för att hon inte skulle få panik där inne, hade med en kompis och även där är det viktigt att hästen lyssnar. Hon får vara rädd men hon får lyssna på mig.. Hon har dock inte varit ett dugg tjurig men vi har utsatt henne för mycket. Jag har ställt henne i stallet och i hagar där det händer mest bara för att hon ska vänja sig. Nu efter 2 mån rids hon både inne och ute utan större problem.

Ponnyn hemma var också tjurig den fick jag säga till på skarpen sen var hon som ett lam och var alltid glad när hon såg mig/skulle hämtas från hagen osv.

Så ganska enkelt behöver de veta vem som är ledare och sen är det som en ganska normal inridning. Det krävs en lugn och mjuk ryttare som ändå är konsekvent. Jag rekommenderar att du åtminstone tar hjälp av en tränare. Ju längre tid det tar utan att bli bättre, desto svårare är det att rätta till.

 

[Alexandra_W]

Jag hade en rätt speciell, hyperkänslig herre med sadeltvång. Av en anledning, han hade blivit nypt av en sadel med trasig bom under inridningen. Allt gick bra tills röra sig med ryttare. Då exploderade han och ryttaren åkte av. Upprepades tre ggr. Sen upptäcktes att bommen var knäckt. Hästen släpptes på lösdrift ett år för att glömma. Idiotiskt, han glömde inte. Han befäste upplevelsen. Reds med visst besvär in igen och sen köpte jag.

Efter några problemfria veckor blev han skrämd av ett rådjur, skuttade till, jag kom ur balans, han blev livrädd och exploderade. Jag flög av och hamnade på sjukhus. När jag sent omsider kom hem hade hästen tappat koncepterna helt. Gick inte ens att sadla. Jag hade en ryggskada. Så jag tog det lugnt, fint och sakta. Från sniffa på sadelgjorden, bli klappad på med vojlocken, lukta på sadeln, äta sockerbitar med sadeln lös på ryggen osv osv. Sakta men säkert återkom förtroendet. För mig, ingen annan fick närma sig med en sadel.

När han lugnt lät sig sadlas, gått mil efter mil som handhäst med sadel, tömkörts och longeras med sadel mm satt jag upp. Han blev spänd, jag blev rädd (ryggskadan) och han började bocka. Jag satt av. Började om. Hänga, klappa mm. Fungerade till slut. Provade sitta upp igen, panik.

Backade igen. La tyngd på sadeln, inga problem. Viktvojlock inga problem.

Där så efter mycket funderande och analyserande så klädde jag in hästen i skydd, lånade en overall av pappa och fyllde den med halm. Gjorde en halmgubbe. Sen satte jag fast den i sadeln och släppte hästen på inhägnat område.

Han sprang, han bockade, han sprang, han exploderade. Han lugnade sig, halmgubben vippade till och han exploderade igen. Men tillslut gick han och betade med en halmgubbe hängandes och slängandes.

Det absolut värsta han kunde tänka sig hade hänt - och han dog inte! Det var vad han behövde inse - att han dels inte blev av med ryttaren för att man bockar, och att det är ingen fara att ha ryttare på ryggen även om han trodde det.

Jag hade aldrig med klicker, NH och de vänliga, lugna försiktiga metoderna jag använde kunnat åstadkomma det.

Efter halmgubbedagen red jag honom igen. Han kunde fortfarande bli spänd, hoppa, bocka lite osv men inte det där blinda opåverkbara. Han blev en jättetrevlig häst även om han alltid hade visst sadeltvång om han stått.

Så med ett STO och som dessutom verkar bli SUR så tror jag klicker osv hjälper föga.