Umgås med chefen på fritiden?

[farin]

Nej det handlar inte bara om det utan att undvika jäv och korruption. Jag arbetar på en statlig myndighet och våra anställnings procedur är väldigt omständig för att förhindra detta. Det är inte anställda på aktuell myndighet som medverkar utan speciellt utsedda på annan myndighet. Allt tar tre månader och sedan ska det utannonseras vem som fått erbjudande om anställning. Sedan är det ytterligare tre månader som det finns en överklagans tid ifall det finns oegentligheter som inte framkommit.

Intressant! Det finns alltså en myndighet(er) som har längre överklagandetid än vanliga myndigheter? Det har jag aldrig hört om, men jag jobbar ju inte på någon av de högst säkerhesklassade myndigheterna heller. Vi har tre veckor i enlighet med förvaltningslagen.
Nyfiken fråga, som det kanske inte är ok för dig att svara på, men gäller det alla typer av tjänster?

 

[Cambrie]

Vänskap finns väll inte föreskrivet i några policys. Kärleks eller sexuella relationer däremot och det är lite importerat från USA mycket för att minska risken för sexuella trakasserier och om man då ska vara lite cynisk risken för att företaget blir stämt för detta.

Det finns i vår policy (myndighet). Och som ovan sagt, det är väldigt jobbiga anställningsprocesser för att undvika jäv och nepotism (svågerpolitik). Svenska myndigheter ska såklart vara fria från all form av svågerpolitik eftersom det är en form av korruption, sedan, absolut, det trillar mellan stolarna ibland. Var inte så längesedan en chef (och två anställda) på myndigheten fick gå då det uppdagades att de anställdes utifrån att de var just vänner. Normalt sett ska det inte gå, då HR och fack står för anställningsproceduren.

Egentligen går kommun under samma lagar men det verkar efterlevas dåligt åtminstone i vår kommun där många anställda är släkt med varandra och självklart finns vänskap ändå även på myndighet men det är såklart skillnad på vänskap och vänskap. Jag är god vän med min chef, men skulle aldrig umgås på tu man hand på fritiden.

På vår arbetsplats pratar man nog inte politik eller religion i större grupp eller mer ingående. Det är inte olagligt så klart men ämnet kan lätt vippa över till att någon blir kränkt enligt diskrimineringsgrunderna som noga följs.

 

[Lingon]

Jamen exakt den här reaktionen. Du tycker att min åsikt är bisarr.

Och för mig är det i princip en moralisk uppfattning som är så stark att jag blir lite obekväm runt de som inte delar den.

Jag tycker det är ok att vi är olika, men de flesta andra verkar inte tycka att det är ok i praktiken att vara så pass olik som jag faktiskt är.

Alltså måste jag censurera mig själv, och dölja vad jag tycker, för att vara gångbar i påtvingade sociala sammanhang (som jobb).

Det handlar inte om att bara ha olika moralisk uppfattning. Jag har svårt för när folk ( i det här fallet du) tillskriver folk så pass negativa egenskaper enbart baserat på en sak (i det här fallet en chefsposition).

 

[animalasia]

Intressant! Det finns alltså en myndighet(er) som har längre överklagandetid än vanliga myndigheter? Det har jag aldrig hört om, men jag jobbar ju inte på någon av de högst säkerhesklassade myndigheterna heller. Vi har tre veckor i enlighet med förvaltningslagen.
Nyfiken fråga, som det kanske inte är ok för dig att svara på, men gäller det alla typer av tjänster?

Jag kan inte svara på om det gäller alla tjänster. Jag arbetar inte på någon speciellt känslig verksamhet utan på ett av landets universitet. Gällande procedur är för att förhindra att vissa favoriseras som tex vänner eller släkt.

 

[farin]

Jag kan inte svara på om det gäller alla tjänster. Jag arbetar inte på någon speciellt känslig verksamhet utan på ett av landets universitet. Gällande procedur är för att förhindra att vissa favoriseras som tex vänner eller släkt.

Har ni då verkligen tre månaders överklagandetid? Förvaltningslagen säger tre veckor från anslaget beslut och det är vad vi hade när jag jobbade på universitet. Kan varit annorlunda med tjänster som sakkunniggranskas, den processen var jag inte delaktig i.

 

[Anna]

Jag skulle kunna göra det rent tekniskt, vi har jobbat nära varandra i snart tio år och har absolut en vänskaplig relation - men på fritiden har vi väldigt olika intressen och jag kan faktiskt inte komma på något vi naturligt skulle kunna göra tillsammans. Men visst, jag skulle kunna typ erbjuda henne en överbliven biljett till något evenemang som jag vet att hon vill gå på eller liknande utan att det skulle kännas konstigt.

 

[animalasia]

Har ni då verkligen tre månaders överklagandetid? Förvaltningslagen säger tre veckor från anslaget beslut och det är vad vi hade när jag jobbade på universitet. Kan varit annorlunda med tjänster som sakkunniggranskas, den processen var jag inte delaktig i.

Detta gäller tjänster som sakkunnig granskas

 

[QueenLilith]

Jag tänker snarare att det är som när jag hanterar jäv i många andra jobbsituationer; det handlar inte bara om att jag ska kunna fatta ett opartiskt beslut, utan om att det inte ska finnas någon tvivel för andra om att jag är opartisk.

Jag har haft chefer som haft klart mer privata relationer med vissa medarbetare (fullt begripligt, det var så redan innan hen började på arbetsplatsen som chef för oss), och det är rätt olyckligt när chefen tex måste medla i en konflikt eller göra ett val mellan kollegor som kommer bli väldigt mycket mer gynnsamt för den ena än för den andra.

Jag har tyvärr råkat på en del chefer som inte kan sköta det där snyggt. Så hade tyvärr inte umgåtts med min chef på fritiden. En chef har jag en bra relation med privat men denna är inte längre min chef då jag bytt jobb. Har tyvärr upplevt en annan chef som inte alls kunna sköta sig snyggt och läsa av folk. Så när folk avvisade att umgås privat så blev dom straffade genom jobbet. Denna chefen jobbade inom offentlig sektor. Tyvärr många jag träffade på inom statliga anställda som inte visste hur man skulle bete sig som chef. Otroligt olämpligt beteende.

 

[Lickety]

Jag gillar också egentid.. Antagligen därför jag har begränsat med tid och ork till att hålla igång en massa ytterligare umgängen på fritiden. Men hade jag hållit umgänget med kollegor och stallkompisar till en ytlig, strikt affärsmässig relation hade jag antagligen just därför även blivit väldigt ensam.

Sen har jag privilegiet att nu ha ett jobb som också tangerar till intresse, så när jag umgås med mina "privata" vänner som har andra arbetsgivare så är snacket oftast jobb- och/eller hästrelaterat ändå

Man kan ju umgås helt normalt och ha roligt på jobbet med chefen, även om man inte hittar på massa saker privat utanför jobbet, tänker jag. Jag är ju i stort sett likadan som person med vänner som på jobbet, kanske aningen mer återhållsam med vissa mer privata samtalsämnen och sådär, men absolut inte strikt enbart affärsmässig. Något annat skulle jag inte klara av, eftersom jag är som jag är och inte orkar hålla uppe någon slags fasader speciellt länge utan stor ansträngning. Dock är skillnaden att vi umgås och har trevligt på jobbet, men inte hänger privat.

 

[skiesabove]

Det handlar inte om att bara ha olika moralisk uppfattning. Jag har svårt för när folk ( i det här fallet du) tillskriver folk så pass negativa egenskaper enbart baserat på en sak (i det här fallet en chefsposition).

Om vi tar ett annat exempel då, som involverar personlig moral som varierar i befolkningen...

Skulle du kunna vara kompis med någon som tillämpar "cry it out" på sin bebis?

För en del spelar det ingen roll, eller dom tycker det är ok och gör det själva, eller dom tycker att det är varje familjs ensak. Men jag är en sån som liksom mår fysiskt illa av att veta att någon är kapabel till det, för mig är det en dealbreaker.

Jag kan ha en neutral vänlig kollega-relation till folk som har väldigt olika moral jämfört med mig, men jag vill inte ha dom i mitt privatliv.

 

[Roheryn]

Om vi tar ett annat exempel då, som involverar personlig moral som varierar i befolkningen...

Skulle du kunna vara kompis med någon som tillämpar "cry it out" på sin bebis?

För en del spelar det ingen roll, eller dom tycker det är ok och gör det själva, eller dom tycker att det är varje familjs ensak. Men jag är en sån som liksom mår fysiskt illa av att veta att någon är kapabel till det, för mig är det en dealbreaker.

Jag kan ha en neutral vänlig kollega-relation till folk som har väldigt olika moral jämfört med mig, men jag vill inte ha dom i mitt privatliv.

Men på vilket sätt menar du att man skulle ha en annan personlig moral för att man har en chefstjänst än om man har en tjänst som inte innefattar personalansvar? För mig är det ett jobb som alla andra - i de flesta företag behöver man ha någon form av strukturerad organisation för att arbetet ska löpa någorlunda smidigt och folk ska veta vad de ska göra. Och då behövs det arbetsledare/förmän/chefer. Det har ju för de allra flesta människor väldigt lite att göra med att man skulle gilla att ha någon sorts maktposition i förhållande till andra människor (de som känner så brukar dessutom inte bli bra chefer).

Vad gäller att kunna vara vän med personer som har en annan personlig moral än jag själv så anser jag att min personliga moral är just personlig - och inget jag behöver pådyvla någon annan. Ofta trivs man kanske bäst ihop med människor som har någorlunda lika värdegrund, men jag kan tycka att det också kan vara berikande att umgås och diskutera med människor som har annan uppfattning om liv, moral och etik.

 

[BernT]

Det finns i vår policy (myndighet). Och som ovan sagt, det är väldigt jobbiga anställningsprocesser för att undvika jäv och nepotism (svågerpolitik). Svenska myndigheter ska såklart vara fria från all form av svågerpolitik eftersom det är en form av korruption, sedan, absolut, det trillar mellan stolarna ibland. Var inte så längesedan en chef (och två anställda) på myndigheten fick gå då det uppdagades att de anställdes utifrån att de var just vänner. Normalt sett ska det inte gå, då HR och fack står för anställningsproceduren.

Egentligen går kommun under samma lagar men det verkar efterlevas dåligt åtminstone i vår kommun där många anställda är släkt med varandra och självklart finns vänskap ändå även på myndighet men det är såklart skillnad på vänskap och vänskap. Jag är god vän med min chef, men skulle aldrig umgås på tu man hand på fritiden.

På vår arbetsplats pratar man nog inte politik eller religion i större grupp eller mer ingående. Det är inte olagligt så klart men ämnet kan lätt vippa över till att någon blir kränkt enligt diskrimineringsgrunderna som noga följs.

Jag jobbar statligt, har precis bytt tjänst inom myndigheten men på den förra ”avdelningen” jag var på så var vi ca 55 anställda. Och av dem var 12 personer släkt/familj med varandra… lämpligt ytterligare 5-6 personer var nära vänner innan de började jobba ihop.

 

[Grazing]

Men det var ju nån som skrev att hen inte kunde vara vän med stallchefen för att det var för många steg upp

Jag får verkligen hierarkivibbar av en del inlägg här. Jag har bara aldrig tänkt att svenskar var så brydda över sånt.

Men det beror nog på vad man är för person också kanske. Om jag blir vän med tex stallägaren på ett mer "hänga utanför stallet göra saker ihop och bli personliga vänskap" så hade jag haft otroligt svårt att sedan ställa krav på saker och ting eller säga ifrån om det är något jag tycker är fel. Detsamma hade gällt chefer, jag hade nog haft svårt att stå på mig i olika situationer.

Så för min del så är det inget positivt att bli vän med någon som jag är i beroendeställning.

 

[Lingon]

Om vi tar ett annat exempel då, som involverar personlig moral som varierar i befolkningen...

Skulle du kunna vara kompis med någon som tillämpar "cry it out" på sin bebis?

För en del spelar det ingen roll, eller dom tycker det är ok och gör det själva, eller dom tycker att det är varje familjs ensak. Men jag är en sån som liksom mår fysiskt illa av att veta att någon är kapabel till det, för mig är det en dealbreaker.

Jag kan ha en neutral vänlig kollega-relation till folk som har väldigt olika moral jämfört med mig, men jag vill inte ha dom i mitt privatliv.

Jag tycker att ditt exempel är dåligt då att vara chef inte en egenskap eller säger något alls om personligheten eller personens moral. Man kan vara chef och bara göra gott och man kan vara chef och bara göra ont. Att använda cry it out metoden på sin bebis är för mig bara ont. Det finns ingen situation där jag tycker att man kan använda den metoden till något gott.

En chefposition säger inget om en persons bidrag till världen. En person kan ju m.h.a. chefpositionen bidra positivt eller negativt och då kan man ju döma personen efter hens handlingar. Men jag tycker att det är fördomsfullt att döma hen enbart för att hen har en chefsposition.

Jag tror inte att jag hade kunnat vara vän med någon som dömer folk för såna saker. Jag dömer folk för de handlingar de utför. Inte efter den yrkestitel hen har.

 

[skiesabove]

Jag tycker att ditt exempel är dåligt då att vara chef inte en egenskap eller säger något alls om personligheten eller personens moral. Man kan vara chef och bara göra gott och man kan vara chef och bara göra ont. Att använda cry it out metoden på sin bebis är för mig bara ont. Det finns ingen situation där jag tycker att man kan använda den metoden till något gott.

En chefposition säger inget om en persons bidrag till världen. En person kan ju m.h.a. chefpositionen bidra positivt eller negativt och då kan man ju döma personen efter hens handlingar. Men jag tycker att det är fördomsfullt att döma hen enbart för att hen har en chefsposition.

Jag tror inte att jag hade kunnat vara vän med någon som dömer folk för såna saker. Jag dömer folk för de handlingar de utför. Inte efter den yrkestitel hen har.

Mmm, jag tror du missförstår vad det är jag har svårt för med folk som väljer att jobba i chefsposition. Det är positionen i sig, i systemet i sig. Det enda det säger om dom är att dom antingen inte är medvetna/har samma världsåskådning som jag, eller att dom är medvetna och inte har något problem med det. Att jag sen får svårt att umgås med dom är en jag-grej, det är nog inte jättevanligt att ens politiska åsikter påverkar en så hårt känslomässigt, men så är det för mig.

Och du vet om att det är massor av svenskar som använder cry it out och tycker att det är normalt, eller hur? Du har förmodligen massor med kollegor och bekanta som tycker det är ok. Men du som tycker illa om det, får förmodligen svårt att vara nära vän med någon med den åsikten, eller hur?

 

[Lingon]

Mmm, jag tror du missförstår vad det är jag har svårt för med folk som väljer att jobba i chefsposition. Det är positionen i sig, i systemet i sig. Det enda det säger om dom är att dom antingen inte är medvetna/har samma världsåskådning som jag, eller att dom är medvetna och inte har något problem med det. Att jag sen får svårt att umgås med dom är en jag-grej, det är nog inte jättevanligt att ens politiska åsikter påverkar en så hårt känslomässigt, men så är det för mig.

Och du vet om att det är massor av svenskar som använder cry it out och tycker att det är normalt, eller hur? Du har förmodligen massor med kollegor och bekanta som tycker det är ok. Men du som tycker illa om det, får förmodligen svårt att vara nära vän med någon med den åsikten, eller hur?

Jag tycker fortfarande att du är fördomsfull.

 

[farin]

Detta gäller tjänster som sakkunnig granskas

Som är något helt annat än en vanlig anställning och en väldigt liten andel av alla anställningar på ett universitet

 

[manda]

Mmm, jag tror du missförstår vad det är jag har svårt för med folk som väljer att jobba i chefsposition. Det är positionen i sig, i systemet i sig. Det enda det säger om dom är att dom antingen inte är medvetna/har samma världsåskådning som jag, eller att dom är medvetna och inte har något problem med det. Att jag sen får svårt att umgås med dom är en jag-grej, det är nog inte jättevanligt att ens politiska åsikter påverkar en så hårt känslomässigt, men så är det för mig.

Och du vet om att det är massor av svenskar som använder cry it out och tycker att det är normalt, eller hur? Du har förmodligen massor med kollegor och bekanta som tycker det är ok. Men du som tycker illa om det, får förmodligen svårt att vara nära vän med någon med den åsikten, eller hur?

Alltså jag som är ganska rejält kritisk mot vårt rådande samhällssystem ser det ändå som att det finns chefer som tar sin roll inte för att de uppskattar eller vill förmera rådande maktstrukturer utan för att de ser en möjlighet att göra gott trots dem, eller tom mildra deras effekter. Att arbeta som chef utesluter inte möjligheten att hålla åsikter om att rådande system är toxiskt. Jag förstår såklart att många chefer, liksom många människor i stort, inte ifrågasätter dessa destruktiva kapitalistiska, kolonialistiska, exploaterande normer, men jag ifrågasätter att andelen av chefer som skulle ha sådan ståndpunkt vore signifikant mycket lägre än icke-chefer. Vissa väljer att ta avstånd andra väljer att förändra inifrån. Jag har svårt att se relevansen av att döma den ena förändringsstrategin men inte den andra. Att dissa vissa sätt att ta avstånd från förtryck bara för att en sådan roll historiskt och sannolikhetsmässigt inte brukats på det sättet är starkt kontraproduktivt i mina ögon.

 

[Roheryn]

Mmm, jag tror du missförstår vad det är jag har svårt för med folk som väljer att jobba i chefsposition. Det är positionen i sig, i systemet i sig. Det enda det säger om dom är att dom antingen inte är medvetna/har samma världsåskådning som jag, eller att dom är medvetna och inte har något problem med det. Att jag sen får svårt att umgås med dom är en jag-grej, det är nog inte jättevanligt att ens politiska åsikter påverkar en så hårt känslomässigt, men så är det för mig

Nu hamnar vi kanske väl off-topic (och du behöver givetvis inte svara), men jag blir väldigt nyfiken på vilken världsåskådning eller politisk uppfattning du har? Det här är nog första gången jag stöter på uppfattningen att det är moraliskt förkastligt att vara chef, så jag är uppriktigt nyfiken!

Man kan givetvis ha olika uppfattningar om det samhälle och det system vi lever i, men som det ser ut nu behöver de flesta av oss - chefer inkluderade - jobba för pengar. Och det jobb vi utför är förhoppningsvis något vi är bra på. För mig är det att tänka ut smarta IT-lösningar för olika företag, för någon annan kan det vara att leda och coacha andra. Jag ser inte hur det ena skulle vara mer moraliskt förkastligt än det andra?

 

[skiesabove]

Nu hamnar vi kanske väl off-topic (och du behöver givetvis inte svara), men jag blir väldigt nyfiken på vilken världsåskådning eller politisk uppfattning du har? Det här är nog första gången jag stöter på uppfattningen att det är moraliskt förkastligt att vara chef, så jag är uppriktigt nyfiken!

Man kan givetvis ha olika uppfattningar om det samhälle och det system vi lever i, men som det ser ut nu behöver de flesta av oss - chefer inkluderade - jobba för pengar. Och det jobb vi utför är förhoppningsvis något vi är bra på. För mig är det att tänka ut smarta IT-lösningar för olika företag, för någon annan kan det vara att leda och coacha andra. Jag ser inte hur det ena skulle vara mer moraliskt förkastligt än det andra?

Moraliskt förkastligt är inte rätt ord, men i systemet vi alla är tvingade att delta i om vi inte har den sällsynta möjligheten att ställa oss helt utanför, så har jag svårt att förstå hur man står ut med att jobba i en position som förstärker systemet ytterligare.

Jag funkar bäst ihop med de som också helst vill slippa delta. Och vill man helst slippa delta, så är det oerhört osannolikt att man blivit befordrad gång på gång.