(TW)När får man ge upp?

Fick telefonsamtal från Psyk idag. Väntetid för individuell trauma-behandling är minst ett år. Skulle bli uppskriven för gruppbehandling för i höst. Men nä, dom vill vänta och se hur stödsamtalen med soc för våld i nära relation går först. Och dom säger ju uttryckligen att traumabehabdling är alldeles för komplex för dom så dom tar inte i det med tång. Samtidigt säger Psyk att det var länge sen dom såg ngn med så svår PTSD som jag. Ingen sjukskrivning har jag fått heller. Så dom går mest och väntar på att jag ska ta livet av mig.
Snälla skada dig inte!
 
Fick telefonsamtal från Psyk idag. Väntetid för individuell trauma-behandling är minst ett år. Skulle bli uppskriven för gruppbehandling för i höst. Men nä, dom vill vänta och se hur stödsamtalen med soc för våld i nära relation går först. Och dom säger ju uttryckligen att traumabehabdling är alldeles för komplex för dom så dom tar inte i det med tång. Samtidigt säger Psyk att det var länge sen dom såg ngn med så svår PTSD som jag. Ingen sjukskrivning har jag fått heller. Så dom går mest och väntar på att jag ska ta livet av mig.
Ibland behöver man uttryckligen säga till att det behövs en sjukskrivning. Förstår att det känns tufft och jäkligt mörkt nu, har du stödsamtal med soc? Vad innebär det? Träffar du utbildad personal? (du behöver såklart inte svara)
Det borde inte var omöjligt att söka privat om du har en remiss (eller så ber du om det), då gäller högkostnadsskyddet.
 
Har kommit till punkten då jag tänker polisanmäla exet för trakasserierna. Men det tar ännu mer resurser och kommer såklart inte ge något i slutänden.
Polisanmäl! Om ingenting annat för att nästa tjej som polisanmäler honom ska få mer uppmärksamhet. Om alla tjejer han utsätter anmäler honom kommer de att tvingas ta tag i problemet.

Förhoppningsvis finns det massor med bevis mot ditt ex så det är enkelt att lagföra honom. Ge inte upp pga dina fördomar, ge det en chans. Du har ingenting att förlora.
 
När folk sitter och slänger ur sig dynga om hur lata vi är som bara sitter på arslet och får bidrag- dom förstår inte ens hur mycket vi får kämpa för att öht få den minimala hjälpen. Från alla insatser. Och det är inte en styrka jag har. Jag orkar inte stånga mig blodig längre.
Skillnaden för en arbetande lönetagare och någon som på något sätt är sjukskrivna är att den sjukskrivne lever i det dygnet runt. En löntagare bidrar bara under tiden den arbetar. Rent krasst.
Behöver man hjälp ska man få den, utan att behöva be om ursäkt för sig och sin tillvaro..

Kan du få hjälp från t.ex. kurator med vård/myndighetskontakter och sådant praktiskt? Eller kanske personligt ombud om sådan finns?
 
Det verkar inte troligt att jag någonsin kommer kunna jobba. Så jag kommer bara ta av andras skattepengar så länge jag lever. Och allt stöd jag behöver, alla resurser soM jag behöver nyttja. Det kostar samhället så mycket pengar. Och resurser som kunnat läggas på andra.
Edit: Såg nu att det var en tråd sen en månad tillbaka. Men låter ändå det jag skrev stå kvar.
De som säger nedlåtande saker är ju bara inskränkta i sin lilla tunnel av hur de tror verkligheten ser ut. Så försök att ingnorera sådana kommentarer.

Varför skulle andra ha mer rätt till det stödet än du?
Alla har sina svårigheter, och vissa har dragit fler nitlotter än andra , alltifrån från födseln till olyckor, psykiska trauman mm.

Jag betalar gärna skatt för att skyddsnätet ska finnas, för dig och andra i liknande situation.
Man gör så gott man kan, och genom ditt inlägg så ser jag ju hur mycket du skulle vilja kunna. Det ser inte jag som att vara en parasit.
 
Senast ändrad:
Vi behöver alla sorters människor i vårt samhälle. Olika människor kan bidra med olika saker och olika perspektiv. Skattepengar är en sak som går att bidra med, men det är inte det enda eller det viktigaste.

Jag tycker inte om att använda uttrycket parasiter för någon, för jag tänker att alla människor gör så gott de kan utifrån den verklighet de befinner sig i. Med det sagt så kan man ju ta val som är bättre eller sämre för omgivningen, och min bild av dig härifrån är att du gör gott. Du verkar vara snäll, och i mitt tycke är det en av de viktigaste egenskaper en människa kan ha.

Så fina du, du är viktig. Och när någon gör dig illa är det de som gör fel, inte du som är fel :heart
 
Ett samhälle som struntar i alla som inte framstår som lönsamma ur en ytligt ekonomisk synvinkel låter som ett samhälle av väldigt låg kvalitet. Jag tror de flesta av oss vill att samhället ska vara betydligt bättre än så. De som inte vill det måste ha så märkliga värderingar och åsikter att om man lastade av dem alla på någon isolerad plats hade de knappast haft kapaciteten att bygga upp ett avancerat socialt system liknande det vi har idag. Det hade troligtvis blivit någon kass variant som väldigt få människor hade valt över en modell med sociala skyddsnät. Var hade du velat placera ut en slumpmässig barnfamilj till exempel, i samhället där man kan bli sjuk (fysiskt eller psykiskt) och då får hjälp, eller samhället där det enda alternativet om det sker är att ta livet av sig? Att upprätthålla ett människovärde och andra värden än det på ytan ekonomiska gynnar i längden alla, även de som arbetar större delen av livet.

Det finns flera exempel från förhistorisk tid på hur människor tagit hand om varandra, ja även de som inte kunnat ta hand om sig själva eller bidra på de mer fysiskt konkreta visen som genom att samla mat och så vidare. Och om människor till och med kunde göra det för flera tusen år sedan så är det ett minimikrav att människorna i dagens samhälle ska kunna göra det, när vi har ofantligt mycket mer resurser än vad man hade då.

Allt annat är faktiskt privilegierat gnäll från människor som i själva verket absolut har råd att betala för ett medmänskligt system, inget du bör ta åt dig av.

Det finns dessutom garanterat människor som tär mer på resurser än vad du gör. Höginkomsttagare står till exempel för betydligt större utsläpp än övriga grupper, bidrar i högre grad till miljöförstörelse och utarmning av jordens resurser, ändå är det sällan de verkar reflektera över att de är betydligt mer tärande på våra gemensamma resurser än genomsnittet. Det vill säga börjar man granska begrepp som tärande och vilka de riktas mot så kan man få väldigt olika resultat beroende på vad man tittar på, det beror helt på vilken utgångspunkt och vilka värderingar man lägger i sina definitioner av orden.
 
Senast ändrad:
Det verkar inte troligt att jag någonsin kommer kunna jobba. Så jag kommer bara ta av andras skattepengar så länge jag lever. Och allt stöd jag behöver, alla resurser soM jag behöver nyttja. Det kostar samhället så mycket pengar. Och resurser som kunnat läggas på andra.

Jag satt i din sits i 20 år. Sen vände det till slut. Du får gärna leva av mina skattepengar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp