Två veckor kvar

Om två veckor tar min 25-procentiga tjänsledighet slut. Sen är det meningen att jag ska jobba heltid igen. Även om jag klarar mig på inkomsten från 75% jobb, så är det för lite. Det räcker inte till särskilt mycket sparande och renovering av huset. Och de där tankarna om att jag skulle starta något eget för att få en sidoinkomst har jag väl lagt på hyllan. Man måste vara betydligt mer driftig och ha mer energi än jag har, för att kunna göra något av det.

Så det jag ser framför mig är att jag kommer att sitta framför datorn 8 timmar om dagen och sen orkar jag inget mer. Jag ser tristessen närma sig. Det mesta i livet står ju still när man måste jobba. Att åka till brädgården en vardag går ju inte för tiden finns inte. Och skulle man lyckas handla på brädgården så orkar man ändå inte göra något av det på kvällen. Knappt på helgen ens. Den här helgen har jag t.ex. inte gjort något alls (jo förresten, jag har skruvat fast den sista dörren till städskåpet. Det var 6 skruvar.) Att åka till Stockholm kostade energi. Och det kostar energi att tänka på allt jag har att göra, men som inte blir gjort, just för att energin saknas.

Vad är meningen med allt? Min tid verkar aldrig komma. Det känns så tomt. Och mitt hus känns för stort och tomt. Den är ett skal där jag existerar, men jag kan inte känna att jag har ett liv. Ingen saknar mig när jag är hemifrån och ingen välkomnar mig när jag kommer hem.

 

[Luff]

Hej på dig :-)
Jag tror du måste sätta en tidsgräns. På ett positivt sätt.
Att om du fortfarande känner så här om till exempel 18 månader så är det något som måste förändras.
Sätt upp olika enkla "mål". INTE något du ska göra utan mer emotionellt.
Om din känsla för XXX inte ändras;
XXX=
Huset
Trädgården
Jobbet
Hobby
Bisyssla
m.m
Under tiden kan du ju fortfarande göra andra planerade saker som rör XXX men släpp funderandet om det är det här du ska hålla på med. Gör det du behöver/vill och ta inga livsavgörande beslut.
Vila i det beslutet.

Och du - du är en trevlig, socialt kompetent person. Och rolig.
Tänk på det som du tog dig an semestern. Lite planering, lite färdväg, lite möten, lite hinder - punka på madrassen ;-) och mycket upplevelser.
Försök vara lite mer nu - inte sen.

 

[Trissa]

Och de där tankarna om att jag skulle starta något eget för att få en sidoinkomst har jag väl lagt på hyllan. Man måste vara betydligt mer driftig och ha mer energi än jag har, för att kunna göra något av det.

Det beror nog på vad det är för sidoinkomst. Om det är något som går att börja med i väldigt liten skala och öka på när du känner att det funkar så skulle det kanske funka? Som en hobbyinkomst till att börja med.

 

[Magiana]

Hej på dig :-)
Jag tror du måste sätta en tidsgräns. På ett positivt sätt.
Att om du fortfarande känner så här om till exempel 18 månader så är det något som måste förändras.
Sätt upp olika enkla "mål". INTE något du ska göra utan mer emotionellt.
Om din känsla för XXX inte ändras;
XXX=
Huset
Trädgården
Jobbet
Hobby
Bisyssla
m.m
Under tiden kan du ju fortfarande göra andra planerade saker som rör XXX men släpp funderandet om det är det här du ska hålla på med. Gör det du behöver/vill och ta inga livsavgörande beslut.
Vila i det beslutet.

Och du - du är en trevlig, socialt kompetent person. Och rolig.
Tänk på det som du tog dig an semestern. Lite planering, lite färdväg, lite möten, lite hinder - punka på madrassen ;-) och mycket upplevelser.
Försök vara lite mer nu - inte sen.

Jag har tänkt tanken, att vara lite mer nu - inte sen. Men det skaver. Det känns inte bra. Jag känner att jag bara existerar men jag lever inte. Det finns ju folk att snacka med - om jag vill - men ändå känner jag mig ensam och jag saknar känslan av att ha en meningsfull tillvaro. Det finns egentligen inget som engagerar mig.

Det beror nog på vad det är för sidoinkomst. Om det är något som går att börja med i väldigt liten skala och öka på när du känner att det funkar så skulle det kanske funka? Som en hobbyinkomst till att börja med.

Jo, det går att starta i liten skala. Jag skulle t.ex. kunna sätta upp anslag vid matbutikernas anslagstavlor och erbjuda hjälp med saker, t.ex. snickra något, se till huset och vattna blommorna när folk reser bort, sätta ihop ikeamöbler o.s.v. Men jag saknar driv. Det känns bara jobbigt.

 

[WhoIsItAgain]

Hur flexibelt är ditt jobb? Tänkte eftersom du jobbar hemifrån kanske det är skitsamma när de 8 timmarna görs, bara de blir gjorda? Isåfall kan du ju prova med att jobba 4 timmar, ta ett rejält break där du kan åka och fixa ärenden osv och sen jobba 4 timmar till på kvällen?

Om du har telefontjänst kanske man kan lägga om tiderna? Kunderna kanske också uppskattar att man kan ringa på kvällstid? Går det att diskutera fram en sådan lösning med din arbetsgivare? Om det vore något för dig. Men så får du ju loss tid på dagtid och kanske hinner med mer?

 

[Magiana]

Hur flexibelt är ditt jobb? Tänkte eftersom du jobbar hemifrån kanske det är skitsamma när de 8 timmarna görs, bara de blir gjorda? Isåfall kan du ju prova med att jobba 4 timmar, ta ett rejält break där du kan åka och fixa ärenden osv och sen jobba 4 timmar till på kvällen?

Om du har telefontjänst kanske man kan lägga om tiderna? Kunderna kanske också uppskattar att man kan ringa på kvällstid? Går det att diskutera fram en sådan lösning med din arbetsgivare? Om det vore något för dig. Men så får du ju loss tid på dagtid och kanske hinner med mer?

Det vore nog inte omöjligt att ordna. Samtidigt så kommer det nog kännas som om jag jobbar jämt och aldrig blir klar för dagen. Under den där ledigheten mitt på dagen måste jag hålla koll på klockan så jag inte missar att börja jobba igen. Så jag är lite skeptisk.

 

[Trissa]

Jo, det går att starta i liten skala. Jag skulle t.ex. kunna sätta upp anslag vid matbutikernas anslagstavlor och erbjuda hjälp med saker, t.ex. snickra något, se till huset och vattna blommorna när folk reser bort, sätta ihop ikeamöbler o.s.v. Men jag saknar driv. Det känns bara jobbigt.

Är det själva görandet som känns jobbigt, eller att leta kunder? Om jag ringde bara sådär och frågade om du kunde se till huset och vattna blommorna, tex, skulle det kännas jobbigt?

 

[WhoIsItAgain]

Det vore nog inte omöjligt att ordna. Samtidigt så kommer det nog kännas som om jag jobbar jämt och aldrig blir klar för dagen. Under den där ledigheten mitt på dagen måste jag hålla koll på klockan så jag inte missar att börja jobba igen. Så jag är lite skeptisk.

Nä det passar inte alla. Jag gillar det tex inte (men jobbar så ändå, trist nog kan jag inte välja) medan andra kollegor gillar det skarpt då man kan fixa bankbesökt, veterinär osv utan att ta ledigt och just det tycker jag ju också är praktiskt men visst, sista timmen innan man ska börja jobba igen så glor man mycket på klockan.

 

[Magiana]

Är det själva görandet som känns jobbigt, eller att leta kunder? Om jag ringde bara sådär och frågade om du kunde se till huset och vattna blommorna, tex, skulle det kännas jobbigt?

Det är nog båda delarna. Det är inte oöverstigligt på något sätt men jag måste ju engagera mig. Just nu tar jag ju hand om Ls häst då hon är utomlands. Så jag åker dit och fixar mat, vatten och mockar. Rutinen finns och hästen känner jag. Man bara gör och tänker inte så mycket, men det vore samtidigt enklast att slippa. I det här fallet har jag bett om bidrag för bensinen då det trots allt blir över 20 mils körning totalt, men i övrigt har jag inte bett om någon ersättning. I andra fall måste jag fundera på det praktiska runt allt. Reseersättning, tidsåtgång, vad jag ska ta betalt, hur jag ska fakturera o.s.v. Sen är det själva jobbet - vad krävs för att få det gjort? Är det bara blomvattning så behöver jag få en husnyckel, så just det är ju enkelt. Ska jag snickra något så höjs ribban direkt. Hur ska det byggas, vad behöver jag för material och verktyg?