Två månader har gått..

[jo7]

men varje gång jag ser min användarbild så tränger en tår fram ur ögonvrån..varför?? Varför fick inte min vackra fölis finnas längre än några ynka dagar? Varför var det tvunget att få ett så sorgligt slut? Vad var meningen med det?

Och alla ni med era friska levande föl från i sommar, ta hand om dem och tänk på hur lyckliga ni är att allt gått så bra..för det gör det tyvärr inte alla ggr..

Jag hoppas jag orkar gå igenom hela processen igen nån gång i framtiden och betäcka om henne men det blir inte i år iaf. Är så fruktansvärt rädd att det ska hända henne ngt nu när jag med egna ögon sett hur fel det kan gå om det vill sig illa. Samtidigt som jag är så otroligt tacksam för att jag fortfarande har min fina tjej kvar hos mig och att hon är frisk och mår bra. Det betyder ändå mest av allt..

 

[vippan]

 

[Welsh]

Förstår din sorg då vi förlorade Isolde över en natt 1 ½ mån gammal utan att någonsin få veta varför. Också min användarbild. jag har turen att kunna trösta mig med 3 friska fölisar men jag är orolig många ggr att de ska hända dem något med. har inte så mkt val då jag redan betäckt 5 ston innan detta hände. Nu har jag betäckt 7st.

 

[jo7]

Håller tummarna hårt för att du fått din del av otur nu då och att allt går bra i framtiden. Risken är väl egentligen rätt liten att det skulle hända igen men det blir ju så mkt mer påtagligt då det väl har hänt en gång..så fruktansvärt..en hästägares värsta mardröm..

Lycka till med dina betäckta och njut av de friska föl du har kvar!

 

[CosmicQueen]

Usch vad jag lider med dig. Jag kan förstå din sorg och saknad. Vet ju själv hur mkt man längtade efter att den lille skulle födas...
Som sagt, du kan vara glad att du har kvar ditt sto och att hon mår bra. Hoppas att du nån gång orkar med att betäcka om henne och hoppas att du då får en frisk fölunge.
*Tröstkramar*

 

[gonkan]

Förstår dig helt och hållet, förlorade också ett föl vid födslen och nu verkar det som att vi tyvärr måste avliva det bästa hingstfölet vi har fått i år pga av hälta som har kommit nu vid 3 månaders ålder och de tror att han är felskapt då hela bakknäet går att rubba åt alla håll och kanter.

 

[AraSlei]

usch.. ja e jätteledsen för din skull.. våran fölis dog också vid födslen, kom aldrig ur fostersäcken.. men vi har iallafall betäckt om stoet, för själva förlossningen gick jättebra..

 

[jo7]

Tack!
Jo, ett helt år av förväntan och längtan och så är det bara över på några sekunder.. Men försöker som sagt glädja mig för det jag trots allt har kvar, den vackraste av dem alla och hon mår ju faktiskt bra trots allt!

 

[jo7]

och tack ni andra åxå. Och jag förstår mkt väl hur ni känner det..varför måste sånt här hända för?? Min dog dock inte vid födseln, den gick totalt komplikationsfritt och fölis var frisk och pigg på alla sätt bortsett från att den var blind och född med två missbildade ögon..Därav avlivades den knappt tre dgr gammal..Håller tummarna för att det ordnar sig med hingstens ben så du slipper mer tårar!

 

[hanna_shetland]

Usch då. Var det den e. Django?

Så hemskt!

 

[knyttet]

Det känns så fruktansvärt tragiskt.
Jag tänkte innan mitt sto skulle föla att "bara det inte händer stoet nåt, hellre mister jag fölungen". Men livet är inte rättvist. Hingstungen är jättefin, frisk som en nötkärna...men mitt vackra sto klarade sig inte.
Hon fick förlossningsfång, blev bara sämre och sämre och förra veckan avlivades hon på djursjukhuset. Min vackra häst...det blev så tomt.

 

[CosmicQueen]

Neeeeej.
Klarade hon sig inte...tröstkramar till dig.

Hur går det för fölet då? Har ni hittat amma till honom el flaskmatar ni?

 

[jo7]

Gråter verkligen med dig.. det är ju i princip bara just det du råkat ut för som är värre än mitt fall..att mista sitt älskade sto.. kan inte ens föreställa mig hur det känns.. Det var min absolut värsta mardröm under hela dräktigheten..

*massa tröstkramar til dig*

 

[gonkan]

Yapp det är det tyvärr, han är ju skitfin och det har ju inte blivit bättre så det verkar kört tyvärr Han är ju så himla fin helt otroligt vacker så jag måste ut och fota lite på honom så vi får något minne efter honom i allafall, ska jag vara ärlig så är han det bästa vi har fått någongång tom bättre än vad madgic var som föl så det är verkligen tråkigt det här , jag hoppas varje dag att det ska vara bättre men icke så nu har man börjat ställa in sig på att göra av med honom

 

[knyttet]

Nej...hon blev bara sämre och sämre trots behandling. Smärtlindringen hjälpte inte alls och hon hade jätteont även när hon stod på mjukt underlag. När vi åkte på återbesök och röntgen på djursjukhuset så sa de att hon aldrig skulle bli bra. Vi fick välja mellan avlivning där eller att ta med henne hem någon vecka till med full smärtlindring för att fölet skulle hinna bli ännu lite äldre. Eftersom hon hade så ont och även för min egen skull, så valde jag att låta dem ta bort henne direkt.

Jag har inte brytt mig om att försöka hitta någon amma. Lillen är 4 veckor nu så jag hoppas att det ska gå bra utan. Han fick nappas de första dagarna tills han fick upp aptiten, men nu dricker han mjölkersättningen ur hink istället så att han ska bli lite mindre präglad på mig. Han går med mitt minishettissto som agerar låtsasmamma. Inte för att hon uppskattar det direkt, men hon är iallafall snäll mot honom och pysslar om honom lite ibland så att han har lite tröst. De första dagarna var jobbiga för honom, men han lugnade sig fort. Nu verkar han okej, han äter bra, leker i hagen och gnäggar och kommer i galopp så fort jag kommer ut ("mjölkbaren").
Konstigt att ett djur kan glömma så fort, själv tänker jag på henne varje dag, min fina Trolla...

 

[hanna_shetland]

Lider med dig. Vet att han var speciell för dig.

 

[CosmicQueen]

Det är det som är så bra med djur, att dom glömmer så fort, iaf så verkar det ju så på dom, så man hoppas ju att det är så osså. Skönt att det är bra med honom och ni hittat en fungerande lösning.

Finns inga ord ang ditt sto...lider verkligen med dig. Är ju vad man befarade hela tiden, att något skulle hända stoet. Ni gjorde ju helt rätt som avlivade henne då så att hon slapp lida ännu mer.
Du får glädjas över den lille så gott det går.

Tröstkramar till dig.