Misiaczek

Trådstartare
Jag känner att jag gärna vill höra andras åsikter lite om denna inte allt för ovanliga fråga tror jag?

Det är nämligen så att jag har flyttat tillbaka till min hemstad igen efter ett par år på annat håll och bor just nu hos min mor igen med mina två hundar. Men har även sedan snart 1 år tillbaka ett förhållande, och "bor" hemma hos killen flera dagar i veckan. Hundarna följer naturligtvis med till killen, så de har alltså två hem kan man säga, då de har bäddar och sina "tillhörigheter" på båda ställena.
Jag har försökt känna av lite hur hundarna mår av detta med att byta hem så ofta (jag har lite skuldkänslor över det), men kan väl inte riktigt säga att det skulle märkas att de direkt mår dåligt utav det. Vi har dessutom olika regler på dessa två ställen vilket hundarna förstår och lyder jättebra.
Jag vet ännu inte riktigt hur länge det kommer vara så här. Tanken var väl först att skaffa egen lägenhet när jag flyttade hit. Men av ekonomiska skäl så blev jag kvar hos min mor, och sen tänker jag att jag kanske flyttar ihop med killen om ett tag och därför är det lite onödigt att flytta till eget och "börja om på nytt" med möbler och så..

Men skulle vara intressant att höra lite vad andra tycker om att en hund inte får ha EN bestämd plats som den kan se som sitt hem.

Det jag tänker är att det finns ju en del som har delad vårdnad om hund, och då får även de byta hem ofta.
Samma sak om man har dagmatte, då blir det ju i princip oxå som att hunden har två hem?
Tror ni det är viktigare för hunden att ha EN fast plats, eller att den iaf har samma ledare(ägare)?
 
Hundar är anpassningsbara, jag tror de allra flesta klarar att ha två hem utan att det blir minsta lilla negativt för dem. Det finns dock de som inte trivs så (min egen skulle bryta ihop totalt!), men då märks det väldigt tydligt.

Jag tror faktiskt inte så många hundar skulle må dåligt av att byta mellan två ägare heller, även om det nog kan tänkas att det är lite värre än att bara bo på två ställen i alla fall. Men i grund och botten tror jag man ser väldigt klart om ens hund far illa av situationen. :)
 
Jag veckopendlar, vilket gör att jag och min hund åker måndag morgon och kommer hem fredag em. Sambo/särbo/pojkväns (svårt med definitionen där när man varit sambos fem år...) hund är kvar hos honom. Vi märker inget på någon av hundarna. Min trivs nog allra bäst i huset hos sambon dit hon först flyttade, men inte så att jag upplever att hon mår dåligt på ngt sätt. Vi har med lite olika regler på de olika ställena och det verkat inte bekymra henne nämnvärt. Så länge hunden/hundarna är trygga med dig så borde inte problemet vara så stort! :)
 
Jag tror inte det stör. Mina hundar hade mitt föräldrahem som "daghem" i flera år efter att jag flyttat hemifrån, de brydde sig inte ett dugg. Däremot tycker jag att de är ganska vimsiga när de varit där, men det beror nog mer på att jag inte är där samtidigt:D
 
Våran hund har två hem,dels här hemma,och sen bor han ofta och mycket hemma hos svärmor. Hon hade han ca 1-2 helger i månaden förut när hon jobbade,men blev sen sjukskriven pga hjärtat (och är fortfarande) så nu har hon honom betydligt oftare. Han är nog lika mycket där som här,och han verkar inte lida det minsta av det. Beror nog mycket på hur hunden är.

Massas förra hund hade vägrat. Han kunde tom vägra att gå ut på promenad när klockan närmade sig 14.00,för då "visste" han att matte skulle komma hem från jobbet snart. Dom få ggr vi var hundvakt åt han gick han mest fram och tillbaka och runt runt,även fast dom ofta var hem och hälsade på så han kände igen både lägenheten och oss (jag växte upp med honom tom.)
 
Jag vet "skilsmässohundar" som pendlar mellan husse och matte, och det är inga som helst bekymmer. De är lika trygga och bekväma i båda hemmen :)
 
Jag veckopendlar och har hundarna med mig. Bor hos min mamma när jag är borta, så ena hunden är uppvuxen där då jag bodde där när jag skaffade henne.
Mamma har hand om henne på dagarna, dagmatte/husse har hand om andra hunden på dagarna. Sen sover vi hos mamma på nätterna. Ingen av hundarna har jobbigt av detta, utan de tycker det är lika roligt att komma dit som att komma hem.
 
Min nuvarande hund hade INTE klarat av det.
Däremot har det fungerat med våran tidigare hund (som vi hade när jag var liten). Han pendlade mellan mamma och pappa tills pappa tog över honom helt och hållet. :)
 
Jag känner att jag gärna vill höra andras åsikter lite om denna inte allt för ovanliga fråga tror jag?

Det är nämligen så att jag har flyttat tillbaka till min hemstad igen efter ett par år på annat håll och bor just nu hos min mor igen med mina två hundar. Men har även sedan snart 1 år tillbaka ett förhållande, och "bor" hemma hos killen flera dagar i veckan. Hundarna följer naturligtvis med till killen, så de har alltså två hem kan man säga, då de har bäddar och sina "tillhörigheter" på båda ställena.
Jag har försökt känna av lite hur hundarna mår av detta med att byta hem så ofta (jag har lite skuldkänslor över det), men kan väl inte riktigt säga att det skulle märkas att de direkt mår dåligt utav det. Vi har dessutom olika regler på dessa två ställen vilket hundarna förstår och lyder jättebra.
Jag vet ännu inte riktigt hur länge det kommer vara så här. Tanken var väl först att skaffa egen lägenhet när jag flyttade hit. Men av ekonomiska skäl så blev jag kvar hos min mor, och sen tänker jag att jag kanske flyttar ihop med killen om ett tag och därför är det lite onödigt att flytta till eget och "börja om på nytt" med möbler och så..

Men skulle vara intressant att höra lite vad andra tycker om att en hund inte får ha EN bestämd plats som den kan se som sitt hem.

Det jag tänker är att det finns ju en del som har delad vårdnad om hund, och då får även de byta hem ofta.
Samma sak om man har dagmatte, då blir det ju i princip oxå som att hunden har två hem?
Tror ni det är viktigare för hunden att ha EN fast plats, eller att den iaf har samma ledare(ägare)?

Jag och hundarna har veckopedlat merparten av min tid sedan 2003 och ingen av dem (tre stycken) verkar ha påverkats negativt av det.

Snarare har det stärkt flocken på ett bra sätt. Vi hade lite oro och bråk i samband med den yngsta tikens första löp. Det här var på sommaren så vi höll oss hemma och reste inget. Det var inte förrän vi började pendla igen som hundarna återigen blev tajta med varandra.
 
Ingen av de hundar jag har eller har haft har brytt sig nämnvärt om att bo på olika ställen.

De har känt sig lika hemma efter en timme på besök hos nån bekant som de har gjort hemma i sitt eget hus. Så länge de har en människa med sig och vet var de hittar vatten, ytterdörren och en liggplats så är de hemma, verkar de tycka :D
 
Ojj förlåt..jag hade visst glömt bort min egna tråd.. (haft fullt upp) :o:o
Men TACK för alla svar!! :)

Jag tycker ändå att jag känner av NÅGONTING av min ena hund när jag kommer iväg till killen..men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag får den känslan... Han är liksom glad när jag ropar på honom, och busar ibland, speciellt om jag eller andra hunden bjuder in till lek. Men när han ligger i bädden så känns han mer låg på något sätt. Och sover mer.
Eller så kanske det bara är så att han verkligen kan slappna av där då det bara är jag och killen, medan det hos mamma är fullt hus med mina småsyskon på 6 och 8 år samt deras vänner/grannar som ständigt är på besök.
Ja jag vet inte, men jag hoppas iaf att han inte ska ta någon skada av detta. Han är rätt så känslig av sig, så han kanske bara tar det på lite annat sätt än min andra hund. Den andra är en äldre omplacering som tyvärr innan fått byta hem lite då och då, och verkar inte bry sig om vart han är så länge han får kärlek och mat (ett riktigt matvrak :p )
 
Jag har mer eller mindre alltid flängt med mina hundar. Antingen mellan olika bostäder eller haft hundvaktDet har inte varit minsta problem med minst 4 hundar.

Ett tag trodde jag att det var pendlandet det som påverkat tibben att ha ensamhetsproblem och var bofast men efter ett tag insåg jag att han inte hade minsta problem med bostadsbyte, det var bristen på mig han inte klarade. Faktum med att han periodvis funkat bättre med ensamhet när tex exet lämnat honom ensam än när jag gjort det.
 
Jag och mitt ex har "delad vårdnad" om våra två hundar. Normalt sett är de hos mig på helgerna och hos honom i veckorna, just nu är de dock hela veckan hos mig. Jag var rätt orolig för att hundarna skulle bli förvirrade och stressade av detta. Speciellt den ena som är mer lättstressad (den andra finner sig till ro var hon än är). Men det fungerar faktiskt väldigt bra.

Den enda som är irriterad på lösningen är min katt...han trivs bättre utan hundarna :p
 
Min tik bor måndag till torsdag hos sin husse (mitt ex) Och resten av veckan hos mig. Min andra hund har dagmatte så han bor ju dagtid 5 dagar i veckan hos en pensionär. Ingen av dem verkar lida något speciellt av det. Tiken verkar blir lika glad när hon kommer till husse som när jag hämtar henne.
 
Jag tycker ändå att jag känner av NÅGONTING av min ena hund när jag kommer iväg till killen..men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag får den känslan... Han är liksom glad när jag ropar på honom, och busar ibland, speciellt om jag eller andra hunden bjuder in till lek. Men när han ligger i bädden så känns han mer låg på något sätt. Och sover mer.
Eller så kanske det bara är så att han verkligen kan slappna av där då det bara är jag och killen, medan det hos mamma är fullt hus med mina småsyskon på 6 och 8 år samt deras vänner/grannar som ständigt är på besök.

Visst finns det hundar som inte riktigt klarar av det, min egen är som sagt ett exempel på det (men han har inte en helt strålande mentalitet i grunden heller). Men jag tror det är väldigt mycket vanligare att de inte har några problem med det alls! Och däremellan finns ju också de som kanske tar ett tag på sig att vänja sig, men som sedan accepterar det som vardag.

Om du tror din hund faktiskt far illa av flyttandet eller inte riktigt klarar av det så får du kanske försöka komma fram till något alternativ, men som du beskriver det (vilket såklart inte är hela bilden, det fattar jag - och känslor kan dessutom vara svåra att sätta ord på) hade jag nog bara kört på som ni gör ett tag till, och se hur det utvecklas. Det kan ju också vara som du säger, att han helt enkelt är lugnare där. :)
 
Mina hundar har delat boende. Ibland bor de här, ibland bor de hos husse och de är lika trygga, hemma och trivs lika bra här som där.
 

Liknande trådar

Hundträning Vi har fått en tillfällig gäst i huset, i form av en ung blivande jakthund. Hen kan för tillfället inte bo hos sin ägare, och vi fick...
2
Svar
22
· Visningar
1 862
Senast: MML
·
Hundträning Så, jag har aldrig lämnat mina hundar ensamma i bilen förutom en enda gång på 5-10 minuter. Jag vet ju inte hur dom var när jag var...
Svar
16
· Visningar
1 145
Senast: Lillefrun
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 226
Senast: Ragdoll
·
Hundhälsa Obs långt inlägg. I slutet av maj sprang jag och min dvärgschnauzer Hasta ihop på en agilitytävling, vi flög iväg bägge två så jag vet...
Svar
4
· Visningar
933
Senast: igbest
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp