Började ridkvällen med dressyr på fina Dunja långöra. Men jag kan inte låta bli att känna att det är något som är konstigt. Hon är så annorlunda mot tidigare! När jag tog ut henne från boxen så kändes hon ”stönig” (även om hon inte sa ett ljud), när jag gick brevid henne så fick jag samma känsla som jag själv har på mornarna när jag ska försöka ta mig ur sängen – stel, motstånd i kroppen, värk och jobbigt. Hon gick så långsamt så långsamt som att det tog emot överallt. Hon kom dock igång lite mer i kroppen när hon fått röra på sig ett tag, och var inte halt eller nåt sånt. Men däremot var hon trött. Väldigt trött. Mycket mer än jag känt i henne tidigare.
(Kan hästar vara pollenallergiker??...)
Så lektionen gick sådär - jag trivs ju på henne, men hon var trött och jag fick inte fram henne för skänkeln. Och när hon i vanliga fall (när hon svarar bättre på skänkeln) ändå är lite svår att få fram till ett ärligt stöd i handen, så kändes det VÄLDIGT svårt att få fram henne till handen idag. Så trots att hon var trött så var hon ändå spänd mot mina hjälper. Svårt, men gick ändå hyfsat OK.
Efter kvällens sista lektion så pratade jag med den ryttare som red Dunja då, och hon sa också att hon tyckte att Dunja hade känts ovanligt trött. Hm, ja, jag får hoppas på att det är tillfällig vårtrötthet bara.
På kvällens sista lektion fick jag rida Juvelen. Jag tycker att han är knepig. Inte heller han svarade på min skänkel, men det brukar han ju å andra sidan inte göra. (Undrar när jag kommer få rida på en riktigt PIGG och känslig häst igen nångång – minns knappt när det hände sist, och jag kan inte låta bli att sakna känslan...) Även denna lektion var övningen slutor, och det som inte hade gått särskilt bra på Dunja kändes trots allt bättre på Juvelen. Jag kan inte rida honom särskilt bra, men i slutorna så faller plötsligt hela hästen på plats och låter sig ramas in och kommas åt. Så i slutorna glänser vi, Juvelen och jag. Vi gjorde övergångar mellan öppnor och slutor som kändes fina och mjuka som smält smör.
I övrigt, nä, det kan vi hoppa över... Vingel vingel, svår att rida ihop, ostabil i formen. Galoppen är hopplös. Men förra gången fick jag inte ens igång honom i rätt galopp i ena varvet, och det fick jag åtminstone idag. Korta sträckor kunde jag rida honom i form i galoppen i bägge varven. Men sen bröt han av och slängtravade flera gånger mitt i galopparbetet, trots att jag försökte sitta med stadigt drivande säte och peta fram honom för spöet för att underhålla hans galopp och få energi nog i honom för att rida ihop honom, nu när han inte riktigt vill lyssna på min skänkel. Men inte ens det funkade alltså jättebra. Men OK, bättre än sist jag red honom i alla fall.
Slutsats: Han är svår, och jag får ingen riktig känsla för honom. Förutom i slutorna. Men han är snäll och bussig.
Sammanfattning: OK kväll, bra motion, trevlig hästtilldelning. Att det ridmässigt inte är vad jag vill ha har jag ju konstaterat så många gånger så det är väl ingen idé att tjata om det längre.
(Kan hästar vara pollenallergiker??...)
Så lektionen gick sådär - jag trivs ju på henne, men hon var trött och jag fick inte fram henne för skänkeln. Och när hon i vanliga fall (när hon svarar bättre på skänkeln) ändå är lite svår att få fram till ett ärligt stöd i handen, så kändes det VÄLDIGT svårt att få fram henne till handen idag. Så trots att hon var trött så var hon ändå spänd mot mina hjälper. Svårt, men gick ändå hyfsat OK.
Efter kvällens sista lektion så pratade jag med den ryttare som red Dunja då, och hon sa också att hon tyckte att Dunja hade känts ovanligt trött. Hm, ja, jag får hoppas på att det är tillfällig vårtrötthet bara.
På kvällens sista lektion fick jag rida Juvelen. Jag tycker att han är knepig. Inte heller han svarade på min skänkel, men det brukar han ju å andra sidan inte göra. (Undrar när jag kommer få rida på en riktigt PIGG och känslig häst igen nångång – minns knappt när det hände sist, och jag kan inte låta bli att sakna känslan...) Även denna lektion var övningen slutor, och det som inte hade gått särskilt bra på Dunja kändes trots allt bättre på Juvelen. Jag kan inte rida honom särskilt bra, men i slutorna så faller plötsligt hela hästen på plats och låter sig ramas in och kommas åt. Så i slutorna glänser vi, Juvelen och jag. Vi gjorde övergångar mellan öppnor och slutor som kändes fina och mjuka som smält smör.
I övrigt, nä, det kan vi hoppa över... Vingel vingel, svår att rida ihop, ostabil i formen. Galoppen är hopplös. Men förra gången fick jag inte ens igång honom i rätt galopp i ena varvet, och det fick jag åtminstone idag. Korta sträckor kunde jag rida honom i form i galoppen i bägge varven. Men sen bröt han av och slängtravade flera gånger mitt i galopparbetet, trots att jag försökte sitta med stadigt drivande säte och peta fram honom för spöet för att underhålla hans galopp och få energi nog i honom för att rida ihop honom, nu när han inte riktigt vill lyssna på min skänkel. Men inte ens det funkade alltså jättebra. Men OK, bättre än sist jag red honom i alla fall.
Slutsats: Han är svår, och jag får ingen riktig känsla för honom. Förutom i slutorna. Men han är snäll och bussig.
Sammanfattning: OK kväll, bra motion, trevlig hästtilldelning. Att det ridmässigt inte är vad jag vill ha har jag ju konstaterat så många gånger så det är väl ingen idé att tjata om det längre.
