tusan vad det ryker!

T

tabura

Ok, börjar med lite bakgrundsfakta: Tre hundar har vi, en hanne på fyra som tyr sig till pappa, en tik på tre som tyr sig till mamma och den egna uppfödningen, en hanne på 1 år som tyr sig till mig (våran tik är mamma men fadern kommer utifrån). Jag har ganska nyligen flyttat men kommer hem 1-2ggr i månaden.
Frid och fröjd har det varit, men nu har våra hanhundar börjat bli oroliga.

Dom har rykt ihop nångång tidigare men nu, när jag varit på besök i två dagar, har det hänt några gånger om dan! Såklart går vi emmellan. Tidigare har vi stängt in dom i varsitt rum och sedan har det varit lugnt när vi släppt ut dom igen. Men nu har den yngre suttit instängd hela kvällen:( då han börjar morra direkt när han blir utsläppt. Det var ju inte riktigt så det var tänkt.
Vad sjutton ska man göra?
 
Sv: tusan vad det ryker!

Inte helt oväntat att den yngre hanen har börjat utmana den äldre. Ska tiken snart löpa ? Ni får trycka ner den yngre hanen så han inser sin plats längst ner på rangskalan. Eventuellt kan kastrering hjälpa.
 
Sv: tusan vad det ryker!

Vi har väl gissat att det ska komma nångång, men såhär plötsligt, och mycket? Nu måste vi hålla dom skiljda hela tiden.
Den äldre tycker inte allt att det här är kul (såklart inte), blir stressad, skygg och osäker.
Är det bara att "vänta ut" eller kan man göra något mer än att stänga in ynglingen när han börjar?

Han har bara en kula så egentligen skulle man väl lika kunna ta bort den. Han är otroligt aktiv så det skulle kanske lugna honom mer allmänt också.

nej, ingen löp på gång..
 
Sv: tusan vad det ryker!

särade ni på dom innan dom började gruffa?? den minsta vill antagligen försöka hävda sig då hanvarit åtskiljd från flocken..

låter som om den äldsta hanen itne är speciellt "stark" i sin ledarroll..

vilken rangodning har ni där hemma.. den om ngn är viktig..
 
Sv: tusan vad det ryker!

Nä, dom har alltid gått tillsammans och det har gått bra, men nu har det som hänt över en natt (för att jag kom hem och då känner den yngsta lite stärkt?)

Den yngsta har nu blivit nästan rädd för oss, darrar och kryper ihop och vågar inte komma till oss när vi ropar:( Trots det så har vi inte varit grym med honom utan när dom rykt ihop har vi lyft honom i nackskinnet och stängt in honom i ett rum/bakom galler.

Ja, rangordningen, mamma är högst i rang, pappa vill tro att han är det, sen kommer äldste hannen, sen tiken, sist yngsta hannen.

tror ni att en kastration kan hjälpa, och hur jobbig är det för en hund att genomgå?
 
Sv: tusan vad det ryker!

finns de några situationer där dom går bra ihop?? de är juh jätte tråkigt att inte kunna ha sina egna hunar ihop.

darrar den lilla och är rädd för er även om han är själv med er?? för de är itne enligt mig ett sund betende. jag har en 11 månaders schäfer hemma som färsäker ta över å han har vi varit stenhårda på.. han har åkt i backen rätt många ggr. oftast så hrnden stora klarat de själv dvs med att bara mora å sen har de vare bra men inte alltid..

hoppas verkligen att de löser sig..

jag kan itne säga nått om kastrationen då jag aldrig kastrerat ngn hund vi haft(har.
 
Sv: tusan vad det ryker!

Han har aldrig varit rädd för oss förut, men nu när han har varit instängd och vi släpper ut honom vågar han knappt komma fram.
Han är jättetrevlig med oss och lyssnar bra, men så fort han ser den andra hannen blir han stel som en pinne och morrar.
Tidigare har alla varit glada trevliga hundar, men nu har det hänt något på bara några dygn. Äldre hannen är också lite chockad och vill helst hålla sig undan, men blir det konfrontation så backar han inte undan utan tar striden.
Vi var ute på promenad med alla tre ganska nyss och då gick det bra (höll avståd dock), men sen när vi kommer hem så dröjer det bara några minuter och sen börjar han morra..

Den yngre är en glad busig hund som inte haft några problem med andra hundar, men nu helt plötsligt visar han sig som ett litet monster.

kan han ha blivit tuff nu när jag är hemma på besök (tyr sig väldigt till mig)?
 
Sv: tusan vad det ryker!

vilket svårt läge.. förhoppningsvis är de bara en fas.. men man vet juh itne... är juh itne bra att man måst eha dom isär.. brukar inte bli bättre av de.. snarare sämre...

svärmor hade samma problem dock slutade de med mågna vet besök. den yngre fattade itne att de va dags att ge sig. dom kunde aldrig ha dom ihop mera inte ens på promenad. idag har dom bara en av hundarna kvar.. dom omplacerade den ena då de var ett himla passande.
 
Sv: tusan vad det ryker!

ja, förhoppnignsvis lugnar det sig när jag åker igen, men man vågar ju inte ha dom tillsammans utan att passa dom iaf.

Nä, släpper ihop dom gör vi inte, tror inte att nån skulle ge sig föränn det tog ordentligt ont.

Ja, förmodligen blir det nytt hem för den lille (har varit på gång ett tag och nu verkar det ordna sig) så då blir det nog lugnare..

Nej det är verkligen inte kul att helt plötsligt upptäcka att ens hund är dr.Jekyll och mr.Hyde
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
9 517
Senast: dobbis
·
Övr. Hund Min granne med hundar kommer nog ha problem inom de närmsta dagarna... Han är envis som synden och ser sig själv som världens bästa...
Svar
3
· Visningar
1 402
Senast: vallhund
·
Hundhälsa Hej! En släkting har en hund av sällskapstyp, han är snart 1 år. Han har uppvisat beteenden sedan ganska ung ålder, som inte direkt är...
Svar
9
· Visningar
1 351
Senast: nowayout
·
Övr. Hund Det här är ett "jag har aldrig varit såhär arg i hela mitt liv så jag måste skriva av mig"-inlägg. Long story kind of short: I början...
Svar
9
· Visningar
2 371
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp