Turister och värmen

[escodobe]

Men skulle du solovandra i fjällen i -20C?

Det är ju det som är skillnaden, händer något i skandinaviska fjällens sommartid kan du ligga riktigt länge utan att dö av varken köld eller hetta.

Runt medelhavet sommartid kan du dö på några timmar, helt oskadd.

Jag tänker att folk gör olika, mer eller mindre välgrundade riskbedömningar utifrån olika faktorer. JAG skulle inte solovandra i -20, men andra, med mycket mer erfarenhet gör det.

 

[escodobe]

Jag tänker att folk gör olika, mer eller mindre välgrundade riskbedömningar utifrån olika faktorer. JAG skulle inte solovandra i -20, men andra, med mycket mer erfarenhet gör det.

MIN safetyzon är jag gjort bedömning att jag går solo i ledad välbesökt norsk/svensk fjäll. Jag har funderat över olika scenarion och hittat en nivå jag är bekväm med. För vissa andra är det så låg nivå att det knappt är mätbart som en vandring utan bara söndagssväng med hunden medan min vän som knappt gått utanför ett elljusspår tror jag Bear gylls typ...

 

[Midsommarblomster]

För jag svarade dig med en smiley, för att mena att mitt svar inte var någon replik mot dig, och för det förtjänade jag tydligen en verbal käftsmäll? Det var inte tillåtet. Jag tog inte och vinkade åt att någon dött. Det tycker jag är riktigt lågt att antyda.

Vill du ha någon att bråka med får du hitta någon annan. Jag tänker inte engagera mig i det här längre.

Nej jag vill verkligen inte bråka, sånt har jag inte ork för. Jag är ärligt talat lite ställd över att du reagerat så starkt på mina inlägg redan från början. Det är du som kallar mig torr, pratar om att diktera vad som får skrivas, verbala käftsmällar och bråk. Jag är ledsen men jag förstår verkligen ingenting. Det här är inget bråk i min värld, bara olika uppfattningar om vad som lämpade sig i tråden och inte. Men tack för att du förtydligade vad du menade. Jag tror vi får vara ense om att vi är oense.

 

[skiesabove]

Jag tänker att folk gör olika, mer eller mindre välgrundade riskbedömningar utifrån olika faktorer. JAG skulle inte solovandra i -20, men andra, med mycket mer erfarenhet gör det.

Nej precis, man ska ha rejält med erfarenhet, rätt utrustning, och vara i form för det. Det är samma krav när det är värmebölja runt medelhavet.

Inte vara en blekfet/kräftröd turist i flipflops, der är helt enkelt enormt farligt.

Och de som kan och vet håller sig inomhus under de varmaste timmarna istället. Precis som den erfarna vinterfjällvandraren/skidåkaren hellre väntar till vårvintern istället för att ta en vansinnespromenad solo i januari.

(Jag bodde i Israel i 2,5 år)

 

[Motacilla]

Hm har funderat på om jag ska skriva i tråden eller inte.

Tycker saken är tudelad. Å ena sidan ska man givetvis göra sitt bästa för att inte vara direkt dumdristig, men å andra sidan kommer olyckor att hända oavsett hur mycket man än planerat och hur förutseende man än försökt vara.

Saker man inte kan kontrollera kan hända och det är väl det man får försöka ha nån slags acceptans för, tänker jag.

 

[Snurrfian]

MIN safetyzon är jag gjort bedömning att jag går solo i ledad välbesökt norsk/svensk fjäll. Jag har funderat över olika scenarion och hittat en nivå jag är bekväm med. För vissa andra är det så låg nivå att det knappt är mätbart som en vandring utan bara söndagssväng med hunden medan min vän som knappt gått utanför ett elljusspår tror jag Bear gylls typ...

Jag misstänker att du dessutom ser till att ha med extra kläder, något extra att äta, karta osv. Jag gör bara dagsturer, men packar för att kunna överleva en natt eller två. Jag har delat med mig av vatten och ätbart till uppenbart slutkörda vandrare som inte har tänkt på fjällvärldens snabba omslag, en hjälpte jag tillbaka till bilen eftersom hen hade gett sig ut utan karta och inte visste var hen var.

 

[escodobe]

Jag misstänker att du dessutom ser till att ha med extra kläder, något extra att äta, karta osv. Jag gör bara dagsturer, men packar för att kunna överleva en natt eller två. Jag har delat med mig av vatten och ätbart till uppenbart slutkörda vandrare som inte har tänkt på fjällvärldens snabba omslag, en hjälpte jag tillbaka till bilen eftersom hen hade gett sig ut utan karta och inte visste var hen var.

Ja, precis.

 

[hundtant]

Eller så tänker man att det är en risk man är beredd att ta. Jag kommer till exempel göra solovandringar i nästa vecka, i norsk terräng. Visst, det är väldigt tråkigt om något skulle hända och jag skulle ligga och plågas länge innan jag dör, men det vore ännu tråkigare att göra en sådan stor begränsning av mitt liv som att alltid vandra med sällskap. Det gäller att hitta en nivå av säkerhet/osäkerhet som man kan leva med. Jag kan förvisso investera i satelittelfon, beacon eller liknande, men i dagsläget väljer jag att vandra i sådan områden där någon bör hitta mig efter max ett par dygn. Skulle jag gå obanat hade jag kanske gjort en annan bedömning.
Å andra sidan höll jag på att slåihjäl mig på en söndagspromenad i parken hemma för ett par år sedan....

Det jag menar med risken med att vandra ensam i Grekland, som alltså de flesta som försvunnit i år har gjort, är att stigarna man går kan se ut såhär. Och ibland försvinner stigen en bit så att man får kliva över branta stenpartier. I det läget känner jag att jag varit för slapp i säkerhetstänket innan. Det är ingen begränsning i mitt liv att gå svårare vandringar med sällskap i framtiden.
De här bilderna är från den vandringsled där en fransman fortfarande saknas. Det behöver inte ha berott på värmen om han snubblade där, och sen rasade ner.

 

[hundtant]

Det jag menar med risken med att vandra ensam i Grekland, som alltså de flesta som försvunnit i år har gjort, är att stigarna man går kan se ut såhär. Och ibland försvinner stigen en bit så att man får kliva över branta stenpartier. I det läget känner jag att jag varit för slapp i säkerhetstänket innan. Det är ingen begränsning i mitt liv att gå svårare vandringar med sällskap i framtiden.
De här bilderna är från den vandringsled där en fransman fortfarande saknas. Det behöver inte ha berott på värmen om han snubblade där, och sen rasade ner.

 

[co-SMAD4]

Jag tycker också att man inte ska glömma bort de som måste ta sig ut för att rädda en om man gått vilse eller fastnat någonstans, eller de som gör eftersök när man rapporteras saknad. Visst om det sker något oförutsägbart, det förstår (faktiskt) jag med att det kan hända. Men man behöver inte ta onödiga risker i svårt väder, temperatur eller terräng. (Talar ej om detta specifika fallet, utan i allmänhet).

 

[bettysmatte]

Jag kan inte låta bli att fundera över var det ROLIGA ligger i att ge sig ut och vandra när det är 35-40 grader varmt ? Det måste ju vara synnerligen obehagligt!

 

[Badger]

Kroppen orkade inte. Nej då skulle man kanske inte gått ut på vandring. Fail to plan.

Du låter som min kollega det är klart man vet om man är sjuk osv som om allting är så himla enkelt.
Som om folk inte skulle kunna ha en infektion i ett startskede där man inte känner av det eller liknande. Typ åker till jobbet och är sjuka före lunch, som om det inte skulle kunna hända.

Om man kör enligt dina regler är det ju säkrast att faktiskt inte ens ta en joggingrunda i skogen utanför husknuten. Tänk om man var tröttare än vanligt utan att märka det när man startar och därför snubblar man i terrängen och fryser ihjäl.

 

[Hippocampus]

Jag har aldrig vandrat "på riktigt" i sådana förhållanden men insåg när jag var på Balkan i deras värmebölja att det är lite vanskligt att även ge sig ut på dagsturer för "lite utsikt". Nu var det disigt pga skogsbrand dessutom (inte där jag var). Även om jag både hade vatten, salta chips, lite frukt och så resorb på dagsturen så är jag osäker om jag skulle göra det ensam idag. Jag drömmer om en tur i Albanien i de albanska alperna men vill inte gå ensam där (det är också dagstur om jag förstår det rätt men lite mer eländig terräng). Å andra sidan höll min mycket kompetenta vandrings-kompis på att dö i svenska fjällvärlden då han halkade, slog i och ramlade ner i vatten, som tur var "grunt".

 

[SiZo]

Men man behöver inte utgå från att folk är dumma i huvudet, inte tänker innan, underskattar väder och natur. Olyckor kan hända oavsett.

Jag tänker att fail to plan inte är = dum i huvudet. Vissa människor är jättebra på att se alla risker, andra fullkomligt suger på det. Det är en egenskap som går att tränas upp, förutsatt att man vill det. Man kanske vill ta dagen som den kommer, man kanske vill ha en ultralättsam syn på livet osv osv för att man själv mår bra av det. Det betyder inte att man är dum i huvudet. Man är bara annorlunda än den personen som är tränad i att se alla risker överallt och planerar för dem.

Det ändrar dock inte att man har falerat i planeringen när man till exempel tar med sig 3 dl vätska på en 5 h vandring i 30+ grader.

Jag själv är extremt duktig på att se alla brister, på ett sätt som inte alls är nyttigt för min mentala hälsa egentligen. Jag försöker alltså öva på tvärtom istället - att bara hänga med, inte planera för mycket, och bara låta livet ta mig på en åktur. Och när jag lyckas så är livet så himla mycket roligare och enklare.

 

[Lingon]

Jag har aldrig vandrat "på riktigt" i sådana förhållanden men insåg när jag var på Balkan i deras värmebölja att det är lite vanskligt att även ge sig ut på dagsturer för "lite utsikt". Nu var det disigt pga skogsbrand dessutom (inte där jag var). Även om jag både hade vatten, salta chips, lite frukt och så resorb på dagsturen så är jag osäker om jag skulle göra det ensam idag. Jag drömmer om en tur i Albanien i de albanska alperna men vill inte gå ensam där (det är också dagstur om jag förstår det rätt men lite mer eländig terräng). Å andra sidan höll min mycket kompetenta vandrings-kompis på att dö i svenska fjällvärlden då han halkade, slog i och ramlade ner i vatten, som tur var "grunt".Visa bifogad fil 148046

Så vackert!

 

[Lingon]

Jag tänker att fail to plan inte är = dum i huvudet. Vissa människor är jättebra på att se alla risker, andra fullkomligt suger på det. Det är en egenskap som går att tränas upp, förutsatt att man vill det. Man kanske vill ta dagen som den kommer, man kanske vill ha en ultralättsam syn på livet osv osv för att man själv mår bra av det. Det betyder inte att man är dum i huvudet. Man är bara annorlunda än den personen som är tränad i att se alla risker överallt och planerar för dem.

Det ändrar dock inte att man har falerat i planeringen när man till exempel tar med sig 3 dl vätska på en 5 h vandring i 30+ grader.

Jag själv är extremt duktig på att se alla brister, på ett sätt som inte alls är nyttigt för min mentala hälsa egentligen. Jag försöker alltså öva på tvärtom istället - att bara hänga med, inte planera för mycket, och bara låta livet ta mig på en åktur. Och när jag lyckas så är livet så himla mycket roligare och enklare.

Jag är som du. Alldeles för bra på att se faror och risker för mitt eget bästa. Men jag tänker att lagom alltid är bäst och jag är heller som jag är än som den som aldrig ser nåt farligt och därför råkar illa ut.

 

[Badger]

Jag tänker att fail to plan inte är = dum i huvudet. Vissa människor är jättebra på att se alla risker, andra fullkomligt suger på det. Det är en egenskap som går att tränas upp, förutsatt att man vill det. Man kanske vill ta dagen som den kommer, man kanske vill ha en ultralättsam syn på livet osv osv för att man själv mår bra av det. Det betyder inte att man är dum i huvudet. Man är bara annorlunda än den personen som är tränad i att se alla risker överallt och planerar för dem.

Det ändrar dock inte att man har falerat i planeringen när man till exempel tar med sig 3 dl vätska på en 5 h vandring i 30+ grader.

Jag själv är extremt duktig på att se alla brister, på ett sätt som inte alls är nyttigt för min mentala hälsa egentligen. Jag försöker alltså öva på tvärtom istället - att bara hänga med, inte planera för mycket, och bara låta livet ta mig på en åktur. Och när jag lyckas så är livet så himla mycket roligare och enklare.

Jag tänker att jag ändå är ganska glad över att jag inte är så bra på att se risker. Mitt slalomåkande hade varit så himla kört, senaste skidresan skadade sig en varje dag, inklusive min unge, och en blev magsjuk. Uppenbart att det inte var ngt man skulle åkt på, eller.

 

[Motacilla]

Jag kan inte låta bli att fundera över var det ROLIGA ligger i att ge sig ut och vandra när det är 35-40 grader varmt ? Det måste ju vara synnerligen obehagligt!

Men 35-40 grader känns nödvändigtvis inte kokhett, det beror väldigt mycket på var man befinner sig, men också hur van man är vid värme.

Jag har varit på en 6h ridtur i Sydafrika där det var 36 grader. Vi hade totalt 4 pauser, inklusive lunch.
Ja det var varmt, men helt klart överkomligt.

Samtidigt har 33-34 grader i Salzburg känts alldeles fruktansvärt varmt.

Maken har fotvandring som hobby och brukar mer eller mindre alltid ge sig ut på nån tur när vi reser. Han är mycket vältränad, och gör (väl) riskbedömningar. Bl.a brukar han skriva upp rutten och säga vilken tid han förväntas vara vid plats X.
Man får ju också vara medveten om att telefoner kan sluta fungera av en eller annan anledning.

För honom vore det extremt tråkigt att bara gå på museer, sitta i skuggan och läsa böcker på semestrar.

 

[SiZo]

Men 35-40 grader känns nödvändigtvis inte kokhett, det beror väldigt mycket på var man befinner sig, men också hur van man är vid värme.

Jag har varit på en 6h ridtur i Sydafrika där det var 36 grader. Vi hade totalt 4 pauser, inklusive lunch.
Ja det var varmt, men helt klart överkomligt.

Samtidigt har 33-34 grader i Salzburg känts alldeles fruktansvärt varmt.

Maken har fotvandring som hobby och brukar mer eller mindre alltid ge sig ut på nån tur när vi reser. Han är mycket vältränad, och gör (väl) riskbedömningar. Bl.a brukar han skriva upp rutten och säga vilken tid han förväntas vara vid plats X.
Man får ju också vara medveten om att telefoner kan sluta fungera av en eller annan anledning.

För honom vore det extremt tråkigt att bara gå på museer, sitta i skuggan och läsa böcker på semestrar.

Alla är vi olika, det är tydligt.

Jag håller på att dö om det är över 20 grader och jag ska röra på mig. Det ska bli 28 grader idag. Jag har haft öppet hela natten, så det är typ 22 grader inne, stängt, dragit för, dragit ner persienner och här sitter jag i mörkret tills det blir "kallt" ute igen

 

[bettysmatte]

Men 35-40 grader känns nödvändigtvis inte kokhett, det beror väldigt mycket på var man befinner sig, men också hur van man är vid värme.

Jag har varit på en 6h ridtur i Sydafrika där det var 36 grader. Vi hade totalt 4 pauser, inklusive lunch.
Ja det var varmt, men helt klart överkomligt.

Samtidigt har 33-34 grader i Salzburg känts alldeles fruktansvärt varmt.

Maken har fotvandring som hobby och brukar mer eller mindre alltid ge sig ut på nån tur när vi reser. Han är mycket vältränad, och gör (väl) riskbedömningar. Bl.a brukar han skriva upp rutten och säga vilken tid han förväntas vara vid plats X.
Man får ju också vara medveten om att telefoner kan sluta fungera av en eller annan anledning.

För honom vore det extremt tråkigt att bara gå på museer, sitta i skuggan och läsa böcker på semestrar.

Jo, 35-40 grader ÄR kokhett...