Tröttnat? *väldigt långt*

[EmmaElfsberg]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

hej!

Att skaffa medryttare eller fodervärd till ngn av hästarna är nog inte ngn dum idé. Så kan ni hyra ut den sista boxen så får du någon att rida med.

Ang bulimin så borde du prata om det med någon du känner förtroende för tex en kompis.

hoppas att det löser sig med allt!

 

[tenesie]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Tack för svaret!
Där säger du något! Det känns faktiskt som att jag har för många hästar. Jag jobbar även på ridskola och tar hand om hästarna där så det känns ju extra mycket.

Jo det har ju varit så hittills, att vara hos hästarna har varit en plats att slappna av på. Nu känns det ju bara jobbigt.
Jag har en liten tjej som rider shettisen 1-2 gånger i veckan. Och så har jag en tjej som tjatar och tjatar om att få komma ut och rida men jag har ju ingen lust med det heller! (gud vad egoistiskt).
Fjordingen har vi försökt få medryttare till men det är ingen som vill vara medryttare på en outbildad fjording som inte ens går att rida själv på
Angående connemaran så är det faktiskt en väldigt bra idé, om det inte vore för mej. Han är inte den lättaste att rida, han har kastat av och gjort illa X antal personer. Sen har han inte varit ute på någon tävling alls heller så jag har ingen aning om hur han beter sej där..

Hmmm... Du sa att du jobbade på en ridskola. Kanske det finns någon där som kan hjälpa dig rida till fjordingen lite och kanske connemaran också... Att connemaran skadat "X antal personer", tyder på att den inte är tillfredställd med situationen. Det jag har lärt mig om hästar är att det är bättre att hantera de riktigt och regelbundet, annars lägger de sig bara till med olater. Regelbundheten är viktigast.

Jag ska kanske också tillägga att tävling inte är allt, man utvecklas mycket som person bara av att ha en häst överhuvud taget. Man lära sig ta hand om en individ som inte pratar samma språk som en själv och får på samma gång kärlek tillbaka. Är inte detta en källa som är guld värd, specielt om man själv har en sjukdom?

 

[Belethien]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Du kanske känner dej "tvungen" att rida för att du vill kommalångt i tävlingar m.m.QUOTE]

Det känns faktiskt som det är tvärtom. Att jag bara deppar ihop totalt för att jag inte har nått att träna inför. Har ju haft uppehåll med träningen nu i sommar. Inga tävlingar och inga tränare.

Och jag känner ju så att jag också skulle sakna hästarna och ridningen om jag sålde allt.. Men jag kan ju inte låta dom skrutta i hagen heller? Det är ju fina hästar som älskar att jobba..

Jag vet hur det känns- det är mycket mer motiverande att komma ut och träna och tävla och ha något mål med sin ridning- när man själv sitter där och tränar kan det lätt bli tråkigt och man kanske känner att man inte presterar hälften så bra som man brukar och då blir det ännu värre (har känt så i en vecka nu när kompisen är bortrest och har en skötare åt hästen som vägrar säga ett vettigt ord eller ens föra ett vanlig diskussion när vi träffas och rider, hon är blyg, och det blir väldans tråkigt att bara rida ut i tystnad).
Tror det blir jättebra så som nu har tänkt, att inte köpa halvblodet och hyra ut boxen- skaffar man en kompis att rida med blir man mer taggad att rida och det blir absolut mer kul!

 

[TinyWiny]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Jo men mina föräldrar är inte så medvetna om bulimin. Sen har jag så himla svårt att sitta framför någon tant jag träffat några gånger och berätta om allt som är jobbigt.. Om du förstår vad jag menar?

Jag är 15, och nej.. jag tycker inte du är elak Det är skönt att någon bryr sej.

Jag förstår mycket väl att det är jobbigt att prata med någon tant, det är just därför jag föreslår mentalträning!

Ofta behöver man komma en bit på vägen själv, ändra sitt tankesätt och veta själv vad man vill innan man kan få hjälp av psykologer.

Ofta kan man behöva byta samtals kontakt flera gånger innan man hittar någon som man verkligen kan få stöd av.

Sök på nätet efter böcker om mentalträning, LarsErik Unestål har skrivit många böcker, sök på mentalträning, ofta finns det kurser som är otroligt bra!!

Ibland finns det kurser inom olika förbund, kolla din komuns hemsida vad det finns för cirkelförbund.

Jag förstår att dina föräldrar har svårt att förstå fenomenet bullimi, jag har faktiskt inte träffat många som inte haft anorexi/bullimi själva som verkligen förstår

Vadå det är väl bara att sluta vräka/svälta sig Nej det är ett svårt missbruk, mat måste man ju ha

Det är ju inte som alkoholisten som aldrig mer behöver dricka....

Ännu en andledning kan ju vara att dina föräldrar förebrår sig själva, det är enklare att välja att inte se...

Du är femton, du har hela livet framför dig!!!

Jag hoppas och önskar att du har styrkan att förändra ditt liv till det det faktiskt kan vara!

Om du inte kan prata med dina föräldrar om detta, sök upp människor som vill och kan hjälpa dig, världen är full av människor, även om det inte är blodsband så är de viktiga människor därute!

En främling är en vän du inte lärt känna än...är ett ordsspråk jag lever efter, men vet inte var när och hur men plötsligt står där en människa som man kan lära sig så otroligt mycket av!

Kämpa!!!! du är värd det

Kramar TinyWiny

 

[naira]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Hmmm... Du sa att du jobbade på en ridskola. Kanske det finns någon där som kan hjälpa dig rida till fjordingen lite och kanske connemaran också... Att connemaran skadat "X antal personer", tyder på att den inte är tillfredställd med situationen. Det jag har lärt mig om hästar är att det är bättre att hantera de riktigt och regelbundet, annars lägger de sig bara till med olater. Regelbundheten är viktigast.

Jag ska kanske också tillägga att tävling inte är allt, man utvecklas mycket som person bara av att ha en häst överhuvud taget. Man lära sig ta hand om en individ som inte pratar samma språk som en själv och får på samma gång kärlek tillbaka. Är inte detta en källa som är guld värd, specielt om man själv har en sjukdom?

Jag kanske borde ha förklarat lite mera. Connemaran kommer ifrån ridskolan, där han inte trivdes och där han skadade flera personer. Jag må vara egoistiskt men jag låter ingen därifrån rida honom. Dels för att det är MIN häst och dels för att det är mitt ansvar att han inte gör någon mer illa. Antingen säljer jag honom eller så har jag honom helt som min. Som sagt, egoistiskt eller ej..
Sen ska jag också tillägga att han inte har skadat mej, och ingen den senaste tiden som han flyttat från ridskolan.

Nej absolut, tävling är verkligen inte allt. Det kanske låter så på mej men så är det verkligen inte. Jag tävlar förhållandevis lite. Men däremot vill jag ändå träna och utvecklas, vilket jag inte gör nu heller. Men mamma ska ringa till en dressyrtränare här omkring och så ska jag testa rida för henne. Funkar det så fortsätter jag..

 

[naira]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Tack för tipsen! Jag vet bara inte hur jag ska gå vidare. För samtidigt som jag vill bli frisk så vill jag ju ändå nå mitt mål och bli smal liksom.

Jag har också träffat väldigt många som tror att det bara är att en dag säga, nej, idag ska jag äta regelbundet och sen ska jag leva lycklig resten av mitt liv. Men helt plötsligt känns det faktiskt som om jag är på rätt väg. Har ätit frukost idag för första gången på jag vet inte hur många månader

 

[naira]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Jag tror du gjorde rätt i att inte köpa treåringen.
Skaffa en medryttare på en av pållarna du har och sen hyr ut sista stallplatsen så får du ju många som du kan rida med. Och inte bara din mor!

Jag kan itne säga ngt ang bulimin. Men känner igen mig när du säger att det inte är så kul att prata inför ngn om hur allt är jobbigt osv.

Känner precis likadant!
Men det här med hästandet kommer att lösa sig

Tack så mycket för svaret! Jag har ju medryttare på shettisen så honom jobbar jag inte med alls förutom ryktar lite ibland. Ibland får jag för mej att köra en sväng för att koppla av också. Annars är han bara till för lite sällskap liksom Fjordingen är som sagt lite svår att skaffa medryttare till men honom har jag knappt något ansvar för heller, då han är min mammas mest. Kanske rider honom några gånger i månaden. Och treåringen ska jag som sagt lämna tillbaka nu då, den 1:a september. Och connemaran vill jag ha för mej själv

 

[naira]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

De enda vuxna jag skulle ha möjlighet att prata med är ju mina föräldrar. Men jag vet ju inte hur jag ska ta upp det. Hur ska man säga för att dom inte ska oroa ihjäl sej?

Men nu känns det skönt att jag bestämt mej för att inte ha kvar tre-åringen.

 

[TinyWiny]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Tack för tipsen! Jag vet bara inte hur jag ska gå vidare. För samtidigt som jag vill bli frisk så vill jag ju ändå nå mitt mål och bli smal liksom.

Jag har också träffat väldigt många som tror att det bara är att en dag säga, nej, idag ska jag äta regelbundet och sen ska jag leva lycklig resten av mitt liv. Men helt plötsligt känns det faktiskt som om jag är på rätt väg. Har ätit frukost idag för första gången på jag vet inte hur många månader

När du väl blivit frisk och fått ett annat tänk så kommer övervikt inte vara något problem längre, jag har "kämpat" i många år men det var först när jag slutat kämpa som jag kunnat hålla vikten!

Grattis till frukosten!

Ett steg på rätt väg!

Skaffa dej mentaltränings böcker så ska du se att det bara går framåt

Det är lättare att följa med strömmen än att kämpa emot den

 

[Lejonelle]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Jo men mina föräldrar är inte så medvetna om bulimin. Sen har jag så himla svårt att sitta framför någon tant jag träffat några gånger och berätta om allt som är jobbigt.. Om du förstår vad jag menar?

Jag är 15, och nej.. jag tycker inte du är elak Det är skönt att någon bryr sej.

Åååh vad jag önskar att du ska försöka orka prata med din mamma eller pappa om din situation. Om de är som de flesta föräldrar så kommer de göra allt för att försöka hjälpa dig.

Det är inte så konstigt att man inte orkar med hästarna när man är sjuk. Och din kropp får förmodligen inte den näring som den behöver.

Hur du vill ha det med hästarna i framtiden får du komma fram till så småningom. Men just nu gäller det din hälsa. Din sjukdom behöver bromsas så fort som möjligt.

Snälla mammor och pappor på buke, titta på era tjejer en extra gång. Man vill så gärna att allt ska vara bra så man helt enkelt inte SER... Och ungarna är experter på att dölja vad de håller på med. Av hänsyn till er, faktiskt. Hur konstigt det än kan låta.

Till dig TS för att du skriver och nu ber jag dig att ta hjälp från dina närmaste. Jag vill inte att din sjukdom ska förgifta ditt liv, jag vill att du ska få hjälp och snart hitta glädjen igen - med eller utan hästar. Du kanske kommer på att du vill fortsätta rida, att du vill flytta hästarna till ett stall med kompisar, att du vill ta en paus på ett år, eller flera... Det finns massor av möjligheter och de beslut som du tar går alltid att ändra på om du skulle ändra dej.

Skickar en kram till dig!

 

[Lejonelle]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

De enda vuxna jag skulle ha möjlighet att prata med är ju mina föräldrar. Men jag vet ju inte hur jag ska ta upp det. Hur ska man säga för att dom inte ska oroa ihjäl sej?

Det är jobbigt att få reda på att barnen har det svårt. Det enda som är värre är att inte få reda på det.

"Mamma, jag måste få prata med dej. Jag mår inte bra. " Så kan man börja. Och så berätta att du kräks och hur länge det hållit på. Hur du känner dej. Be om deras hjälp.

När man får en jobbig nyhet så kan man ibland "slå ifrån sej" och inte vilja förstå att det är sant. Eller man kan bli jätterädd eller arg. Försök vänta ut reaktionen lite och håll dig lugn själv. Du kanske måste upprepa det flera gånger för att det ska "sjunka in".

Så försök lita på dina föräldrar även om de har svårt att ta in det i början. Säg precis som det är, och försök att inte bli arg själv.

 

[Ludde20]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Ibland har jag också känt att jag inte vill rida längre. Men varför jag har känt så är för långt för att gå in på. Du skrev att det är erat egna stall och att det känns ensamt, om ni har boxar lediga (och plats) kan ni ju hyra ut boxarna. Då kan man ju hoppas på att någon i din ålder eller någon annan du trivs med flyttar in. Då blir det ju mycket roligare.

 

[Sasse]

Sv: Tröttnat? *väldigt långt*

Har också fått perioder då jag inte viljat rida längre, vid något tillfälle har jag varit riktigt nära på att sälja hästen, och sedan ångrat mig. Perioderna varierar kraftigt på längd. Nån gång kan det vara i 2-3 dagar och vissa gånger upp till närmre ett år.

Jag är inne i en liten period nu, det är den perioden som handlar om ett år. Anledningen är antagligen för att jag flyttade 70 mil uppåt i landet för studier, men hästen stannade kvar nere. Och då passade jag på att inte rida alls. Väldigt skönt faktiskt, men det hände att man saknade..

Nu när jag är nere igen så kan jag inte rida. Min häst har gått och blivit för gammal. Men jag inser att jag fortfarande har en period, jag vill inte gärna rida andra hästar. Jag saknar att rida MIN häst, men även om jag hoppar upp på honom nu så kommer det aldrig bli samma sak


Men det kan vara så att du har för många hästar som några säger? Oavsett så är det ett vanligt fenomen.