Trött på att vara rädd

[Lejonelle]

Nu är jag trött på att jämt bli rädd så fort det händer något under ridturen. Trött på att jämt hitta på ursäkter för att slippa hänga med ut i skogen. Det måste få ett slut! Det som gör mig rädd är dels när det går fort och dels när hästen blir rädd och blockerad och inte lyssnar. Jag är rädd för att ramla av och göra mig illa, efter ett par obehagliga fall. Och jag litar inte tillräckligt mycket på min egen balans och förmåga att behålla lugnet och reda upp situationen.

Alla som håller på med fobiträning och liknande brukar ju säga att man ska utsätta sig för rädslan men att det ska bli ett "lyckligt slut" varje gång. Då lär sig kroppen att det inte var så farligt. Men med hästar är det svårt att beställa "lagom" svårigheter så att man kan trappa upp modet bit för bit. Rätt som det är så händer ju något och så är man tillbaka på ruta noll igen.

Är det någon som har något råd? Jag är aldrig rädd på marken men uppe på hästryggen ute i terrängen behövs det inte mycket för att ge mig hjärtklappning.

mvh
Lejonelle

 

[coscos]

Sv: Trött på att vara rädd

känner verkligen igen mig!! fast jag kan bli osäker på marken också..om hästen i fråga e busig... de beror lite på vissa hästar litar jag på även om dom e lite busigare..
skulle bli så lycklig om jag kom över den där spärren.. jag kan rida ut på en häst som inte blir rädd eller går på tårna. Jag hatar de verkligen, vet inte hur jag skall göra för att få bort den, drömmen vore att jobba eller va medryttare på en snäll häst som har en ägare som vill hjälpa och som har förståelse ....


denna tråd skall jag läsa om någon har tips.

 

[Lejonelle]

Sv: Trött på att vara rädd

Tack för svaret. Om du bodde närmare mig kunde vi ha hjälpts åt. Min häst är snäll.. egentligen. Bara lite pigg.
mvh
Lejonelle

 

[Smurfmodesty]

Sv: Trött på att vara rädd

Här har du en till.
Men jag har faktiskt kommit över det värsta, men visst drar jag mig för att ge mig ut fortfarande om det blåser tex, eller om jag vet att pållen är pigg.

Mitt började när jag var medryttare på en häst som dängde av mig lätt som en plätt, det hände väl 4 ggr under några månader. Annars har jag alltid varit en sån som alltid hänger mig kvar. Men efter det så har jag blivit harigare...

Sen blev det inte bättre när jag köpte min häst och 2 veckor efteråt blev jag påkörd, så jag fick egentligen inte rida, och absolut inte ut... Vilket gjorde att hästen blev piggare och sprättigare ute (var dessutom i tävlingskondis från travet)
Han har aldrig hivat av mig, men många gånger har man hängt på millimetern från att fara av... Och han har väl hivat av 4-5 st andra...

Men tyvärr är det enda som hjälpt för mig, är att rida ut...
I början blev det mest skritt. Idag rider jag alla gångarter igen och känner mig mer och mer trygg. Och det otroliga är att min häst som alltid tvärslängde sig runt och brallade iväg så fort han blev rädd, har total slutat med det. Även om han verkligen går på tårna och ser massa läskiga saker så är det enda han gör att frysa till. Och det gör ju också att jag känner mig tryggare.

Men jag vet hur det är... Och det är jäkla jobbigt. Och det är svårt att ta sig ur, och det tar lång tid... Önskar jag vore som jag var förr, inte rädd för något. och då var ju hästarna mer avslappnade också, det blir ett dåligt mönster för dom märker ju jätteväl om jag sitter och spänner mig :/
Men det bästa som funkade för mig var skritt turer, med kompisar som har lugna hästar som stöd. Och kompisar som förstår, och inte tycker att man bara är fjantig.

 

[Lejonelle]

Sv: Trött på att vara rädd

Ja, skritt-turer brukar fungera för mig också. Jag rider helst ut ensam eftersom jag litar på min häst men inte på alla andras hästar. Om någon av dem far iväg är min ganska lättpåverkad. Men skritta med snälla kompisar brukar fungera, men absolut inte ute i mörkret. Det är läskigt nog ändå.

mvh
Lejonelle

 

[break_a_leg]

Sv: Trött på att vara rädd

Skritta så länge du tycker att det räcker, öka sedan farten successivt. Låt det ta den tid det tar!

Blir det skillnad om du har sällskap i skogen eller ej? Blir det lugnare utan hästkompis, rid själv och ta gärna med dig en fotkompis.

Jag tror inte att man ska tvinga sig till saker man inte vill, då blir man bara rädd igen!

Jag har själv varit en riktig fegis, är det fortfarande i vissa lägen.

 

[Julle]

Sv: Trött på att vara rädd

Detta skriver jag under på!! Vill med bli av med min löjliga rädsla!! Blir jättenervös så fort hästen är lite pigg, taktar eller ruskar på huvudet... Avskyr det verkligen!!!

Men nu har jag hittat en medryttarhäst som jag hoppas ska bota mig!! Lite stissig var han, men det är nog bara bra för mig!!

Vi får väl bilda en Buke-klubb för Rädda Ryttare!!

 

[Lejonelle]

Sv: Trött på att vara rädd

Ja förut fanns det ju något som hette Rädda Ryttares Ring, men sist jag letade efter dem verkade de ha gått i graven och hemsidan lagts ned. Någon som vet vad som hände med RRR? Men jag ställer gärna upp på att bilda en fegisklubb! Någon mer som vill vara med?
mvh
Lejonelle

 

[Maccadam]

Sv: Trött på att vara rädd

Har du berättat för dina ridkompisar att du är rädd?
När jag äntligen gjorde det så blev allt bättre. Till att börja med tog vi ridningen i MIN takt, började det kännas obehagligt så var det bara att säga till så lugnade dom andra ner takten.
Nu har jag inga problem att rida med vem som, men från början var det två personer i stallet som jag hade fullt förtroende för, varav åtminstone den ena själv var/är lite småfeg! Dom har varit helt underbara och jag tror inte ens att dom VET hur mycket dom hjälp mig!
coscos: Synd att du inte bor i Skåne, jag har två supersnälla pållar och jag VET vad det vill säga att känna sig rädd och osäker!

 

[Maccadam]

Sv: Trött på att vara rädd

Aha, också ensamryttare? Var just precis sådan jag var tidigare, och med precis "samma" typ av rädsla. Litar på min egen häst, men inte på vad alla andra kan tänkas hitta på!

 

[Lejonelle]

Sv: Trött på att vara rädd

Jag har inga problem att erkänna att jag blir rädd och visst finns det folk jag litar på. Men vissa ryttare verkar ha väldigt svårt att bemöta en rädd person, eller förstå hur man kan känna, alla är visst inte psykologer av naturen.. Jag vill helst inte möta andra ryttare när jag är ute. Värsta tänkbara för mig är t ex att bli omriden av ett gäng med pigga och glada hästar. Drömmen för min häst att hänga på.. och mardrömmen för mig. Sist det hände gjorde det nämligen ont rätt länge (hästen stack, och jag flög av när ena stiglädret lossande i en kurva). Det tog ett halvår innan jag orkade rida lätt någon längre stund...

mvh
Lejonelle

 

[jojjan]

Sv: Trött på att vara rädd

Det finns kvar! Titta här:
http://www.levad.nu/rrr/

 

[Lejonelle]

Sv: Trött på att vara rädd

Tack! Vet du om det är någon aktivitet på maillistan nuförtiden? Jag var med ett tag men gick ur, det är nog mer än ett år sedan.
mvh
Lejonelle

 

[mathil]

Sv: Trött på att vara rädd

Jag känner igen mig. Jag är medryttare på en häst som är ganska opålitlig kan vara jättesnäll ena dagen och ett monster nästa. Mitt största problem är i galoppen när jag blir osäker när det börjar gå lite fortare (inte jättsnabbt) då börjar jag bromsa i stället vilket resulterar i att vi hamnar efter och han blir då givetvis ännu hetare och vill i kapp. Har väldigt dålig balans dessutom. Det går bra när jag rider med en tjej för jag vet att hon håller ett tempo som passar mig men när jag rider med hennes medryttare går det inte lika bra eftersom hon inte accepterar om jag ber henne att ta det lite lugnare i galoppen.

 

[Gilan]

Sv: Trött på att vara rädd

Rid ut med någon du litar på. jag var precis som du. Livrädd och hade en häst som bara skenade iväg helt plötsligt jämt. Och aldrig lyssnade.

Då hittade jag min "barnvakt" och min "mamma" 2 personer som jag verkligen fick förtroende för. Vi började skritta ut eftersom "mammas" häst stått så behövde han sättas igång lungt. Sen ökade vi till trav åså. Sen började jag rida ut ordentligt med "barnvakten" och så fort jag sa broms så tvärstannade hon sin häst så att min åxå stannade. Eftersom att jag visste att såfort jag ropade stanna eller sakta ner om min häst började konstra så gjorde hon det och då gick det bra. Vi 2 var ute och gjorde dom mest tokiga sakerna massa ute i skogen och jag var inte det minsta rädd längre. Sen lämmnade jag åxå tillbaka den hästen och köpte en egen som jag litar jätte mycket på.

Så nu rider jag ut i skogen själv,barbacka ja allt.
och jag har min "mamma" och "barnvakt" att tacka för mycket dom botade min rädsla och gav mej tillbaka mitt självförtroende....

 

[sissu]

Sv: Trött på att vara rädd

Det ena du kan göra är att nöja dig med dina små skrittturer och rida mestadels inom begränsat område bara. Men det hjälper tyvärr inte rädslan.

Det enda som hjälper rädslan är att ha en lydig och pålitlig häst som lyssnar på dig. Det handlar om kommunikation mellan er två.

Själv sätter jag mig i stort sett inte längre på okända hästar och jag skulle aldrig rida ut på en häst som jag inte har fullt ledarskap över vare sig från marken eller ryggen.
Det är därför jag föredrar unghästar så jag kan forma dem från början till vad jag vill ha.

Nu verkar du ha fördelen att ha ridkompisar och det kan hjälpa dig mycket i din träning. I ditt ställe skulle jag gå ner på marken och börja om där.
Hästen skall lita på dig och lyssna på dig i alla lägen och stanna om du ber om det. Att få sin häst att stanna antingen via verbalt språk eller kropps språk är A&O enl. mig utan att det är befäst kan man lika gärna strunta i resten också.

Hästen skall lyssna så pass mkt. på dig att den struntar blanka ... i om det kommer häster bakifrån i galopp, den skall inte dra iväg då utan vänta och lyssna på om den får det eller om den skall stå still eller gå kvar avslappnat på långa tyglar. Detta kan man träna och bör man träna redan när de är unga. Om du börjar från marken att under promenader be andra rida med dig, gå om dig och hästen första tiden i skritt och sedan i varierad gångart och på olika vis så att ni kan få träna på detta, du väljer själv var du lägger nivån antingen att den både skall stanna och stå still eller bara gå kvar i den gångart du vill. När det fungerar från marken UA, så gör ni lika dant uppsuttet och när det fungerar så kommer du att kunna rida varsom utan att vara rädd.

När det kommer till en själv så måste man lära sig andas, ofta glömmer man bort att andas när man hamna i en ängslig situation och det förvärrar ännu mer.

Det kan komma att ta tid, men tid har man gott om när man är rädd.

MVH/

 

[ankans]

Sv: Trött på att vara rädd

Har varit i exakt samma situation. Det enda jag kan råda dig till, att ta det i DIN takt, inte andras eller för du känner press.

Skritta bara, när du känner dig säker med det, så öka succesivt, men gör inte mer än det du känner dig tillfredställd med.

 

[lillamyggan]

Sv: Trött på att vara rädd

Berätta för någon som du har förtroende för hur du känner. Rid ut bara ni två och du bestämmer takten. ta det lugnt och öka när du känner dig redo. blir pållen nervös kan man alltid hoppa av och gå en bit tills man känner sig redo igen.

 

[Smulu]

Sv: Trött på att vara rädd

Ta det i din takt.
Du måste ingenting.
Det är helt ok att skritta ut. Kan vara riktigt mysigt ju
En sak i taget.
Så fort du känner dig osäker så gå tillbaka till den nivå du senast kände dig säker.
Ex. Du prövar att trava ute men känner dig osäker/rädd. Gå tillbaka till att skritta och skritta tills du känner att du kan "slappna" av. Det kanske tar 10 minuter eller det kanske tar flera gånger, låt det ta den tid det tar. När du är "avslappnad testa trav igen. Testa inte gallopp förrän du känner att du är säker i trav.

Pressa inte dig själv för hårt men du kan kanske sätta upp ett mål långt fram i tiden, typ Till sommaren ska jag följa med och rida ut med stallkompisarna.

Simma lugnt som uggla säger

 

[bussig]

Sv: Trött på att vara rädd

Har det likadant.Vi är nog många som känner så här.Blev rädd efter en rejäl avåkning.Jag kan nu bli så rädd när jag är ute och rider att jag nästan slutar att andas. Och det känner givetvis hästen av så då passar han på att bli en riktig pajas. Det börjar med att han blir lite rädd och blåser upp sig och kontakten med honom är inte så bra då. Då blir jag ännu mer nervösare än han.Det var så det började när jag åkte av nämligen. En gång tror jag att jag gjorde 100 små volter på hemvägen efter han fick ett utbrott.Hade inte jag gjort det hade han stuckit (han testade även att resa sig några gånger).Puu det var en pärs.Så jag rider på begränsat område nu.(som känns säkert)