tigerfisken
Trådstartare
Har en tvåårig valack på ca 1.50. Han har alltid varit väldigt snäll och är väl egentligen fortfarande men på senare tiden (i vinter) så har han blivit sur och uppstudsig.
1. Han har vid flera tillfällen sprungit på mina två stallkamrater (vana hästmänniskor med lång erfarenhet) vid in eller utsläpp. Däremot har han aldrig gjort så mot mig, har aldrig ens försökt. Den ena tjejen äger stallet så det är mest hon som tagit ut honom och antingen jag eller den andra tjejen som tagit in honom. Jag har väl hanterat honom mest för övrigt men jag har inte gjort några större "övningar" mer än tömkört lite och påbörjat inkörning. Jag har alltså aldrig försökt att "uppfostra" honom, han har varit snäll ändå.
Varför gör han så mot dom men inte mig?
2. Han vaktar sin mat väldigt mycket, förut gick han på lösdrift med en annan valack som är fyra, min var lägst i rang och den äldre tog ofta ifrån honom maten men han var aldrig sur om jag var och petatde i den. Nu står han i box och är arg som ett bi om man går i närheten när han äter, han gör mig inget och han flyttar på sig om jag ber honom men han är sur som ättika. Dessutom så högg han efter min fyraåriga dotter när hon stod i hans hö och klappade honom. Jag såg att han inte var så förtjust och sa till henne att sluta när han åt men ungar gör ju inte alltid som man säger så hon for ju ikull i spånet (oskadd men lite skrämd), hästen fick sig en uppläxning och har inte gjort så igen men jag har helst inte dottern i boxen numera (vilket jag inte hade alltid annars heller)
Men vad gör man?, Brukar oftast låta honom äta ifred men han ska ju acceptera att jag är i boxen när han äter, ibland är man ju tvungen.
3. Han är alltid sur när man går förbi boxen, vi har inga galler så han står ju och hänger med huvudet i gången och ser ut som han ska äta upp en när man går förbi, han bits i princip aldrig men han har snappat efter en ibland när man gått förbi. Däremot om man stannar och klappar honom så gör han inget, då åker öronen fram och sen bak igen om han inte får nåt gott...
Varför har han blivit en sån surpuppa? Är det bara "tonårstrots" eller ska jag behöva ha en sån här surgris alltid???
Han är jättesnäll att borsta och pyssla med, man kan lägga på sadel och han kan dra vagn och min dotter har suttit på honom flera gånger utan att han bryr sig osv så han är oftast ingen bråkstake men det är så sorgligt att han ska vara så grinig, vill att det ska gå över, alla vill väl ha en häst som bara är glad när man kommer...
1. Han har vid flera tillfällen sprungit på mina två stallkamrater (vana hästmänniskor med lång erfarenhet) vid in eller utsläpp. Däremot har han aldrig gjort så mot mig, har aldrig ens försökt. Den ena tjejen äger stallet så det är mest hon som tagit ut honom och antingen jag eller den andra tjejen som tagit in honom. Jag har väl hanterat honom mest för övrigt men jag har inte gjort några större "övningar" mer än tömkört lite och påbörjat inkörning. Jag har alltså aldrig försökt att "uppfostra" honom, han har varit snäll ändå.
Varför gör han så mot dom men inte mig?
2. Han vaktar sin mat väldigt mycket, förut gick han på lösdrift med en annan valack som är fyra, min var lägst i rang och den äldre tog ofta ifrån honom maten men han var aldrig sur om jag var och petatde i den. Nu står han i box och är arg som ett bi om man går i närheten när han äter, han gör mig inget och han flyttar på sig om jag ber honom men han är sur som ättika. Dessutom så högg han efter min fyraåriga dotter när hon stod i hans hö och klappade honom. Jag såg att han inte var så förtjust och sa till henne att sluta när han åt men ungar gör ju inte alltid som man säger så hon for ju ikull i spånet (oskadd men lite skrämd), hästen fick sig en uppläxning och har inte gjort så igen men jag har helst inte dottern i boxen numera (vilket jag inte hade alltid annars heller)
Men vad gör man?, Brukar oftast låta honom äta ifred men han ska ju acceptera att jag är i boxen när han äter, ibland är man ju tvungen.
3. Han är alltid sur när man går förbi boxen, vi har inga galler så han står ju och hänger med huvudet i gången och ser ut som han ska äta upp en när man går förbi, han bits i princip aldrig men han har snappat efter en ibland när man gått förbi. Däremot om man stannar och klappar honom så gör han inget, då åker öronen fram och sen bak igen om han inte får nåt gott...
Varför har han blivit en sån surpuppa? Är det bara "tonårstrots" eller ska jag behöva ha en sån här surgris alltid???
Han är jättesnäll att borsta och pyssla med, man kan lägga på sadel och han kan dra vagn och min dotter har suttit på honom flera gånger utan att han bryr sig osv så han är oftast ingen bråkstake men det är så sorgligt att han ska vara så grinig, vill att det ska gå över, alla vill väl ha en häst som bara är glad när man kommer...
