Trotsig 6-åring?

fiona_gullet

Trådstartare
Jag har köpt en 6-åring (Tinker). Han är supergosig, men lite gränslös/respektlös i hanteringen. Inte så försiktig utan trampar på och bufflar. Men där tränar vi på.

Stora problemet är egentligen hans beteende i ridningen. Framförallt vill han inte ta galoppen, petar man lite med ett spö så tar han den men sparkar bakut. Han korvar sig också väldigt och ska alltid dra sig hemåt. Går knappt att rida rakt om han är påväg bort från hemmet.
Petar man lite med spöt så tjurar han (kastar lite med huvudet och slår med svansen).
Provade att longera igår, det gick bra i början och i skritt. Traven funkade i ena varvet, galoppen funkade hyfsat i ena varvet efter protester. Andra varvet ville han inte alls. Sparkade mot oss och var nära att träffa. Vänder rumpan mot oss eller går över oss.
Råd? Vad ska vi hitta på?

Han besiktigades för två månader sen och han hade ingen skada eller ont.
 
Jag tror att han behöver mer träning i att galoppera. Har hört om tinkrar som har haft svårt för galoppen i början men som med god träning får riktigt fin galopp. Ta hjälp av tränare för att få bra tips på hur du kan göra för att stärka hans galopp.

Sluta tänka på honom som trotsig. Det låter som att du kräver mer av honom än vad han känner sig bekväm med just nu och på ett sätt som gör det jobbigt för honom.

Rid ut med sällskap som @Trissa skriver. Har du inget sällskap så kan du leda honom bort och rida hemåt. En del hästar tycker att det är mindre läskigt att gå på nya platser om man leder den än om man sitter på. Jobba honom sen på hemvägen där det funkar bra.

Och kontrollera att sadeln passar! Detta måste kontrolleras ofta med en så ung häst som dessutom kommer förändras en del i kroppen när den blir starkare.
 
Jag har köpt en 6-åring (Tinker). Han är supergosig, men lite gränslös/respektlös i hanteringen. Inte så försiktig utan trampar på och bufflar. Men där tränar vi på.

Stora problemet är egentligen hans beteende i ridningen. Framförallt vill han inte ta galoppen, petar man lite med ett spö så tar han den men sparkar bakut. Han korvar sig också väldigt och ska alltid dra sig hemåt. Går knappt att rida rakt om han är påväg bort från hemmet.
Petar man lite med spöt så tjurar han (kastar lite med huvudet och slår med svansen).
Provade att longera igår, det gick bra i början och i skritt. Traven funkade i ena varvet, galoppen funkade hyfsat i ena varvet efter protester. Andra varvet ville han inte alls. Sparkade mot oss och var nära att träffa. Vänder rumpan mot oss eller går över oss.
Råd? Vad ska vi hitta på?

Han besiktigades för två månader sen och han hade ingen skada eller ont.
Jag tycker det låter som att han inte orkar och att han inte vet hur man gör vid longering. Jag hade fokuserat på uteritter med sällskap för att stärka honom och ert band i en ganska trygg situation. Longera kan man också göra men börja med att någon hjälper dig och kan visa honom vad han ska göra så ni inte hamnar i onödigt svåra situationer, och sen kan man longera i trav eller galopp så mycket som han orkar. Försök hålla en stor volt eller löslongera så det blir lättare, det är tungt för dessa raser att gå på en liten volt. Se till att inte kräva för mycket, när han har fått uppenbart bättre kondition och styrka kan man kräva lite mer. Det ska vara roligt att träna. :)
Jag har också en tung ras och använder gärna longering eller tömkörning för att öva med bommar och stärkande galoppfattningar. Att galoppera varv på varv är väldigt tungt och slitsamt.
 
Hur pass utbildad är han? Han har kanske inte fått så mkt eller rättare sagt rätt utbildning i varken hantering/longering eller ridning. Förstår inte hästen så måste du få den att förstå genom upprepning tills den förstår. Mjukt och lugnt. Pressa inte den. Utbildning tar tid 🙂
 
Hahahaha! Förlåt, men det hade kunnat varit min 6 åriga tinker du beskriver in i minsta detalj. Haft honom i ca 2 månader och har nog aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Vilken clown!

Min unge herre har inte gjort mycket alls i sitt liv utöver att ha blivit inriden kring 3 år så han tycker nog jag är rätt jobbig med honom ibland. Jag har valt att tolka min hästs (milda) protester som att han helt enkelt inte orkar och/eller inte förstår så jag försöker ta det lugnt i hans takt. Har svårt att få hans beteende till att vara trots.

Han hade sällan/aldrig varit ute ensam på uteritter vilket resulterade i en extremt ovillig häst bortåt och ett skenande godståg hem med matte ofta hängandes i repstumpen. Efter många promenader både gåendes bredvid och uppsuttet tog vi vår första trav i tisdags och lugn skritt tillbaka hem. Victory! 😁😁

I ridhuset insåg jag snabbt att hästen knappt vet hur han ska svänga. Alltså på riktigt. Han kunde inte svänga (höger var värst) eftersom han i 1.5 år mest reds bakom andra hästar på stället där han stod. Bett med parerstänger it was, then! Han fattade till slut.

Han var asfet när han kom och med riktigt dålig kondis vilket resulterade i "Okej tjockis, nu ska vi trava" möttes med protester i form av huvudsläng och svansviftningar likaså om man bara skrittat runt längre än vad han orkade med. I början stannade han var tredje steg typ, nu kan vi ändå skritta runt som normala människor...

Longering har vi inte knäckt ännu då tjocksmocken tror han är en knähund och inte alls förstår varför han behöver GÅ BORT från matte.

Åh just det. Att försöka banta ner honom genom att kraftigt begränsa hömängden resulterade i ett MONSTER.
Kraftfoder? Även utan havre? MONSTER på uppåttjack. Mitt fina blåmärke från när han dängde in mig i ett järnstaket när jag skulle ta in han från hagen för tre veckor sen har inte försvunnit än...

Med allt detta sagt är han helt ärligt den underbaraste häst jag haft och även de minsta framstegen firas som vinster i Grand Prix här hemma 😁
 
Senast ändrad:
Hahahaha! Förlåt, men det hade kunnat varit min 6 åriga tinker du beskriver in i minsta detalj. Haft honom i ca 2 månader och har nog aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Vilken clown!

Min unge herre har inte gjort mycket alls i sitt liv utöver att ha blivit inriden kring 3 år så han tycker nog jag är rätt jobbig med honom ibland. Jag har valt att tolka min hästs (milda) protester som att han helt enkelt inte orkar och/eller inte förstår så jag försöker ta det lugnt i hans takt. Har svårt att få hans beteende till att vara trots.

Han hade sällan/aldrig varit ute ensam på uteritter vilket resulterade i en extremt ovillig häst bortåt och ett skenande godståg hem med matte ofta hängandes i repstumpen. Efter många promenader både gåendes bredvid och uppsuttet tog vi vår första trav i tisdags och lugn skritt tillbaka hem. Victory! 😁😁

I ridhuset insåg jag snabbt att hästen knappt vet hur han ska svänga. Alltså på riktigt. Han kunde inte svänga (höger var värst) eftersom han i 1.5 år mest reds bakom andra hästar på stället där han stod. Bett med parerstänger it was, then! Han fattade till slut.

Han var asfet när han kom och med riktigt dålig kondis vilket resulterade i "Okej tjockis, nu ska vi trava" möttes med protester i form av huvudsläng och svansviftningar likaså om man bara skrittat runt längre än vad han orkade med. I början stannade han var tredje steg typ, nu kan vi ändå skritta runt som normala människor...

Longering har vi inte knäckt ännu då tjocksmocken tror han är en knähund och inte alls förstår varför han behöver GÅ BORT från matte.

Åh just det. Att försöka banta ner honom genom att kraftigt begränsa hömängden resulterade i ett MONSTER.
Kraftfoder? Även utan havre? MONSTER på uppåttjack. Mitt fina blåmärke från när han dängde in mig i ett järnstaket när jag skulle ta in han från hagen för tre veckor sen har inte försvunnit än...

Med allt detta sagt är han helt ärligt den underbaraste häst jag haft och även de minsta framstegen firas som vinster i Grand Prix här hemma 😁
Detta låter hemskt. Hoppas du tar hjälp att utbilda din häst, låter som att ni behöver det och att du inte skadar dig illa trots du verkar tycka det är kul..
 
Detta låter hemskt. Hoppas du tar hjälp att utbilda din häst, låter som att ni behöver det och att du inte skadar dig illa trots du verkar tycka det är kul..

Men för helvete... Nej jag tycker inte det är kul och nej det är inte "hemskt" och nej vi klarar oss alldeles utmärkt tack så mycket. Hästen har bott på en lösdrift med väldigt många hästar där han stod på fri tillgång och reds kanske 2 ggr per vecka ihop med andra hästar. Var ett turridningsställe han var på.

När han kom var han:

1. Inte van med begränsad mängd mat, och det tog ett tag för mig att klura ut mängd hö han ska ha.
2. Inte van att bli lämnad kvar med bara få hästar kvar i hagen.
3. Inte van att ridas ut ensam.
4. Inte van vid ridhus.


För tre veckor sedan blåste det storm. Det var han och en unghäst (4 årigt fullblod som sprang runt i panik i hagen) kvar ute av alla stallets hästar. Han var hungrig och uppjagad och rädd. Han blev blockerad av rädsla när unghästen stod på bakbenen och bockade och härjade bakom när vi skulle ta in dem och han tröck in mig i staketet. Ja det gjorde svinont och var helt t ärligt svinläskigt, men det är inte något som händer varje dag utan det var väldigt många olyckliga omständigheter som ledde till detta och har inte upprepats.

Vad mer är hemskt tycker du? Att en häst tycker det är svinläskigt att gå ifrån tryggheten och vill skynda sig hem så fort man vänder hem på en uteritt? Vi har tragglat detta flera ggr i veckan och jag har nu en häst som går att rida ut ensam utan att han försöker skena hem. Har jag misslyckats enligt dig ändå?

Det kan bli väldigt fel om man ska uttala sig om saker när man inte har hela bilden klar för sig...
 
Senast ändrad:
Detta låter hemskt. Hoppas du tar hjälp att utbilda din häst, låter som att ni behöver det och att du inte skadar dig illa trots du verkar tycka det är kul..
Vilken onödig kommentar. Tycker snarare det låter som att Oknytt är en ovanligt inkännande och duktig hästmänniska som lyssnar på hästen och ställer lagom med krav för att det ska gå framåt.
Oknytt har alltså haft hästen i två månader! Det går inte att utveckla ett bra partnerskap där allt går enligt planen på så kort tid.
 
Har inga andra råd än de du fått redan att ge, men vill lite försiktigt nämna att alla IC/tinkrar jag mött har påmint om din. Inte särskilt mycket Will to please sas. Har två i stallet nu, väldigt personliga men hårda i huvudet och mycket integritet. Kräver sin människa, tar lätt över om tex barn ska hantera. Med det sagt är det bra att du är observant på allmäntillståndet, ingen häst är "dum" för att jäklas.
 
Men för helvete... Nej jag tycker inte det är kul och nej det är inte "hemskt" och nej vi klarar oss alldeles utmärkt tack så mycket. Hästen har bott på en lösdrift med väldigt många hästar där han stod på fri tillgång och reds kanske 2 ggr per vecka ihop med andra hästar. Var ett turridningsställe han var på.

När han kom var han:

1. Inte van med begränsad mängd mat, och det tog ett tag för mig att klura ut mängd hö han ska ha.
2. Inte van att bli lämnad kvar med bara få hästar kvar i hagen.
3. Inte van att ridas ut ensam.
4. Inte van vid ridhus.


För tre veckor sedan blåste det storm. Det var han och en unghäst (4 årigt fullblod som sprang runt i panik i hagen) kvar ute av alla stallets hästar. Han var hungrig och uppjagad och rädd. Han blev blockerad av rädsla när unghästen stod på bakbenen och bockade och härjade bakom när vi skulle ta in dem och han tröck in mig i staketet. Ja det gjorde svinont och var helt t ärligt svinläskigt, men det är inte något som händer varje dag utan det var väldigt många olyckliga omständigheter som ledde till detta och har inte upprepats.

Vad mer är hemskt tycker du? Att en häst tycker det är svinläskigt att gå ifrån tryggheten och vill skynda sig hem så fort man vänder hem på en uteritt? Vi har tragglat detta flera ggr i veckan och jag har nu en häst som går att rida ut ensam utan att han försöker skena hem. Har jag misslyckats enligt dig ändå?

Det kan bli väldigt fel om man ska uttala sig om saker när man inte har hela bilden klar för sig...

Du beskriver i ditt inlägg att du aldrig skrattat så mycket och sen nu skriver att du inte tycker det är kul. Hur ska du ha det? Jag tycker inte alls det låter kul och att det lät på ditt inlägg som att du behöver ta hjälp för att inte skada dig mera. Hur du kan ta illa upp av det får stå för dig själv. Det blir bara tråkigt för hästen.
 
Vilken onödig kommentar. Tycker snarare det låter som att Oknytt är en ovanligt inkännande och duktig hästmänniska som lyssnar på hästen och ställer lagom med krav för att det ska gå framåt.
Oknytt har alltså haft hästen i två månader! Det går inte att utveckla ett bra partnerskap där allt går enligt planen på så kort tid.

Ja gud vad onödigt att inte vilja att personen skadar sig. :meh:
 
Du beskriver i ditt inlägg att du aldrig skrattat så mycket och sen nu skriver att du inte tycker det är kul. Hur ska du ha det? Jag tycker inte alls det låter kul och att det lät på ditt inlägg som att du behöver ta hjälp för att inte skada dig mera. Hur du kan ta illa upp av det får stå för dig själv. Det blir bara tråkigt för hästen.

Då missförstår du mig. Jag skrev att aldrig skrattat så mycket eftersom hästen råkar besitta en ganska humoristisk och trevlig personlighet. Icke att blanda ihop med att han fortfarande är ung och har mycket kvar att lära sig.

Tycker det var en oerhört tråkig och påhoppande kommentar. Hästen är nyss fyllda 6 år med allt vad det innebär! Han kommer inte bete sig som en perfekt väluppfostrad tanthäst efter två månader i ett nytt hem med helt andra rutiner än han är van vid. Det är ett flyktdjur för bövelen och ja, jag gjorde vid ett tillfälle illa mig. Hur många personer flyger inte av sina unghästar stup i kvarten eller kämpar i början med att befästa vilka regler som gäller.

Jag valde att sätta en lite humoristisk touch på mitt inlägg men det flög väl dig helt över huvudet. Hästen i fråga är en i grunden gudomligt snäll och trygg individ, som hamnat i en ny miljö och vi gör framsteg varje dag i hans utbildning. Fattar verkligen inte varför du hugger mot mig som du gör?!
 
Har två tinkrar i stallet som jag känt väl i 10 år. Tinkrar är en mycket mycket mycket svår ras. De har en väldigt lång inlärningssträcka. De behöver tid att mogna mentalt och i sina stora, lite klumpiga kroppar. Många tinkrar ses som problemhästar och många blir det, därför att deras ägare i tidig ålder missförstått dem.
Många tinkrar är också mycket egensinniga, och i synnerhet enmanshästar. Att få en tinkers förtroende är svårt.

Tinkrar är gjorda för att gå i sakta mak, fram stor, klumpig och tung vagn. Våra tinkrar föredrar helt klart selen framför sadeln. De både rids och körs, men det märks så tydligt att deras glädje ligger i körningen. När de är väl uppvärmda och de faller in i sin trav med ett härligt schvung, så är det nästan som trans, för oss alla. Vägen till att nå detta har varit lång.

Med en tinker måste man ha en mycket långsiktig plan. En tinker är en livskamrat, en tinker på tvären, är en tinker på tvären för lång tid frammåt.
 
Har två tinkrar i stallet som jag känt väl i 10 år. Tinkrar är en mycket mycket mycket svår ras. De har en väldigt lång inlärningssträcka. De behöver tid att mogna mentalt och i sina stora, lite klumpiga kroppar. Många tinkrar ses som problemhästar och många blir det, därför att deras ägare i tidig ålder missförstått dem.
Många tinkrar är också mycket egensinniga, och i synnerhet enmanshästar. Att få en tinkers förtroende är svårt.

Tinkrar är gjorda för att gå i sakta mak, fram stor, klumpig och tung vagn. Våra tinkrar föredrar helt klart selen framför sadeln. De både rids och körs, men det märks så tydligt att deras glädje ligger i körningen. När de är väl uppvärmda och de faller in i sin trav med ett härligt schvung, så är det nästan som trans, för oss alla. Vägen till att nå detta har varit lång.

Med en tinker måste man ha en mycket långsiktig plan. En tinker är en livskamrat, en tinker på tvären, är en tinker på tvären för lång tid frammåt.


Nu har jag bara haft en tinker i drygt två månader, men upplever inte att han har svårt med inlärningen eller är en problemhäst. Han såldes inte som en sådan heller. Upplever honom tvärtom som väldigt trevlig och lättlärd med reservation för att vara fortfarande väldigt grön i sin utbildning.

Upplever inte heller att folk på fb-sidor gällande tinkrar och IC tycker de har svåra/problematiska hästar, snarare tvärtom - trevliga, sunda, stabila individer man kan göra lite olika grejer med. Väldigt allround. Håller dock med om att de verkar forma ett starkt band med en.

Du får väldigt gärna utveckla på vilket sätt de blir problemhästar (ifrågesätter ej, genuint intresserad)
 
Senast ändrad:
oj vad svar, ska försöka utveckla lite hur det går för oss.
Dels så är han helt underbar, tycker han gör framsteg varje dag och vi busar på många olika sätt. Dels provar vi nu med perellis 7 games för att se hur han svarar på det.

Vi var ute och red igår och det är inga större problem med en kompis som drar. Upplever att han ändå är positiv till att gå ut i skogen på äventyr. Även om han inte vill galoppera. Galoppen går bra hemåt, men om kompisen springer om honom eller om man hejjar på (positivt) så saktar han av. Funderar om han då blir osäker... :crazy: Försöker testa lite olika för att se vad han svarar på. Har även provat med att ge godis efter olika komandon, han är väldigt matglad :D Det funkar sålänge han direkt får belöningen.

Det jag funderar på är att förra ägaren blev rädd för honom och inte vågade rida. Dels för att han sparkade bakut och för att hon var nybörjare. Så vet inte om han kan ha satt i system att göra så för att slippa galoppera? Gör hästar det?

Att tillägga är också att han tjorvar mycket i början men att han ger med sig efter en stund.
Han är inte så utbildad men vet vad svänga, framåt, fattning osv är.
Jo, juste. Han har även lärt sig att flytta sig från pallen för då kommer inte ryttare upp. Så återigen får man diskutera med honom... :meh: Är tålamod en Tinker-ägares bästa vän?
 
oj vad svar, ska försöka utveckla lite hur det går för oss.
Dels så är han helt underbar, tycker han gör framsteg varje dag och vi busar på många olika sätt. Dels provar vi nu med perellis 7 games för att se hur han svarar på det.

Vi var ute och red igår och det är inga större problem med en kompis som drar. Upplever att han ändå är positiv till att gå ut i skogen på äventyr. Även om han inte vill galoppera. Galoppen går bra hemåt, men om kompisen springer om honom eller om man hejjar på (positivt) så saktar han av. Funderar om han då blir osäker... :crazy: Försöker testa lite olika för att se vad han svarar på. Har även provat med att ge godis efter olika komandon, han är väldigt matglad :D Det funkar sålänge han direkt får belöningen.

Det jag funderar på är att förra ägaren blev rädd för honom och inte vågade rida. Dels för att han sparkade bakut och för att hon var nybörjare. Så vet inte om han kan ha satt i system att göra så för att slippa galoppera? Gör hästar det?

Att tillägga är också att han tjorvar mycket i början men att han ger med sig efter en stund.
Han är inte så utbildad men vet vad svänga, framåt, fattning osv är.
Jo, juste. Han har även lärt sig att flytta sig från pallen för då kommer inte ryttare upp. Så återigen får man diskutera med honom... :meh: Är tålamod en Tinker-ägares bästa vän?

Om inte du redan är det kan jag varmt rekommendera dig att gå med i gruppen STS Svenska tinkerhästsällskapet på FB 😁

Och ja, utrusta dig med mycket tålamod och en gnutta humor. Tinkrar är helt fantastiska. Kommer aldrig byta från den rasen nu.
 
Nu har jag bara haft en tinker i drygt två månader, men upplever inte att han har svårt med inlärningen eller är en problemhäst. Han såldes inte som en sådan heller. Upplever honom tvärtom som väldigt trevlig och lättlärd med reservation för att vara fortfarande väldigt grön i sin utbildning.

Upplever inte heller att folk på fb-sidor gällande tinkrar och IC tycker de har svåra/problematiska hästar, snarare tvärtom - trevliga, sunda, stabila individer man kan göra lite olika grejer med. Väldigt allround. Håller dock med om att de verkar forma ett starkt band med en.

Du får väldigt gärna utveckla på vilket sätt de blir problemhästar (ifrågesätter ej, genuint intresserad)
Min tid med tinkrar började för 22 år sedan. Då med ett hingstföl, som tyvärr sedan dog vid kasteringen. Senaste 10 åren i samma stall med två tinkerdamer. Har förberett inför inkörning för en häst, ej tinker, har tagit del av två inkörningar för stallchefens två tinkrar. Det har varit kul och spännande att jämföra de tre inkörningarna. Vänner med tinkrar, problemhästar. Några tinkrar har jag känt lite vagt, i stall jag ridit i, vistats i. Lite spännande nu när jag tänker efter hur mycket tid jag ägnat åt tinkrar, fast aldrig ägt en själv.

Min bedömning är att tinkrar är hästar med lång inlärningskurva. De tar tid på sig, de behöver mycket stöd under inlärningen, de behöver tålamod från människan som arbetar med dem. När väl polletten trillar ned, är de godmodig, trevliga och jämna individer, men tills polletten har trillat ned, är vägen ganska brokig.
Jag kommer ihåg när en av tinkerdamerna skulle köras in, då höll inköraren på att ge upp. Han fick inte de resultat han var van vid när han jobbade med henne. När väl tinkerdamen förstod och hade muskler att ligga an i selen så var inköraren helt överväldigad och glatt överraskad.
Hästen behövde mycket mera tid och muskler än vad inköraren vad var vid. Andra tinkerdamen hade lite kortare inlärningssträck vid inkörningen, fattade snabbare vad det hela handlade om, men var svårare att köra första halvåret efter inkörningen.
Tinkrar är ingen lätt ras. Jag ser mycket humör/olater, bland tinkrarna, som kommer fram när de är frustrerade.
Jag är av den åsikten att tinkrar måste arbetas mycket, för att må bra. Deras kroppar är framavlade att dra tungt, i långsam takt. Att rida på volten är inte deras bästa gren, även om tinkrar är trevliga ridhästar. Jag tror att många köper sig en tinker i tron att de köper en lugn, trygg och sävlig kallblodshäst, medans de egentligen köper sig en häst som utan fysiskt tyngre arbete lätt blir frustrerade och därmed svåra att hantera. Det finns naturligtvis tinkrar som inte är som de jag har stött på.
För övrigt så är stallchefens två tinkerdamer mina läromästare, de lärde mig att bli kusk. De är fantastiska båda två, en med ett sjuhelsikes humör dock, men vi har en terrorbalans emellan oss hon och jag. Om jag inte tjafsar med henne, tjafsar hon inte med mig. Jag är av den bestämda åsikten att tinkrar är en svår ras, ofta misstagen för att vara enkel.
Kanske har de blivit mera enklare med åren.
 

Liknande trådar

A
Träning nu är jag så trött på detta.. ska försöka göra detta kort om det går. finns en häst i stallet som stallägaren har tagit på sig som...
2
Svar
22
· Visningar
2 755
Senast: AtletShipping
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp