Sv: Trossnäs!?
*kl*
Den här säsongen har inte direkt gått min väg med en radda olyckliga omständigheter med sjuk häst, sjuk ryttare, avfallningar, felridningar men gårdagens bravader i Trossnäs tar ändå priset.
Vi åkte till Trossnäs för att avsluta säsongen "enkelt" genom att rida Lätt klass. Prestationen i Trossnäs kan beskrivas med katastrof, ruin, sammanbrott, misslyckande....
Det började bra... hästen var taggad jag var laddad för vinst och allt under kontroll eller? När jag går ner till dressyrbanan och ser ryttaren före mig avsluta sitt program så rider hon helt fel!!
Panik slår till! JAG HAR LÄRT IN FEL LÄTTKLASSPROGRAM!! Shit shit shit! Det var ett par år sen jag red Lättklass program och jag har INGEN aning om hur jag ska rida! Jag säger till min man "spring till sekr och fråga om jag får rida sist" han kommer tillbaka "nej det går inte". Jag pratar med domaren säger som det är att jag har ingen som helst chans att genomföra programmet. I förvirringen kommer jag ihåg att jag läst i TR att det är tillåtet med programutropare. Jag åberopar denna paragraf och vi får tag i en tjej som ställer upp som utropare. Ha ha vad fånig jag kände mig och dessutom är jag ju halvdöv och hörde ingenting
av vad utroparen sa när jag var på bortre halvan av banan... Jag gissade mig till en del vilket resulterade i felridningar och hästen var inte sen att känna av mitt förvirrade tillstånd och tog genast chansen att strutta och krångla och göra motstånd vilket inte direkt lyfte poängen...
Usch vad jobbigt det kändes när jag red av banan men jag tog mig samman och laddade om för hoppningen och banhoppningen som krånglat hela säsongen med att häst varit alldeles för het och bara rusat på och
jag känt mig som en kamikazepilot men nu var häst jättefin och rusade inget alls utan var helt avslappande och allt kändes great igen! Men säg den lycka som varar för evigt - eller ens i 60 sek..
På näst sista hindert lilla graven (som häst hoppade i den *iga klassen i juni i år utan problem) som nu var fylld med VATTEN blev det BOMSTOPP! Jag var överhuvudtaget inte beredd men häst var tydlig "det är vatten i graven det var det inte förra gången så nu tänker jag inte hoppa" Jag var inte arg jag var vansinnig!
Det var ingen idé att stanna och rida terräng så vi åkte hem. Kändes snopet och pinsamt men sen i bilen hem så skrattade vi så mycket att ögonen rann.
http://www.youtube.com/watch?v=Vzn685ipqlA