- Svar: 3
- Visningar: 611
Men anledningen till bortavaron är inte lika rolig. Min pappa har varit RIKTIGT uschligt dålig i slutskedet av KOL i ett halvår och åkt ut och in på lunavdelningen. Sista 20 dagarna har han dock legat inne helt, med extra syre och sista 10 dagarna med morfin, för att dämpa ångesten för att inte få luft. Han har kämpat så, för att hålla i tills han skulle få bli gammelmorfar. Mamma har suttit vid hans bädd mellan 11 och 21 varje dag, min bror och syster har agerat chaufförer och vi andra har varit där och hållit mamma o pappa lite sällskap. Sista 10 dagarna har pappa inte pratat, förmodligen pga morfinet fick honom lite avkopplad.
Från början var födseln av min systerdotters bebis, beräknad till mitten av mars. Men så för tre veckor sedan hade barnmorskan räknat om och sa att det inte blir förrän i mitten av april. Men nu var "turen" på vår sida. Lillflickan kom i förrgår och igår... somnade pappa in.
Så jag kommer nog fladdra lite hit och dit, beroende på hur tankarna går. Men jag mår bra, äter bra nu när jag inte behöver panta 50 flaskor, för att kunna köpa mig ngt att äta, och har gått upp i normalvikt igen.
Från början var födseln av min systerdotters bebis, beräknad till mitten av mars. Men så för tre veckor sedan hade barnmorskan räknat om och sa att det inte blir förrän i mitten av april. Men nu var "turen" på vår sida. Lillflickan kom i förrgår och igår... somnade pappa in.
Så jag kommer nog fladdra lite hit och dit, beroende på hur tankarna går. Men jag mår bra, äter bra nu när jag inte behöver panta 50 flaskor, för att kunna köpa mig ngt att äta, och har gått upp i normalvikt igen.