Treårsdagen som aldrig blev

Älskade, fina, underbara Luna. Idag skulle du ha fyllt tre år. Tre år är ingen ålder för en katt och ändå fick du aldrig uppleva den här dagen. Det är så orättvist att det är så här det blev. Jag önskar att jag hade magiska krafter, att jag hade kunnat läka dina trasiga njurar, läka allt som var trasigt i din lilla kropp. Jag önskar att antibiotikaresistens inte existerade. Jag önskar att pussar verkligen hade haft helande krafter, så som de har i sagorna, för då hade du varit den friskaste i hela världen.

Jag önskar, men det fanns inga krafter i denna värld som hade kunnat göra dig frisk igen. Istället fick jag ge dig den enda gåvan jag kunde ge dig: att låta dig gå när du sade stopp. Jag gav dig all kärlek i världen, varje dag du fanns här hos mig. Och jag kammade dig med din älskade mirakelkam ända in i slutet.

Om du hade varit här idag så hade jag kammat dig hela dagen om du så önskade. Vi skulle leka med Da Birden timme efter timme, och du skulle få sova under mina ben hur länge du ville. Jag skulle pussa dig i pannan, på magen, under tassarna på dina svarta små trampdynor. Och jag skulle berätta hur mycket jag älskar dig.

Min familljemedlem. Min bästa vän. Min Lunarstorm, Bebis, Snuttedull. Min älskling. Min Luna.

Jag älskar dig. Jag saknar dig så.

 

[vallhund]

 

[Kilauea]

heart

 

[athena_arabians]

*stor kram*

 

[MJLee]

 

[Korven]

 

[Sar]

Tröstkram!