- Svar: 479
- Visningar: 21 305
Daniel Twigg, 3, attackerades av en hund på en gård i Rochdale, Storbritannien, i söndags. Pojken fördes till sjukhus men avled av sina skador. Polisen har gripit den 48-årige ägaren till djuret.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja det anser jag fortfarande.Min fetning.
Har du inte tidigare framfört åsikten att hundar själva ska kunna avgöra var denna gräns går och sluta bita när ett hot är avvärjt?
Hunden är i det fallet inlåst och egentligen inte tillgänglig för allmänheten.
Det är en oerhörd skillnad mot att dra runt en hund bland folk som den kan bita om det blir ett slagsmål den inte har att göra med.
I det läget så skall den ju antingen vara under tillräcklig kontroll för att låta bli att tugga sönder folk eller vara utrustad med munkorg.
Det är människan som har det ansvaret.Det fetstilta + dina kommentarer "mer våld än nöden kräver" och "avsikt" ser jag som förmänskligande av djur.
Hundar (djur) resonerar inte som människor. Hur ska ett djur kunna avgöra hur mycket "våld" (också ett mänskligt begrepp) en situation kräver? Det är en helt mänsklig värdering. Likaså att ha en "avsikt" att skada eller döda någon eller att avgöra om en hotfull situation (vilket ett slagsmål direkt bredvid ofta uppfattas som) är något som har eller inte har med dig att göra är mänskliga ställningstaganden. Djur resonerar och värderar inte så, de reagerar.
Du skulle nog anse mig och Schäfern som ett mycket säkert ekipage.
Jag är dessutom medveten om min begränsade erfarenhet när det gäller hundar och utsätter oss inte för situationer där det kan gå fel.
Jag anser att människor som inte har valt att ha hund inte skall ha ansvaret för att uppföra sig så att de inte blir angripna av andras hundar.Om det bara är allmänheten du oroar dig över har jag lättare att förstå din inställning. Men å andra sidan behöver du inte vara särskilt orolig då heller, de flesta och framför allt värsta incidenterna händer inte ute bland folk.
Själv önskar jag att folk hade bättre koll på hundars egenskaper och beteenden, inte för att jag är särskilt rädd för egen del, utan för att det är tragiskt när barn dör helt i onödan.
Ja det anser jag fortfarande.
Men saker och ting kan gå fel och då måste jag även kunna avbryta.
Typ, jag skall verkligen inte krocka med bilen men jag har ändå säkerhetsbälte på mig när jag kör.
Jag anser att människor som inte har valt att ha hund inte skall ha ansvaret för att uppföra sig så att de inte blir angripna av andras hundar.
Och jag anser att den som skaffar hund har ett oerhört ansvar i att hålla sin omgivning skadeslös. Det inbegriper ju att se till att ingen blir ihjälbiten eller skadad av hunden.
Vi tränar på sådant som kan hända oss.Dina tvärsäkra uttalanden om hundar visar inte direkt på medvetenhet om din begränsade erfarenhet.
Att du inte utsätter er för situationer som kan gå fel låter däremot positivt. Även om jag tycker att det allra bästa vore att träna för alla eventualiteter - man kan aldrig ha 100% koll på omgivningen.
Jag är helt övertygad om att hundar gör skillnad på om de bara vill markera sin integritet eller om de vill slåss och helst döda en motståndare.Hundar (djur) resonerar inte som människor. Hur ska ett djur kunna avgöra hur mycket "våld" (också ett mänskligt begrepp) en situation kräver? Det är en helt mänsklig värdering. Likaså att ha en "avsikt" att skada eller döda någon eller att avgöra om e
Det är väl inte direkt någon som har rättfärdigat att låta sin hund strimla en annan person. Men om någon angriper mig och min hund försvarar mig spelar det ingen roll hur mycket du står bredvid och talar om för hunden att hon inte ska använda mer våld än vad nöden kräver. Hunden reagerar på det sätt den gör efter individ, ras, genetik, träning osv. Inte efter de regler vi ur vår mänskliga och juridiska aspekt tycker ska gälla i samhället.Det är människan som har det ansvaret.
Hundar som reagerar så kan ju inte vara ute bland andra människor om inte ägaren/föraren har full kontroll på att se till att inget händer.
Att använda sin hund som vapen i självförsvar och låta hunden fullständigt strimla angriparen enligt "skyll dig själv" principen, är att använda mer våld än nöden kräver.
Är inte säkerhetsbältet bara en nödlösning när det ändå går fel?Och de flesta här tycker att det här så självklart att man anstränger sig för att inte krocka att det är meningslöst att poängtera, utan blir förbryllade när någon börjar diskutera som om säkerhetsbälte bara var någon slags nödlösning.
Ja skulle du inte det då?För att ta (ännu) ett exempel hävdar du i inlägg 133 hävdar du t ex att hunden "skall veta bättre" än en treåring eftersom hundens intelligensnivå är en sexårings. Känns lite som när storasyster (jag) fick veta att jag skulle veta bättre än mina småsyskon.
Det är väl klart att det är skillnad på markering och allvar. Det är inte det saken gäller. Men en vilja att döda? Vill rovdjur äta andra djur? Svar: ja. Innebär det att de dödar andra djur? Svar: ja. Innebär det per automatik att rovdjuren vill döda andra djur? Svar: inte självklart.Jag är helt övertygad om att hundar gör skillnad på om de bara vill markera sin integritet eller om de vill slåss och helst döda en motståndare.
Är inte säkerhetsbältet bara en nödlösning när det ändå går fel?
Med tanke på att det händer olyckor med hundar så verkar det ju behövas.
Om man lämnar en hund obevakad tillsammans med ett barn, så har man ju skippat säkerhetsbältet.
Om man tar med sig en hund som man vet kan bitas i situationer som kan trigga hunden utan att ha full kontroll på hunden, så är det ju som att köra en bil med trasiga bromsar utan säkerhetsbälte, och den resan vill inte jag åka med på.
Men herregud! Jag menar att det inte en jämförelse som går att göra mellan människor och djur, det var poängen. (Men iofs, faktiskt inte mellan barn heller. Det beror helt på frågan och situationen. Ja, utom när det gäller dina barn förstås. För där stämmer naturligtvis det där fyrkantiga talesättet till hundra procent.)Ja skulle du inte det då?
Mina barn fungerade i varje fall så.
Att den äldsta faktiskt visste bäst när den minsta var 3 år.
Måste citera mig själv. Svaret på frågan om rovdjur vill äta andra djur är inte självklart "ja". De gör det, helt enkelt.Det är väl klart att det är skillnad på markering och allvar. Det är inte det saken gäller. Men en vilja att döda? Vill rovdjur äta andra djur? Svar: ja. Innebär det att de dödar andra djur? Svar: ja. Innebär det per automatik att rovdjuren vill döda andra djur? Svar: inte självklart.
Och "helst döda"? Går hunden in i fighten och tänker: "Jag vill ha ihjäl den djäveln, men om jag inte klarar det ska jag i alla fall bita av svansen!" Nej.
Jag ser säkerhetsbältet som en självklarhet.Om man lämnar en hund obevakad med ett barn har man inte bara skippat säkerhetsbältet, man försöker inte ens att undvika att krocka. Ser du säkerhetsbälte som en nödlösning har du för hög tilltro till din förmåga, inte minst det som ligger utanför dig - att fordonet du kör faktiskt fungerar perfekt och att omgivningen beter sig som du förväntar dig. Säkerhetsbältet ska vara en självklarhet, inget annat, även om det bara får en faktisk funktion i nödsituationer.
Du drar hela tiden in hundar man vet kan bitas. Min(och flera andras) poäng är att ALLA hundar kan bitas och ska behandlas därefter. INGEN hund ska ses som säker i alla situationer.
Jag tänkte mer på skillnaden i att slåss i vilt raseri mot att tillrättavisa sin valp.Måste citera mig själv. Svaret på frågan om rovdjur vill äta andra djur är inte självklart "ja". De gör det, helt enkelt.
Det beror nog mer på ålderskillnaden mellan tämligen normalt utvecklade barn.Men herregud! Jag menar att det inte en jämförelse som går att göra mellan människor och djur, det var poängen. (Men iofs, faktiskt inte mellan barn heller. Det beror helt på frågan och situationen. Ja, utom när det gäller dina barn förstås. För där stämmer naturligtvis det där fyrkantiga talesättet till hundra procent.)