Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag köpte mig en helt oskolad travartjej för 2 år sen. Jag tyckte det var en rolig utmaning, men kan säga att jag många ggr velat lägga mig ner på backen och ge upp allting.
Håller med dig där. Min travare kan ta mig tusan inte bli trött, och då var det ändå mer än tre år sedan hon startade senast. En timmes pulsande ute i skogen gör matte trött, men pålle kan lika gärna ta ett varv tillDet finns många travare som blir bra i distans eftersom de oftast är väldigt uthålliga.
Eftertanke är braJag tycker alltid att det är skönt att ha med mig någon mer erfaren person. Jag anser mig vara rätt rutinerad och kunnig, men ett par extra ögon känns alltid mycket bättre. Min dressyrtränare har ett bra hästöga så om hon kan brukar hon ställa upp
![]()
Jag har en travare som vi tog direkt från banan och det tog ca 6 månader för honom att komma ner i varv...
Han var startad flera hundra starter men böjde ändå nollor runt om...
Vet. hade aldrig sett en så fräsch häst efter alla dessa år inom travet =)
Detta är min första travare och kan därför bara dela med mig av dom erfarenheter jag har av honom men jag skulle inte rekommendera en travare som första häst då dom är pigga och vana att få jobba...
Ev en äldre gentleman...
Men däremot så är dom ju väldigt lätthanterliga, lättlastade, spola mm...
När vi skaffade våran så var han inte inriden och nästan 8 år så vi tog hjälp av en tränare och det blev jättebra =)
Enligt mig så är han den roligaste, gladaste, snällaste och mest ärliga häst jag någonsin haft =)
Han är alltid glad att rida och gör verkligen allt för sin ryttare!
Jag är jättenöjd med min lilla travare, även fast jag ( dumma jag... ) hade lite fördomar innan och det har jag minsann fått äta upp... ;-)
Mvh Black
Jag har haft en varmblodstravare som ridhäst, och jag säger nej, aldrig mer. Visst, hon var en väldigt snäll och välhanterad häst inne i stallet, van vid att lastas och snäll med hovslagaren och allt sånt. Men på grund av oseriösa säljare och svåra förslitningsskador hade vi ingen glädje av henne ridmässigt under det halvår vi ägde henne.
Självlfallet provred vi henne flera gånger och veterinärbesiktigade henne också, men vi tog inget blodprov. Och det blev vårt fall. Jag lät henne vara några dagar efter flytten så hon fick vänja sig vid sin nya miljö, men det första jag började rida brakade helvetet löst. Hon bockade, skenade, knixade och bråkade. Ringde f.d. ägaren som kom ut och red hon med, samma sak. Ringde veterinär, som kunde konstatera svåra ryggsmärtor. Det kan inte ha uppkommit av att ha skrittat en 40-minuters runda i skogen.
Behandlades av equiterapeut vid minst fem tillfällen under den vintern, hon blev bättre, vi provade ut en specialanpassad sadel med hjälp av en kunnig sadelutprovare, långsam igångsättning, och efter några veckor samma visa igen. Sista gången vi hade equiterapeuten ute hade hon inga direkta smärtor i ryggen, så då började vi tvivla på om det i själva verket kunde vara personkemin mellan henne och mig som inte fungerade.
Satte alltså ut henne på annons, men vi ville ändå vara på den säkra sidan innan vi sålde henne, och tog henne till ATG i Kalmar. Då hade det inte ens gått ett halvår sen vi köpte henne, när vi kom dit hade hon svåra förslitningsskador i alla fyra benen och ryggen, hon hade varit där flertalet gånger tidigare med förra ägaren och personalen på travbanan (hon var född i Kalmar och hade sprungit sina första lopp där), mindes henne fortfarande som en elak och komplicerad häst. Tolv år gammal fick hon somna in och slippa sina plågor.
Det är en skräckhistoria, jag är medveten om det, och jag är också medveten om att det finns trevliga individer som passar alldeles utmärkt som ridhästar ifall de fått en ordentlig utbildning av kunniga hästmänniskor. Men jag kommer aldrig mer köpa en travhäst. Riskerna för förslitningar med tanke på den tidigare travträningen är i mina ögon alldeles för stor.
*KL*
Jag som kommer från travsporten och nu omskolar min egen till ridhäst tycker att det finns en lite ogrundad rädsla för startade hästar. Visst kan det vara svårare med en häst som sprungit lägre. Ränderna sitter djupare kanske. Men i första hand ligger det i hästens exteriör. Travare är avlade mot förlängning och i ridning kräver vi samling. Det kan vara nog så svårt även med en aldrig inkörd travare.
Vad gäller temperamentet så är min åsikt och erfarenhet att bra hästar är bra hästar. En häst som startat och gåt bra på travet, har en bra löpskalle och är förnuftig i lopp. Den kommer agera likadant i ridning, man måste bara övertyga dem om att ridning = jobb.Varför har den ostartade aldrig kommit till start? I grunden vill man nog ändå ha samma mentala förutsättningar hos både tävlingstravare och ridhästar.
Sen kommer förslitningsskadorna. En startad häst kan vara mer sliten, men å andra sidan om man har en häst som hållit för tävlande i flera år kontra en som inte ens höll för att komma till start?
Jag säger inte att man alltid skall välja startad före ostartad men man bör titta mer på individen. Ta reda på varför den inte startat. Titta på travsport . se i hästens resultatrad. Hur har den betett sig i lopp? Hur ser hästens miljö och träningsupplägg ut? Är det något hos tränaren som gör att hästen är stressad eller beter sig som en idiot eller har hästen dåligt temperament? Ibland kan det vara så att "dåliga" hästar kör man skiten ur och provar alla möjliga konstiga metoder för att få dem att springa. Detta kan leda till stora problem. Åh andra sidan så kanske en häst som har extremt lätt för sig oftare har en för ridning oönskad exteriör.
Det är svårt det där.
Håller med dig. Jag tar hellre ett varmblod som gått lite på travet just av den anledningen att de då har mer erfarenhet och varit med om mer än en som är helt ostartad. men jag är ute efter en säker häst, inte nödvändigtvis någon stjärna på dressyr- eller hoppbanan*KL*
Jag som kommer från travsporten och nu omskolar min egen till ridhäst tycker att det finns en lite ogrundad rädsla för startade hästar. Visst kan det vara svårare med en häst som sprungit lägre. Ränderna sitter djupare kanske. Men i första hand ligger det i hästens exteriör. Travare är avlade mot förlängning och i ridning kräver vi samling. Det kan vara nog så svårt även med en aldrig inkörd travare.
Vad gäller temperamentet så är min åsikt och erfarenhet att bra hästar är bra hästar. En häst som startat och gåt bra på travet, har en bra löpskalle och är förnuftig i lopp. Den kommer agera likadant i ridning, man måste bara övertyga dem om att ridning = jobb.Varför har den ostartade aldrig kommit till start? I grunden vill man nog ändå ha samma mentala förutsättningar hos både tävlingstravare och ridhästar.
Sen kommer förslitningsskadorna. En startad häst kan vara mer sliten, men å andra sidan om man har en häst som hållit för tävlande i flera år kontra en som inte ens höll för att komma till start?
Jag säger inte att man alltid skall välja startad före ostartad men man bör titta mer på individen. Ta reda på varför den inte startat. Titta på travsport . se i hästens resultatrad. Hur har den betett sig i lopp? Hur ser hästens miljö och träningsupplägg ut? Är det något hos tränaren som gör att hästen är stressad eller beter sig som en idiot eller har hästen dåligt temperament? Ibland kan det vara så att "dåliga" hästar kör man skiten ur och provar alla möjliga konstiga metoder för att få dem att springa. Detta kan leda till stora problem. Åh andra sidan så kanske en häst som har extremt lätt för sig oftare har en för ridning oönskad exteriör.
Det är svårt det där.
Det beror säkerligen inte på hästrasen utan snarare vilket intresse alternativt vilken kunskap den har som äger en fd travare.Redan i lätta klasser är det väldigt tunnsått med f d travare, så jag skulle nog vilja säga att har man ö h t tävlingsambitioner så är det ett betydligt lättare sätt att välja en häst avlad för ridning, om man vill rida.