MiaMia

Trådstartare
Buke som alltid har kunskap och kloka tankar. Kan ni hjälpa mig med lite svar och allmänna reflektioner kring detta.

Finns det fler diagnoser för trauman än PTSD? Eller är det så att om man inte uppfyller de diagnoskriterierna så "finns inte" traumat officiellt, oavsett vilka inverkningar det har på en liv?

För att få traumabehandling så ska man ha en trygg och stabil livssituation.
Men om traumat i sig innebär problem hur är det meningen att man ska kunna nå det utan hjälp? Finns det ingen hjälp för att kunna hantera traumat tills att man uppfyller kriterierna för att få den "egentliga" behandlingen?

Hur gör man för att leva och fungera med de ständiga triggers och återupprepningar man stöter på och som förvärras hela tiden och gör en allt mer känslig. Hur hanterar man att man är opålitlig och kraschar så man aldrig kan lita på sig själv eller sin förmåga? Det går ju liksom inte att nå "trygg och stabil" om man inte hanterar det?
 
Det finns fler traumarelaterade diagnoser, och det är också många andra psykiatriska diagnoser som ofta förknippas med trauma. Självklart finns ens trauma oavsett om man uppfyller kriterierna för PTSD eller inte! Man kan få hjälp att hantera traumasymptom inom ramarna för många olika behandlingar. Men jag vet inte om du syftar på tex olika former av traumaexponering?

Med trygg och stabil livssituation brukar man ju mena att man tex inte lever i traumat fortfarande eller att det inte är totalrörigt omkring en. Men de flesta som mår dåligt har det ju svajigt på olika sätt, det brukar inte vara något problem sålänge man fixar att tillgodogöra sig behandlingen. Har aldrig hört att man måste vara "trygg och stabil" för att få behandling.
 
Det finns fler traumarelaterade diagnoser, och det är också många andra psykiatriska diagnoser som ofta förknippas med trauma. Självklart finns ens trauma oavsett om man uppfyller kriterierna för PTSD eller inte! Man kan få hjälp att hantera traumasymptom inom ramarna för många olika behandlingar. Men jag vet inte om du syftar på tex olika former av traumaexponering?

Med trygg och stabil livssituation brukar man ju mena att man tex inte lever i traumat fortfarande eller att det inte är totalrörigt omkring en. Men de flesta som mår dåligt har det ju svajigt på olika sätt, det brukar inte vara något problem sålänge man fixar att tillgodogöra sig behandlingen. Har aldrig hört att man måste vara "trygg och stabil" för att få behandling.
Vilka andra diagnoser kan bli aktuella?
Även om upplevelsen finns så blir det svårt att hävda några behov knutna till den påverkan som det har.

Det ska tillskapas en trygghet och risken för fler traumatiska händelser minskas. (av "någon annan", oklart hur) "I traumabehandling så arbetar man ju med att ”exponera sig” för situationer eller känslor som man har svårt för utan att de är farliga förstås) Men man gör det ju inte så länge traumat fortsätter."

Hur löser man det om händelserna har konsekvenser som man konfronteras med dagligen? Eller om processerna med att söka hjälp innehåller element som triggar reaktionerna?
Då kan man aldrig uppfylla kriteriet för att fortgående påverkan ska vara borta - moment 22? Istället blir en "exponerad live", men utan hjälp att klara av det och med fortsatt negativ spiral som följd...
 
Vilka andra diagnoser kan bli aktuella?
Även om upplevelsen finns så blir det svårt att hävda några behov knutna till den påverkan som det har.

Det ska tillskapas en trygghet och risken för fler traumatiska händelser minskas. (av "någon annan", oklart hur) "I traumabehandling så arbetar man ju med att ”exponera sig” för situationer eller känslor som man har svårt för utan att de är farliga förstås) Men man gör det ju inte så länge traumat fortsätter."

Hur löser man det om händelserna har konsekvenser som man konfronteras med dagligen? Eller om processerna med att söka hjälp innehåller element som triggar reaktionerna?
Då kan man aldrig uppfylla kriteriet för att fortgående påverkan ska vara borta - moment 22? Istället blir en "exponerad live", men utan hjälp att klara av det och med fortsatt negativ spiral som följd...
Jag hänger nog inte med helt. Att traumat inte ska fortsätta är inte samma sak som triggers. Men man kan tex inte fortsätta leva i en våldsam relation = traumat är pågående. Att man blir påmind om traumat är något annat.

Vilka diagnoser som kan vara aktuella beror på symptombild bland annat.
 
Jag hänger nog inte med helt. Att traumat inte ska fortsätta är inte samma sak som triggers. Men man kan tex inte fortsätta leva i en våldsam relation = traumat är pågående. Att man blir påmind om traumat är något annat.

Vilka diagnoser som kan vara aktuella beror på symptombild bland annat.
Jag förstår nog inte riktigt hur och var man drar gränsen mellan vad som är mer trauma av liknande slag och vad som bara är påminnelse pga. det är snarlikt?
 
Buke som alltid har kunskap och kloka tankar. Kan ni hjälpa mig med lite svar och allmänna reflektioner kring detta.

Finns det fler diagnoser för trauman än PTSD? Eller är det så att om man inte uppfyller de diagnoskriterierna så "finns inte" traumat officiellt, oavsett vilka inverkningar det har på en liv?

För att få traumabehandling så ska man ha en trygg och stabil livssituation.
Men om traumat i sig innebär problem hur är det meningen att man ska kunna nå det utan hjälp? Finns det ingen hjälp för att kunna hantera traumat tills att man uppfyller kriterierna för att få den "egentliga" behandlingen?

Hur gör man för att leva och fungera med de ständiga triggers och återupprepningar man stöter på och som förvärras hela tiden och gör en allt mer känslig. Hur hanterar man att man är opålitlig och kraschar så man aldrig kan lita på sig själv eller sin förmåga? Det går ju liksom inte att nå "trygg och stabil" om man inte hanterar det?
Jag gick på trauma-behandling både enskilt och sedan också i grupp.

Jag hade på sätt och vis pågående svåra situationer som var trauman under tiden jag fick vård första gångerna.

Jag vet också att fler av de i gruppen hade mkt svåra situationer och var mitt i trauman.
Men vi kunde alla tillgodogöra oss vården trots det. Den var heltid under några veckor. Så kravet var ju att man orkade närvara så länge och ofta.
 
Jag startade en liknande tråd för några månader sedan. Allt kändes mig övermäktigt då och jag ville bara direkt in på traumabehandling för att "få bort skiten". Nu blev det inte så, utan jag kom först till psykolog på VC och jag var mycket skeptisk. Jag är inte "botad" än, men jag är glad att jag inte åkte rakt in på PTSD-behandling av avprogrammeringstypen. Jag var inte redo.

Det viktigaste jag lärde mig från tråden och alla som delade med sig där var att det tar tid, och det finns inget sätt att komma runt det. På VC har jag fått stöd att bygga upp styrka och ta bort paniken, så att mina triggers inte förstör så mycket. Kanske kommer jag göra "riktiga" behandlingen framöver, kanske inte. Oavsett, så är mitt råd till dig att vända dig först till psykolog för att samtala om din situation idag och hur du kan gå vidare.

Det handlar inte om att du måste vara fri från problem för att behandla. Bara att du har en grundtrygghet i livet och tid och rum att återhämta dig efter varje tillfälle. Det är utmattande att bearbeta. Det tar lång tid. Det är värt det.
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 455
Senast: Amha
·
Juridik & Ekonomi Är det ens möjligt att stämma/få skadestånd från myndighet? Jag ska försöka berätta så bra det går utan att avslöja för mycket, vill...
Svar
4
· Visningar
3 559
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp