Har en nordis på foder som älskar att rida ut i skogen, då är han pigg och glad. Men om vi ska rida på banan eller på volten blir han sur. Detta känns hanterbart från sadeln men det är värre från marken.
T.ex. så "kunde" han inte longera när jag tog hem honom. Han hade aldrig gjort det. Tog hem en NH-tränare som sa att han är dominant och att han kan bli farlig om han släpps längre. Han är alltså världens snällaste annars men när han ska gå runt SJÄLV på volten så blir han skitsur för att det förmodligen är tråkigt... (Har haft honom lös när jag longerat min andra häst på banan och då har han villigt sprungit efter henne...).
I alla fall så vände han baken mot NH-tränaren ett par gånger och hon fick verkligen markera för att få honom på plats. Sedan gick det bra med longeringen en tid, vi körde lite då och då efter ridning, bara ett par varv, för att se så att han fortfarande lyder.
I december tvingades han av olika skäl stå ett par veckor och när jag skulle återuppta longeringen igen så var han som ett monster. Rida ut i skogen gick fortfarande bra men longering... Nu inte bara vänder han bakom mot mig utan gör också utfall med huvudet när man försöker flytta ut bogen (gäller båda varv). Har försökt vara hård med honom men jag utstrålar nog helt enkelt snällhet eller nåt för han skiter i mig, hur mycket jag än går emot honom.
När vi övar förflyttningar, dvs att han ska flytta sig när man går emot hans bakdel osv från marken så lyder han direkt. Så vi tror att han helt enkelt tycker det är svintråkigt/jobbigt/onödigt att han ska behöva traska runt själv på volten och han tänker inte göra det såvida han inte är absolut tvungen.
Har ni några tips på hur vi kan komma vidare på ett smart sätt?
T.ex. så "kunde" han inte longera när jag tog hem honom. Han hade aldrig gjort det. Tog hem en NH-tränare som sa att han är dominant och att han kan bli farlig om han släpps längre. Han är alltså världens snällaste annars men när han ska gå runt SJÄLV på volten så blir han skitsur för att det förmodligen är tråkigt... (Har haft honom lös när jag longerat min andra häst på banan och då har han villigt sprungit efter henne...).
I alla fall så vände han baken mot NH-tränaren ett par gånger och hon fick verkligen markera för att få honom på plats. Sedan gick det bra med longeringen en tid, vi körde lite då och då efter ridning, bara ett par varv, för att se så att han fortfarande lyder.
I december tvingades han av olika skäl stå ett par veckor och när jag skulle återuppta longeringen igen så var han som ett monster. Rida ut i skogen gick fortfarande bra men longering... Nu inte bara vänder han bakom mot mig utan gör också utfall med huvudet när man försöker flytta ut bogen (gäller båda varv). Har försökt vara hård med honom men jag utstrålar nog helt enkelt snällhet eller nåt för han skiter i mig, hur mycket jag än går emot honom.
När vi övar förflyttningar, dvs att han ska flytta sig när man går emot hans bakdel osv från marken så lyder han direkt. Så vi tror att han helt enkelt tycker det är svintråkigt/jobbigt/onödigt att han ska behöva traska runt själv på volten och han tänker inte göra det såvida han inte är absolut tvungen.
Har ni några tips på hur vi kan komma vidare på ett smart sätt?