Träningar, tränare och tävling.

Krumelur

Trådstartare
Tråden " förändringarnas vindar" fick mig att tänka på tränare och träningar.
Jag tränar dressyr, hoppning och fälttävlan. Ibland galopp.
Jag har haft flera tränare som säger "bra" ofta fast jag inte riktigt fattat varför. Alla discipliner.
På terrängträningar har jag sällan fått rida flera hinder i följd (tävlingslika förhållanden)
Jag var förra året och såg en stilterräng i Revinge och där gjorde Ted det som jag vill att alla tränare ska göra på träningar. Konstruktiv kritik. ( Nu säger jag inte att andra tränare inte har gjort så, men för mig verkar det behövas "tävling" för att det ska sägas kritik som man kan reflektera över och utvecklas utifrån?)
--- Är tränare i gemen för fega för att ge konstruktiv kritik för att vi ryttare inte klarar av att höra den?
---Är det därför (vi) ofärdiga ekipage är ute och tävlar?
 
Jag känner mig typ alltid onöjd för jag vill ha meeeer kritik (är så SANSTLÖST analytisk) men har börjat försöka skärpa mig där faktiskt. Försöker inse att tränaren nog försöker säga det som är viktig för mig just där och då. Att hen inte bara kan ösa på mig all kritik hela tiden. Jag har extremt svårt för att inse o acceptera detta dock.

Sen har jag en tränare som inte är tyst en sekund och som dissekrerar allt ner till mindre än minsta beståndsdel och I'm in fucking heaven :love: Alltså jag bara älskar att halva träningen kan vi stå stilla eller en kursdag har jag helt glömt annat än att skritta men jag har hittat en känsla i kroppen jag liksom saknat o letat efter men inte hittat
(att jag inte kunnat släppa ner höger ben o sitta på innersittbenet tex, den känslan hade jag ALDRIG hittat innan) eller får en känsla jag inte visste fanns (att bara böja min nacke i typ första nackkotan o inte lite över hela tex, alltså vad coolt, jämför häst inte ha nr 3 högst).

På punkt 1 har jag fått ovärderlig hjälp att liksom köpa det och fatta att det inte är fel och få ut max för mig o det är att hästen blir riden! Hade alla tidigare tränare jag känt så med ridit till hästen åt mig är jag säker på att jag förstått innebörden av deras instruktioner bättre. Eller kanske mer vikten av dem? Att det ligger så mkt mer bakom att jag ska ha mer stöd på yttertyget just där?

Nu måste jag sluta, åh nej
 
Men ofärdiga. JA! Fan alltså vad jag hade velat ha högre krav för att tävla. Jag försöker sätta dem själv men det går sådär ju. Alltså att folk kände sig mer redo o att det var en allmän inställning. Inte att det går bra om man har en bra dag. En hög lägstanivå. Att folk la mer vikt, intresse o engagemang i träning.

Ofta uppfattar jag träning som en resa mot tävlingen. Som ska checkas av för att kunna tävla. Tävla är det stora o roliga. Det har kanske o göra med tävlingsmänniskan? Jag är ingen sådan alls så jag blir nog för svart-vit med sådant här.

Nästa år ska bli mitt träningsår, jag längtar efter alla träningar vi ska åka på utan att bli störda av tävlingar!
 
Ah det blir ju lätt så .. satans så trist!
Ja det är bajs, det är fan 5 veckor sen!
Prövade att rida den lille söte i förrgår och höll på att dö.

Det konstiga är bara att de första två veckorna gick det skitbra både att jobba och rida, den lille sure var ju hemma då och jag hoppade ju honom också och du vet ju hur han hoppar..
 
  • Gilla
Reactions: fio
Jag är typ världens grönaste ryttare, har bara varit på några terrängträningar än så länge. Men kan bidra med mina gröngölingsåsikter iallafall :)

Jag tränar hoppning varje vecka för tränare som ger mycket konstruktiv kritik. Säger de att något är bra, då ÄR det bra. Annars är det "vad gick fel?", "hur ska du göra istället?" osv mest hela tiden.

Dressyr tränar jag... Typ aldrig för tränare :o Den dressyrtränare jag har är lite för positiv för min smak. ALLT är jättebra och helt fantastiskt liksom. Känner inte att det ger så mycket. Att ponnyn dessutom tycker det är meningslöst att springa runt i paddocken om där inte finns några bommar gör ju inte dressyrträningar mer lockande :o

Så terrängen då. Där har jag tur och har en riktig toppentränare :bow: Hon ser vad ekipaget klarar och pushar en att utmana sig själv lite lagom. Det kan kännas läskigt innan men vi klarar det uppenbarligen när vi väl försöker. Hon är snabb med att säga vad som ska göras annorlunda (jag får mest höra "bättre tempo" och "håll om med skänklarna hela vägen fram"...) men även snabb med att säga när något är bra. Det är absolut inget daltande och beröm i onödan, mer konstruktiv kritik än beröm. Och det gillar jag.
Vi hoppar också flera hinder i följd på rätt långa slingor. Jag har som sagt bara varit på några terrängträningar ännu, men vi har iallafall hoppat 5-6 hinder i följd, och då är både jag och ponnyn nybörjare i terrängen. De mer rutinerade ekipagen hoppar förstås fler hinder i följd.

Med andra ord: Jag inser nu vilken tur jag har som snubblade över en så bra tränare! :bow:
 
Tråden " förändringarnas vindar" fick mig att tänka på tränare och träningar.
Jag tränar dressyr, hoppning och fälttävlan. Ibland galopp.
Jag har haft flera tränare som säger "bra" ofta fast jag inte riktigt fattat varför. Alla discipliner.
På terrängträningar har jag sällan fått rida flera hinder i följd (tävlingslika förhållanden)
Jag var förra året och såg en stilterräng i Revinge och där gjorde Ted det som jag vill att alla tränare ska göra på träningar. Konstruktiv kritik. ( Nu säger jag inte att andra tränare inte har gjort så, men för mig verkar det behövas "tävling" för att det ska sägas kritik som man kan reflektera över och utvecklas utifrån?)
--- Är tränare i gemen för fega för att ge konstruktiv kritik för att vi ryttare inte klarar av att höra den?
---Är det därför (vi) ofärdiga ekipage är ute och tävlar?

På fråga ett svarar jag ja, men inte på grund av feghet utan snarare självbevarelsedrift hos ridläraren.

På fråga två så ser jag inga problem i att ofärdiga ekipage är ute och tävlar. Såklart måste man kunna tillräckligt för att rida säkert, men inte mer än så. Att tävla är så mycket mer än den lilla stunden inne på banan och det mesta går inte att träna hemma. Alltså, man måste träna på att tävla innan man kan prestera bra på tävling. Att rida ett program på 40% eller hoppa en bana med 10 sek över maxtid och 4 fel för att man la en volt mellan två hinder tycker jag inte betyder att man inte hör hemmapå tävlingen. Man är där för att lära sig helt enkelt.
Sålänge man inte utgör en fara för sig själv eller andra är man färdig för att tävla, men kanske inte för att få bra resultat än.
Tävlandet i sig är ju ett nöje för många, så det är väl inte fel om man vill tävla trots att man på förhand vet att man kommer hamna i botten av resultaten.
 
Fråga 1: Det finns en del som bara säger: "bra" el möjligtvis "lite undertempo, kom igen". Jag har upptäckt att det har inte bara att göra med vilken bokstav tränaren har, utan mer om det är en engagerad person öht eller inte. De allra flesta som jag har ridit för mer än en gång är duktiga på att ge konstruktiv kritik och verkar verkligen vilja hjälpa mig att utvecklas tillsammans med min häst. Jag brukar iofs vara tydlig med att jag vill ha konstruktiv kritik och att jag verkligen vill att de säger om något är helt åt skogen. Jag betalar mycket pengar för träningar och då ska jag bannemej ha ut något av det oxå. :D Den person jag brukar träna terräng för, får man alltid hoppa kortare banor i slutet även om det tar lite tid. Det är ju nästan ett måste för att man ska få igång en riktig tävlingsgalopp och känna på hur det är att hoppa, galoppera en bit, hoppa igen osv. Så har det varit ända sedan min första träning för den personen (och då hade jag inte tränat många gånger innan).

Att tävla tycker jag att man får lov att göra så länge man reder ut situationen. Det är en helt annan sak att tävla än att träna (speciellt i fälttävlan där man oftast har mer än ett moment/dag) och hur ska du kunna bli bättre på tävlingssituationen om du inte övar på det med? Vad menar du med ofärdig @Krumelur ? Är det att man inte kan hävda sig i toppen eller att man knappt kan ta sig igenom banan? Nu hann jag ju bara starta fälttävlan ett par gånger, men jag lärde mig något varje gång. Saker som jag inte reflekterat över på träning, men som blev tydliga för oss i "skarpt läge". Var vi ofärdiga? Kanske det, men vi kom iaf runt utan att vara en fara för oss själva eller någon annan.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Efter en helg i Falsterbo och många år inom hästnäringen har jag börjat fundera på människans syn och relation till hästen. I min...
Svar
12
· Visningar
2 657
Senast: nullo-modo
·
Ridning ...för att nå våra mål?? Hästen är inte i så jättebra kondition och styrka ännu pga konvalescens i somras. Han har varit igång riktigt...
Svar
8
· Visningar
1 301
Senast: Piraja
·
Körning I senaste Ridsport finns en artikel om körningen. Det är Christer Pålsson som reagerar på bristen av utveckling inom körningen. Han har...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
17 580
J
Hoppning Alltså, jag var på en hopp-träning för ett tag sedan. Som åskådare på denna träning, som skulle handla om omhoppning. Hinder sattes...
Svar
14
· Visningar
1 922
Senast: Pysslan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp