Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...
Detta är inte en "quick fix" men en sak jag tänkt på när det gäller en familj jag känner väl. De två äldsta barnen är mönsterbarn, den ena är präktig familjeflicka och den andra superduktig i skolan. Den tredje har helt oväntat blivit en busunge som gör det ena hysset efter det andra (dricker, röker etc 13 år gammal). Jag tror att en bidragande orsak till att hon har hamnat lite snett är att hon inte har hittat nån plattform att vara duktig på förutom i coola kompisgänget. Hon har två äldre syskon som redan har lagt beslag på två möjligheter till positiv uppmärksamhet (familjen och skolan) som hon inte kan konkurrera med. Så för att hantera det så skapar hon sig negativ uppmärksamhet. Hade hon i stället hittat en annan egen nisch som var hennes, tex stallet el musiken, så hade hon förmodligen inte hamnat så snett.
Så jag tror att det är jätteviktigt att se till att alla ens barn har nånting de kan få positiv uppmärksamhet för, annars är risken stor att de vill ta till skadliga/negativa uttrycksmedel. Tyvärr är det väl så att när barnen börjar bli tonåringar så är det nästan för sent att börja uppfostra och skapa dialog, det måste komma långt tidigare.
Detta är inte en "quick fix" men en sak jag tänkt på när det gäller en familj jag känner väl. De två äldsta barnen är mönsterbarn, den ena är präktig familjeflicka och den andra superduktig i skolan. Den tredje har helt oväntat blivit en busunge som gör det ena hysset efter det andra (dricker, röker etc 13 år gammal). Jag tror att en bidragande orsak till att hon har hamnat lite snett är att hon inte har hittat nån plattform att vara duktig på förutom i coola kompisgänget. Hon har två äldre syskon som redan har lagt beslag på två möjligheter till positiv uppmärksamhet (familjen och skolan) som hon inte kan konkurrera med. Så för att hantera det så skapar hon sig negativ uppmärksamhet. Hade hon i stället hittat en annan egen nisch som var hennes, tex stallet el musiken, så hade hon förmodligen inte hamnat så snett.
Så jag tror att det är jätteviktigt att se till att alla ens barn har nånting de kan få positiv uppmärksamhet för, annars är risken stor att de vill ta till skadliga/negativa uttrycksmedel. Tyvärr är det väl så att när barnen börjar bli tonåringar så är det nästan för sent att börja uppfostra och skapa dialog, det måste komma långt tidigare.
