Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

millus

Trådstartare
Ja, som rubriken säger, hur överlever vi tonåren?

Om tonåringen till exempel gör något riktigt dumt, ska denne då bestraffas, kanske få datorförbud eller något annat? Eller hur tusan gör man?
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Jag tror det gäller att sätta gränserna i god tid och vid minsta lilla reagera så det inte går för långt.

Min bror fyller 17 i år, han är yngst. Kan inte komma på att någon av oss 3 syskon fått utegångsförbud eller data/tv förbud. Min bror satt ett tag hellre vid datorn än att plugga och då tog de hans skärmkabel ;)

Lika så har mina föräldrar nätverk, så pappa kan (eller kunde då, nu sitter alla dosor i syrrans rum) gå ut på sitt kontor och såg ju då om det blinkade, loggade in på sin msn och skickade en måne + 5 minuter.

Efter 5 minuter gick han tillbaka och blinkade det fortfarande ryckte han bätverkskabeln.

Lika så kom min pappa på brorsan att han cigg men förklarade då att han precis sumpat 20.000:- till en bil. Mamma har bröstcancer så hon fråga om han ville veta hur det känns att få cellgifter.
Han har fått sitt studiebidrag på sitt konto men nu kräver de kvitton på allt för han ska fortsätta få bidraget utan att han köper cigg för pengarna.

När vi var små lovade mina föräldrar oss att den som inte röker eller snusar vid 18 års ålder får körkortet betalt. Jag fick det, min syrra ska få det (hon är o intresserad) min bror som går fordon får körkortet genom skolan och skulle då istället få en bil.

När jag hamnade i fyllecell så vet jag inte om man kan kalla det riktigt dumt? Jag fick inget straff men det kändes ändå fördj*vligt och riktigt pinsamt. Vid nästa tillfälle jag såklart inte kunde stå emot att ta en grogg, så ringde jag min pappa själv och bad honom hämta mig.
Papprena från polisen och soc kastade min mamma för några månader sen. (Jag var 16 när det hände och är 22 nu)
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Hur man överlever?

Man förklarar för dem redan som små att de får göra vad de vill så länge de inte skadar sig själv eller någon annan.

Man kan inte börja i tonåren.

Mina barn är 17, snart 18 och 15, snart 16 år och nej jag har inte gett dem dataförbud eller utegångsförbud.

De gånger de har gjort något dumt är själva vetskapen om att de har gjort något dumt tillräckligt straff, de har ju ett samveta de också.

Vad hade du själv velat skulle hända dej om du gjorde det dumma de har gjort?
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Det viktigaste tror jag är att i förväg tillsammans komma överens om vilka regler som ska gälla. I stort som smått - från att hjälpa till med ex tvätt till droger av alla de slag. Om man har pratat igenom sånt så slipper man många gräl. Och då det blir mer "orsak och verkan", istället för att det är föräldern som utdelar "straff". Man flyttar helt enkelt över ansvaret till tonåringen.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Jamen, säg att vi diskuterat en sak hur många gånger som helst och jag kommer hem och tonåringen trots alla sakliga diskussioner har gjort denna "sak". Vad gör jag då?

Jag har haft en ständig dialog med mina barn. Jag har alltid varit väldigt noga med dem och de har växt upp i en harmonisk och god omgivning med far och morföräldrar i närheten och med mamma och pappa.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Och i att bli vuxen ingår ju dessvärre att i viss mån bryta den dialogen. Det är väl det tonåringen håller på med. Ibland känns det som om tonårsuppbrottet blir smärtsamt på ett särskilt sätt i familjer med täta relationer, för där märks skillnaden väldigt tydligt när ungarna inte vill vara med i det täta längre.

Jag får också motvilligt uthärda att inte vara den som får alla förtroenden längre. Det är så TOMT!! Men nödvändigt, som jag ser det.

Vad gäller "saken" skulle jag ta i med sanktioner om det verkligen är allvarligt - tex om han kör bil utan körkort eller så. Om det är dumt, helt fel, men ingen katastrof i ett större perspektiv - tex går till skolan lite för sent och utan att ha ätit frukost - beror det lite på åldern. Ju äldre de blir, desto mer blir man så illa tvungen att bita ihop, som jag ser det. Annars blir hela umgänget lätt helt söndertjatat.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Du har nog rätt i att man får välja sina krig, åtminstone när det gäller högre ålder.

Jag har alltid varit rätt skötsam, men nu när jag ser tillbaks på en del saker jag själv gjorde förstår jag inte hur mamma klarade att hålla tyst... Inte olagliga saker eller nåt som gick ut över någon annan än mig, bara... dumma grejor helt enkelt. Man undrar vad man tänkte med. Får jag barn någon gång hoppas jag att jag fortfarande minns de här gångerna och vad jag själv gjorde. Och att det blev "folk" av mig ändå.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Hon och en kompis har, efter att jag somnat igår kväll, piercat sig i läppen med en synål. Sedan tog de gamla örhängen och körde i hålet!!! Jag blev väldigt ledsen och besviken på henne, men inte arg.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Piercingar och liknande är nog sådant man får ta som förälder. Det är deras kropp och man kan nog inte förbjuda dem att bestämma över den själva. Minns själv när jag skulle ta hål i öronen... :)

Tror det kan vara en markering, medveten eller omedveten, att man tar befälet över sin egen kropp och att föräldern har blivit av med detsamma.

Trots allt så växer piercingar igen, ingen fara. Var glad att de inte tatuerade sig. ;)
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Det var ju en sån där typiskt DUM grej.
Ska man pierca sig är det kanske bättre att göra det hos ett proffs, med ordentliga grejor.

Med tanke på infektionsrisk och sånt.

Vad hade du sagt om hon frågat ifall hon fick göra det (vilket ju hade varit att föredra)?
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Vi har diskuterat piercing ett flertal gånger och vi har bestämt sagt nej. Hon får göra det när hon blir myndig. Nu på kvällen har såret svullnat och vi har gjort ett omslag med sprit.

Vi är normalstränga föräldrar, hon får vara hos kompisar på helgerna och hon får vara på fritidsgården på vardagar. Ju mer ansvar hon visar och tar, desto mer frihet får hon...Nu är förtroendet nere i noll!!!
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Ok. Ja, då förstår jag att det inte känns nåt vidare.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Jag förstår er besvikelse. Jag är inte själv förälder men har å andra sidan varit väldigt piercingsugen som barn till föräldrar som blankt sa nej.
Jag väntade visserligen till min 18-årsdag men tråkigt var det, särskilt när många andra med betydligt mindre kunskaper om saken fick för sina föräldrar.

Anyway. Jag rekommenderar er att göra koksaltlösning, eller köpa på apoteket, och rengöra fuskpiercingen med. Sprit kan torka ut alltför mycket och är inte nödvändigt förrän möjligen då det är riktigt infekterat.

Och ja, det är ni som bestämmer tills dottern är myndig så jag förstår er besvikelse. Förklara gärna för henne hur fel det kan gå när man leker hemma med smutsiga grejer och försöker pierca sig. Det kan gå väldigt illa...
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Jaa, jag ringde min syster som är piercad över högt och lågt och hon blev alldeles förskräckt...
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Tja hon har ju fått sitt straff redan, det gör förmodligen :devil: ont just nu, är inte det nog?

Väldigt dumt gjort, men tror du att det blir bättre med ett straff?

Jag vill inte att mina barn ska låta bli att göra dumma saker för att jag blir arg och att de ska straffas, jag vill att de tänker en gång till för deras egen skull, låt dottern stå sitt kast, förklara att hon får ta ut piercingen så att det läker, förhoppningsvis har hon ju lärt sig en läxa nu, alldeles utan något ut tänkt straff.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Det är just det som är frågan, ska tonåringar ha straff som tex dataförbud eller utegångsförbud.

Vi har i alla fall bestämt att nästa helg får hon vara hemma och vila och ta det lugnt. Det har varit otroligt intensivt ett tag med massor av kompisar med övernattningar. Men jag ser det nog inte riktigt som ett straff utan mer som en stund för lite avkoppling. Det är nog viktigt att som förälder visa att det är okej och vara hemma o slappa med mamma och pappa en helg. (fast för dottern själv är det ett straff hårdare än döden att vara med oss torrisar)
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Jag förstår henne. Varje gång jag hör och läser om sådana här dumheter får jag en liten hjärnblödning. Är man inte mer rädd om sin kropp än så?
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Vi är förbi strafftiden känns det som. Mina är 17 nu och straff utfärdade av föräldrarna känns... fel.
Däremot ta konsekvenser, det är en annan sak.

Vad jag har insett - pinsamt sent - men ändå... det är att ungarna kommer inte att ge mig alla förtroenden som jag hade önskat, särskilt inte sånt som man inte vill att de skall ägna sig åt. Men som sagt många av de hindrena är vi förbi. De berättar eller iallafall är öppna med det mesta. Jag är hyffsat liberal så länge som de sköter vad de ska sköta. De måste lära sig själva, jag kan inte lära dem...
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

Jag var rent förskräcklig i tonåren. Skrek till min älskade pappa att jag hatade honom minst en gång om dagen i ett år. Umgick med grabbar som jag inte borde umgåtts med, osv. En sak som mina föräldrar alltid har kört med är att man ska argumentera för det man vill. Om vi är oense om något, men jag har bättre argument så har de ofta gett vika, och jag har fått göra detsamma. Jag har lärt av mina misstag, och ofta är skammen straff nog.
 
Sv: Tonåren 13-16 år, hur överlever man...

För inte så länge sedan sa jag till min 14-åriga dotter att hon skulle hålla sig hemma i helgen och ta det lite lugnt, det hade varit mycket med kompisar o övernattningar en period. I hennes värld fick hon utegångsförbud "utan att hon ens hade gjort något fel", hon var mäkta upprörd, jag tyckte bara i all välmening att hon behövde vila sig lite ett par dagar...
Hon har haft IG på prov i skolan ett par gånger. Då har hon fått utegångsförbud för att plugga, tills dess att hon klarat omprovet. Kan tyckas taskigt, men i hennes fall beror IG på att hon varit lat och inte läst, eller prioriterat kompisar, inte på att hon har några svårigheter. Sedan de där misslyckade proven har jag oxå skaffat stenkoll på deras provschema så att jag vet när de har prov o kan följa upp och förhöra mm.
Andra konsekvenser kan förekomma t ex om jag bett henne om hjälp med något som hon lovat men sedan struntat i. I såna lägen kan det hända att jag nekar t ex skjuts till träning eller åka till stan o shoppa nåt som hon "behöver". Jag har inte tid för jag måste ju göra det där som hon hade lovat men inte gjorde. Det låter ju som nåt slags hämnd, med det är egentligen bara ett sätt att förklara orsak och verkan. "För att få måste man ge". Sånt måste man börja begripa när man är 14 år tycker jag.
Hon piercade oxå sig själv i läppen, jag blev rosenrasande och hon fick ta ur smycket omgående. Det gjorde hon utan vidare kommentarer och jag undrar nästan om det var nåt slags test på min reaktion hon var ute efter?
Tonårstjejer tycks kunna göra nästan vad som helst som verkar totalt utflippat för en vuxen. Och när man frågar varför är svaret "jag vet inte"... för att nästa dag vara så kloka och mogna att man nästan undrar om det har slagit över åt andra hållet.:smirk:
Det är nog bara att uthärda, min äldsta dotter blev jättetrevlig att när hon fyllde 17, bara 3 år kvar för den yngsta, suck. // Smirk
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
Svar
8
· Visningar
1 246
Tjatter Tror ni på skrock? Enligt försäkringsbolagen händer det färre olyckor fredagen den 13:e än andra fredagar, kanske är folk försiktigare...
2
Svar
23
· Visningar
1 214
Senast: Enya
·
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 384
Kropp & Själ Jag har haft ont i ländryggen i några år nu på morgonen när jag vaknat (stel och öm i musklerna ffa) men det har blivit så att säga...
Svar
14
· Visningar
808
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda -21
  • Sadelpadd eller inte?
  • Stötdämpning -sits

Omröstningar

Tillbaka
Upp