Sv: tölt
Först tänkte jag självklart svara det första alternativet. Men när jag läste sammanhanget lite längre ned så måste jag säga att jag anser att det kan vara okej att hästen när den börjar lära sig att tölta långsamt med en längre överlinje blir oren i takten och lite framtung och dessutom seg. Men jag skulle inte påbörja detta arbete med en häst som saknar framåtanda och/ eller inte är ren i takten i tölten. Jag antar att det var långsam tölt ni diskuterade? Snabb tölt skulle jag defenitivt inte träna på det viset. Det förstör mer än det hjälper tror jag.
Att tölta energiskt och/ eller långsamt plus en fin hållning eller rent av välvd överlinje med höjd rygg är bland det svåraste jag vet med ridningen, och antagligen bland det svåraste för hästen också. Vägen dit är krokig och det ser inte alltid perfekt ut på vägen. Ibland blir det framtungt, segt och orent när de lär sig att hitta det nya arbetsläget. Men jag tycker att det är okej. Man ska inte harva på några längre stunder, och det är viktigt att hästen inte lägger sig i handen, utan bär sig själv. På sikt kommer det att påverka tölten positivt och hästen kommer att orka gå rent med en välvd överlinje.
Det blir rena styrketräningen. Viktigt också att hästen inte bara rejsar på i det läget, då gör det inte någon nytta. Sedan beror det på vad man har för mål med sin häst om den ens behöver lära sig att tölta så. Och man måste ha en plan, veta varför man gör övningen, och inte bara lalla runt med hästen i någon planlös seg oren tölt varv på varv. Målet är naturligtvis inte att hästen till varje pris skall gå med lång överlinje, även om det går ut över takten utan målet ligger längre bort där den på sikt skall klara av att bära sig korrekt i tölt med en vacker avspänd hållning. Det är iallafall mitt mål. Men jag skulle inte sätta mig på hästen och tänka att idag skll jag rida seg tölt på framdelen i travtakt. Men jag menar att det är ok att det blir så korta sträckor när man börjar stärka hästen i tölten.
Huvudsaken är att hästen på det stora hela är arbetsglad och framåt, bär sig bra och inte behöver "bäras runt i munnen" av ryttaren. Men vägen dit är inte spikrak som sagt och ibland ser det konstigt ut med vissa övningar. Särskilt om man tar dem ur sitt sammanhang. Man måste träna omväxlande. Fastnar man i att fokusera på att hästen måste lära sig att tölta långsamt i den låga formen så riskerar man att dämpa arbetsglädjen i hästen. Även töltträningen måste vara rolig för hästen och man knan belöna den med att låta tölta på i det läge och tempo den trivs bäst med mellan varven, så att inte all tölt blir ansträngande.
Det är dessutom inte alla hästar som har de fysiska förutsättningarna att tölta avslappnat på ett energiskt vis med rund överlinje och då är det orättvist att försöka kämpa fram det. En sådan häst har ett annat uttryck när den arbetar så bra den kan. Huvudet är snarare vågrätt än lodrätt men undertrampet är ungefär detsamma, lite beroende på hur exteriören ser ut. Och det kan också vara vackert! Men det var kanske lite off topic. Mer för att dämpa den allmänna prestationsångesten. Jag tycker att det är jättesvårt att träna hästarna så att de bär upp sig maximalt bra med energi och vacker hållning.
Äh vad jag svävar ut! Kort sagt; Det kan ha ett syfte att ibland låta hästen gå som du beskriver i alternativ två. Medan den lär sig att hitta takten och balansen i den formen. Framåtanda och arbetsglädje bör vara prio ett (tycker jag), sedan takt och lydighet, därefter smidighet, styrka och form om jag skall generalisera lite. Finns inte de första pusselbitarna så är det dumt att gå vidare till nästa, det gör träningen mycket svårare. Så jag svarar både bra och dåligt om det alternativet.