Okej, så håll i hatten - här kommer en liten historia som blir min introduktion för mig i den här tråden.
Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 15 år, skulle gå på internat och därmed laga mat själv vissa dagar i veckan (vi fick lunch och middag på skolan, ca 5 dagar i veckan). Jag var kass på att laga mat. Kass. Tror jag levde hela året på internatet på pasta&köttfärssås (eller ja, färs blandat med allkrydda endast) och pannkakor hela året. Mer eller mindre, i alla fall.
Flyttade sedan hem igen för tre år på gymnasium hemma, fortfarande kass på att laga mat. Bestämde mig i trean för att bli vegetarian, vilket föräldrarna tyckte var omständligt. Överenskommelsen för att få matlagningen att gå ihop var att vi skulle ha matkasse ca 4 dagar i veckan, då vegetarisk matkasse, men att jag behövde laga i alla fall 2 av dessa rätter (eller något i den stilen). Stod alltid på receptet "45 minuter". Jag stod ibland i kanske 3 timmar och grät, oftast när föräldrarna inte var hemma för att de jobbade långa dagar. Fortfarande kass på att laga mat, men det blev mat i alla fall - och det kunde ändå smaka okej om jag lät det ta 3 timmar.
Sen bodde jag i London i 1,5 år. Gjorde enklare rätter, åt mycket ute. Blev sedan sambo i 2,5 år, han lagade majoriteten av maten. Jag lärde mig några rätter, bland annat pizza på egen deg vilket fick bli min "paradrätt" i veckorna.
Sen blev jag singel. Stressen. Jag mådde så dåligt över matlagning. På grund av min diagnos, aspergers, fick jag möjlighet att få en boendestödjare vars huvuduppgift blev att stötta mig i all matinhandling och lagning. Minns en av första gångerma hon varit hos mig och hjälpt mig i matlagningen. När hon lämnat mig, efter att hennes arbetsdag var slut, så hade jag gjort en god maträtt och köket var dessutom helt nystädat. Jag kunde alltså sätta med ned och äta, medveten om att allt var städat och fint i köket. Det kanske låter självklart för er, men jag grät faktiskt. Jag hade aldrig varit med om den lättnaden när jag stått i köket själv. Hon hade bara guideat mig, men jag hade klarat att åstadkomma det "själv".
Sedan dess har mitt intresse för matlagning tagit fart litegrann. Det går som en berg- och dalbana. Har perioder när jag är jättepeppad på att lära mig mer och sedan har jag perioder när jag nästan bara köper färdig mat, hemleverans eller dylikt för att jag inte orkar. Nu är jag inne i en fas där jag känner mig väldigt inspirerad, tyvärr har jag ett litet och inte så bra kök för att kunna njuta av intresset. Jag längtar så enormt tills jag snart ska flytta och förmodligen få ett betydligt större kök.
Men förra veckan testade jag att göra en egen hollandaise med vit sparris, löjrom och gräslök. Ingenting blev perfekt, såsen kunde kanske bli lite tjockare även om den inte var lös lös. Okej konsistens antar jag, men aningens för hög syra. Rookie mistake med hanteringen av sparrisen, inte tillräckligt skalad och skulle kanske gått liiite lite längre, men man lever för att lära - eller hur?
Nu kommer ni definitivt få se mer av mig i den här tråden! Ska lära mig annat än de enklaste av rätter, tänker jag. Inte det vackraste det jag visar här, men vill bara skryta om att såsen inte skar sig
Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 15 år, skulle gå på internat och därmed laga mat själv vissa dagar i veckan (vi fick lunch och middag på skolan, ca 5 dagar i veckan). Jag var kass på att laga mat. Kass. Tror jag levde hela året på internatet på pasta&köttfärssås (eller ja, färs blandat med allkrydda endast) och pannkakor hela året. Mer eller mindre, i alla fall.
Flyttade sedan hem igen för tre år på gymnasium hemma, fortfarande kass på att laga mat. Bestämde mig i trean för att bli vegetarian, vilket föräldrarna tyckte var omständligt. Överenskommelsen för att få matlagningen att gå ihop var att vi skulle ha matkasse ca 4 dagar i veckan, då vegetarisk matkasse, men att jag behövde laga i alla fall 2 av dessa rätter (eller något i den stilen). Stod alltid på receptet "45 minuter". Jag stod ibland i kanske 3 timmar och grät, oftast när föräldrarna inte var hemma för att de jobbade långa dagar. Fortfarande kass på att laga mat, men det blev mat i alla fall - och det kunde ändå smaka okej om jag lät det ta 3 timmar.
Sen bodde jag i London i 1,5 år. Gjorde enklare rätter, åt mycket ute. Blev sedan sambo i 2,5 år, han lagade majoriteten av maten. Jag lärde mig några rätter, bland annat pizza på egen deg vilket fick bli min "paradrätt" i veckorna.
Sen blev jag singel. Stressen. Jag mådde så dåligt över matlagning. På grund av min diagnos, aspergers, fick jag möjlighet att få en boendestödjare vars huvuduppgift blev att stötta mig i all matinhandling och lagning. Minns en av första gångerma hon varit hos mig och hjälpt mig i matlagningen. När hon lämnat mig, efter att hennes arbetsdag var slut, så hade jag gjort en god maträtt och köket var dessutom helt nystädat. Jag kunde alltså sätta med ned och äta, medveten om att allt var städat och fint i köket. Det kanske låter självklart för er, men jag grät faktiskt. Jag hade aldrig varit med om den lättnaden när jag stått i köket själv. Hon hade bara guideat mig, men jag hade klarat att åstadkomma det "själv".
Sedan dess har mitt intresse för matlagning tagit fart litegrann. Det går som en berg- och dalbana. Har perioder när jag är jättepeppad på att lära mig mer och sedan har jag perioder när jag nästan bara köper färdig mat, hemleverans eller dylikt för att jag inte orkar. Nu är jag inne i en fas där jag känner mig väldigt inspirerad, tyvärr har jag ett litet och inte så bra kök för att kunna njuta av intresset. Jag längtar så enormt tills jag snart ska flytta och förmodligen få ett betydligt större kök.
Men förra veckan testade jag att göra en egen hollandaise med vit sparris, löjrom och gräslök. Ingenting blev perfekt, såsen kunde kanske bli lite tjockare även om den inte var lös lös. Okej konsistens antar jag, men aningens för hög syra. Rookie mistake med hanteringen av sparrisen, inte tillräckligt skalad och skulle kanske gått liiite lite längre, men man lever för att lära - eller hur?
Nu kommer ni definitivt få se mer av mig i den här tråden! Ska lära mig annat än de enklaste av rätter, tänker jag. Inte det vackraste det jag visar här, men vill bara skryta om att såsen inte skar sig
Makaroner och färdiga köttbullar med ketchup. 
